DJ Hemp
9248 inlägg · 124012 besökare
9248 inlägg · 124012 besökare
söder över:
Apropå Hästen har jag ett minne av att Tikers härinne har beskrivit en lite hotfull stämning i samband med Hästen vs Timrå i Play Off 1989 (tror jag att det var). Det var ännu en sån där bitter förlust i ett avgörande möte. TIK ledde tydligen med 1-4 i tredje perioden, men Hästen vände till 5-4. Vi hade väl antagligen inte nått ända till Elitserien ändå, men... Fan!
söder över:
"Eldat igång Timrå-klacken."
Det måste väl ändå ha varit Smokey? Det hörs ju på namnet!
Redigerad kommentar
Redigerad kommentar
157620:
He he, ja och då var ju jag där också förstås. Har skrivit mycket om det där traumat - för det var det verkligen! - härinne. Vi var ju knappast särskilt stabila på den tiden. Å andra sidan var det i allmänhet fler uppseendeväckande resultatsiffror på den tiden. Vad som kändes extra jävligt den gången var att det nog var publikrekord för hela säsongen. Närmare 8 000 betalande. Och så detta obetalbara fiasko på isen...
El Maco:
Det är bra att du tar ett stadigt tag i nuet, för ibland låter man sig kollras bort av historiens vingslag. Hade även jag gärna åkt med på just morgondagens resa, men sitter i det avseendet ännu sämre till geografiskt. Vad jag blir lite lur på bara är det där med Supporterklibb. Handlar det om slaskiga säten i bussen eller? : )
Historiskt sett brukar det ofta bli jävelresultat i Umeå, så nu vill man att Timrå ska vända på en stek alltså. Bli vinnare - bli det!
157620:
Kanon - detta nörderi älskar jag också! Fast jag är nog lite vassare på fotboll.
Nu gick det faktiskt en liten rysning genom kroppen. För jag tror att vi kan ha stått på samma läktare under samma match. Om det är den första matchen mot Frölunda du syftar på, det vill säga höstmatchen, ligger det till på det viset. Timrå inledde ju säsongen riktigt skralt, men hade nu börjat få upp ångan. I hemmamatchen innan vändes t ex 0-1 till seger med 2-1 mot Färjestad och den här gången var det väl så att vi låg under med 0-2 en bit in i tredje perioden. Just det där "Bulla"-målet du beskriver så vackert tycker jag mig också kunna minnas. Antingen reduceringsmålet eller kvitteringsmålet var det i så fall. Rent dramaturgiskt vore det coolare om "Bullas" solomål ledde till en poäng, så vi säger väl det.
Men tänka sig att vi stod där inte alltför många meter ifrån varandra och närde ett visst hopp om fortsatt elitseriespel och kanske en ny storhetstid. Föga kunde vi då ana att vi stod inför en 18 år lång ökenvandring med usel ekonomi, "sämre än Sundsvall" och en fusion från helvetet...
Redigerad kommentar
DJ Hemp:
Jaji, för att få lite perspektiv på det hela kan man ju tillägga att våren därpå, 1980, bytte SSK plats med HV (som alltså åkte ur efter bara en säsong) och blev åter ett elitserielag. Året efter, 1981, var det så vår tur efter en smått gastkramande sista omgång i Kvalserien. Vi torskade mot HV i Jönköping, men tack vare att Hammarby - i en match med senare matchstart - förlorade mot Leksand, tog vi äntligen tillbaka vår elitseriestatus och "Pekka" var Kung. Dock bara för en säsong...
157620:
He he, jag tänkte faktiskt nämna den matchen också men överlät den åt dig. : )
Jag ber lite om ursäkt för min kroniska siffernördighet, men Timrå ledde faktiskt "bara" med 5-1. Rätt långt in i matchen har jag för mig. Tror att det var Henrik Sandström Show bland annat. Men Telge kröp allt närmare. 5-1 blev 5-4, om jag inte missminner mig. Håkan Pettersson var inblandad i något gruff. Slog han någon på käften eller hur var det? Nåväl, vi hade i alla fall ledningen med 6-4 strax före slutet, men på något j-vla sätt hittade vi ett sätt att förlora på den gången. Den hiskeliga förlusten innebar att vi missade Kvalserien, så det fanns inga garantier att vi hade gått upp i Elitserien. Sedan minns jag att SSK missade Elitserien på målskillnad till förmån för det då nya elitserielaget HV71, så det blev inget firande i Telge heller. : )
Detta var våren 1979.
söder över:
Jag är inte 100, men jag gissar att första gången jag hörde talas om ångest var i samband med undervisningen i litteraturhistoria, antingen på högstadiet eller på gymnasiet. Då är det Pär Lagerkvist jag tänker på:
"Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen."
Etc...
Ångest i hockeysammanhang kan dyka upp t ex när man tänker tillbaka på outplånliga minnen som kvartsfinalserierna 2005, 2007 och 2009. Där man kände att vi hade något större på gång, men aldrig fick veta hur det hade gått i semifinalerna med de lag vi hade.
Jag kom med i bilden under en säsong som Timrå åkte ur Elitserien (1977/78). Det var jävligt synd, för säsongen därpå åkte vi inte ut och såg matcher i alls samma utsträckning. Här blir jag bitter när jag tänker på att vi hade ledningen med 8-1 mot "Löven" i sista kvalmatchen 1978. Det hade räckt med 8-2, men vi släppte in två mål ytterligare.
Jaji...
Redigerad kommentar
Redigerad kommentar
Redigerad kommentar
Veckans hetaste skribenter
14.00
Veckans hetaste ämnen
697
söder över:
Ok. Norrköpings värstingar kanske återfinns inom fotbollens ljusskygga kretsar numera.
Apropå Hästen påmindes jag om hur otroligt nära man var Elitserien i och med Kvalserien 1990 (se länk). Man hade bland annat krossat MoDo med 7-1 i Himmelstalund och körde även över Löven i slutomgången, där Rögle ledde med 4-1 mot MoDo inför tredje perioden. I det läget var Hästen i Elitserien. Dock lyckades MoDo vända på en stek (de har lyckats med detta konststycke även tidigare, som 1983 i Timrå på Luleås bekostnad) och vinna med 4-5 i sd.
Jag kan rekommendera denna sajt för likasinnade statistiknördar!