Brynäs IF

Peja: För Brynäs del, inte för att det kommer som någon tröst, så följer man lite den resa Modo gjorde och den resa Timrå dels gjorde. En successiv resa nedåt i systemet tack vare en rad mer eller mindre dåliga beslut gällande spelartruppen. Ska inte gå händelserna i förväg men ni är så klart i ett monumentalt tufft läge. När smällen väl kommer så kommer det nån sån här skit som avgör. För Modo var det ett offsidemål som sköt dom ner i allsvenskan i en helt makalös matchserie som som man bara inte skulle kunna förlora. Timrå hade ett stolpskott från att klara sig kvar men föll mot Oskarshamn.

Det som ändå är en ljusglimt är att man kommer att gilla hockey i allsvenskan också. Matcherna är inte lika bra, produktionen är inte lika bra men har du en kärlek för sporten och klubben så kommer du hänga kvar. Först känns det som en befrielse att inte behöva oroa sig över ett negativt kval igen. Sen blir man lite less på typ Östersund borta. Sen smyger sig nerverna tillbaka och plötsligt står man i en kvalserie uppåt som är minst lika spännande som vilket SHL-slutspel som helst. En känsla av en fågel Fenix som reser sig. Timrå gjorde det, Modo gör det förr eller senare. Även Brynäs kommer tillbaka.

Själv tog jag en säsongs break när Timrå åkte ur första gången. Ett onaturligt känslomässigt investerande i sporten fick en välbehövlig paus. Ni vill inte höra det här nu men det finns ett liv utanför hockeyn. Ta hand om er familj och dom kommer ha en mycket bättre förståelse och tålamod när ni står där och hejar upp laget i ett kval uppåt nästa gång. När ni är tillbaka så kommer ni stå där starkare och med rakare ryggar än när ni åkte ur. Ta det från någon som gjort den resan några gånger.

Alcén, Manner, målvakterna osv. Ni kommer inte ens komma ihåg deras namn när ni går upp igen oavsett om det tar 1 år eller 3 år.