Brynäs IF

Silfver:
Allsvenskan i fotboll domineras de senaste säsongerna av hårt arbetande lag. De slår ut stor (stads) lagen som är konstant stressade av inte minst krav från de känslostyrda supportergrupperna .
Det finns ingen lugn och ro alls att bygga nåt över tid. Tom giganten MFF har spelat bort sina bästa kort just nu. Det säljs spelare för över en miljard och det breddar möjligheterna för fler lag utanför Topp 5 att stärka sin ekonomi.
Storstadslagen i SHL (möjligen exkl Frölunda) lever ett liv på undantag i fotbollens skugga när det gäller förutsättningar (arenavillkor, intäkter för publik och spelarförsäljning).
SHL-lagen i de medelstora städerna sitter på bättre förutsättningar än storstadslagen pga bättre stöd ftån kommuner och bättre villkor för arenaavtal mm.
I fotbollen (tex Mjällby, GAIS, Sirius) är det de hårt arbetande, intensiva och samspelta lagen som överpresterar per insatt krona. Tydligt spel, tydliga roller, långsiktighet i rekryteringarna.
Motsvarigheten i SHL är SAIK.
10 finaler på 16 säsonger. 4 guld.
Egentligen inga märkvärdiga spelare, men ett framgångsrikt lagbygge och ett vägvinnande lagspel som säsong för säsong tar musten ur konkurrenterna.
Mindre arena, lägre spelarbudget... men ändå i final oftare än någon annan klubb sen de gick upp i högsta ligan.

Lärdom för Alcén?
Det handlar om laget. Det handlar om spelet och individens förmågan att leverera i det spelet. Det handlar om roller och rollacceptans för att göra laget bra, inte bara om kroppar från olika hyllor (eller återvändare) som skall göra sin grej.

Pengar finns.
Frågetecknet är lagbygget och värvningarna.
Pucken ligger hos Alcén.