1150x200-modo-header2-kopiera.webp

MoDo Hockey

SHL · 527460 inlägg · 4121 ämnen

Inlägg: 873556

Sv: The Final Battle, part VI
Det verkar ju vara populärt att skriva ner sina tankar och minnesbilder från den magiska lördagen i april 2007 med datum 14 så jag gör det jag med.

Vi kan till och med gå tillbaka några dagar. Det hela började egentligen samtidigt som finalserien startade. Det planerades redan då lite löst om en bussresa ner till en eventuell final nummer 6. Den resan blev inte av så dagarna före final 5 fixade Kamilla en egen resa med minibuss ner till Linköping. När biljetterna var fixade och minibussen fixad var det redan fredag. Avgångstid lördag 8.00 bestämdes och Kamilla fixade så det blev en full buss. Ja, förutom den 9:e platsen som blev ledig eftersom ingen skulle kunna sitta i 140 mil bredvid mina axlar. Den inte alltför axelbreda knas klarade ca 5 sekunder när vi testade.

8.00 var Kamilla på plats på Nygatan (jo det är säkert) och hämtade mig, Erik och Erik. I Bjästas utkant hittade vi Alfred och Shinzawai.

Resan gick bra. Kamilla hade helt plötsligt inget ägg under gaspedalen på VW:n så vi anlände Medelpad inom utsatt tid. Där hade vi sightseen och testade tutor och flaggor i Timrå Centrum. De fungerade bra. Efter den avstickaren från E4 fortsatte vi i full fart ner till Sundsvall där Wayne Gresky joinade nere vid närbutiken på hörnet. Ja det blev faktiskt så.

Tönnebro och hamburgertallrik smakade bra. Vi satt ute och åt. Fantastiskt vilket väder denna dag hade.

Efter att vi lämnat E4 i Gävle så blev det grusväg och vägkameror ända fram till Västerås där vi hittade Ria-ra stående på en balkong ätandes frukost. Hon bjöd in mig på en snabbis.... nej, jag menar att hon bjöd in mig på en fika. Jag hade beställt kall saft i tillbringare med isbitar. Det som saknades var saft och isbitar men vattnet var gott.

Efter det var det full fart mot Linköping via Kungsör, Göran Persson och Peking. I Peking hittade vi E4 igen men vi såg ingen spårvagn på bron över E4. Det var lite tråkigt faktiskt.

Klockan 17 i Linköping var det som gällde. Klockan 17.05 var vi utanför CC. 17.05.10 fick jag första segerkramen, och det av Skogås-Roffe.

Efter att betalat parkeringsavgiften (60 kronor) så fick man vara fotbollspublik inför biljettutlämningen vid varuintaget. Döme highfiveade och Adam var den som sparkade högst. Han är bra på högst faktiskt. Oavsett sport.

När vi väl fick komma in i arenan hamnade vi i en hall. Sval och skön var den i alla fall den gamla Stångebro. Därifrån var det bara ett vip-rum till CC och vi blev insläppta och intog våra platser på dess bortaläktare som var belägen mitt på rätt kortsida. Cloetta Center är en vacker hockeyarena med tegelsten i logerna och självbetjäning på läsk. På tal om läsk. Endast en gång under matchen hamnade jag i ett läskregn. Trevliga LHC-supporters. En gång är ju ingen gång. Eller hur var det med antalet vunna SM-guld?

Bra stämning i CC direkt efter nedsläpp. Linköping gjorde ju 1-0 direkt och det märktes redan då att en stor del av hemmapubliken går på hockey för evenemangets skull. Det fanns dock en och annan som hade 110% procent entusiasm. Hur matchen gick vet ni alla. 1-0 blev 1-1, 2-1, 2-2 och 2-3. Sista perioden går till historien som den mest underliga sistaperiod som någonsin spelats i en hockeymatch. Det hände ingenting och när jag tittade upp på jumbotronen var tiden 19.56. Då började jag jubla, en liten stund. Dock var jag övertygad under sista perioden om att hemmalaget skulle måla. Det var nog därför som nerverna aldrig infann sig.

De närmaste minuterna efter slutsignalen var det kramkalas på ståplats. Vet ej om jag fick nån kram av Borås-Borg men de sista 5 minuterna i matchen hängde han över min vänstra axel samtidigt som han höll för ögonen. Men som sagt, han missade inte mycket.

Bortapublikens glädje, bortaspelarnas glädje, Svartens glädje med Le Mat i handen, ja all glädje var fantastisk. I efterhand har jag sett en massa på TV från matchen och då man ser Hasse Jonssons glädje i intervjun efter matchen det är först då jag riktigt förstod hur mycket guldet betydde för honom och för alla andra. Jag ser året 1999 raderas ut i Hasses ögon och ansiktsuttryck under intervjun.

Det är även fantastiskt trevligt att så många av 110-procentarna hälsade oss välkomna före och hälsade så vackert under hela matchen. Det var nog många med träningsverk i långfingrarna på söndagen. Ja en del gav sig inte förrän de lämnade arenan långt efter slutsignalen. Det är fantastiskt att så många hemmafans gratulerade det vinnande laget med långfingerhälsning vid prisutdelningen och ärevarv. Tur att dessa 110-procentare inte var alltför många.

Efter matchen var det bortasupportersamling vid varuintaget. Där hyllades de som skulle hyllas. Det dracks skumpa och III och kramades och sjöngs och.........ja det var helt fantastiskt. En guldtröja fick jag också. Den gav jag bort på söndagen till AM. Den var han värd.

Efter en massa tid så var vi så gott som ensamma kvar. Spelarna hade åkt och funktionärerna och Lasse Grankvist och Byberg/Nordin och en nöjd PR32 med flera. Läge att packa in oss i VW:n med destination Västerås. Ria-ra körde första stinten med denna vita bussbil som det spelades musik och sjöngs allsång i. Väl framme i Västra Aros släppte vi av henne vid världens längsta hus (säkert 5000 meter långt). Sen tog undertecknad över ratten. Hittade ett gatukök som hette Gatukök där vi firade med Hamburgare och köttbullar och korv och Trocadero.

Efter det var det nattpasset hem. Snabba stopp i Tönnebro där vi passerade Bybergarn och Select i Sundsvall för kaffe så hamnade vi till slut i Nolaskogs igen. Först av med Alfred och Shinzawai någonstans i Tottaland sen klockan 8:47 tankade jag i 76 liter bensin på Jet vid Rondellen i Övik. Kamilla var samtidigt in på Statoil och köpte 2 st. Aftonbladet och 2 st Expressen. Dessa tidningar ska få en plats tillsammans med Aftonbladet och Expressen från 22 oktober 2001.

Efter det av med Erikarna och mig själv på Nygatan. Kamilla fick köra de sista få hundra meterna själv. Wayne Gresky då? Ingen aning var han tog vägen. Han kanske fortfarande står kvar nere vid varuintaget?

Ett helt fantastiskt dygn var det. Skulle jag få chansen att vara med om samma resa igen så skulle jag tveklöst ta den.

/ / Frisco