Bad_Brett: Jag är hårdnackad och gråter ytterst sällan, med vissa undantag:
- Slutet av "It's a wonderful life" från 1946 (bräcker allt, jag kan vara hur förberedd som helst, vara bakfull, ha rännskita, men likväl forsar tårarna VARJE GÅNG) - När Fantine sjunger "I Dreamed a Dream" i Les Miserables (och till viss del Empty chairs at empty tables) - När Arnold [SPOILER ALERT] förgör sig själv i Terminator 2 (den tror jag alla män gråter till)
Utöver detta har jag vissa gåshudstillfällen, som inkluderar:
- "Tale as old as time" i eftertexterna till den tecknade versionen av "Skönheten och odjuret" - Tonartsbytet i "My heart will go on" - "Do You Hear the People Sing?" från Les Miserables
- Slutet av "It's a wonderful life" från 1946 (bräcker allt, jag kan vara hur förberedd som helst, vara bakfull, ha rännskita, men likväl forsar tårarna VARJE GÅNG)
- När Fantine sjunger "I Dreamed a Dream" i Les Miserables (och till viss del Empty chairs at empty tables)
- När Arnold [SPOILER ALERT] förgör sig själv i Terminator 2 (den tror jag alla män gråter till)
Utöver detta har jag vissa gåshudstillfällen, som inkluderar:
- "Tale as old as time" i eftertexterna till den tecknade versionen av "Skönheten och odjuret"
- Tonartsbytet i "My heart will go on"
- "Do You Hear the People Sing?" från Les Miserables