MoDo Hockey

Tarasov:

Jag kan vara helt ärlig, mitt ishockeyintresse har varit rätt dött de senaste åren. Det dog egentligen innan degraderingen. Det handlar inte bara om resultaten; Som MoDoit i hela mitt liv är jag van att förlora. Nej, det handlar om något mer, något som är svårt att ta på. Jag kan inte riktigt definiera det... Det är som en kombination av tråkiga matcher där båda lagen ser oengagerade ut, unga spelare som byter klubb så fort de inte får tillräckligt med speltid, färre profiler. Jag har insett att Elitserien brukade vara lite mer som en Mighty Ducks-film; Någon kunde skjuta, en var ruskigt snabb på skridskorna, en kunde tacklas etc. Jag kunde sitta vaken sent in på småtimmarna med block och penna och skissa på spännande kedjor. Det är inte så längre. Nu har det reducerats till att jag blir glad om MoDo vinner, men jag bryr mig inte så mycket om de individuella spelarna.

Skulle Enström komma tillbaka, så skulle det göra enormt mycket för mitt intresse. Han växte och blev en sådan personlig favorit under slutspelet 2007. Jag minns hur jag blev utskrattad när jag skrev på det gamla MoDo-forumet "Han kommer göra 40 poäng under sin debutsäsong i NHL". Han slutade på 38. 10/11 kom han FEMMA i backarnas poängliga i NHL.

Minns exakt vilken stund då jag verkligen föll för Enström. Det var under en förlängning, Modo spelade boxplay. Alla tror att Krizan ska blockera pucken, men istället kastar han upp den i luften och slår ett basebollslag. Enström kommer som skjuten ur en kanon, fintar målvakten, åker runt kasse och lägger in den köksvägen Foppa--style.

Hoppas verkligen han överväger att komma hem.