Jag förstår din kritik till Hallam. Men för min egen del är jag tillräckligt patriatorisk att hålla på Tre Kronor (Eller andra landslag) för att hålla på Sverige oavsett ifrågasatta enskilda förtroendevalda.
Skulle rent politiskt vara fantastiskt om Danmark vann. - För oss. Rent praktiskt så kanske det ytterligare är en infaltilt orsak till att erövra Grönland.
Sam däremot är lite väl robotlik oavsett vad som händer. Är det dåligt så är det blaha. Är det bra så är det blaha.
Det verkar nästan som att det inte spelar någon roll.
Spelar det ingen roll så har man ingen strategi.
I studion är man nu halvgalen över att vi inte har gemensam aggressivitet. Man är alltså naiva, har för dålig gemensam mental inställning och enlig min mening som det ser ut, så verkar man helt gå in i Hallams narrativ. Var är utbrytarna? De som vill göra skillnad? De som man efteråt har sett att de i alla fall försökte.
Det finns möjligheter för dem, kolla på Danmark. Lita spelarna och deras kunskaper i stället för att begränsa dem i en Hallamruta. Nu finns inga andra alternativ.
Det är ett otroligt slappt och naivt spel av Sverige. De tappar tre spelare vid förlängda och bakom förlängda mållinjen i anfallet, utan att ens ha relevant orsak för det. Så blir det fyra mot två i kontring med tre svenskar flera meter efter i försvaret.
Vi vinner inte kampen för att svenskarna inte förberett sig för det. Det här är ett coachfel.
Det värst är väl att det inte verkar bli några verkningsfulla förädringar, tvärtom så har det blivit värre.
Spelarna verkar ha en ovilja att skjuta på mål. De siktar stolpe in. Men skotten går utanför. mer skott på mål och sedan tryck på returer. Det börjar blir dags att spela primitivt.
Tyvärr så utmanar vi inte Swayman tillräckligt mycket för att bli ett hot., USA tillåter oss inte att, ens komma till vassa lägen, de är otroligt aggressiva på ett smart sätt.
Swayman är en otroligt bra målvakt, då får hans svajiga insats hittills i turneringen säga vad som helst. Markström är också bra och har räddat oss från katastrof hittills, men som målvakt är han inte lika solid enligt min mening. Det är yvigare. Så nu har vi allt på våra egna axlar.
Vi måste bli mycket bättre på helhetsspelet så att vi får kommandot och vi tvingas utmana ett par hundra procent mer mot Swayman.
Nu släppte vi in ett till, så nu blir det krav på något utöver det vanliga.
Man kommer inte upp till förväntad nivå, det är man nog medveten om. Det är ju ändå elitidrott.
Själv tycker jag att man är passiva speciellt på andrapuckar. Antagligen för att man tänker sig hålla de rätta positionerna. När man tappar de här andrapuckarna så blir man ihåliga eftersom man blivit statiska, vilket visat sig flera gånger.
Två perioder kvar Det har inte börjat så bra ändå, men det är mycket match kvar.
Ja, så är det kanske. Tänker ändå att det blir betydligt lättare att ersätta Rundblad än att hitta en drivande avgörande center.
Inte för att vi inte kommer att behöva det, men jag tror ändå att det är lättare att ersätta Rundblad och det säkert två gånger om, än att hitta den center vi behöver.
Jag har en känsla av det finns fler potentiella backar tillgängliga än potenta centrar. Det skulle dessutom vara skönt (poetiskt sett) att klubben för en gångs skull sitter vid förarspakarna. Rundblad sitter plötsligt med förhoppningen att Skellefteå skall ha panik att ta in honom och det är hans enda förhoppning.
Nu skall vi tänka på att vi inte längre söker SHL-kvalitet på spelarna. Det är Allsvensk toppkvalitet. Det borde förenkla saken.
När jag ändå är inne på min lillebror och den tiden. Det här var hans andra skiva som han fick när han fyllde år, han kan ju bara ha varit typ fyra-fem år då, stackarn. Köpt på Tempo i Sollefteå, en affär som inte finns här sen många många år tillbaks. (Ja, jag väljer tillbaks. Låter så mycket bättre.) ;) I alla fall, gillar du progressiv jazzrock från den tiden så har du ett helt album här. Temat är givet.
jag är nu ägare till albumet men jag tvivlar på att det finns något större samlarvärde kvar i det. Vi älskade det för mycket så det är använt. ;(
En tid man bara berört i sitt liv men ändå såklart så har den fastnat, man har ju föräldrar. Frihetsrörelsen för var och varen. En önskan om bra tider.
Kanske - men det går inte att välja egentligen - min stora favorit av alla artister. Konstigt nog tror jag att jag att jag mest betuttat mig i Under ice. Men varje låt är en fortsättning av den förra så det är en helhetsupplevelse.
Gusse: Det är ett fenomen jag sett växa under åren jag varit moderator här. (Det är många år nu)
Jag vet inte vad det beror på, är det så enkelt som internet? Något måste det vara.
Det är nästan som att man egentligen inte är supporter. Händer inte något inom internethastighet så är klubben, styrelsen, spelarna värdelösa.
Hockeyn själv har inte den hastigheten. Man bygger lag, man tränar man försöker utvecklas och man försöker få ihop det tillsammans med den ekonomi man har att göra med.
Men de s.k. supportrarna är inte i synkroniserade. De orkar inte längre med det tempot. Det verkar som att de vill in på internet och trycka på en knapp som om det vore ett managerspel med en massa amatörer.
Något är det i alla fall. Supporterskapet var något annat tidigare och det förändras extremt snabbt.
Själv så uppskattar jag helheten av de parametrar jag nämnde tidigare. Det är själva sporten, utmaningen. Om alla kunde trycka på en knapp för att få förändring varför skulle just MoDo vara bäst på det?
På nöjesfältet Gröna Lund i Stockholm ordnades freak shows fram till 1970-talet. (Wikipedia) Jag har själv sett ett par när jag var liten. Det är ju nästan som man är tillbaks i tiden. Inte underligt att man bara måste kolla här då och då.
Vi bör ha i åtagande att MoDo antagligen är en av de mest attraktiva klubbarna i ligan.
Jag tror att vi kan locka de mest lovande samt en och annan överraskning. Lönemässigt kommer vi att kunna ligga över våra konkurrenter.
Men.. De bästa alternativen kommer vi att få vänta på, vilket kräver jobbigt tålamod. De är hela tiden utsatta för erbjudanden att överväga, samtidig som vi på vår sida måste vänta på tillfället.
Man måste nog ta Hinkens uttalanden med liten nypa salt.
Han och klubben hade full koncentration på att klara kontraktet. Att börja ta bort den fulla koncentrationen på plan B skulle kunna innebära minskad effektivitet.
Visst, alla hade önskat ett bättre utfall på nyförvärven. men det var inte det man hade någon anledning att älta när varje match gällde livet.
Hinken har pratat om två saker när det gäller truppen. Först. De gamla spelarna presterar inte vad man krävde. Det var ju konstigt, men så hade vi en infiltratör i alla fall i form av Rantanen. Såklart borde man ha petat honom eftersom han spelade solklart under förväntad nivå och han var en energidödare för laget. - Det här är Karlins ansvar.
Därefter. Nyförvärven överraskade inte. Det är en annan sak. Man kan inte begära att nyförvärv som bara är förhoppningar skall vara bättre än den bärande basen. De behöver växa in i det.
Nyförvärv som gör det de skall efter förväntniigarna. Framförallt Jeppe. Däremot var hans avslutning av säsongen bedrövlig och helt oförutsägbar. LaDue var tveksam under en början av säsongen men växte in i kostymen eftersom. Han blev enligt mig ett klart plus. Nordlinder oh Berglund: Nordlinder började bra, men blev sämre och mindre spetsig ju längre det led. Berglund var enligt mig klart godkänd.
Spelare som inte gjorde det förväntade.
Näsén. Det var en tragedi, han hämtade sig aldrig och nu får vi hoppas att han hittat både livs och spelglädje i sin nya klubb. Han var så dålig att det faktiskt inte ens fanns plats kvar för honom i klubben.
Jasek. har inte fungerat i laget även om han har vissa spetskompetenser. En för stor roll och för stora skor att fylla när det inte fungerade. Det här är väl den största missbedömningen man inom klubben gjorde enligt mig. Men jag är säker på att värvningen och tänket är ett gemensamt beslut i ledningen, Hinken är ingen diktator även om många väljer den vägen. Det blev bättre när man började ha en realistisk tanke på var och hur han skulel börja spela, men man tappade hela koncepet om vilken betydande spelare han skulle vara.
Ek. Snacka om att mer eller mindre aldrig få till det under en säsong. Vår andremålvakt var helt enkelt för dålig den här säsongen.
Woods: Slutade med flaggan i topp, men 75% av säsongen, det som hände innan var patetiskt. Han jobbade i alla fall hela tiden för att göra sig själv rättvisa. Det lyckades han med, men då var det försent.
Nu har jag säkert glömt en del spelare men.
Nu får man ju bedöma själv om det beror på att Hinken är en sopa, eller om det inte gick förutse prestationerna.
Man kan ju dissa allt, klubben, ledningen, Hinken, Karlin, spelarna publiken (varför inte?) sponsorerna, vad man vill. Allt ryms i en konspiratorisk och icke godvillig hjärna.
Eller så köper man det som sägs av en i alla fall för mig öppen och ärlig klubb.
Gällande det så kanske 1985 kändes säkrare. Är årtalet rätt?
Då kändes det helt säkert att vi skulle klara det. Men jämfört med förra gången så vet vi nu vad som gäller och det har vi varit med om. Men vi är helt i obestämd form nu
man blev antagligen MoDoit under dessa positiva perioder.
- TRO HOPP OCH KÄRLEK!
Från generationen där man började hålla på lag i England.
De flesta, om inte nästan alla, håller på det lag de började heja på.
Det kan vara Arsenal, Liverpool, Leeds, Ipswich eller vafan som helst. Kollar man på dem nu, 50, 40, 30 20 år senare så har de inte bytt till Chelsea eller Man.U bara för att är de bsta för tillfället.
Det ser ut som att det skett ett skifte i varför man håller på ett lag. Ingen i Sverige, i alla fall väldigt få av oss har ett naturligt förhållande till lag i England.
När det gäller hockey i Sverige så är det otroligt lokalt. Såklart finns det undantag. En del håller på Djurgården fast de är från inlandet i Norrland. Det bevisar på att supporterskap ibland inte bara har med patriotism att göra, utan att det är en mental inställning.
Sen så kan man ha en otroligt kritisk inställning till hur klubben i sitt hjärta agerar och presterar. Men det är konstigt hur det kan övergå nästan till hat mot klubben. Det är konstigt att man låter bli att lyssna på klubbens signaler och meddelanden om hur och varför man agerar som man gör.
Jag är säker på att MoDo precis som innan vinner och förlorar som ett lag, därför att man anser att man är ett lag.
Ändå, trots att man är supporter så erkänner man inte det. Det är så mycket bekvämare för den egna tanken att ha någon att halshugga. Det är en persons fel, inte klubbens.
Det är väl också en typ av erkännande att man älskar klubben. Man vill inte att det är hela klubbens gemensamma fel. Det måste av enkelhetens skull vara någon.