Jag tycker dock att det är underhållande att se okända talanger blomma ut till riktiga artister. Men om det fortsätter så här så kommer lär man hitta på nåt annat på fredagskvällarna.
Jo jag bryr mig faktiskt lite... Jag ser på Idol för underhållningen men tävlingsformen är helt skev.
Här gör en kille, som dessutom svajat flera veckor i rad, en skitversion av Metallicas "Nothing else matters" men han får vara kvar bara för att han är kille och lite av en hunk.
Istället åker ännu en tjej ut. Dessutom den tjejen av dom som "hängde löst" som har sångröst. Vad de tre i juryn ser i den där Amanda fattar jag inte. OK att hon ser rätt bra ut och har attityd så det räcker och blir över men nån sångröst har hon inte vad jag har hört.
Dags att börja "könsreglera" denna tävling på nåt sätt. Annars kan man döpa om schabraket till flickidol.
Ja! Kom igen nu, det är kul, snabbt och dessutom får man tävla!
Grattis Salle till vinsten i Division 1, imponerande! Bara en förlust, snyggt jobbat!
Hmm, just när jag skriver detta inser jag faktiskt att Salle kanske inte vinner? Om han nollar sista omgången så blir det väl 1 poäng, trots att hans motståndare redan dragit sig ur?
Så rent teoretiskt så kan han faktiskt fortfarande torska, men eftersom han hittills snittat nästan 3 rätt av 4 per omgång, så låter det föga troligt att han skulle nolla i sista omgången, såvida han inte drabbas av nervfrossa :)
Det vart lite knäppt med hatten på Johnny... Hursomhaver så bär både Johnny och Jimmie hatt här om ni inte trodde mig: www.youtube.com/watch?v=Tfi1CUoMLoQ
Det sägs ju att om man döper barn till Jimmy, Tonny, Ronny, Johnny, Sonny, Conny, Bonny, så tigger man om problem, det sägs ju så. Jag tycker inte det stämmer för släkten Van Zant har stansat sig in i rockhistorien trots att de är ena rackarns hillybillys...;-)
Metal Guru: Precicely. Sad wings of destiny är en hårsmån från helt perfekt. Ingen låt kommer kunna konkurrera ut Victim of changes, någonsin. Stained Class menar du förstås. Ja, den är god trea hos mig, efter Sin after sin. Sen kan man förstås hitta inslag på både tidigare och senare skivor som når liknande höjder. Men det är förstås helheten som räknas.
Metal Guru: Priest ger man aldrig upp, det är en gammal regel. Även jag har dock haft mina tveksamma ögonblick genom alla år. Det tog sin tid att smälta inslagen av trummaskiner på "Turbo"-plattan, som exempel. "Screaming for vengeance" från -83 är en av de bättre alstren bortsett från -70-talet då de verkligen nådde himlen ett par gånger. Det var väl den plattan som gjorde att de breakade i USA och nästan fick en andra karriär.
Underbart dålig video, eller nåt. Att man inte tänder eld på Marshall-stackarna i slutet är väl en gåta i sig. Ja, eftersom i stort sett allt annat ser ut att brinna. Låten i sig är dock en av mina Priest-favoriter. Jag vill minnas rätt så glada lyssningar till "Point of entry" (från 1981) under mellanstadieåren då det verkligen begav sig.
Paddan: Nåt liknande hände mig också, servern verkade ultraseg - och jag slutade på noll poäng och 2:00 tid. Men jag vann matchen ändå, eftersom min kombatant var ofin nog att walka-over.
'Tur som en tokig' är min summering av min egen insats so far.