hellge: Det kanske stämmer det. Melodie MC var ju det men nu får jag för mig att Lolita Pop också var från "Norrland". Vart Chris Lancelot/Linder är ifrån har jag ingen aning om dock.
Två rätt av tre, Den felande länken är Fairies wear boots, och skall bytas ut mot den i var mans sinne utomordentligt svängande biten " st vitus dance" Annars en utomordentligt genial analys av Samatharinans musik lynne.
A Metal Heart Is Hard To Tear Apart!
The world Is full Of Kings And Queens They Blind Your Eyes And Steal Your Dreams..............................Its Heaven And Hell !
hellge: "Guru: gillar gammalt och invecklat, dessutom tar han gärna med Sabbath bloody Sabbath till en öde ö. Jag slår vad om att Tonys långa gitarrsolo mot slutet i Sleeping Village där Tony skruvar bort reverbet (ekot) på guran är något som Guru har noterat och något som han har hr lyssnat fler än 20 gånger på."
1. The Warning 2. Sleeping Village 3. Sabbath bloody Sabbath
ha ha ha, träff i kryssare!
Jag tänkte mig Warning och Megalomania, men kunde inte komma på den tredje. Nu ser jag att jag skulle valt Sabbath Bloody Sabbath, vilket är ett utmärkt val. Den plattan har jag i ett annat sammanhang klassat som världens bästa någonsin, och titelspåret är dessutom bäst på den plattan. Så naturligtvis borde jag ha valt SBS som den tredje låten innan jag läste ditt förslag...
Du pratar Sleeping Village -MEN- jag tror du menar improvisationen i Warning. Låtarna sitter ju lite ihop, och är man uppväxt med den amerikanska pressningen (som hittar på lite egna titlar på olika passager - ex. 'A Bit of Finger' - för att låtarna skulle bli kortare för the US Market) så blir man lätt bortvillad. Även flertalet CD-pressningar blandar ihop begreppen.
I Warning finns det ju som lagt långa härliga improvisationer efter vers tre. Den som kan sin musikhistoria vet att Iommi spelade i Jethro Tull ett kort tag pre Sabbath, och Tulls debut 'This Was' har en instrumental låt vid namn 'Cat's Squirrel' med snarlika Warning-slingor i... Hade Tull's förste axman Mick Abrahams stulit lite sjussta slingar av föregångaren Iommi..?
Warning är för övrigt en cover från en Aynsley Dunbar's Retaliation 7":are.
gillar gammalt och invecklat, dessutom tar han gärna med Sabbath bloody Sabbath till en öde ö. Jag slår vad om att Tonys långa gitarrsolo mot slutet i Sleeping Village där Tony skruvar bort reverbet (ekot) på guran är något som Guru har noterat och något som han har hr lyssnat fler än 20 gånger på.
Samatharian:
har ända sedan Ozzys ”Speak of the Devil” haft Symthom of the Universe som favvo. Den typ av ackord som Tony spelar efter taktbytet på Fairies wear Boots har Samatharian alltid varit svag för.
Ali Sandali:
som äger 6000 plattor gillar nog det som är mest amerikanska influenser i, dessutom har War Pigs lite jazztoner. Munspelet på Wizard faller nog också Sandalen i smaken.
Dream Team och Mathias-74:
är framför allt skolad i postmetallen, det som ofta brukar kallas British heavy metal. När lillgubben med den stora rösten – Ronnie James kom med i Sabs lät de perfekt. Dessutom är både Children of The Grave och Paranoid det som mest liknar Brititisk heavy metal.
Lumber Jack:
Han gillar framför allt tyngd och feta, feta, feta riff. Därför är det lite svårt att gissa, då Sabs är de feta riffens mästare. Man skulle kunna haft med St. Vitus Dance, Tomorrows dream, Hand of doom, electric funeral men jag valde Iron Man som etta då jag läst minst 3 inlägg där Lumber kommenterar Iron Man.
Et tu Brutu:
Åkte med på ett bananskal. Han diskuterade de feta riffens rötter för inte så länge sedan. Jag misstänker att hans favoriter ändå inte är de mörkaste och de fetaste utan den demokratipåläste Brutu lägger nog en del vikt vid innehållet av texten. War Pigs och Children of the Grave är antikrigslåtar respektive antikärnvapen. Ibland glömmer han dessutom den vackra Changes, men bara ibland.
Samatharinan:
1. Symthom of the Universe, 2. Fairies wear Boots 3. National Acrobat
Metal Guru:
1. The Warning 2. Sleeping Village 3. Sabbath bloody Sabbath
Ali Sandali:
1. War Pigs 2. Sleeping Village 3. The Wizard
Dream Team:
1. Heaven & Hell 2. Neon Knights 3. Children of the grave
Mathias-74:
1. Heaven & Hell 2. Die Young 3. Paranoid
Lumber Jack:
1. Iron Man 2. Cornucopia 3. Hole in the Sky
Et tu Brute
1. War Pigs 2. Behind the Wall of Sleep 3. Changes
Senare ska jag avslöja vilka som är Samarithian, Metal Guru, Lumber Jack, Ali Sandali, Dream Teams och Mathias-74s tre favoritsabbathlåtar var för sig. Det hela bygger på tidigare inlägg och personlighet samt manlig intuitiuon.
Helg Ernest: Med tanke på hur mycket denne "artist", vad denne nu månde heta, försöker driva med dansbandsgenren i allmänhet (och med Christer Sjögren/Vikingarna i synnerhet?) så är det nog läge att inte vara alldeles gravallvarlig i hur man bemöter det. Detta är hur jag uppfattar det, men det kan såklart vara alldeles vanvettigt fel.
hellge: Medan ni gaggar Sabbath-titlar får ni lite sjusst polisongpop från '68, som också det är lika mycket förstadie till hårdrock som Hendrix, Zep och Sabs.
hellge: Medan ni gaggar Sabbath-titlar får ni lite sjusst polisongpop från '68, som också det är lika mycket förstadie till hårdrock som Hendrix, Zep och Sabs.
Et tu Brute: Skulle nog tro att det var en hel del propaganda bakom det hela. Sen så fick världen se att det kanske inte är så taskigt där borta. Sen att det kanske var en hel del, ni får bara vara på dessa områden och bara spela in film när ni är här och har vakter som ser att allt är ok. Men såg nu att det var någon som hade den på VHS för försäljning på tradera. Ska nog gå in och bjuda lite. Hittade bara dvd versioner på sidor man inte kunde beställa till sverige och då lär det väl handla om skivor där de rippat rakt över från vhs. Men det hade ändå varit bättre.
MorganaLefaey: 8 timmar -80-tal var det väl Metropol-gänget som stod för? Men ja, den spelades såklart in på kassett. Dock så spelades den över senare vid något obevakat ögonblick, varvid undertecknad bokstavligen talat grät blod. Ja, snudd på iaf. Detta misstag är numer åtgärdat, då denna milstolpe vad gäller musikhistoria finns som MP3.
Varsågod, det var så lite så. Sist i videon kan man se att det är inspelat 1988. Så det handlade väl i hög grad om glasnost och Gorbatjov. Minns jag inte fel så arrangerades detta också i samband med första maj firandet.
Man hade väl märkt att det börjat knorras ordentligt i leden. Den "nya" sovjetledning ville väl på detta vis, dämpa andra tongångar framför allt bland ungdomen och visa att man trots allt är lite "inne". Propagandatrick?
Et tu Brute: Man får tacka så mycket. Men nu har du egentligen bara gjort det värre. Nu måste jag hem till dem igen och söka vidare, för den lär väl inte finnas att införskaffa på dvd. Eller man skall inte vara så kvick och säga så. Ut på nätet och sök.
Dream Team: Jag kanske drog lite förutfattade slutsatser. Men nog skulle jag vilja ha kvar ett antal band bara för nostalgins skull. Nu har jag väl bara en enda bandspelare kvar och den sitter i en liten jukebox som jag fick när jag flyttade in i huset. Även om banden skulle hålla taskig kvalité så lovar jag nog att den där maskinen inte skulle göra dem bättre. Så det kanske är lika bra. Har för mig att jag sprang fram och tillbaka vid nyårsfirandet 89-90 för att byta sida och band då man inte kunde missa 8 timmar 80-tal med klabbe. De banden hade faktiskt varit ganska roliga att ha kvar då man lär ha glömt bort en hel del låtar som man numera skulle kunna skratta åt.
Et tu Brute: Nu var jag (och är ibland fortfarande, om jag ska vara helt ärlig) rätt barnsligt förtjust i "World Wide Live"-plattan, från -85, som jag tycker är en riktigt vass live-skiva. Men den är väl baserad på det lite äldre materialet förstås.
MorganaLefaey: Jag vet inte om jag har kvar en massa kassetter precis. Jag nämnde väl bara en kassett med Maiden? När man av olika skäl flyttar så har iaf jag tendensen att slänga mycket. Man skulle kunna sätta ordet väldigt före för att ytterligare betona att det är en del som går i slänget, så att säga. Bl.a, min kompletta samling musikkassetter, då. Ja, utom "The number of...", då, för den är inget man kastar bort. I övrigt gjorde jag väl upp så mycket med mig själv att det helt enkelt inte var lönt att ha kvar allting, då detta enbart skulle vara dammsamlare i nåt skåp nere i förrådet eller nåt. Lite mer kräsen än så rent kvalitetsmässigt har jag nog blivit genom åren.
Men det är klart - hur ofta sitter man med en BASF C-90, eller en Maxell C-60 i handen? Så för nostalgins skull så var det ju inget annat än en avrättning av densamma när jag gjorde mig av med allt. Men jag får väl leva på de än idag tydliga minnen från en tid då det bästa som fanns i den ibland rätt så anspråkslösa tillvaro man hade som tonåring var att spela in blandband samt att spela in Tracks med Kaj Kindvall på lördag e.m, bara för att få de allra "hetaste" vaxen direkt i sin egen stereo, när man så själv önskade.
Metal Guru skrev:"Scorps var riktigt bra fram till dess, ungefär. In Trance..."
Menar du fram till In Trance (1975) eller Animal Magnetism (1980)?
Jag är väl inne på samma linje. Scorpions ÄR uppsättningen med Uli Roth. På topp stod dom med Virgin Killer 1976. Liven Tokyo Tapes (1978) är också en höjdare och det sista herr Roth gör ihop med de andra killarna. Sedan går det bara utför, även om man måste erkänna att de ibland får till hyfsat radioskvall...
Dream Team: Lyckost som har kvar en massa kassetter. Själv vet jag inte ens vars LP-skivorna tagit vägen. Var nyligen hos föräldrarna och sökte förgäves efter två stycken VHS band som gick varm under en lång tid. From Russia with love som scorpions om jag inte minns fel spelade in under den första västerlänska rock spelningen i ryssland, samt då Queensryche - Operation mindcrime.
Metal Guru: Måste faktiskt säga att jag tyckte de var riktigt bra fram till Love at first sting och Savage Amusement. Men då kanske jag har några år mindre på nacken eller något.
Frisco: Man kan inte vara annat än avundsjuk. Scorpions kan verkligen rocka till det. Sen har jag svårt att hitta något annat band som lyckats så otroligt med ballader som dem. Man minns en tid då det var hårdrocksballader som avslutade kvällen ute. Numera kör de max en lugn låt och då är den inte ens i närheten av samma klass som vissa rockare lyckades få fram.
Tyvärr urartade Scorpions senare allt mer till tysk hårdrockschlager. Som de flesta artister är de första skivorna bäst, då de fortfarande har kreativitet och energi. Framåt skiva 30-40 känns det däremot mer som att man skriver trallvänliga låtar efter recept.
hellge: Jo jag blev så imponerad så jag hoppade vidare och sökte lite på stråkintstrument och kom att dyka på dessa 2 klipp där de verkligen kan hantera felan. Nu använder den andra av dem en loop maskin men kan lugnt säga att jag skulle skänka pengar om jag gick förbi han på stan. Och för att få det till 3st från stråkinstrument istället för 3 från 1 grupp så slänger jag in en Apocalyptica också.
Metal Guru: Jag håller med. Därav min tydliga markering av ändring rent genremässigt i mitt inlägg tidigare. Att jag sedemera skulle dyka djupt i Depecheträsket är en annan historia... dom hade precis börjat bli bra där och då.
Frisco: Få musikkasettband gick varmare på min mono-kassetttspelare än Scorpions utgåva Animal Magnetism från 1980. Ja, där och då, alltså. Den fick dock sin utmaninare när Iron Maiden släppte The number of the beast två år senare. Även den köptes självklart på kassett och den finns än idag kvar i min samling.
MorganaLefaey: Härligt med Scorpions. Hörde dem live på Råsunda 1986.
Coming Home Blackout Bad Boys Running Wild Lovin' You Sunday Morning Make It Real Big City Nights Coast To Coast Holiday Still Loving You Rock You Like A Hurricane Can't Live Without You Rock My Car Another Piece of Meat Dynamite In Trance He's A Woman, She's A Man Steamrock Fever The Zoo Can't Get Enough
· 
· 
· 
Melodie MC var ju det men nu får jag för mig att Lolita Pop också var från "Norrland". Vart Chris Lancelot/Linder är ifrån har jag ingen aning om dock.