MIK 7-1

I dessa dagar verkar folk ställa sig den ständigt återkommande frågan...

Är det nu verkligen så dyrt? Tja, förmodligen handlar det om åsikten kring priset i olika personers direkta närhet. Vissa personer anser att en ny bil är dyr och skulle aldrig köpa en. Andra ser mer till vad de får för pengarna och anser att det går ungefär jämt upp på nått vis eller att de faktiskt tjänar på det. Varför kan nu inte alla få en ny bil gratis då, eller åtminstonne för halvapriset?

2000 kr för en hel säsong med ishockey är det dyrt?
Vad kan du göra i 3 h för 60 kr?
Halverar bion priserna för att du ska gå och se en film flera gånger i veckan?
Sänker bilhandlarn priset på sin Lamborghini till en Skodas nivå bara för att du vill ha den?

Hur mycket kan du göra för 2000 kr på ett halvår?
Vad kostar de där kvällstidningarna och biltidningarna per vecka?
Har du råd att fika nere på stan flera ggr i veckan eller betala restauranglunchen? Sitter du och äter eller fikar i 3h flera ggr i veckan?
Att se en till två filmer på bio varje vecka är kul,
men vad ger det egentligen mer än två timmars underhållning?
En Lamborghini vill många ha, men har man inte råd med det får det bli ståplats i stället, eller så får man ta bussen.

Folk har den skeva uppfattning att hockey ska man se gratis.
Vad är det för sorts fans som har den uppfattningen?
För att ha ett elitserielag behövs det pengar, så mycket som möjligt.
Det borde vara nått positivt att ge vad man själv klarar för klubbens framtid.
Istället för att sprida det negativa budskapet om hur dyrt det är,
borde folk istället sprida vad man får för pengarna.
Man kan se det som ett välgörande ändamål att gå på hockey i FMMA.
Att göra vad man kan för att trygga Ovansiljans framtid.
Vid det här laget har nog de flesta insett hockeyns betydelse och att det är ortens starkaste varumärke.

Ok, många vill säkert sitta på den bästa platsen med bikini-brudar som serverar ölen, men då får man också betala för det.
Har man inte råd att flyga får man ta tåget.
Har man inte råd med oxfilé får man äta falukorv.
Har man inte råd med finwhisky får man dricka hemkört.
Har man inte råd med sittplats får man ta ståplats.
Det finns ett alternativ för alla plånböcker.

Vad fick vi in i insamlingen Supporterliraren, ca 260000?
Dela det på 60 och se hur många ståplatsbiljetter det blir,
eller dela det med priset för platsen med bikinin-brudarna,
så kanske ni inser den ekonomiska betydelsen av full arena.
Några matcher var det gratis inträde på ståplats. Blev det fullt?
Den 6:e spelaren då, var blev "han" av?
Där till misstänker jag att det till största delen var folk som är ständigt återkommande i arenan som skänkte merparten av summan.
De personerna har gjort mer än vad som krävs av dem.
Samtidigt sitter nån surkart i sin betalda villa, som omringas av all skog han äger, lyssnar på hockeyradion och muttrar över hur dyrt allt har blivit.

Själv anser jag att priset på sittplats borde höjas.
Tydligen är det för billigt för det är nästan tomt på ståplats.
Men det är min syn på saken.
De som VILL gå gör det oavsätt pris.
Problemet är inte priset utan folket, vilken åsikt de sprider,
och vilket intresse de har av hockeyn.

Nått av det mest korkade jag har hört...
"De har så dåligt lag så jag tänker då inte se en enda match i vinter"
Har alla den inställningen är det bara att packa den allsvenska-väskan och dra till Division 1.

Ger mig på en liten sammanställning efter 36 omgångar, och tar en titt på dagsbekanta ansikten från tidigare säsonger.

I dagarna blev Micke Simons mäste MIK-spelare någonsin när han passerade 600:a matcher. Han är nu den ende som varit med om hela resan upp och ner igen. Som han själv utryckye det så har det gått lite upp och ner för honom den här säsongen. Men nu på slutet börjar det ta fart. 4 poäng på Malmö borta och givetvis ett mål på lillebror läxan. Simons är en av de som lyckas ta fram något extra i viktiga matcher. Med sina 12 mål och 11 assist tar han en 4:e plats i interna poängligan.

Närmast bakom i dagens MIK, i spelade matcher, kommer Marcus Eriksson, med sina 9 säsonger, som passerade 400 matcher i början av säsongen. Han kom då från läxan men idag kan man nästan tro att han var född i Mora. Han var med och tog upp MIK och spelade sedan två skade fyllda säsonger i ES. Under hans gästspel i norksa Frisk Asker, där han gjorde två mycket lyckade säsonger och placerade sig högt upp i norska poängligan, pratades det ofta om hans många mål på just lillebror. Och det lär det fortsätta pratas om efter de två straffarna han satte i senaste mötet. 

Efter att ha gått igenom MIK:s juniorverksamhet valde Adam Andersson att vända tillbaka mot Gävle. Han blev sen utlånad till MIK lagom till att det var dax att ta steget upp till elitserien under Lyckners regi. När Lyckner sedan lämnade Mora efter ett år i ES valde Adam att göra ett gästspel i Djurgåden innan han sedan återförenades med Lyckner i MoDo. Tillbaka till Mora kom han en säsong före Lyckner och hann på så vis vara med om både resan upp och ner. Han räknas nu som en av våra stabilaste backar.

En annan hemvändare är Jens Jakobs som var på väg genom juniorverksamheten när det började bli dax för ES. Han hann på så sätt vara med om avancemanget och spela 7 matcher i ES innan han lånades ut till Almtuna och senare skrev kontrakt med Nyköping. I Nyköping gick det riktigt bra, 17+23 på 43 matcher, men hitills har det inte gått riktigt lika bra i Mora. Mindre istid kan vara en anledning, men det kan lossna lagom till kvalserien.

Sen har vi en ny eller gammal spelare som borde ha legat på 3:e plats på den här listan, iallafall med tanke på spelade matcher i A-laget. Teemu Elomo leder just nu interna poängligan och även interna PP-poängligan delat med Mann. Han har 10+22 poäng och 10 poäng i PP. Elomo är den ende som gjort poäng på alla lag och även han lyckas hitta nått extra i viktiga matcher. Han är fortfarande den produktivitets jämnaste spelaren med minst matcher i rad utan poäng.

Kvar i laget är också våra unga egnaprodukter målvakten Lars Johansson och backen Patrik Cedergren som båda har gjort ett mycket bra jobb men fått tampas med skador och/eller mer meriterade spelare. Lasse lär nu på allvar få chansen då Kristan rest hem till Slovenien.

En liten sen julklapp blev återvändande Ross Lupaschuk som säsongen 05/06 vann backarnas poängliga i ES. Efter den säsongen åkte han hem till Canada för att provspela och väntade helt enkelt förlänge med att återkomma. Han skrev istället på för Malmö, fick sparken och vann guld med Kärpät samma år. Där efter blev det spel i Rysslands högsta serie och Avangard Omsk, 9+13 på 45 matcher. Nu senast kommer han från Sibir Novosibirsk i ryska 2:a ligan, där han bröt kontraktet, och är åter i Mora IK. Här önskar vi honom hjärtligt välkommen.

Ännu ett kännt ansikte fýller ut målvaktsluckan. Juha Pitkämäki kommer tillbaka efter att ha provat lyckan i finska HIFK. Efter sin första säsong i MIK blev han elitseriens bästa målvakt med 92,5% och 2.33 GAA på 44 matcher. Juha fick också uppleva nerflyttningen och är nu här för att stå sitt kast. Nu var det ju inte bara hans fel att det blev som det blev, men han kommer ändå tillbaka och hjälper oss ställa allt tillrätta när vi behöver det som mest. All heder åt Pitten.

Så var det dax att "fira" en favorit som många gånger om har hedrat Mora IK:s färger genom att bära dem.

Teemu Elomo gör i dag sin 200:e match, hemma mot Borås, i MIK-tröja. I sin 199:e matchen, mot Oskarshamn borta, satte han det avgörande 1-3 målet. Elomo gör nu sin 4:e säsong i MIK och får där med lov att räknas in i våran, nu mera, tunna stomme. I årets trupp är det bara två spelare, Micke och Mackan, som har representerat klubben längre, iallafall i A-lags sammanhang.

Trots spelarflykten i våras bestämde sig Elomo för att förlänga ytterliggare en säsong. I dessa dagar får det räknas som extra ärovärt eftersom, om man bortser från de som gått genom MIK:s juniorlag, han då ingår i en skara av... hm, 1 spelare.

Nu ska man nog inte räkna in honom bland kategorin "legoknektar". Han har tillhört TPS Tuurkus organisation under minst 8 sängonger och kom senast från Espoo Blues efter fyra säsonger.

Teemu anslöt till truppen infrör säsongen 05/06 och har sen dess förlängt sitt kontrakt iallafall två gånger. Under den säsongen hann han med 7 mål och 12 ass på 50 matcher. Han slutade där med på en 6:e plats i den interna poängligan. Då får man tänka på att han fick ganska lite istid i början på säsongen, så många av poängen blev gjorda först efter jul. I slutspel svarade han för 3 ass på 5 matcher och placerade sig åter på en 6:e plats. Under försäsongen intog han 3:e platsen med Eric Johansson och Peter Fabus före sig. Andra "kändisar" från samma säsong var Lupaschuk, Kerman, Tuokko och naturligtvis Mikael Simons som slutade på en internt 4:e plats i serielunken. Sen har vi hemvändarna Jens och Mackan

Säsongen 06/07 får nog räknas som Teemus bästa. Då noteras han för 10 mål och 26 ass på 55 matcher, det räcker till en 2:a plats i interna poängligan. I slutspel blev det åter 3 ass men på 4:a matcher, där med också en 2:a plats. 1:a interna platsen togs av Bastiansen, kan var därför FBK senare värvade honom. Brendl tog 1:a platsen i seriespel men var inte ens nära i slutspel. På träningmatcherna blev det 2 mål och 4 ass på 11 matcher för Teemu och det gav en 4:e placering totalt. 5:e platsen på försäsongen intogs av den ej så framgångsrike Ryan Jardine.

Sen har vi katastrof säsongen 07/08, säsongen som majoriteten gjorde sitt bästa för att glömma. Endast 6 spelare kvar i dags dato och bara tre av dem återfanns allt som oftast i laguppställningen. Med 11 mål och 14 ass på 53 matcher slutade Elomo på en 3:e plats i internaligan. I täningsmatcherna blev det 3 ass på 6 matcher. Under det där kvalet noteras han för 2 mål och 5 ass på 10 matcher och en delad 2:a plats med Toni Dahlman. Värt att notera är att Bastiansen halkar ner från 1:a platsen i serien till en 5:e internplats i kvalserien. Medans Håkan och Skogs tappar nån placering, kommer Harant, Nilsson och Granström från ingenstans. Samtidigt som Hagos och Toukko helt försvinner.

Hur har det gått hittills i den här säsongen då?

Huddinge - 2 ass, 1 mål
Bofors     -
AIK         - 1 ass
Nybro      - 2 ass
Almtuna  - 2 ass
Malmö    -
Mariestad- 1 ass
Leksand  - 2 ass, 1 mål
Oskarsha - 2 ass, 1 mål
Borås      - 1 ass
Västerås  -     
Björklöve - 1 ass
Troja       - 1 ass
Växjö      - 1 ass, 1 mål
Sundsvall - 1 ass

Då blev det alltså 17 ass och 4 mål på 22 matcher, i snitt poäng varje match. Tidigare säsonger har Elomo snittar på ungefär poäng var annan match. Sämre serie och dubbelt så bra med andra ord. Värt att notera är att han har gjort de flesta av poängen i förlustmatcher eller "hårdamatcher", i sånna matcher har också även Simons noterats. Enligt tradision brukar Teemo bara bli bättre och bättre ju längre säsongen lider. Han brukar vara bäst när det gäller helt enkelt. En lirare som figurerar för det mesta i det dålda, skickar en macka och det blir mål. Skicklig spelfördelare med rappa handleder som har en viktig roll i PP. Dessutom har han ett riktigt giftigt handledsskott som han tyvärr visar för sällan.

Nu önskar jag och, förhoppningsvis, alla MIK-supportrar Teemu Elomo fortsatt lycka i säsongen som pågår och hoppas på att se honom i klädd våra färjer många år framåt.

Var det rätt att sparka Healey?

Hur man än vänder och vrider på frågan så måste svaret bli ja. Svaret blir ja bara för att det redan har hänt. Om man väljer att sparka den poängbästa spelaren så finns det en mycket, mycket bra anledning till varför, annars gör man det inte. Så enkelt är det, oavsätt hur man ser på saken.

Förklaringarna vi har fått från klubben, inofficiella källor och media, stämmer väldigt bra, utom Aftonbladets version. Varför skiljer sig då Aftonblaskan sig så markant från alla andra källor? Jag antar att det finns ungefär två svar på den frågan.  De har en mullvad lite för nära de känsliga kretsarna eller så är Aftonbladet en "sensations blaska", jämnförbar med En Ding Ding Värld, som vill förse oss med lösnummer fulla av vinklade notiser för att öka försäljningen.

Vilket man väljer att tro på är upp till var och en, men det är knappast första gången som Aftonblaskan har attackerat oss med dåliga rykten mitt i en problemperiod. T.ex. Tomas Ros har gjort det lite för ofta. Det sorgliga är att han är bara ett exempel...

Hur som så är jag säker på att alla MIK-supporterar önskar Healey all lycka i en ES-klubb, som inte riskerar nedflyttning, eller någon annanstans i världen, t.ex. SCL Lagnau Tigers, Schweiz.

...ES-chansen med Troja-matchen?

Någon skrev nått i stil med "lägg ner ES-snacket".

Varför då frågar jag mig... Så länge som serien fortlöper och vi kan hamna på en, som sämst, 7:e plats så finns chansen. Vi ligger just nu på en 4:e plats, fyra poäng bakom tvåan i serien, och har fem poäng ner till en 8:e plats. Just nu finns chansen i allra högsta grad.

OK, serien har inte ens vänt än och det är långt till ES. Först ska man ta sig till kvalserien, där man ska slå ut ett av två ES-lag. Ta sig till ES är nära hopplöst om man ska jämnföra lag på papperet, i stort obefintlig. Men poängen är att chansen finns, chansen finns för ALLA lag i AS, de har bara olika förutsättningar. Det är inte den klubb med störst budget och flest "kända" spelare som tar steget upp. Det är det bästa laget.

I ES spelar sveriges bästa klubbar, så har det alltid varit och förhoppningsvis förblir det så. Anledningen till det är att vi har en öppen högsta serie som tillåter de bästa klubbarna att komma in i finrummet.

Låt oss nu återvända till MIK, det mest realistiska är nog att tippa oss upp till ES nästa säsong, med tanke på spelarflykten. Men ska vi för den skull inte försöka göra vårt bästa? Ska vi för den sakens skull dra ner rullgardinen och vänta på nästa säsong? Om man är bland de lag som tippas i AS-toppen har man då ingen chans till en ES-plats? Varför skulle MIK inte kunna ha ES som målsättning redan den här säsongen? Varför får man inte hoppas på en ES-plats så länge som chans finnes? Vad är det för fel med att vara hoppfull och positiv?

Till domedagsprofeternas förtret kan jag tillägga att först ska serierna spelas färdigt, även om det går knöligt i grundserien så avgörs det i kvalserien, och ES är nära så länge chans finns.

Motivation slår klass.

...som inte blev en läxa!

Att lillebror skulle lyckas kamma hem 3 poäng i ett fullsatt hansklager anade nog de flesta av oss. Att den matchen skulle sakna derbystämning, som de senaste mötena, kom heller inte som någon överaskning. Att de skulle ha ett hemmalags fördel kändes naturligt.

Att vi i första perioden blev helt överkörda var inte speciellt trevligt. Nu är det ju inte första gången som MIK varit trögstartade denna säsong, men ändå, det var faktiskt en derbymatch.

Det var heller inte första gången vi stundtals fick skåda ett stillastående försvar som gång på gång lät måtståndarna promenera rakt in i slottet. Och inte var det första gången som spelarna inte klarade av att ställa om till försvarsspel efter anfall.

Hur matchen än slutade så var det ändå inte ett fullständigt fiasko. läxan är storfavoriter, leder i ensam majestät serien och, enligt deras egna supportrar, är redan i elitserien.

Det fanns också mycket som var bra i den matchen. läxingarnas hemska PP-facit med mål varannan gång grusade vi totalt. De fick endast ett PP-mål på våra 15 två-minutare. Dessutom så gjorde vi två PP-mål på bara 4-5 nummerära överlägen. Som omväxlig, från tidigare säsonger, så var det inga "krigarmål" utan riktigt snygga spelmål.

Kristan var i sitt esse och BP riktigt bra. När utvisningsminuterna svängde om från läxans fördel, till något rättvisare, blev matchbilden också en annan. MIK höll faktiskt på att lyckas rätta till siffrorna.

Efter matchen tänkte man att nu ska stackars bottenplacerade Oskarshamn få sota för det här, men inte... läxans matchen var inget fiasko men frågan är om inte IKO-matchen var det.

Man hade inte lärt sig någonting. Precis samma problem som tidigare. Men kanske är det faktiskt den här matchen som blir den värkliga väckarklockan. Nu måste spelarna börja inse att de måste ge järnet från start, ha ett rörligt försvar och träna stenhårt på att ställa om.

MIK är 8:e bästa lag i första perioden, 2:a bästa i 2:a och faktisk Allsvenskans bästa lag i tredje med bara tre insläppta mål så här långt.

Varför ska det vara så svårt att spela hockey från start? Varför ska det vara så förbannade svårt att ställa om från anfall till försvar? Varför kan inte alla göra mål?

Den sista frågan kan jag iallafall svara på... Därför att någon MÅSTE se till att motståndaren INTE gör mål och denna någon är inte först och främst målvakten.

...vi hade gjort si och om vi hade gjort så... tänkte jag länge...

Äh, nu är sorgens tid förbi och vi har en ny intressant säsong framför oss. En säsong fylld med nya intressanta klubbar och are.. ishallar.

Ros till de få från fjolårets lag som bestämde sig för att stanna kvar och reda ut eländet.

Ris till alla legosoldater som lämnade det sjunkande skeppet hals över huvud. Hade lite mer att önska av några av dem...

Nog om det, ska bli kul att skåda en helt ny säsong och ett helt nytt lag. Kommer att bli lite ovant att inte längre vara det där bottenlaget som alltid slår ur underläge, men samtidigt kul att se det hela ur topplagets supporter synvinkel.

Kunde inte hålla mig borta från hockeyn längre, så jag bestämde mig för att , som alltid, se årets första match. När jag hade gjort det fick det ju lov att bli den sedvanliga hemmamatchen också:) Resan kändes ganska lång från Huddinges kalla lilla hall till FMMA, nu menar jag inte bara avståndsmässigt, det kändes som att resa i tiden.

Och hockeyn liknade inte något som jag sett på länge. De här matcherna kändes lite som när vi mötte FBK i ES. Det ena laget kämpar, har viljan och chanserna, men det andra laget gör målen, trampar på och vinner. Lite så där... orättvist. Dj$vl$gt kul att vara på andra sidan läktaren måste jag säga:) Hur det än har gått till så känns det skönt att ha gett det andra storstryk. Klassskiljnad helt enkelt.

Alla "experter" spådde att MIK skulle få en tung start och sedan bli allt bättre. Om det här var den tunga starten de pratade om så ser jag fram emot att möta lillebror i vår.