MoDo Hockey

Tog en ny tråd för det här ämnet.

1-3-1:
Plötsligt vill jag prata om det "vidriga" spelsystemet. Själv hyllar jag 1-3-1 som försvarssystem. Det har på något vis blivit fult att spela det systemet och jag förstår inte vad dessa "experter" menar. 1-3-1 är som sagt ett försvarssystem (precis som GLMC påpekat), till för att göra det så svårt som möjligt för motståndarna att göra mål. Någon annan inställning än den till sitt försvarsspel är vettlöst att förespråka. Sen må spelaruppställningarna ha vilka sifferkombinationer som helst. Kan någon hitta på någon bättre uppställning för att hindra motståndarna så är det bara att gratulera. Tänk er själva! Hur har man mage (Som många faktiskt gör) att motivera sitt eget lags dåliga spel och ej så framgångsrika anfallsspel, med att det andra laget spelar en en hockey som inte bjuder på någonting. Hur vill dom att motståndarna ska ställa upp manskapet när de inte har pucken, för att det ska gynna det egna laget. Öppna dörrar och varsågod?

Baksidan av myntet:
Det som skall diskuteras om man vill kritisera 1-3-1. Hur kombinerar man det med ett effektivt anfallsspel? Kan man möjligtvis spela en annan sifferkombination och i stället tjäna på det i ett bättre anfallsspel? Det är ju naturligtvis så att det är lagets omställningsarbete på positionerna som bestämmer om olika spelsystems växelverkan från anfall och försvar låter sig göras. (Nu börjar språket bli riktigt myndigt) Klarar man inte av att vinna fler matcher med 1-3-1 än med andra spelsystem, bör man nog fundera på att spela ett annat system. Då kommer man in på de moraliska aspekterna.

De moraliska aspekterna:
Ska man bjuda publiken på ett publikfriande spel? Omöjligt att svara på utan att ha kunskapen om sin trupps förmåga och möjligheter. Är 1-3-1 automatiskt ett underhållningsfritt spelsystem? Ja, Modos lag ifjol var väl inte alltid så grant att se på, men med tanke på truppens utseende och allahanda experters bedömning av lagets framgångsmöjligheter så måste jag nog säga att framgången till stor del var spelsystemet 1-3-1:s förtjänst. Truppen räckte helt enkelt inte till för att spela hawaiihockey och ändå vinna matcher.
I frågan om klubben, sponsorer och fansen väljer vinster före underhållning är jag tämligen säker. Laget bör hellre vinna alla matcher med 1-0, än förlora alla med 9-8. Vinster är alltså viktigare än ett böljande och underhållande spel. – Vinster är ju underhållning de också.
Men om truppen är stark då? Ja då kan 1-3-1 vara både effektivt och vackert - och underhållande - som rekord-Modosäsongen med den nesliga finalförlusten mot Brynäs. Har man så bra spelare som Modo hade då, finns det ingen anledning att låta bli att spela 1-3-1, spelet blir bra ändå. Å andra sidan skulle kanske ett annat spelsystem ha gjort sig lika bra. Glöm inte att även Färjestad grundar sitt spel på 1-3-1. Jag skulle inte vilja kalla deras spel för vare sig tråkigt eller destruktivt.

Vad är lösningen på problemet?:
1-3-1 kan bli frustrerande om motståndarna inte har tillräckligt smart anfallsspel, eller tillräckligt bra individuella spelare, samtidigt som 1-3-1-laget själva har samma problem. Två lag med bra 1-3-1 men med uselt anfallsspel borde inte få spela mot varandra. Det handlar alltså om att utveckla anfallsspelet. Torpedhockeyn är en variant på temat. I stället för att banna spelsystemet 1-3-1 så bör man koncentrera sig på att uppfinna bättre anfallsmöjligheter.

jag tycker att modo borde värva hagos från Aik.Han har kapacitet att bli riktigt bra tror jag.

Värmlands folkblad skriver om Erik Lewerström, backen som inte riktigt får plats i FBK:s starka defensiva uppställning. Modo vill tydligen ha honom, men själv vill han inte gärna lämna FBK. Är det verkligen klokt att värva en spelare som har hjärtat i ett annat lag. Mitt svar: Absolut inte! Då är det bättre att satsa på egna juniorer.

Ska man nu värva Lewerström, så är det ju lika bra att ta Jonas Frögren på en gång. Men jag säger - glöm båda.