NuMo: 1986 var ju året då Plame mördades också. Det är ju också en sån där händelse som har den graden att man kommerihåg var man befann sig, ja, nästan exakt vad man gjorde då man fick veta vad som hade hänt. 1986 var jag 15 år. Livet lekte och "Turbo" med Judas Priest snurrade varv efter varv på vinylspelaren. Jag lyssnade en hel del på Iron Maiden också men hade från början lite svårt att ta till mig "Somewhere in time"-plattan. Åtminstone i jämförelse med alseter såsom "The number of the beast" och "Killers". Fast just den jämförelsen faller kanske på sin egen orimlighet eller nåt.
Uggla lyssnade jag också på. Fast detta blev nog tillåtet först hos kompisar. Det var ju den där fåniga ungdomsåldern då man var tvungen att ta ställning - hårdrock eller synth. Och som uppvuxen med framför allt Maiden så fanns det ju liksom inget alterrnativ. Men Uggla funkade. Han var ju rebellisk. På sitt sätt.
Nåväl, tillbaka till Palmemordet då. Jag, eller vi, befann mig/oss på konfirmationsresa i Åre i februari 1986. När vi kom ner till frukost den morgonen möts vi av vår konfirmationspräst Anders Sundqvist som bad oss alla sätta oss ner vid borden innan han började prata om det. Usch, en hemsk känsla.
Byggen ja. Jag byggde nog inget. Ja, kanske att man byggde nåt på sin gamla Zündapp KS50 av 1976 åts modell. Vinröd var den. Ommålad och ogrann. Inte av mig utan av min kompis - den tidigare ägaren - vi kan kalla honom Kristian. Trimmad var den också. Det var kul. Minns att man aldrig såg ett slut på saker att leka med eler att försöka greja med själv. Kompisarna som höll på med radiostyrda flygplan minns jag höll till på nån gräsplätt bortanför IKEA i Birsta strax söder om Timrå. Där sov vi över ett flertal gånger. Mina första öl rann nog ner där tror jag. Full, fullare, fullast var jag, men ingen vet nar jag såg på.. nej, det var ingen Hanna som gick ner i nån å där inte. Man kände nog knappt av ölen. Klass 2 var det ju bara. Pinsamt. Så några minnseluckor från just det året kan jag inte skryta med.
· 
Uggla lyssnade jag också på. Fast detta blev nog tillåtet först hos kompisar. Det var ju den där fåniga ungdomsåldern då man var tvungen att ta ställning - hårdrock eller synth. Och som uppvuxen med framför allt Maiden så fanns det ju liksom inget alterrnativ. Men Uggla funkade. Han var ju rebellisk. På sitt sätt.
Nåväl, tillbaka till Palmemordet då. Jag, eller vi, befann mig/oss på konfirmationsresa i Åre i februari 1986. När vi kom ner till frukost den morgonen möts vi av vår konfirmationspräst Anders Sundqvist som bad oss alla sätta oss ner vid borden innan han började prata om det. Usch, en hemsk känsla.
Byggen ja. Jag byggde nog inget. Ja, kanske att man byggde nåt på sin gamla Zündapp KS50 av 1976 åts modell. Vinröd var den. Ommålad och ogrann. Inte av mig utan av min kompis - den tidigare ägaren - vi kan kalla honom Kristian. Trimmad var den också. Det var kul. Minns att man aldrig såg ett slut på saker att leka med eler att försöka greja med själv. Kompisarna som höll på med radiostyrda flygplan minns jag höll till på nån gräsplätt bortanför IKEA i Birsta strax söder om Timrå. Där sov vi över ett flertal gånger. Mina första öl rann nog ner där tror jag. Full, fullare, fullast var jag, men ingen vet nar jag såg på.. nej, det var ingen Hanna som gick ner i nån å där inte. Man kände nog knappt av ölen. Klass 2 var det ju bara. Pinsamt. Så några minnseluckor från just det året kan jag inte skryta med.