mike66: Inte utan att man blir smått rörd då man tänker framåt, eller otminstonde fäller en liten tår, då man tänker på den kommande sommaren då vår kära vän Zamboni, ensam blir kvar ute med gräset växande över des skrapor och hjul, och ofta övertäckt med en hålig tygpressening märkt med gul text med jonsereds, VEM F-N HAR SAGT ATT VÅR VÄNN JILLAR JONSEREDS???, funderar på bilda en förening Zambonins sommar vänner, som en a två gånger i veckan uppsöker vår kära kamrat, för att sitta med den prata lite kanske grilla en korv, ta en liten tur så den inte känner sig övergiven, utan blir en lycklig Zamboni och fortsätter göra fina isar
