Brynäs IF

Sylf: Du berör flera ömma punkter ur det förflutna som utan tvekan ligger bakom mycket av det onda i dagens Brynäs. Alla dessa schismer, falangbildningar och affärer på 80-talet kastar faktiskt fortfarande sitt kalla sken över föreningen. På 60- och 70-talen drog alla parter åt samma håll i Brynäs. Detta tack vare att man i herrar som Thure Wickberg och Henry Jansson hade en stark och handfast ledartopp. Den raka och enkla verksamhets-filosofin var att man ville vinna och vara bäst. Men sen på 80-talet, just för att man fick svagt och dåligt framåtsträvande styrelsefolk i klubben, så började som en följd av detta också allt gå sämre för det stolta A- laget. Alla dessa bråk som ägde rum, alla stridbara viljor som istället för att försonas och bli ett för Brynäs bästa, tjurigt gick skilda vägar åt i olika slitningar. 90-talet blev förvisso ett decennium med mera lugn och tillförsikt i klubben. Men under ytan har det alltsen det stormiga 80-talet på nåt sätt känts som att alla resurser och tillgångar, i form av kompetent och hockeykunnigt Brynäsfolk (gamla spelare och ledare), aldrig kunnat utnyttjas till max, just p g a de på 80-talet icke bearbetade motsättningar och därigenom destruktiva och prestigefyllda händelser mellan individer och grupperingar som inträffade och som ännu idag känns som en varböld som Brynäs IF bär på och lider över.