MoDo Hockey

{10753}: modo söp bort matchserien själva men är beredd att hålla med. Ofta brukar domsluten jämna ut sig men här tycker jag väldigt mycket gick hv's väg. Både hv och modo är lag med stukat självförtroende och då kan varje liten grej på isen avgöra hela matchen. Förresten väldigt less på alla hv spelare som ligger kvar "skadade" och sedan mirakulöst dyker upp nästa byte. Hoppas modo studsar tillbaka direkt. Går dif upp saknar HA en given favorit.

Höfttacklaren: Om Rödin och Scott kunde vara kvar i Brynäs när dom åkte ut då bör en del av våra toppspelare kunna göra samma sak annars blir jag riktigt besviken.

henkeiskogen:

Grejen är att många fortfarande ser Modo som ett klassiskt SHL-lag som "hör hemma i toppen", men sanningen är att det där bygger på en ganska skev bild av klubbens historia. Den där starka perioden under 90- och 00-talet – det var undantaget, inte regeln. Det var en extremt talangfull generation som lyfte hela klubben: Foppa, Näslund, Sedinarna, Öhlund… utan dem hade Modo inte varit i närheten av att etablera sig på den nivån.

Kollar man historiskt är det ganska tydligt att Modo snarare varit ett lag som pendlar – ett klassiskt jojolag under 80-talet, med uppflyttningar och nedflyttningar, bottenplaceringar och kval. Till och med på 90-talet kom man sist ett år men klarade sig kvar på grund av NHL-lockouten. Det här är inte en klubb som konsekvent tillhört toppen, utan en klubb som haft sina perioder – och väldigt djupa svackor mellan dem.

Och från 2008 och framåt har det varit ännu mer uppenbart. Efter guldet 2007 har det i princip varit ett långsamt sönderfall. Bottenplaceringar, kval för att hålla sig kvar, till slut åkte man ur SHL 2016 – och låg sedan i Hockeyallsvenskan i sju raka år. Det är inte otur eller enstaka missar, det är ett mönster. 2020–21 var man till och med nära att halka ner i kval mot Division 1.

Så när folk säger att det här "inte är Modos nivå", då undrar man – vad är Modos nivå egentligen? För om man tittar på hela klubbens historia, så kanske det faktiskt är just det här som är normalläget: ett lag som kämpar för att hänga kvar snarare än slåss i toppen. Det är bara det att en hel generation minns Foppa och SM-finaler och tror att det ska vara standard.

Men det där var en tillfällig guldålder – inte verkligheten. Dags för många att vakna ur nostalgidvalan.