Det där med pippi är jag än så länge lite tveksam till. Kanske beror det på att jag förmodligen har sett Pippi fler gånger än någon annan här inne de senaste 3-5 åren. Det är framförallt de otecknade filmerna som är heta.
Lite vanskligt är det om för få hänger på. Då låter det nog bara som en barnkör på bibblan. Men va fan, låt de prova så får jag se om jag pallar hänga på, kanske blir det succe´.
När vi ändå är inne på tecknat, här kommer en lista över de bästa tecknade filmerna:
1. Loranga, Mazarin och Dartanjang (den nyproducerade med Gösta Ekman, Johan Ulvesson, Dan Ekborg)
Trenderna går fort numera, det som var inne 1990 blir lätt inne 17 år senare kanske. (=
Eller jag vet inte, jag försöker mest bara hänga med och hålla en lägre profil. Det är svårt att förändra Ö-vikspubliken som du vet. Det jag gillar hojtar jag med i, det jag ogillar struntar jag i, typ: Kom igen MoDo kom igen.
Sen var det här med vågen. Det som är roligt är att det finns ett antal tusen personer inne i arenan som knappast har varit på hockey förr. De får uppleva något som de inte tidigare varit med om, typ vågen. Fast jag håller med dig, vågen kan kännas lite väl off för sådana gamla rävar som oss. Ska den användas borde man spara den till 8-1 mot brollan och slutspel. Fast kanske är det så att vi får vi bjuda på några ”vardagsvågor” för alla dessa nästan 3000 nya hockeyhockeysupportrar som kommit till vårt tempel i år. 7 k en tisdag mot seriens näst sämsta lag är ju ytterst trevligt.
Jag står fast vid att det i tredje var en jäkligt schyst stämning.
Bisterfinnen:
Det finns två saker som retar mig så inne h*vete att jag måste stänga TV:n. Det ena är den neokonservativa amerikanska utrikespolitiken ala Cheney, Rumsfeldt och Wolfowitz. Det andra är när man gång efter gång använder tranatlantiska domare när Amerika eller Kanada spelar mot typ Sverige eller Finland i VM, OS eller liknande. Jag håller med, det SUGER.
Det som återstår då är ta med barnen, bre några mackor, att gå till komposten och leta upp några feta maskar, cykla ner till bryggan vid Moälven och sätta oss och meta i solglittret...
Jag måste medge att det där med läktarflaggan var ett snyggt trick. Vi hade folk hemma på nyår. Där var ett par som visst hade hjälpt till med den där flaggan, först när den var ända uppe upptäckte sittplats att det stod Timrå på den.
Var du med och fixade det? Hur gjorde ni? Dolde ni att ni var från Timrå? Det skulle vara intressant att veta hur det gick till.
El maco:
Jag ska utvecka det där med att jag har snackat om Timrå en del, men nu måste jag jogga till SBA. Önska oss lycka till va! (-=
Gidde: Ja, några damer är de väl egentligen inte. Snarare flickor va? Eller i och för sig, lillasyster kan man ju teoretiskt vara till man är långt över 100.
Men jag håller med dig. Att de anser att de förlorat på förhand är ju tråkigt även för oss. Jag såg att de föreslog någonstans att man skulle teka nya lag, fast det vill inte jag, man vill ju inte bli skadad...
Mest vanskligt är nog ändå att minst en av sportreportrarna som kommer från TÅ-sporten håller på lillbrollan. Det känns obehagligt tycker jag. Den som läst TÅ vet att det står onödigt mycket om det brögänget. Får jag bara se det minsta timråsvamlet säger jag upp tidningen på stört. (=
Sen har vi fått en hel bilaga om kultur, vilket jag anser att vi är värda. Tänk vad trevligt med lite bok- film- och musik recensioner. Bäst hade varit om de lagt sporten i kulturdelen. Då kunde frugan och läsa samtidigt. Jag antar att de inte kunde ta hänsyn till det.
Det verkar också som man vill täcka in hela Ångermanland vilket ligger helt i linje med MoDos ambitioner. Helt plötsligt är hybridtidningen ÖATÅ Norrlands största till antal prenumeranter. Kul att de har visioner och vågar satsa.
Sen sa de att de skulle öppna upp för sosseledare också. Det ska bli intressant att se hur det går att ha liberala värderingar ibland och socialdemokratiska ibland.
Som sagt, jag är försiktigt positiv
Apropå nya blaskan så är jag försiktigt positiv
Mest vanskligt är nog ändå att minst en av sportreportrarna som kommer från TÅ-sporten håller på lillbrollan. Det känns obehagligt tycker jag. Den som läst TÅ vet att det står onödigt mycket om det brögänget. Får jag bara se det minsta timråsvamlet säger jag upp tidningen på stört. (=
Sen har vi fått en hel bilaga om kultur, vilket jag anser att vi är värda. Tänk vad trevligt med lite bok- film- och musik recensioner. Bäst hade varit om de lagt sporten i kulturdelen. Då kunde frugan och läsa samtidigt. Jag antar att de inte kunde ta hänsyn till det.
Det verkar också som man vill täcka in hela Ångermanland vilket ligger helt i linje med MoDos ambitioner. Helt plötsligt är hybridtidningen ÖATÅ Norrlands största till antal prenumeranter. Kul att de har visioner och vågar satsa.
Sen sa de att de skulle öppna upp för sosseledare också. Det ska bli intressant att se hur det går att ha liberala värderingar ibland och socialdemokratiska ibland.
Jag har spelat in en julvideo med barnen när de massakerar och äter upp pepparkakshuset samtidigt de sjunger en helt omgjord variant av den gamla jullåten "Marys boychild". Ni vet den som låter så här.
Den är helt grym, en treåring, en femåring och en sjuåring som sjunger med tomte- och modomössor. De har först tränat in texten ett 20-tal gånger. Så här går texten till refrängen:
Moooodo till slutspel gå och Timrå åker uuuur. Vi ska vinna SM-guld och, Timrå åker ur.
Tyvärr kan jag inte lägga ut videon med respekt för kottarna men jag lovar att det var en av julens höjdpunkter. För övrigt vill jag inte att Timrå ska åka ur, bra nästan. Typ missa slutspel jämt.
knaskamilla: 1-200 kanske det var, vad vet jag. Det var den där vakten som sa're. Det var så trångt på MoDo ungdoms plats att det var kö nästan till nedsläpp.
Nåja, skitsamma. Mycket trevligt var det hur som helst.
När man skulle gå in till ståplats stod det vakter och kollade biljetten. Inte vet jag men kan det vara ett led i att höja status till ståplats. Jag menar ungefär som hos Spybar där man alltid vill ha kö… kanske inte. Jag stod och pratade med en av vakterna. Han svamlade ihop något osammanhängande om att det var viktigt att inte någon obehörig fick komma in. I tredje paus frågade jag om det inte berodde på att de släppt in 300-400 för många då alla MoDo-cupare med ledare och allt var där. – Jo, så är det, sa han.
Personligen tycker jag det blir allt mer troligt att Pasis plats är vigt åt Weinis. Kan det t.o.m. varit så att man kommit överens med Pasi om den här lösningen?
Det var elektriskt igår. Allt var perfekt liksom. Stämning, spelet, inramning, t.o.m ärkegrisarna Ledin och Kåberg betedde sig som man kunde hoppas. Ja Nordström var också lika feg som han alltid är. Svarten var alldeles fantastisk strålande, han borde ha haft fem ugglor i ÖA. Vilka fantastiska centrar vi har. Sen gillar jag Micke P-typer. Schyst att han har två personliga sånger.
Sen träffade jag sporchefen på ÖA utanför SBA han hade uppgifter om att Hållberg kommer lira för MoDo nästa säsong. Dessutom sjöng han: Upp på denna vita äng...
Sen visste jag inte att det kunde gå så långt att man började tycka synd om medelpadingarna. När de gör såna där nyårslistor borde Timrå få pris som årets sänke, det ser ut som de kommer missa slutspelet i år igen.
Salle vinkade från Modo-logen på publikens begäran, stiligt.
Om jag ska tänka ut något dåligt med gårdagsmatchen. Vi har en tendens att fokusera på deras grisar allt för mycket. Jag menar de är ju med för att vi ska tappa fattningen och jag tycker att de lyckas lite för ofta.
Herrskogsskolan är den enda högstadieskola norr om Ångermanälven i Kramfors kommun. Där har alla HKH-plantor gått och där går de nya HKH-arna. Därför är det viktigt att de får en riktig SO-lärare med schysta Modovärderingar.
Här kommer några av mina bästa Sandlin-minnen. Det är mesta är sånt som jag skrivit förr. Eftersom jag inte vet hur man gör när man sörjer, vill jag istället ge några ljusa och glad minnen från denna man som gjort så mycket för svensk hockey och mitt älskade MoDo och mig personligen.
När jag växte upp i Hörnett strax utanför Ö-vik bodde Tommy på Tallvägen och jag på Timmervägen. Tommys son Tomas och jag var jämngamla och vi spelade båda i MoDos pojklag. Detta var en lycklig tid, fri från alla möjliga problem.
Eftersom Tomas spelade i vårt lag erbjöd Tommy oss att köra barmarksträning varje morgon från maj till vi gick på is i augusti. Den som har sett Tommy i intervjuer vet att han är mjuk och mycket välartikulerad. Under intervjuerna är det lätt att få en känsla av att han är en smått mesig plyschfarbror. Skenet bedrar, Tommy är den hårdaste tränare jag känner till. Förutom att han var stenhård var han också mycket vältränad och sprang ständigt med i dessa tvåtimmars barmarkspass och drev på oss till gränsen av vad 13-14-åriga människor pallar.
Den som har spelat golf på Veckefjärdens golfbana eller sprungit i Hörnsjöns elljusspår vet att sandbacken som går från golfbanan upp till Hörnsjön består av lös sand och har en fallhöjd på 80 meter. Där drillade han oss med samma träning som MoDos A-lag modell 1979 körde. När någon tog igen sig innan avblåsning fällde han ofta kommentaren: att när man spyr har man 35% kvar och när man svimmar har man 15%.
Själv är jag otroligt tacksam över att fått haft denna ikon som tränare och att någon gång i livet fått vara vältränad.
Ett annat minne är när han berättade hur han i årtal suttit uppe på nätterna och studerat de bågar som först Charlamov, Michailov och Petrov och sedan Krutov, Makarov och Larionov åkte. Han hade 100-tals med videoinspelningar med dessa superryssar. En gång när han var inbjuden till Tarasov och Tichonov, Sovjets tränare, berättade dessa att båda dessa superkedjor alltid hade improviserat. Tichonov hade i början försökt att få Makarov-kedjan att lyda order men hade aldrig lyckats. Tommy hade väldigt roligt åt att han suttit uppe på nätterna i flera år och studerat ett spelsystem som aldrig funnits.
Ett annat minne är när Tommy berättade en episod från samma resa när han skulle basta med Tarasov. Som seden säger ska man dricka vodka ur dricksglas i bastun i Ryssland. Den som någon gång provat att dricka hårt destillerade drycker i bastu vet att effekten snabbt går upp till hjärnan. Tommy som var ytterst måttlig med sprit blev redigt på lyset och for omkring där som en säl i duschutrymmet. Även detta hade Tommy mycket roligt åt.
Den som har läst kristendom eller historia i skolan kan säkert den där skrönan om när Röda havet öppnade sig så att Moses och hans folk kunde gå igenom, vart de nu var de skulle.
Det här var, tror jag, kvalserien 1983 borta mot Luleå i Delfinen. Om ni kommer ihåg hur Delfinen såg ut förut så var det sittplats i mitten och ståplats på sidorna på varje långsida, på kortsidorna fanns det ingen läktare. MoDosupportrarna stod så att de fick se Luleås kasse i period ett och tre.
Vi hade åkt upp med 8-9 fulla bussar. På den här tiden var det ungdomsgårdar och andra föreningar som ordnade bussresor till matcherna. Och visst fan var det mäktigt när det stod några hundra supportrar och väntade på att kliva ombord på bussarna. Våra bussar gick från Valhallakiosken.
Själva matchen var som en två och en halv timme lång ångestkramp. MoDo behövde spela minst oavgjort för att inte åka ned i ettan och låg under med 2-0 inför tredje. Jag vet inte om jag mins helt rätt, fast det spelar ingen roll egentligen, men jag tror det var Ulf Nubben Norbergs som satte den 2-2, vilket betydde nytt elitseriekontrakt.
Efter matchen var lättnaden enorm, spelarna åkte omkring och skrattade, hurrade och vinkade till oss tillresta supportrar. Tommy Sandlin hade precis fått en enorm bukett blommor av någon, kanske inom Ö-viks kommun. Vi stod där på läktaren och skrek och klappade när Tommy plötsligt får syn på mig och skriker: Hellge! Publikhavet öppnar sig, på samma sätt som havet hade öppnats för Moses och hockeylegenden Sandlin med sju SM-guld överlämnar blommorna till mig med kommentaren: Grattis Hellge!
Det var en intervju i motsvarigheten till mittnytt fast i Västerbotten. Vad kan det vara? Nordnytt eller? Hur som helst var det Tomas Sandlin som intervjuades. Det här var det år som han tränade Björklöven. Ja just det Tomas Sandlin, inte Tommy, han är son till den mer berömde pappan. Dock är inte Tommy intresserad av 80-talsmetall.
I intervjun frågade reportern diverse hockeyfrågor som Tomas svarade artigt och noggrant på. Han gav en mängd olika detaljerade svar på hur sommarträningen hade gått, hur truppen verkade och annat som tränare brukar svara. Helt plötsligt säger karn: - För övrigt anser jag att Accepts platta Breaker är metallvärlden mest underskattade. Det roliga var att det ändå kablades ut i Västerbotten, det liksom slank igenom.
Historien slutar inte riktigt här. Skivan gick direkt upp på listan över mest sålda i Umeå vilket klart anmärkningsvärt eftersom skivan kom 1980 och detta var någon gång i slutet av 90-talet.
I en match borta mot Frölunda fick Sune en lättare skada och reservmålisen Peter Holmqvist hoppade in. Nu ville det sig inte bättre än att "Honken" (som han kallades) blev utvisad och - återigen som reglerna var då - fick sätta sig själv i utvisningsbåset! Vad gjorde Sandlin då? Jo, forwarden (!) Assar Lundgren fick ta på sig målvaktsutrustningen och ställa sig i målet under Frölundas power play!
Minns att jag hörde den matchsekvensen på radio ("Frölunda skjuter....Lundgren räddar!") och otroligt nog lyckades Frölunda inte göra mål, så Assar Lundgren torde vara den ende som höll nollan hela tiden han stod i mål i Elitserien. Vet inte hur den officiella statistiken tacklade detta, dock. Den gode Assar ser jag nästan varje hemmamatch. Han ser fortfarande oförskämt vältränad ut.
Det finns mycket mer att skriva om denne föregångare i svensk hockey som har fler guld än någon annan tränare. Just nu är mina ord slut.
Fritz heter han:
www.youtube.com/watch?v=3FGFiKh425A