För övrigt kanske man kan tillägga att Iggy Pop var inbjuden till Australien 2008 för att högtidlighålla de 50 år av australiensisk rock som förflutet.
Här tillsammans med Jet - The Australian Anthem of Rock'n Roll
http://www.youtube.com/watch?v=RprMjqDngNg
Efter Party 1982 och Zombie Birdhouse 1983 var Iggy Pop minst sagt körd både själsligt som fysiskt.
Tack vare den gode vännen, David Bowie, är han dock uppe på banan igen 1986 och släpper albumet Blah, Blah, Blah. På denna skiva hittar vi låten - Real Wild Child - som till dags dato är Iggys bäst säljande singel någonsin och lär väl så förbli.
Själva låten har dock australiensiskt ursprung och räknas mer eller mindre som födseln av australiensisk rock. Det var i januari 1958 som Johnny O'Keefe släppte singeln Wild One i kängurhopparlander.
En av de första att höra detta alster var Crickets trummis, Jerry Allison, som i februari 1958 spelar in "varianten" Real Wild Child under psedonymen "Ivan". Som gitarrist använder han sig av ingen mindre än Buddy Holly och därmed lämnade man O'Keefes version långt efter sig i försäljningsvolym.
http://www.youtube.com/watch?v=bLIqhgGWUi8
Friman SR:
Förr i tiden fanns inte GHB och rohypnol. Förmodligen krävdes det lite längre tid och avancerad finess, för att uppnå önskad effekt?
The Revels med Intoxica från 1961.
http://www.youtube.com/watch?v=N-tDkcS827U
Idag skall vi ägna oss åt lite äldre populärmusik. En fin bit som färdigställdes 1824.
Det blir Farbror Svartheds Regnbåge och Tokyos Filharmoniker som framför Ludwig van Beethovens Symfoni nummer 9, i D-moll, opus 125.
http://www.youtube.com/watch?v=Y7SIDWQcFpI&feature=feedlik
Fängelsemusik? Unchained Melody hördes första gången 1955. Den framfördes av Todd Duncan i fängelsefilmen "Unchained", så bra, att den nominerades för en Oscar.
Om man kan ställa sig skeptisk till wikipedias uppgifter kring 23 700 inspelningar av Gershwins Summertime, så känns det i fallet med Unchained Melody (se länk), som att 500 inspelningar på 100 olika språk, kan ligga ganska nära sanningen och gör den till en av 1900-talets mest imspelade låtar.
Unchained Melody är också en av de sista låtar som Elvis sjöng. Han framförde den på en TV-show, en vecka innan sin död.
Sedan har den också tagit vägen till Sverige. Här framförs den på Dubrovnik Bar i Helsingfors. Från DVD:n Live In Helsinki 2005 med Weeping Willows.
http://www.youtube.com/watch?v=QL3YvTb78nkRedigerad kommentar
Wayne Gresky skrev: "Jag har inte riktigt förstått vad de här tråden går ut på men iaf:"
Här ges lite utrymme för konstnärlig frihet, kring först och främst låtar och i andra hand artister, som passerat 50 år. Gärna med någon form av kortfattad story, som eventuellt kan leda till lite småprat...ibland.
Ja, själva presentationen av låtarna är väl närmast att betrakta som huvudessens i den här tråden :-)
Året är 1959. Veva ner rutan och häng ut den kromade armbågen, sedan är det bara att cruisa på till Johnny Restivos - The Shape I'm In.
Restivo var endast 15 år när den här låten spelades in. Han kompas av den 17-årige Jerry Landis på gitarr. Det här blev en av årets smashhits i USA och Restivo nominerades till en Grammy i kategorin nya artister.
Roligare än så här blev det inte för 15-åringen. Jo förresten! Han skrev ett treårskontrakt på en TV-show som bar hans namn...i...Argentina.
Jerry Landis däremot, hade sitt roliga framför sig, som ena halvan av Simon & Garfunkel.
http://www.youtube.com/watch?v=KKmSDSHqQ60
Idag blir det opera. 1935 skrev George Gershwin arian Summertime till hans och DuBose Heywards opera, Porgy and Bess.
Enligt wikipedia (se länk) skall det finnas 23 700 inspelade versioner av den här låten. Många är det, det vet jag, men vetefan vad dom fått dom siffrorna ifrån :-)
Jag valde den med den ledsna saxofonen. Här kommer surfrockarna Tornadoes, med sin version från 1964.
http://www.youtube.com/watch?v=ZCSY5PLJIf8
1988 skrev Roy Orbison sina sista låtar. Albumet Mystery Girl gavs ut postumt i februari 1989, lite drygt två månader efter han död. Han var dock redan färdig med alla inspelningar och var vid sitt frånfälle ute på en kampanjturné för den nya skivan.
Hans sista musikaliska insats hittar man dock på en annan skiva. Strax innan kampanjturnén inleddes så gick han in i studion med polaren, Tom Petty, som var i full färd med att färdigställa sitt första soloalbum, Full Moon Fever (april 1989).
Av detta blev det bakgrundssång till låten Zombie Zoo. Det kanske var meningen att det skulle blivit mer. Möjligtvis kan ett tränat öra uppfatta något av Orbisons insats. Det är inte lätt, men det är så det är :-)
http://www.youtube.com/watch?v=EfRPwvI70cg
1956 skrev Roy Orbison sin första låt, Go, Go, Go (Down The Line el. Movin, Down The Line). 1956 skrev han också, Ooby Dooby, och skickade in den som demo till Sun Records. Resten är sedan historia.
Sedan kan man diskutera vilket bäst före datum en låt kan ha? Här kommer en version av, Go, Go, Go, som när den spelades in hade 31 år på nacken.
Här kommer Roy Orbison och en himla massa lookalikes från den smått magiska - A Black And White Night - inspelad 1987.
http://www.youtube.com/watch?v=5WpRnjxuBys
Friman SR:
Nja, den är nog långt ifrån klanderfri den där turneplanen som presenteras. Det är ju också något som man reserverar sig för på hemsidan:
"Har du fler datum/spelplatser/klubbar på Johnny Thunders konserter du är helt säker på, eller ser du något fel i listan ovan?
Anekdoter och fotografier från spelningarna mottages tacksamt!"
Nu blir det mer av Södersidans Johnny. En och annan lookalike med, ser det ut som.
http://www.youtube.com/watch?v=ZqgYBRF9QjsRedigerad kommentar
Redigerad kommentar
Friman SR:
Den andra november 1984 var dagen då djävulen sådde splittring i pingstförsamlingen. På tändsticksområdet spelade Johnny Thunders och på "Kåken" (Jkpg:s Idrottshus) rockade Southside Johnny loss.
Vilken krock! Hade väl gett de senaste dagarnas anhängare av Johnny-mania multipla orgasmer?
Själv hamnade man som sagt i valet och kvalet. Men med Måndagsbörsen i någolunda färskt minne och insideinformation från hans övriga spelningar i Sverige det året, så föll valet på Kåken.
Ett alldeles excellent val skulle det visa sig. I idrottshuset lossnade varenda brädlapp, medans Thunders gjorde en av sina mer slätstrukna framträdande. Energiknippet drog 3-4 låtar i slowmotion innan han långsamt försvann i zickzack bakom scenen för att inte återkomma.
Hittade denna hemsida (se länk) om Thunders framträdande i Sverige under 80-talet. Enligt denna skulle Thunders även uppträtt på Kulturhuset i Jönköping i oktober 1986, vilket jag ställer mig mycket skeptisk till. Förmodligen en sammanblandning med spelningen 1984, då A.C.N.E var rockscenen på Kulturhuset som låg på tändsticksområdet.
Så för att bibehålla nostalgin så gör jag även idag detta val!!!
http://www.youtube.com/watch?v=KMTIGu6SD_4
Friman SR:
Jo han vet att frottera sig med lookalikes :-) Här kommer en video från 1987, där han tillsammans med någon som liknar Stevie Ray Vaughn, slaktar, The Chantays gamla hit - Pipeline.
Jävligt bedrövlig frissa han hade annars på 80-talet, Uncle Dick!
http://www.youtube.com/watch?v=52FpuqD3W5M
Idag blir det grekisk folkmusik, Μισιρλού (se länk). Och inte för inte så dyker Dick Dale upp för tredje dagen på raken.
1994 blev något av en renäsanns för "The King Of The Surf Guitar" när Quentin Tarantino valde Dick Dales - Miserlou (från 1962) som ledtema för den numera kultförklarade Pulp Fiction.
Mina damer och herrar! Den 59-årige ynglingen, Uncle Dick Without His Del-Tones, från ett TV-framträdande 1996.
http://www.youtube.com/watch?v=9UmmbF1Zyvk
Idag blir det karibisk folkmusik. En sång som i början av 1900-talet närmast betraktades som nationalsång på Bahamas. En sång om den glada och vilt härjande besättningen på John B.
Sången nedtecknades för första gången 1917 som The John B. Sails och den första inspelningen, en liveupptagning i "folkmusikmiljö" härrör från 1935 och går under namnet - Histe Up The John B. Sail.
Johnny Cash gjorde 1959 en version av låten som han kallade - I Wanna Go Home. Störst uppmärksamhet har dock Beach Boys version från 1966 - Sloop John B. rönt. Det är Brian Wilsons och grabbarnas "snabbast" säljande singel. Den hade 14 dagar efter släppet, passerat halvmiljonsstrecket.
I genren surfrock var dock inte Beach Boys först ut med Sloop John B. Gårdagens Dick Dale And His Del-Tones gjorde en inspelning av låten redan 1961 som släpptes på albumet Surfer's Choise 1962.
För svenska öron är den här låten mest känd som - Jag Hade En Gång En Båt med - Cornelis Vreeswijk och Ann-Louise Hansson. Deras version släpptes 1966 och är alltså samtida med Beach Boys.
http://www.youtube.com/watch?v=7Vm1VkWGKRI
Peter Gunn var en amerikansk deckarserie, som sändes i 114 avsnitt mellan 1958 och 1961. Den regisserades av Blake Edwards, som 1963, även regisserade den första av många Rosa Pantern-filmer.
På så sätt är vi inne på teman, av och med Henry Mancini, som stod för "signaturerna" både till Peter Gunn som Rosa Pantern.
Här kommer en "tung version" med Dick Dale And His Del-Tones. Inspelad live på Ciro's (se länk) i Los Angeles 1965.
http://www.youtube.com/watch?v=qhQbQoT1CEsRedigerad kommentar
Och här kommer då den egentliga anledningen till hur det började. Live i januari 1960:
http://www.youtube.com/watch?v=WKxG-6qmW6U
Som rök på vattnet 1964 gick han sedan vidare som kompgitarrist åt Petula Clark och är den som plinkar på studioversionen av Downtown.
http://www.youtube.com/watch?v=XoSok_4wOVg
Old School Rock'n Roll
Detta skall med största säkerhet vara en liveinspelning gjord i London i januari 1960. Då vet vi också vem en i publiken är. Den då 15-åriga Ritchie Blackmore rymde hemifrån och såg samtliga Eddies spelningar i Storbritannien jan-apr 1960.
Ritchie Blackmore som sedan också var med och lirade gura i Heinz Burt & The Wild Boys, som 1963 gjorde hyllningslåten [url=
www.youtube.com/watch?v=ZVIiQ8iNvKc]Just Like Eddie[/url]Som rök på vattnet 1964, gick sedan Blackmore vidare som kompgitarrist åt Petula Clark och hans gitarrspel kan därför också höras på studioversionen av [url=
www.youtube.com/watch?v=XoSok_4wOVg]Downtown[/url] http://www.youtube.com/watch?v=WKxG-6qmW6UVeckans hetaste skribenter
9.45
GILLA HOCKEYSNACK
MOBILT
· 
· 
· 
73Sjöbba:
Det där var väl ändå en grov förolämpning av Cash? Hann han sno din flickvän eller?
Gulligullan kvalar inte in på 50+. Den har två år kvar. Däremot har jag förkovrat mig lite på wikipedia (länk) och kommit fram till att din inspelning måste vara gjord 1973, samma år som Jokke turnerade i USA och Mexiko och då var han 58 år. Alltså klart över 50+.
Lite kul att han besökte just Tijuana och Ensenada, för jag var själv där i somras. I Tijuana följde vi dessutom musikaliska fotspår, när vi besökte kvarteren och spelklubbarna där Carlos Santana växte upp.
Sedan drog vi till Rosarito, det gamla jetsetstället, från förbudstiden. Och som dessutom höll jämna steg med Vegas ända in på 50-talet. Efter att ha ätit både på Elvis och Jerry Lees stambord tröttnade vi lite och hörde talas om att det var badvänligt nere i Ensenada.
Det är det som är det jävliga när man är i Kalifornien eller Baja som mexarna säger. Stillahavskusten där får både Vättern och Bottenhavet att framstå som rena isländska varmvattenskällorna.
Hur kul är det att bada när ballarna fryser till is och risken att bli biten av en vithaj är överhängande. Fördelen är väl i så fall att man är så djupfryst att man inte känner av en hajattack. Dessutom...all respekt åt de nötter (och dom är många) som surfar utan våtdräkt.
Men i Ensenada finns Bajas största lagun och det var faktiskt riktigt badvänligt jämfört med andra sidan sanddynerna. Annars var det ett jävligt sömnigt ställe förutom att man hör musik hela tiden.
Hade väl mina aningar om att de var traumatiserade efter någon uppgörelse mellan kartellerna. Men nu kan det väl likväl vara så, att hoppade det fram en mariachi, i blå kolt och röd knasluva 1973. Ropade Holas! Holas! och drog Gulligullan så har de mina största sympatier för att de inte repat sig ännu.
Nu är inte steget långt till Tijuana Brassband. The Lonely Bull kom 1960. Här i en video med Herb Alpert från 1962.
http://www.youtube.com/watch?v=16B5Xm8_IKw