eljuliano

Kung_Sjödin:

Själv är jag på väg till björngapet, igen. På vinst och förlust.
Ni vet, samurajer och allt det där.

Har förlikat mig med att i värsta fall åtminstone få se Bulan glad bland eventuellt hav av skoterraggare.
Oavsett resultat efter årets bedrifter kommer jag att lämna arenan rakryggad med flaggan i topp i eftermiddag och jag hoppas spelarna kan göra detsamma.

Det är trots allt inte Plastsjö eller Könsjöping på andra sidan, utan Bulan Boys 2.0

Med det sagt, nu håller jag tummarna för att samurajerna från Gävle bjuder upp till en dans som norrbottnen sent kommer glömma.

Malken:

Jag tror att match 6 till stora delar kommer likna match 4 inledningsvis, av samma anledning.
Brynäs vet att det är en måstematch, och har redan visat att de kan vända pressen till något positivt, den delen är jag inte orolig för.
Luleå är också väldigt motiverat att vinna men de vet samtidigt någonstans undermedvetet att de har råd att förlora. Samtidigt som guldfebern är mer till vår hjälp än deras, särskilt med tanke på historiken.

Lyckas Luleå vinna på torsdag, ja då får jag helt enkelt lyfta på hatten över att de lyckas övervinna sina demoner, och unna Bulan allt det innebär. Hans coachning och förmåga att utmana svaga punkter hos motståndarna genom slutspelet (särskilt vårt hittills omatchade 5 mot 5-spel) är imponerande. Oavsett hur det går så kommer eftersmaken vara långt mindre besk än 2017.

Men sälja oss ska vi innan dess. Dyrt.

Tommy Sandlins ord ekar vidare hos oss alla, här i forumet och förhoppningsvis i en nedpackad bandspelare i omklädningsrummet på torsdag.

"En samuraj som går ut i en kamp, han får inte vara rädd. Han får inte ens vara rädd för döden. [..] Går vi ut i dag och rädd för att förlora, då kan vi inte göra vårt bästa. Hockey är ett spel där förluster hör till."

Skalman13: Som sagt i tidigare inlägg, minst en Brynäsare kan intyga att karln bidrar positivt till decibelnivån 😅😂

Nufcbifcaps:
Hoppas det också, det är bättre att låta publiken stå för käbblet.

Och apropå det, efter att ha upplevt Luleås odrägliga klack igår både före och under match; inte minst deras fåfänga försök att psyka målvakten redan under värmningen, och varenda gång deras spelare trillar eller fastnade längs sargerna, så tycker jag nog att det var droppen.

Nu är det fanimej dags från publikhåll imorgon att släppa alla hämningar och kapitalisera på vad hemmaplansfördelen faktiskt innebär. Heja fram laget, bua ut motståndarna och låt domarna få veta varenda detalj de gör fel.

Det är slutspel nu. Luleå skulle inte tveka att göra precis samma sak, det har vi sett bevis på.

Viktigast är att skapa så många fördelar på hemmaplan som det bara går, och hjälpa till att bära fram det till vinst.
Eventuella ursäkter diskuterar vi på playan i sommar när allt är över.

Nu tar vi dom jävlarna..!


PS. Extra kul att strö salt i såren hos Luleåfansen redan på hotellfrukosten i morse med den nya tishan från Brynässhopen, ”FINNS INGET HÄRLIGARE”

{11936}: Å andra sidan har vi Kalifornien-Steven från och med måndag, han lär höja decibelnivån åtskilliga punkter helt på egen hand..;)

Tror jag såg en bild på karln när han tog i med sin tuta, den stackars Brynäsaren bredvid fick hålla för örat 😂

Farsang: Från en Stockholmare som lidit av DIF-supportrarnas odrägliga beteende på Hovet i flera års tid dessförinnan så måste jag säga att publikens tystnad i mina två livs sista matcher på Hovet var nästan lika ljuv som glädjen i Gävle. Men bara nästan!

Jugge: Instämmer, framför allt är det din tredje punkt - odisciplinerat spel - som är mest kritisk i mitt tycke.

Visst att vårt PP och BP är en fortsatt akilleshäl.
Om det nu är så förpestat svårt att förbättra det (låt det bero på knackig coaching eller dövörade spelare), se åtminstone till att hålla utvisningsbåset STÄNGT. Till nästan varje pris.

Vårt spel i 5 mot 5 går mycket trögare i den här finalserien än mot Skellefteå, där vi kunde mala på och räkna med minst 2-3mål.

Skillnaden är att Luleå har en omänskligt bra målvakt men även något som många ger för lite cred till: ett försvar som är aggressivt; utmanar våra backar på blålinjen och håller våra FW på utsidan.

Vi visade dock i P3 game 2 och P1 i denna att det är möjligt att äta sig in hos dem, med ihärdigt spel är vi fortfarande marginellt bättre 5 mot 5.

Och nej, Källgren överpresterar inte. Visst, han kunde vunnit duellen med Omark. Och absolut, han var lite väl långt ut placerad i 3 mot 1 vid 5-1. Men det är inte det som kostar oss matchen. Med ett lag som tillåter skott i slottet, gör ett (1) mål framåt och 7 utvisningar på 60 min så tycker jag ändå att fokus läggs oproportionerligt på målvakten. Även om jag tycker att Tuohima bör stå nästa match av rent psykologiska skäl.

Vad jag är mest fundersam över inför lördagen är moralen inom laget, och coachningen. Det är upp till Gälla att dels slipa på de detaljer som behöver slipas på, peta de spelare som behöver petas, men framförallt se till att viljan att vinna även fortsättningsvis är större än rädslan att förlora.

Helst till på lördag vore trevligt, då jag personligen är på plats uppe i delfintanken.

1- 2 hörni, vi är bara en match från att göra Luleå skitnödiga igen. Framåt Brynäs..!

Huge: Här är det exakta ögonblicket där foten börjat påverka klubban i bakåtriktning (därav det suddiga klubbladet). Klubban hålls av Källgren i ett fast grepp och därför kommer påverkan på klubban innebära påverkan på målvakten.

-Foten i målgården
-Klubbladet i målgården.
-Foten påverkar klubban/målvaktens kropp i en för målvakten ofrivillig bakåtriktning.
Därmed störs målvakten, särskilt beaktat att returen studsas rakt framåt och att skottet i nästa sekvens kommer rakt framifrån.

Att detta ens har blivit en diskussion i Hockeysverige och att man som "expert" med flertal slowmo-repriser i livesändning inte begriper vad målgården innebär är för mig en gåta.

BIF Kungen: Kanske är för att han alltid överdramatiserar.

Effekten av det är att han är en helylle komiker för supportar vars lag leder, provocerande för lag som förlorar, man kan se ett mönster i att det oftast är det förlorande lagets supportrar som gnäller på Westberg i olika forum efter match.

Över lag tycker jag fortfarande att han är en av få kommentatorer med karaktär i studion, engagemanget påminner mycket om det man ser i NHL.
”Den största högen av människor på liten yta sedan auktionen i Backhorva” för några matcher sedan är ju inget annat än komisk genialitet i livesändning 😅

On topic, Trist med torsk. Försvaret behöver vässas, förhoppningsvis i tid till lördag.

Asterix:

Tyvärr verkar det vara detta som krävs för att föreningen ska tvingas ansa på riktigt i organisationen, och rannsaka ledarskikten. (Och jag hoppas innerligt att ledningen ställs mot väggen på årsmötet avseende både sportsliga resultat och den misskötta ekonomin!)

Min analys som självutnämnd Brynäsorakel/läktarcoach:
Problemet är att Brynäs har blivit för bekväm med sina anor; sin fasad av att vara störst och bäst och är mer upptagen med att hylla forna tiders legender och att räkna SM-guld från en tid där elithockeyn knappt kan jämföras med den i dag.

Den uppblåsta stoltheten är tyvärr också det som legat Brynäs i fatet och har fått en livsfarlig bieffekt som jag vill hävda är det som orsakat Brynäs kräftgång och i slutändan kostat oss oss SHL-kontraktet: Oförmåga att lära sig av sina egna och andras misstag.

Exempelvis, Vad hände med 100-dagarsplanen som togs fram vid förra kvalet, vad gav den för effekter, hur följdes den upp?
Finns det någon i ledningen som satt sig ner och funderat över hur det kommer sig att klassiska klubbar som AIK, djurgården, HV71, Modo och Leksand åker ur ligan en efter en?

Och på andra sidan myntet, hur kommer det sig att vissa lag såsom Färjestad, Skellefteå och Växjö kan dominera flera år i följd i en modern tid där hockeyn sägs vara ”jämnare än någonsin”, vilka är framgångsfaktorerna?

Är det trollfeéer och magiska fingrar som gör att alla spelare Växjö snuddar vid är potentiella SM-finalister?
Är det svart magi och dålig karma som gör att en VM-guldtränare misslyckas med att forma Brynäs trupp under 2 (?!) säsonger i rad?

”Det är spelarna på isen som ska göra jobbet” får man höra ibland.
Spelarna är ingredienser i ett lag som ska bilda en helhet. Men för att bilda en fungerande trupp behövs - ursäkta analogin - en kock som vet hur ingredienserna fungerar, vilket syfte de fyller i helheten, och vilka som ska köpas in.

Spelarna gör jobbet, men vem rekryterade spelarna på isen? Och vem i sin tur valde mästerkocken bakom soppan, och på vilka meriter?

Apropå ”stoltheten”, så är Brynäs SHL:s mångåriga klassetta på att värva hem gamla ”trotjänare” från andra sidan Atlanten. Har någon i ledningen utvärderat den strategin och fört statistik på hur många gånger återvändarna de facto presterar enligt förväntan? Satsar andra framgångsrika klubbar på det sättet?

Ledningen behöver sätta sig ner i skamvrån illa kvickt och ta sig en rejäl funderare över vad exakt som skiljer framgång från förfall i modern hockey.

Klubbens överlevnad hänger på det.

En lekmans tips är att ”13 SM-guld, Den rena dräkten och Socialt hållbarhetsarbete” som man skryter om på högst upp på instagramprofilen bevisligen inte är till någon hjälp. Eller åtminstone klämma in ”ödmjukhet, hårt arbete” där någonstans.

För att koppla loss gnällbältet en stund:
Under tiden så kommer jag som supporter i huvudstaden att se fram emot möten med nya lag, och drabbningar mot AIK, DIF och SSK, till förmånligare priser!
Och förhoppningsvis se Brynäs i över halvan av tabellen för en gångs skull!

Vi vill komma tillbaka. Vi kan komma tillbaka. Vi ska komma tillbaka.

Och från läktarplats kommer vi tillsammans vara med hur det än går!

”För Brynäs så står vi alltid kvar, och har så gjort i alla år och dar”

Honken72: Menar du denna? Tror det var hans reaktion när han såg nya loggan. Även min egen, ska erkännas.