Vargen: det beror väl rimligtvis på vart man bor? Föds du i en stad med NHL lag finns det väl absolut inget som talar för att du behöver flytta. Blir du kvar i Sverige så är det väl sannolikt att du kommer ha något sämre sannolikhet men tänker ändå att det är fullt möjligt (givet att du föds nära en shl stad förstås)
Gavelo: Det får du tycka om du vill. Men om anledningen till att man inte kan spela på högre nivå är för att man inte klarar av att lämna sina nära och kära, har man knappast den mentala biten som krävs och då blir allt annat irrelevant. Då blir det omöjligt att anpassa sig till den högsta nivån.
Vargen: ”Om man inte klarar av att lämna sin hemmiljö så ska man spela på en lägre nivå, så är det bara. Då är man inte en tillräckligt bra hockeyspelare för något annat”
Detta var i särklass det dummaste inlägget du skrivit på HS
Vargen: Individer föds med olika nivåer av potentialer, bra, bättre eller bäst. Sen ska man vilja uppnå den, jobba för den, hårt, hårdare eller hårdast.
Willow: JVM är en turnering och att Sverige står som vinnare är egentligen en skräll. Kanada har de överlägset bästa spelarna.
Om man inte klarar av att lämna sin hemmiljö så ska man spela på en lägre nivå, så är det bara. Då är man inte en tillräckligt bra hockeyspelare för något annat.
Vargen: Exemplet är en av väldigt många som inte klarade av att lämna hemmiljö. Vi har haft Possler hos oss och många andra. Det finns med 100% säkerhet många som flyttat över som inte alls klarat av den biten.
Vilka svenskar som stuckit över innan de slagit igenom i Sverige har blivit stjärnor? Det borde ju finnas massor tänker jag, men kommer nog bara på Landeskog som matchar.
Min poäng är att det inte alls behöver vara en dålig väg, bara belysa att det finns en övertro. Det är nästan jag blev lurad att tro att vi vann UVM med en trupp de stjärnorna utvecklas I Sverige, för vi alla vet att det går helt enkelt inte att bli så bra här.
Peja: Det finns en viss ironi bakom det utvalda citatet. Och jag har inget emot Robert Nilsson heller, men han är återigen ett väldigt gammalt exempel som inte går att placera in hursomhelst i hur hockeyn ser ut idag. Det jag känner främst är att om man tycker det är så jobbigt med förändring samtidigt som man vill utvecklas, är det nog bäst att bara skita i NHL och spela lokalt.
Vargen: ”Jag tror att det kan komma ny forskning som visar att varje individ har olika preferenser och behov.”
Det behövs ingen ny forskning för att visa det.
Förstår inte riktigt kritiken mot Robert Nilsson heller. Han hade uppenbarligen en bra karriär trots den besvärliga omständigheten att hans farsa är en legendarisk spelare (helt annan press på honom än andra talanger).
Tarasov: Enligt Willander så har flera landslagsjuniorer kommit fram och gnällt pga att de får träna alldeles för lite. Så det vet jag inte om jag köper. Särskilt inte från Helber med denna otroligt konsekvensblinda lösning.
Det är dessutom svart på vitt att träning väger mycket tyngre där borta än vad det gör här. Det är också därför de spelar färre matcher i College
Vargen: Nej, det är egentligen Övik som borde räknas. Pappa som kom från Svedjeholmen och fortsatte i MoDo. Sonen i Järved/Svedjeholmen och som nu är i MoDo. Hela staden andas hockeykultur och väldigt många fd spelare blir ledare som fostrar talangerna.
Gavelo: Jag tror att svensk hockey har fått fram många fina talanger främst pga att Sverige är en nation där hockeyintresset är enormt stort, och att många unga spelare tar efter sina föräldrar och är på is flera timmar om dagen väldigt tidigt. Att vissa spelare blir supertalanger sitter främst i naturlig talang, och hur mycket tid de väljer att lägga på hockeyn.
Gästrin har spelat i MoDo i snart 4 år, det går inte direkt att klappa sig själv på axeln för att vi fick fram honom som talang.
Vargen: Som du säger, det där med utveckling är individuellt!
Dock tycker jag svensk hockey visar att man som ett litet land kan utveckla talanger precis lika bra som i Nordamerika.
Hade vi vandrat på samma stig som Slovakien som var en stornation för 20 år sedan så hade jag varit orolig men i dagsläget tror jag Sveriges förutsättningar är i absolut topp, sen är det som sagt helt individuellt vad spelarna själva är för personer.
Willow: Jag tror att det kan komma ny forskning som visar att varje individ har olika preferenser och behov. Det finns en hel del spelare som värdesätter prövningar utomlands med att lära sig ett nytt språk, ett nytt spelsätt och individuell utveckling väldigt högt. Det är väldigt utvecklande att lära sig vara självständig tidigt. Vill man till NHL blir det jobbigt ändå senare att komma över som 21-åring och gnälla över att man inte kan språket och direkt vilja hem till mamma och pappa igen. Robert Nilsson låter som en syltrygg rakt igenom.
Det är mycket impulsartat att anta att alla spelare som vill flyttar gör det för att man vill lyfta i hierarkin så snabbt som möjligt, det är snarare så att de flesta spelare vill utvecklas och lära sig så mycket som möjligt så att det blir lättare när man väl når seniorhockeyn. Det är en hel del spelare som lirat med Hockeyettan-klubbars J20 som går till College/den nordamerikanska juniorhockeyn för att de aldrig hade fått chansen eller blivit sedda i Sverige. I Sverige blir du knappt prioriterad individuellt.
Jag vet att Tom Willanders pappa som är sportchef och jobbar med skillsträning har dömt ut svenska ishockeyförbundet och J18/J20 rejält för bristfälliga resurser och utvecklingstaktiker. Tycker att Sverige är resor bakom USA och de möjligheter som finns där.
Vargen: Och trots att faciliteterna oftare är bättre när man flyttar för hockeygym, så har man statistiskt sätt mindre chans att bli en duktig hockeyspelare än om man stannar i närområdet. Det finns forskning som entydigt visar på det.
Det som aldrig ryms i din ekvation är den sociala biten. Att så ung bo långt bort, inte ha sina kompisar, i det fallet snacka ett språk man inte är lika van, sköta mat, städning, tvättning Osv. Fråga Robert Nilsson som flyttade och fastnade i datorspel... Flyttade Hermansson hem för att MoDo har bättre faciliteter? För att kvaliteten på spelare de får träna med är bättre?
Så jag är inte det minsta förvånad över att våra största hockeyspelare nästan undantagslöst utvecklats I sverige. Jag hoppas att den här romantiseringen över utvecklingen I NA skulle vara så fantastisk skulle synas.
Willow: Förutsättningarna är mycket bättre i NA och College. Man får möta bättre spelare, fasciliteterna är bättre, träna mer, och där går man också ett program samtidigt, så skolan värderas betydligt högre. Att spela på en nivå som man är på tok för bra för ger ingenting. Det är samma sak som att vänta på att spela på en högre nivå. Det är inget fel med att spela på en nivå man behärskar lite tidigare.
Och det är U17-spelare, som Milan är, som egentligen inte får spela J20. Nu fick han exceptional plater status och dispens för våren. U18-spelare får spela J20 hela säsongen. Det är därför Malcom Gästrin, Hägglöf, Öberg m.fl får spela.
Vargen: Det är ju exakt vad Roger Melon argumenterar för. Talangerna saknar tålamod och är extremt lätta att lura. Inte fasen där de av att spela mer i U18 första säsongen. Inte fasen är det säkert att det blir bättre i NA, utan sannolikt är det mycket större risk att det slår fel än att stanna på orten.
Egoism och noll tålamod...
Ja, det är första året som U18 man inte får spela U20. Bedöms man ha exceptional status får man söka dispens under våren. Året efter är det fritt fram för alla att spela U20.
k1m: . Jo, han måste ha fått dispens då. Under hösten är det inte möjligt, men under våren kan man få det. Syftet är att inte unga spelare ska stressa så förbaskat. Det är nästan en tävling om att få spela så högt upp som möjligt.
Roligt att Sundström får göra debut i J20 i dag mot AIK. Då måste han ha beviljats exceptional player status, som Helber hävdade endast skulle delas ut till en eller två spelare per säsong. Viktigt att signalera förtroende tidigt till dessa spelare så att de inte vill sticka pga det nya regelverket.
SPOODI: De kuggade ihop mycket bättre då forechecken var sammanhållen och man jagade livet ur motståndarna. Nu kommer de en och en, oftast Ohlsson först, utan understöd så man får inte fast motståndarna.
Bjerselius var oerhört bra I slutspelet ifjol. Vi vet att OP och Ohlsson kan representera en bra fjärdekedja I HA.
Jag tycker att det är en stor del av Karlin/Sundells misslyckande. Man fick inte ihop spelet så spelarna hjälpte varandra. Det blev som fem individualister och inte en enhet av fem.
Det är inte ens en högre nivå att spela i Ahl kontra SHL bara en annan typ av hockey.
Men jag håller med dig om att om man tidigt klarar av allt det självständiga som ung så har man en klar fördel.
Foppa vantrivdes i NA och ville hem, saknade Sverige och tryggheten, ringde Pappa Kent och skulle åka hem men blev övertalad att stanna lite till.