Gavelo: Vi vet ju att nordamerikaner inte är att lita på. Det är alltid den bästa stämningen i laget, de bästa fansen, allt är toppen etc.
Det där är en rätt vanlig kulturkrock. En nordamerikan hälsar med att säga "How's it going?" och många svenskar tror att det är en genuin fråga och svarar typ "It's alright, I've had some health issues lately, but I'm slowly getting better".
Sedan finns det såklart undantag som när Himelfarb gick loss på Björn Hellkvist, men de flesta, framförallt av de lite äldre spelarna, vet att de sällan har någonting att vinna på att fokusera på intriger och drama. Då gör de sig omöjliga i klubben och kan även framstå som besvärliga för andra klubbar.
Jag har gjort detta misstag själv på jobbet och varit för ärlig, och det jag har insett är att det inte spelar någon roll om jag har rätt eller inte. Det är alltid bättre att låtsas som att det regnar, vara superpositiv till alla meningslösa organisationsförändringar, även om min plan är att säga upp mig i morgon. För då vet jag att jag alltid kommer vara välkommen till bara ifall mina planer skiter sig.
Om jag istället framför legitim och saklig kritik, så kommer jag att få andra att se dåliga ut. Och då kommer narrativet naturligtvis bli att jag är en besvärlig energitjuv som inte drar åt samma håll.
Så som vi har konstaterat många gånger förr så bör vi ta dessa intervjuer och reportage med en nypa salt.
Det där är en rätt vanlig kulturkrock. En nordamerikan hälsar med att säga "How's it going?" och många svenskar tror att det är en genuin fråga och svarar typ "It's alright, I've had some health issues lately, but I'm slowly getting better".
Sedan finns det såklart undantag som när Himelfarb gick loss på Björn Hellkvist, men de flesta, framförallt av de lite äldre spelarna, vet att de sällan har någonting att vinna på att fokusera på intriger och drama. Då gör de sig omöjliga i klubben och kan även framstå som besvärliga för andra klubbar.
Jag har gjort detta misstag själv på jobbet och varit för ärlig, och det jag har insett är att det inte spelar någon roll om jag har rätt eller inte. Det är alltid bättre att låtsas som att det regnar, vara superpositiv till alla meningslösa organisationsförändringar, även om min plan är att säga upp mig i morgon. För då vet jag att jag alltid kommer vara välkommen till bara ifall mina planer skiter sig.
Om jag istället framför legitim och saklig kritik, så kommer jag att få andra att se dåliga ut. Och då kommer narrativet naturligtvis bli att jag är en besvärlig energitjuv som inte drar åt samma håll.
Så som vi har konstaterat många gånger förr så bör vi ta dessa intervjuer och reportage med en nypa salt.