DJ Hemp

El Maco:

På tiden att Rangers vann en match, men det är så dags nu. Inget lag har lyckats vända 0-3 till 4-3 i matcher sedan 1942... : /

Perreman:

Var glad att du bor i Uppsala. Det gjorde jag också en gång i tiden och tycker nu att det är synd att man sålde lägenheten då det begav sig. Å andra sidan står jag nu inför en flytt som väl ändå kan sägas vara den definitiva flytten till en stad.

Redigerad kommentar

Timrå Icon:

Ja, i alla fall hos mig. Men jag googlar å andra sidan nästan jämt. In Google I trust.

Konstaterar även att Rangers nu ligger under med 3-0 i matcher... Piss!

Jag har nu googlat och konstaterar härmed att Filip och Fredrik var några år före i TV-rutan (även om man medräknar Eriks och Mackans radiokarriär).

Timrå Icon:

Jag är inte medlem i Met Club, men är av uppfattningen att ska det vara hårt så ska det vara jävligt hårt. : )

Timrå Icon:

Enligt vad jag hörde på ett TV-program i går är det just från The Black Album de flesta låtarna är önskade av folket. Mesigt, som sagt...

hubbenorlen:

Fix & Foxi! Två små busiga rävar. Hade jag helt glömt bort. Kul! Men jag har inget minne av att man hade några såna tidningar hemma. Där gick man miste om ett stycke kulturhistoria...

Redigerad kommentar

Timrå Icon:

Landhockey med trä-Koho med plastblad som man vinklade till bäst man kunde, det var grejer det. Bidé, ja det var det en del som hade hemma i 70-talsvillorna med vitt mexitegel. Men tidningar gömda bakom elementen... Lektyr, Paff, "Fibban" etc?

Rip Kirby:

Tintin bör definitivt nämnas. De albumen plöjde man igenom, det ena efter det andra. Var även på bio och såg klassikern Tintin i hajsjön. Ärkefienden Rastapopulus förekom i den, minns jag. 

Rip Kirby:

Så kallade Ingemar Stenmark-mössor med nallemönster är ju en riktig 70-talsklassiker. Och gillestuga, det skrev jag ju häromdagen när jag berättade om var jag befann mig när vi vann VM-guld 1987. Greppet Direkt, den serien var som bäst när Gordon Stewart hamnade i svackor och släppte in mål tycker jag. Man blev ju så djävulskt less när han tog precis allting. Jag gillade aldrig när serierna blev lite för overkliga, så därför gick jag mycket igång på t ex Åshöjdens BK (Ljungskile visade ju senare att bedriften till och med kunde överträffas).

Efter att nu ha studerat VM-turneringen 1991 lite närmare påmindes jag även om att Sverige gick helt obesegrade genom den samt att det var där, likt i VM 1986, som Sverige hämtade in 2-4 till 4-4 mot Finland i slutsekunderna. Även i den matchen hade en viss "Sudden" huvudrollen.

Jag tycker att VM-guldet 1991 i Åbo var jävligt skönt. På mästerskapets sista dag tog USA ut målvakten mot Kanada - vid ställningen 7-4 och med minuten kvar. Allt för att hjälpa Kanada att göra 9-4 och därmed försätta Sverige - som tidigare besegrat USA med 8-4 - i ett läge där vi måste besegra Sovjetunionen. Sedan dess har min respekt för USA:s hockeylag varit oerhört låg. Men kuppen misslyckades för Sverige vann med 2-1 efter att "Sudden" avgjort med ett praktskott. I matchens slutminuter avstod sedan Tichonov från att ta ut målvakten, eftersom man var tvungna att vinna matchen och han bedömde chanserna att lyckas göra två mål som alltför små. Sedan dess har min respekt för Sovjet/Ryssland/Tichonov varit oerhört hög. Tichonov såg hellre Sverige än Kanada som slutsegrare och då har man vunnit min respekt. Men grejen var ju också den att vid ställningen 1-1 gick båda lagen för seger. Så detta VM-guld vann ju Sverige helt av egen kraft i en helt avgörande match. Vid tidpunkten för denna händelse befann jag mig i min studentlägenhet i Jönköping flankerad av mina bästa vänner på den tiden.

Edit: Det var väl inte helt officiellt det jag nu beskrev, men det säger ju sig självt att det var så det gick till. Tydligen fanns det en viss rivalitet Europa och Nordamerika emellan, precis som det gör i fotbolls-VM mellan Europa och Sydamerika.

Redigerad kommentar

Herminator:

Just den matchen är ett klockrent exempel på ett riktigt mardrömsscenario. Från att ha varit helt överlägsna fram till och även efter 3-0-målet tappar man plötsligt precis allting. Den blev ju också symbolen för degraderingen senare samma höst. En annan antiklassiker är ju GAIS-matchen från förra sommaren. 3-0-ledning efter bara några minuter, sedan 3-3-läge i andra halvlek, därefter Dibbas 4-3 i 90:e minuten, men till slut 4-4 på stopptid lik förbannat. Det var väl den där jävla Joel J som nätade några gånger...

erathoo:

Det gick vägen till slut, men egentligen har man fått nog av den där sortens pajasmatcher vid det här laget...