Luleå HF

Dags för den internationella uppdateringen. 

Luleås exporter internationellt Anders Nilsson samt Linusarna Omark och Klasen har gjort dundersuccé i KHL och NLA och alla tre kan se fram emot välbetalda jobb som internationella stjärnor kommande säsong.

Apklubbens har ju exporterat "massor av internationella superstjärnor juh" och de tre mest fantstiskt superduperlyckade får nu spela i egen lina i "VM" men misslyckas kapitalt.

Den ende som det är något med är ju stockholmaren Oscar Möller som lyckats någorlunda och säkert får fortsätta spela utomlands. Kommer han igång ännu bättre närmaste åren kanske han kan nå upp till de mäktiga framgånar och löner som Linusarna från Luleå har, men allvarligt talat: det tror jag inte. Möller är duktiga men ingen enastående talang som Linusarna.

Aporna själva har ju lyft fram Jocke Lindström och Hollywood EriKsson som deras superexporter men båda har ju misslyckats under året. Lindström gjorde fiasko och sparakdes för fyrtioelfte gången i rad från NHL och nu har han nog för gott visat att han inte duger till. Hollywood gör ett förtvivlat försök att lura någon klubb att köpa in en misslyckad tjockis på 36 år under kommande säsong, för att fylla bankkontot men tveksamt om någon går i fällan.

Sedan har Apan dessutom levererat ett antal nonames över Atlanten vilka som regel harvar i trsäkligan AHL till usla villkor. Ett antal ser dock ut att kanske arbeta sig in i NHL men det blir förstås som kompletterande brunkare och liknande. Apklubben har ju aldrig någonsin levererat någon riktig stjärna i NHL. Den ende som häll sig kvar där mågra år var ju brunkaren Erixon.

Nog är det underligt att Skellefteå aldrig någonsin lyckats utbilda någon stjärna. Kan det vara västerbottensosten från Burträsk? Och då ska vi inte tala om Skellefteås CV för hockeymålvakter...

Jahaja. Apan kastar iväg massor av spelare och resultatet blri väsentligen misslyckanden medan antalet lyckande är litet och på oerhört låg nivå. 

Luleå släpper iväg tre spelare som alla blir superstjärnor. Ränk hur olika det kan bli!

För övrigt har vi Frallan i bakfickan också:-)

Ser att Johan Gustavsson VM-hjälten skrivit på för Köplustan. Först nu inser de att de måste skaffa sig en Luleåvakt i målet, för första gången sedan Gusten Törnqvist hjälpte Lustan. 

Pungen har förstås också en Luleåvakt sedan de köpte över David Rautio i fjol. Tidigare hade de Hento.

Själva har vi Joel Lassinantti kompletterad av Daniel Larsson och Samuel Ward.

25% av klubbarna kör med Luleåvakter. Kan det vara en tillfällighet?

Mästarna från Växjö hade också en Luleåvakt i fjol; Mattias Modig.

Warulfven hade också Hento ett antal år plus landets kanske bäste vakttränare, fd Luleåvakten Erik Granqvist.

AIK köpte en vakt från Växjö för några år sedan. Det var Viktor Fasth som utbildades till vakt i Luleås hockeygymnasium. Vilket ledde till att AIK två år i följd spelade bort seriesegrarna från slutspelet. Sedan gick Fasth till NHL och AIK till Allsvenskan och undgick först efter kval att slippa ned i Divisin 1.

HV har ingen Luleåvakt men för några år sedan köpte den in en nästan pensionerad Jarmo Myllys som kom över, krossade Henrik Lundqvist och sedan blev det Glud för HV.

Anders Grizzly Nilsson gjorde succé i KHL och blev bäste vakt. Funderar nu på nästa år. Får han ett envägskontrakt med NHL går han men tyvärr ägs han just nu av Chicago som har ovanligt väl förspänt på vaktsidan. Men kanske någon ballar ur eller säljs? Eller så tradas rättigheterna till någon annan klubb? Annars stannar han i KHL och får säkert ett minsterkontrakt.

Rätt enastående att se vad Luleå producerat i fråga om vakter. I stort sett alla har vaktat Luleås elitmål och vanligen varit nr 1-2 i vaktstatsligan, många har dessutom handplockats att spela i andra SHL-klubbar.

Nästan som att se MooDoos exporter till NHL.

Speciellt om man jämför med vad köpelaget Apan producerat i fråga om vakter. Någonsin.

Apklubbens uppgång och fall

2010 Anders Forsberg anställs. Under tre år som huvudtränare och ansvarig för Apan ser han till att skaffa Apan ett försvarsspel värt namnet för första gången i tuta-och-köra-framåt-lagets historia. Han köper in ett färdigt försvarsspel signerat Jonas Rönnqvist genom att plocka in Rönkens assistent från Almtuna, CryBert Robertsson. Vidare ser den erfarne scouten Forsberg till att scouta fram oerfekta värvningar till laget, spelare som kan förväntas satsa på laget framför jaget. Under dessa knappt tre år leder Forsberg utvecklingen av laget men någon månad innan slutspelet 2013 får han 15 minuter på sig att tömma skåpet efter en palatsrevolution signerad Lasse Brutus Bagdad-Bob J. 

2013 Det lag Forsberg ansvarat för att utveckla under tre år går hela vägen och tar Glud.

2014 I stort sett samma lag är kvar då kontrakten var skrivna så länge. Forsbergs lag tar Glud igen.

Sommaren 2014. Anders Forsbergs Aplag är ett minne blott. Runt tio spelare lämnar Apan.

Bagdad-Bob förklarar att: Här tvivlar ingen. Vi bara lyfter upp nya junisar. Vi går för Glud igen.

Några månader senare har Bagdad-Bob ställt till med århundradets köpfest och handlat spelare till höger och vänster. Det våldsamma penningslöseriet innebär ändå att Apan hankar sig fram till serieseger igen. Men kejsaren är utan kläder och det kommer snart att beasannas.

Januari 2015 Luleå Hockey spöar Apan och sparkar ut apgökungen från Europamästerskapet i hockey. Europamästare blir Luleå Hockey.

April 2015 Växjö Läjkers krossar Apan i slutspelet om SM. Svenska Mästare blir Växjö Läjkers.

Apan har alltså misslyckats i kampen om deras två stora mål för året: att bli Europamästare och att bli Svenska Mästare. Aporna förklarar att a) de brydde sig inte om Europamästerskapet b) de spelade inte på topp i SM, annars skulle de varit överlägsna c) domarna var dumma i SM d) att Läjkers vann är ett hot mot all svensk hockey eftersom Läjkrarna har så många köööööpespelare.

Den ende ärlige är Hans Wallson. Han förklarar under finalspelet att han är skitförbannad och spyless över de divor som Bagdad-Bob köpt in till Aplaget.

Sommaren 2015. Dags att kolla facit för Lasse Bagdad-Bobs J:s insats.

KÖPESPELARE SOM GJORDE FIASKO

ANTON KARLSSON 
Serien 6 0110 1
Gick ut energiskt och presterade inget alls. Fick inte vara med sedan. Drog redan efter några månader från Apan.

MIKKO LEHTONEN 
Serien 25 5496 -5
Glasliraren öppnade med att förklara att han behövde vila sex veckor för ett blåmärke. Några år tidigare hade han gjort 58 poäng för Apan men därefter hade han latat sig igenom land efter land och klbb efter klubb och fått sparken varje gång. Nu stod han och vilade sig mot sargen halva serien innan han fick sparken. Minuspoängare.

NICK SÖRENSEN 
Serien 14 1344 5
Slutspelet 8 0002 0 
Började med att förklara att han måste operera handen och vara sjukskriven ett halvår och tackade Apan för fin lön under vilotiden. Hoppade sedan in i serien och slutspelet och lyckades under en hel säsong för Apan göra ett helt mål. Och sedan gick han till Pungen.

ROB SCHREMP
Serien 42 6142016 -4
Slutspelet 3 1120 -1
Duktig på att lägga straffar, värdelös och framför allt ointresserad av resten. Apan lyckades inte sparka honom i januari men nu åker han ut. Minuspoängare.

DANIEL WIDING
Serien 53 971620 -3
Slutspelet 12 3144 4
Ytterligare en föredetting som prsterat färre och färre poäng sju år i rad. Minuspoängare i serien. 

KÖPESPELARE SOM VEK NED SIG NÄR DET GÄLLDE

KIRILL KABANOV
MARTIN SEVC

ANDREW CALOF
JANNE PESONEN

PATRIK ZACKRISSON

De två förstnämnda började hyggligt men lade sedan av. Kabanov när han började fundera på nästa klubb. Sevc när han blev tillsagd att inte spela så j-a fult sedan han med överlägset flest utvisningar i serien orsakat förlust mot Luleå Hockey i Europamästerskapet. Ingen av dessa märktes mot slutet av säsongen. Kabanbovs lön i KHL diskuteras redan friskt av klubbägaren där. Sevc får förstås sparken.

Calof började också bra men la av när han fick klart för sig att andra spelare som bara latade sig hade 10-20 ggr högre lön än honom. Bagdad blev tvungen att signa honom ett år till med betydligt bättre lön och då ansträngde han sig ett tag men la av när det blev jobbigt. Calof kvar nästa år.

Janne Pesonen imponerade så länge han fick stå ensam och skjuta mål men när folk började markera honom ledsnade han, slängde sig på isen och krävde utvisning, skällde ut motståndare, medspelare, domare och TV-folk. Mot slutet av säsongen iddes han inte göra någonting alls och sedan påstod han att han spelade med båda tummarna brutna. 8 dagar senare spelar han för Finland i VM och räknar kallt med att VM-information inte når Sverige och Skellefteå och att hans lögner om brutna tummar inte upptäcks. Pesonen kvar nästa år.

Zackrisson är väl den som tillfört mest, även om det på intet sätt motsvarar den enorma överlön på 4-500 000 i månaden Bagdad-Bob pungade ut med för att övertrumfa alla andra klubbar. Men även Zackrisson förvann mot slutet. Kvar nästa år.

Sammanfattningsvis

Apklubben misslyckas kapitalt i båda de mästerskap de inför säsongen förklarat som mål att vinna. Bagdad-Bobs misslyckade köpfest är ett unikt fiasko. Aldrig någonsin har en svensk klubb lyckats köpa in så många misslyckade spelare, ja rena fiaskon, inför och under en säsong. Här har vi ett paradexempel hur en sportchef som inte har kompetens att scouta bra spelare och karaktärer och inte heller spelare som överhuvudtaget passar för laget kan förstöra säsongen för ett lag.

Att höra huvudtränaren för ett finallag om Le Mat förklara att han är skitförbannad och spyless på sina divor till köpespelare är något vi aldrig varit med om i svensk hockey tidigare.

Hur kunde det gå så fel?

I efterhand är det mycket lätt att förklara. Det gick fel redan januari 2013, när Bagdad-Brutus utmanövrerade Anders Forsberg för att själv ta äran av Forsbergs insatser under tre år. Det följdes av två Glud, men som vi alla vet var det Forsbergs lag som tog Gluden. Inte Bagdad-Brutus lag.

I år har vi sett vad Bagdad-Brutus lag kan uträtta. Misslyckas i Europa. Misslyckas i Sverige. Huvudtränare skitförbannad och spyless. En massa spelare drar, igen.

Det här är en Apa med väldiga problem. Kommer det inte att gå käpprätt åt helvete igen? Som efter 1978, då man Gludat, och 1980 spelade man kval. Som vanligt.

 

Nästa "VM"-match går mot sitt slut, 6-1 till Sverige mot Lettland. 

Oscar Möller lyckades snubbla in ett mål i PP för Sverioge nyss när matchen är avgjord. Annars har gnomen Mårts "Superlina" med ex-apor varit helt osynlig förutom då när fjolårets fulaste spelare i SHL - Jocke Lindström och Hollywood EriKsson fular sig och Hollywood siktar in sig på att filma.

He he he he he. Har precis tagit del av en "intervju" i sexpressen. Det är Jimmie Hollywood som uttalar sig:

"Ericsson har själv inte bestämt sig var han ska spela kommande säsong. Fast han närmar sig något.

– Jag har ingen brådska med det, men jag gissar att jag har tagit ett beslut efter VM, säger Ericsson efter Tre Kronors 6-1-vinst mot Österrike.

- Vilka anbud väljer du mellan nu?

– Det kommer jag inte avslöja för dig, säger Ericsson och ler.

– Men Skellefteå ligger alltid bra till."

 För någon vecka sedan var EriKsson - ja, han heter så, Eriksson med K, inte med C som han låtsas för att verka "fin" - ute i tabloiderna och förklarade att han kunde tänka sig att spela med andra SHL-klubbar än Apan.

Sammanfattningsvis är Hollywood ute i media för att bjuda ut sig. Han försöker låtsas som att han har en massa bud från olika klubbar som alla längtar efter att få filmare Hollywoods underskrift men att även andra kan anmäla sitt intresse eftersom han "gissar" att han tar beslut efter VM.

Som de flesta redan vet ljuger Hollywood som en borstbindare och har alltid gjort det. Inte så konstigt för en person med en karaktär som gjort att han utsetts till landets störste filmare dvs fuskare i hockey. 

För den som eventuellt inte begripit hur det ligger till kan jag som ren service översätta de blå dunsterna till ren svenska:

Hollywood har en misslyckad säsong i KHL-laget SKA som nyligen vann KHL-slutspelet om Gagarin Cup tack vare ett antal riktigt duktiga spelare och bland dessa framstår Hollywood naturligtvis som en medioker och överbetald heffaklump. Hollywood anar förstås att chansen att han ska lura sig till ett nytt kontrakt hos SKA är minimala och dessutom att knappast något annat KHL-lag är intresserade av honom efter hans fiasko-betonade säsong. 

Men en köpespelare försöker förstås dra i trådarna för att hitta någon ny klubb som, okunniga om hur värdelös filmaren är, luras att köpa honom och överbetala honom för kommande säsong. Det är förstås i hans intresse då att framställa sig själv som ett jagat byte för att hitta en sportchefs-torsk. 

Jag tror nog att jag rätt säkert kan gissa vad som kommer att hända.

Jag har mycket svårt att tro att någon klubb i någon liga är intresserad av Hollywood, ingen annan än Apklubben förstås, där hans filmande och fuskande ses som acceptabelt och i själva verket perfekt som värdegrunnnnnd i den föreningen som haft nämnde Hollywood som lagkapten och föredöme.

Dessutom är Lasse Bagdad-Bob J nu desperat sedan det visat sig att hans vilda köpfest bara resulterade i att han kastade ut stora pengar för att handla in divor som de nu gör sig av med, sedan Apan misslyckats och förlorat Europamästerskapet till Luleå Hockey och Svenska Mästerskapet till Växjö Lakers.

Hejdå Karlsson, Hejdå Lehtonen, Hejdå Widring, Hejdå Schremp, Hejdå Kabanov, Hejdå Sörensen, Hejdå Sevc, Hejdå, Hejdå, Hejdå. Så Bagdad måste upp med börsen igen för misslyckade köp. Så, vad gör han? Under alla år har han konsekvent i första hand handlat in spelare som redan varit hos Apan och så blir det nog nu också.

Hollywood har större delen av sin karriär uppfattats som en talanglös medioker spelare och det har ständigt ifrågasatts om han platsar i SHL. Senaste åren fick han en hype sedan han försökt efterapa Luleåspelaren Tomas Holmströms spelstil och fått ett konstigt rykte att han duger till sådant fast han egentligen bara filmar och fulspelar men lyckas peta in en och annan puck där han som en tjock heffaklump står framför målet och släpper sig. Men kommande säsong fyller han 36 år och den fete gubbens tid som "stjärna" låt vara apstjärna är nog förbi. Min gissning är alltså att han kommer hem men att han i efterhand kommer att sättas upp på listan över Bagdads värvningar av typen Lehtonen, Vesce och Aalavaara.

Och jag bryr mig förstås inte om "hockey-VM" så man kan undra varför jag då och då kommenterar eländet. 

Men det är förstås för att hitta andra synvinklar.

Under året har apsupportrarna förklarat att varenda Apspelare är så bästigast att självklart ska de spela för det svenska landslaget och för varje skitmatch som gnomen lett har de klagat å det bittersta för att den ene eller andre apspelaren inte är med. Galningen Wikegård - "tränaren" som aldrig vunnit något men däremot varit inblandad och ansvarig för några av de största misslyckanden vi sett: Vilda Väsbys bottennotering i Elitserien samt Öfverluleås misslyckande att ta sig till Elitserien, följt av konkursen - var inne på samma spår förklarade ju för en månad sedan att den bästa lösningen var att Sverige skickade ett komplett Aplag och kallade det för "Tre Kronor".

Nog för att gnomen Mårts är galen, men galen på ett annat sätt än Wikegård. Gnomens lösning är att han nu kör med ett lag helt utan Apspelare. Dvs har har satt ihop tre köpespelare, tre f d Apor i en lina. Stockholmaren Möller, fiaskospelaren Lindström och Hollywood Eriksson. "Superkedja" yrar de oinsatta.

På hemmaplan påstås dock Markus "sållet" Svensson vara reserv. Det är samma såll som enligt apdoktrinen är så bästigast att NHL förstås kommer att ösa ut pengar över honom för att få "världsmålvakten" sållet till kommande säsong. Ojoj.

Mårts har i stället emd sig Jhohnahs Ehnrhohth - som påstås vara självklar etta - samt Anders Grizzly Nilsson - rekordhållaren och säsongens bäste vakt i KHL.

I första matchen, mot enkla Tjeckien, stod Ehnrohth och kastade in puckar; hela fem baljor silade han och gav bort en pinne innan kronorna tog matchen på straffar.

Idag, mot starka Österrike, tog Grizzly spaden och var rena väggen när kronorna vann med 6-1 sedan Österrike fått in ett tröstmål i slutet.

Avdelningen divor och apljug

Läjkrarna som spelar totalhockey vinner helt rättvist och väntat SM. Från enstaka apsupportrar kommer ett "...grattis" med små bokstäver.

Men de flesta har andra åsikter. Som vanligt handlar det i första hand om att "domarna varit dumma". I andra hand om att Aplaget bara tog fram 60% av sin kapacitet av någon anledning och i efterhand drar ryktena igång som vanligt när det gäller Apan.

Jag har aldrig varit med om någon klubb vars supportrar hittar på och sedan sprider så j-a mycket lögner som rykten vilka de därefter hävdar vara "sanningar". Tyvärr är det inte bara apsupportrarna som kör den där stilen utan det verkar sitta i väggarna. Vara en del av klubbens s k värdegrunnnnnnd, det jag kallar apdoktrinen, den som förklarar att Apan aldrig gör fel och Apan är alltid bäst. Ibland har man kört en officiellt halvmesyr och förklarat att nu lägger vi locket på varpå de sprider ut den bild de vill ha spridd som rykten som därpå blir "sanningar" i media sedan s k experter eller låtsasjournalister släpper fram "sanningarna" och hävdar att de har "bra kontakter", "Vanligen välunderrättade källor" eller helt sonika "anonyma angivare" som stöd.

I efterhand spred man ut ryktet att man förlorade eftersom en massa toppspelare spelade svårt skadade. En av dessa var divan Pesonen. Var han så kass i finalen eftersom Läjkrarna neutraliserade honom fullständigt och såsom diva iddes han inte kämpa utan ansåg att han bara skulle stå och vänta på puck att måla med?

Nej, det passar ju inte Apdoktrinen. Så nu förklarades det ryktesvägen att starckars Pesonen spelat med BÅDA TUMMARNA BRUTNA!

Han var alltså ingen diva utan tvärtom en hjälte eftersom han spelade svårt skadad.

23 april gick senaste finalmatchen.

1 maj spelar Finland mot USA i "VM". På isen har de Janne Pesonen. 8 dagar efter SM som han spelade svårt skadad med båda tummerna brutna! Tumfrakturerna har alltså - helt mirakulöst - läkt! Vilket mirakel!

Det här "skadade, juh" kortet har Apklubben ljugit med länge nu. Banala blåmärken lyfts fram som svåra skador när spelarna vill lata sig eller de vill ha motståndare avstängda. Usch!

Faktum är att det finns en som vågat erkänna hur eländigt det står till med Apan, som vågat förklara att kejsaren är naken. Och det är Apwallson. Han förklarade ju offentligt efter flera av finalmatcherna att han var skitförbannad och spyfärdig över de divor som Lasse Bagdad-Bob J försett honom med.

Jag undrar hur det kommer att gå för Apwallson nu. I vanliga fall skulle ju Aporna snabbt sparkat den som säger emot Apdoktrinen, men nu är det faktiskt huvudtränaren som gör det. Apwallson har ju kontrakt med Apklubben över nästa säsong också. 

Nja, det här blir intressant att följa. Nästa år ska alltså Apwallson tvingas ha Pesonen som stjärna i laget, den diva som han underförstått förklarat sig spyfärdig och skitförbannad på. Osten fintade ju Lasse Bagdad-Bob J åt helvete om Pesonen och lurade "demonsportschefen" Bagdad-Bob, ansvarig för århundradets köpfest och rekryteringen av alla divor till Apan, att ge divan Pesonen en monsterlön för ett flerårigt kontrakt. Nu är ju fleråriga kontrakten med Apklubben ett skämt. De verkar ju bara gå ut på att Bagdad ska gå ut och bli hyllad. Men i lönndom finns det så många klausuler så spelarna drar ju som de vill ändå.

Avslutningsvis hyllar vi Janne "divan" Pesonen, en superhjälte som först spelar SM-slutspel med båda tummarna brutna och en vecka senare spelar VM med båda tummarna brutna. Vilken lirare! 

"Hockey-VM"?

Ja, trots att enstaka stjärnor deltar för Ryssland och Kanada och trots att medias s k experter skriker sig hysteriska - speciellt förstås Vennerluft som vrålar att Kronornas öppningsmatch var "bland det sjukaste jag någonsin sett" - är det förstås inget VM.

Häromåret vann Sverige "VM" sedan man slagit...Schweiz (!) i final?

Och nu börjar turneringen med:

USA-Finland 5-1, USA-Norge 2-1?

Lettland-Tjeckien 2-4 sedan letterna lett två ggr?

Frankrike-Tyskland 1-2 i en match där fransmännen var överlägsna?

Slovakien-Danmark 4-3 efter övertid?

Schweiz-Österrike 3-4 efter övertid?

Som vanligt liras "VM" medan slutspelet om Stanley Cup pågår vilket alltid inneburit att USA och Kanada kommer med trupper som möjligen kunnat betraktas som D-lag från respektive nation. Men med utbyggnaden av NHL har ju enorma mängder spelare - och i stort sett alla toppspelare - från de europeiska nationerna hamnat där vilket innebär att läget för de bästa nationerna från Europa blivit mer eller mindre detsamma; som bäst ett C-lag man kommer med.

Detta bluffmakeri har blivit allt värre med åren och konsekvenserna har blivit att spelarna, som förstås vet detta, inte tycker att det är speciellt intressant att delta. Varför offra veckor för en låtsasturnering? Så även om KHL och de europeiska länderna spelat klart och även om 75% av NHL-lagen är färdiga för i år, väljer majoriteten av de spelare som skulle kunna vara tillgängliga att tacka tack men nej tack. Några hävdar att de är skadade vilket var det vanliga förr om åren men numera ids de inte ens komma med sådant utan förklarar bara att de inte har lust att delta.

Vet inte hur illa det fungerar i andra länder men för Tre Kronor fungerar det ju numera extermt illa eftersom det är gnomen Mårts som "leder" laget, en dilettant vars främsta egenskap sannolikt är att han är lydig och trevlig mot gubbarna på förbundet.

Mest tydlig har Linus Omark varit. Tidigare har gnomen Mårts haft för vana att lura Omark till töntiga matcher/turneringar och därefter plockat bort honom så snart det skulle bli "VM". Så Linus valde förstås bort VM. Hans succé i Jokerit gick inte media förbi som frågade gnomen Mårts hur kommer det sig att Omark tackar nej så länge du leder laget varpå Mårts "snackade ut" med Omark. Omark begärde besked av Mårts om han skulle få åka till "VM" och hur han skulle användas då och när Mårts berättat valde Omark bort skiten ändå. Schweiz två toppstjärnor Linus Klasen och Fredrik Pettersson spelade ut "skadade"-kortet, hela Detroit tackade nej, Sedinarna har annat för sig, en NHL-spelare ringer upp gnomen och förklarar att han kan komma - gnomen säger att han ska "tänka" på saken - varpå spelaren offentligt går ut med nejtack på sådana premisser. Och så vidare.

Anders Grizzly Nilsson bestämde sig förra våren att närmaste tiden i NY Islanders inte skulle ge honom tillräckligt bra chanser i NHL och valde då att lira VM som ett annonsfönster. Det lyckades utmärkt, blev bäste vakt och fick bra kontrakt med Kazan i KHL, där han gjorde succé och satte ett historiskt rekord för antal nollor i slutspel. Vet inte riktigt varför Anders accepterade delta i år igen men hans kontrakt med Kazan går ju ut och efter succén i KHL hoppas han ju nu på ett välbetalt toppkontrakt i KHL eller helst NHL och hoppas kunna annonsera genom VM, skulle jag tro. Som andrevakt fungerar det förstås inte men han väntar väl på att jhonas ska misslyckas och att han får gå in och ta över kanske?

Och det är väl kanske så, möjligen, som VM eventuellt kan fungera: som annonsplats: jag är ledig, jag är bra.

Men för allt annat fungerar det inte.

Lägg ned skiten. Satsa på att komma överens om att spela ett riktigt mästerskap varannat år med OS varannan gång och World Cup varannan gång. 

Då jävlar!

Hmm. Jag har ju glömt att kommentera att Christopher Mastomäki kommer till Luleå. Nu har ju klubben inte officiellt kommit ut med det så det är inte definitivt i mina ögon. Men Västerås har berättat att han lämnar för en SHL-klubb och NSD har gått ut med att det är Luleå det handlar om.

Mastomäki är en 18-årig jättetalang; levererade som center för Gurkornas A-junisar >1 poäng i snitt per match under säsongen. Har lirat några matcher för Gurkorna i Allsvenskan också och där debuterade han redan ifjol, 17 år gammal. STor kille med 87 kg och 192 cm och är väl inte färdigväxt heller.

Kul att han väljer Luleå.

Det långsiktiga arbetet med att ta fram fina juniorer som kan utvecklas till spelare i vårt lag i Elitserien SHL gäller ju i första hand att säkra upp juniorerna från norrbotten genom att stoppa Apklubbens rovgiriga stölder och försök att lura till sig unga och talangfulla pojkar från Kirunatrakten, Piteå, Boden och Luleå m fl orter. För några månader sedan var Tjuvapan ute och försökte sno Luleås "supertalang" Isac Lundeström, som nyss fyllt 15 år, men Isac tackade nej till sektlaget och stannade i Luleå.

Dessutom verkar det ju som att Umeågrabbar som söker sig till en närliggande klubb vars A-lag lirar i högsta serien alltmer tröttnat på att gå till Apklubben delvis eftersom de blir taskigt behandlade i en omgivining där sektmentaliteten kräver att man i första hand hatar Umeå och Burkölen. När man kollade in Västerbottens lag i TV-pucken dominerades ju laget av pojkar från Umeå och saknade nästan deltagare från Skellefteå och i Apornas B-junisar finns nu inga spelare alls från Burkölen:-) Umeågrabbar som prövat på hos apsekten återvänder ju till Burkölen eller söker sig till Luleå hellre än Apklubben numera. Med Lucas Wallmark som paradexempel.

Luleå och Osten har ju också ett fantastiskt fint rykte bland typ 20-åringar, från andra delar av Sverige, som söker lämplig klubb efter junioråldern. Se bara hur både Daniel Zaar och Dennis Everberg valde Luleå trots att Apan var där och lockade med aplocktoner. Och att Mastomäki nu väljer Luleå - under förutsättning att det är korrekt - är ett ytterligare bevis för detta.

Vidare har Osten och Luleå varit duktiga på att presentera sig för talangfulla juniorer nere på kontineten som gärna väljer Luleå för att utvecklas till bra spelare. Konstantin Komarek ett exempel, följt av Peter Cehlarik, Dean Kukan och Christian Jaros. 

En avgörande faktor till Apklubbens framgångar på senare år - även om de nu har abdikerat och Växjö Lakers tagit över med riktig totalhockey - har ju varit att de snott unga pojkar från andra klubbar i första hand från Norrbotten och Västerbotten och därigenom har de "gratis" fått billga reurser till A-laget. Men mycket talar alltså för att den tiden håller på att rinna ut och däremot har Ostens och Luleås långsiktiga arbetet rönt framgång och vi kan se fina kommande år då det i stället är vi som får fin försörjning och återväxt från våra egna junsar.

Vad ska man då tro om Apans framtid?

Jag spår att tillgången till bra junsar som kan gå in i A-laget kommer att successivt avta och väsentligen upphöra under närmaste femårsperioden. Det betyder att Apan i allt större utsträckning kommer att få leva på inköpta legoknektar och i år fick vi ju klara bevis för att sådana inköp är de inte så braiga på. Eftersom den helt dominerande majoriteten av handelsvaror från Apans köpfest visade sig vara divor som inte gick att lita på när det gällde. Helt tydligt var att Lasse Bagdad-Bob J:s förmåga - när han inte hade stöd av kunnige Anders Forsberg - var helt otillräcklig. Mycket instruktivt och illustrativt var det att se hur Läjkrarnas inköpta spelare samtliga satte Laget framför Jaget medan Apornas motsvarande visade upp allt värre divalater och sket i hur det gick för laget medan de funderade vilken klubb de skulle spela för nästa säsong och vad de skulle få för lön då.

Nog för att det hänt många underligheter hos Apsekten under senaste fem åren men allvarligt talat: att huvudtränaren offentligt förklarar att han är spyfärdig och skitförbannad på sina köpespelare efter match efter match under brinnande finalspel... det är så otroligt anmärkningsvärt och att det inte har diskuterats betydligt noggrannare och mer framträdande bland hockeyns media - det är i sanning ett bevis för hur svag denna media är.

Nej. Jag tror att det går utför för Apan. Det lag som Anders Forsberg satt samman och den hockey som han haft huvudansvar att utveckla - detta blev kvar orört under två år som ett självspelande piano och det gav Apan två Glud. Men de sparkade Forsberg och nu kollapsar Apan steg för steg. Jag tvivlar på att de är kvar i Elitserien SHL om fem år och kanske går det snabbare än så. Kom ihåg att efter Gludet 1978 var de i kvalspel - som vanligt - redan 1980. 

Nog vore det trevligt om Apan i det kommande kval jag förutspår att de går emot får möta Burkölen på väg upp. Tänk så fint för hockeyn när ett sådant sektlag, som valde landets störste filmare-fuskare Hollywood EriKsson till lagkapten, ersätts av anrika och imponerande Burkölen!

Och nu är det klart med Linus Omarks nya klubb i KHL.

Det blir som ryktet länge sagt helt riktigt Salavat Julajev. En storklubb, som blivit mästare ett par gånger senaste sju åren.

Kollade upp var de finns och tydligen heter staden Ufa, som betyder liten på det språk som talades där den anlades på femtonhundratalet, nämligen som knutpunkt på gränsen mellan det europeiska Ryssland och Sibiririen, strax till väster om Uralbergen där två floder möts. En hyggligt stor stad med en miljon invånare, centrum för islam i Ryssland faktiskt. Tänk vad många olika folkslag som finns i olika regioner i detta jätterike.

Nå, det blir intressant att följa Luleås härliga stjärnspelare Omark kommande säsong. Han gjorde ju en kanon-succé i Jokerit och lär ha fått ett fint kontrakt med utmärkt lön. Alltid trevligt när våra grabbar lyckas ute i världen och dessutom tryggar sin framtid ekonomiskt:-)

Ufa ligger 45 mil från 1,2 miljonerstaden Kazan i Tatarstan, där Anders Nilsson gjort succé under året. Fortfarande väntar vi på att få reda på var Anders spelar nästa år. Blir han kvar i Kazan? Eller får han bättre bud? I KHL eller NHL eller i Schweiz?

Och Jocke Lindström kom alltså till SKA Sankt Petersburg. Undrar om de kommer att behålla Hollywood, som jag påstått gjort fiasko fast jag egentligen inte vet riktigt. Och kommer Jocke att lyckas i SKA eller blir det samma "succé" som det blivit varje gång han försökt med NHL? Jocke har ju faktiskt lirat i KHL en säsong för 6-7 år sedan, då för Torpedo Nizhny Novgorod där han gjorde runt 30 poäng på 50 matcher vilket kan låta godkänt. Men i plusminus ståtade han med -10 så man kan nog knappast bli så imponerad...

Knegare: Jo, du har förstås rätt som vanligt. På sätt och vis.

Att jämföra en brunkare som Hollywood med en stjärna som Omark blir förstås lite haltande. Men eftersom så många apor velat hävda Hollywoods fantastiska hockeyspel och hur han nu skulle bli en superstjärna i KHL, samt hur aporna levererade massor av "stjärnor" till NHL/KHL medan Luleå inte hade något; då blir man tvungen jämföra.

Nu har jag ju inte sett Hollywood men hans främsta egenskaper som man såg i Sverige var ju att 

a) välta omkull motståndarbackar med klubban eller händerna
b) peta in lösa puckar
c) trippa, slasha och crosschecka
d) filma

och jag har lite svårt att tro att han imponerat speciellt med de egenskaperna i SKA.

Det finns ju inte heller så mycket data att kolla upp för detta, t ex hur många vältningar har han tordats utföra? Eller hur många filmningar?

Men poäng finns ju så det är enkelt att lyfta fram dem.

Vi får väl se om han får fortsatt kontrakt med SKA eller med någon annan klubb i KHL, övriga Europa eller kommer åter till SHL.

Linus Omark tror jag har betydligt bättre möjlighet till ett lukrativt kontrakt. Gissningsvis i KHL. Grabben har ju gjort succé överallt där han lirat. Utom i NHL, mest beroende av att han placerats i brunkarlinor eller inte fått stöd och självförtroende att lira Omark-hockey.

Ryktas i bladen nu att Jocke Lindström är aktuell för SKA. Det vete tusan om han skulle lyckas där. Han har ju aldrig lyckats någonstans förutom hos Apan.

Redigerad kommentar

Nästan som att jämföra Holmström med Zäta i Detroit...

Sven.Savage: Rättelse angående "Hollywood"...inte speciellt misslyckad,eller? Du kan väl igentligen inte jämföra honom med Omark...dom är ju helt skillda spelartyper.  Bl.a totala speltiden så skiljer det bara ca. 30 sekunder till Omarks fördel...fast å andra sidan så har Omark tekat 23 ggr medans Hollywood nästan 900 ggr...

Hatbrottslingen, avsnitt 4

Under alla år har Luleåtidningarna Norrbottenskurirens och NSDs kommentarsfält under artiklar om Luleå Hockey konstigt nog haft ett kverulerande inslag av en minoritet Luleåhatare. Ibland förklarar de att de kommer från Kiruna, Piteå eller Boden men inte sällan förklär de sig och låtsas vara från Luleå när de sprider sitt hat.

Varför denna lokala hatkampanj, kan man undra? Jag har svårt att tro att det kan finnas liknande på andra platser, förutom då när någon pågående rivalitet mellan äkta konkurrerande derbyklubbar finns.

Återigen. Det är en extremt liten men irriterande minoritet som håller på. Den absoluta majoriteten av norrbottningar gillar ju Luleå Hockey, om de bryr sig om hockey.

Men så har vi kommit fram till hatbrottslingen SS-apan. Senaste tio åren har han förföljt Luleå Hockey på nätet. På svenska fans, numera på hockeysnacket, i kommentarsinlägg på hockeysverige, på aftontrasan, på sexpressen, på Norran, på norrbottenstidningarna och på ett antal hockeybloggar här och där. Länge under nicket Sten-Georg men senaste åren under många andra namn och ofta med flera namn parallellt för att kunna hylla sig själv.

SS-apan har ju ”blivit apsupporter”. Nu vet vi ju att han är bodensare, igen-kligen, men han kunde ju knappast sitta som bodenhockeyförespråkare och förklara hur usla luleåhockey var. Så han bestämde sig för att bli Apa och i gulsvart förklädnad sitta och håna och hata Luleåhockey.

Under många år undrade vi ju varför han – som påstod sig vara Apsupporter – i stort sett aldrig skrev något på Apsidor men i stället var den mest frekvente ”skribenten” på luleåsidor, där han hatade och hatade. På svenskafans valde vi att kopiera in hans inlägg från luleåsidorna till apsidorna för att apsupportrarna själva skulle få käft på gubben. Men de gjorde inte tillräckligt och gubbens inlägg ledde till att Apsidan på svenska fans väsentligen dog. 

Häromveckan var det någon som frågade hur det kom sig att SS-apan satt och kommenterade under Apmatcher och hur det kom sig, om han nu var apsupporter, att han aldrig var på match. SS-apan hade suttit och tankat i sig från en låda rödvin och försa sig. För det första sipprade det ut att ”det var av geografiska skäl” och för det andra hyllade han Wikegård och berättade om hur han varit på matcherna i början av nittiotalet när Wikegård tränade Boden. SS-apan är ju född 1947 – det skrev han i sin profil på svenska fans men försökte ljuga bort när vi insåg att han var pensionär.

Det innebär alltså att SS-apan varit med om hela den tid när Boden blomstrade och nådde sin hockeykulmen under 1992-1995 med Wikegård vid rodret – då var SS-apan alltså 45-48 år gammal – men därmed också Bodenhockeys största misslyckande och därefter den kommande nedtyningen och fiaskot för bodenhockeyn och boden.

Ja, nu vet vi alla varför den där nu 68-årige gubben sitter så förblindad och uppfylld av hat. Han sitter i en tynande avvecklingsbygd och har sett byns hockeylag kapitalt misslyckas och dö sotdöden i konkurs. Han kommer själv förstås inom en inte alltför lång tid att lämna jorden och lämna den i hat. Nog är det ett tragiskt livsöde och trist att han varit så svag att han inte kunnat begripa bättre än att slösa bort sina avslutande dagar på att sitta och hata. 

Hatbrottslingen, avsnitt 3

Kan denna bakgrund och historiska förutsättning ge Öfverluleå någon annan speciell prägel? Hur brukar de se ut på platser där ett stort antal militärer från en kolonialmakt kontinuerligt anländer och vistas? Ja, det är ju bara att se hur det var där Uncle Sam drog fram i Asien med följd att prostitutionen och droghandeln blomstrade. Nu ska jag inte gå längre in på det spåret men man kan konstatera att Boden var landets kafé-rikaste stad om det säger något kanske.

Men en annan följd blev förstås att Öfverluleå Boden hade en frekvent tillgång till vältränade 18-20-åringar från Sydbotten som under något år skulle ha någon fritidssysselsättning och sportlivet kom förstås att blomstra. Med BBK som bas fick Boden lag i alla idrotter och var framgångsrika. När det gäller hockeyn var det Bodens BK, Piteå IF, Kiruna AIF, IFK Kiruna, IFK Luleå och Luleå SK som fightades om att vara bäst i Norrbotten och de båda Luleå-klubbarna hade sällan något att säga till om; det var fr a Kirunalagen, ibland Piteå och då och då BBK som var bäst.

1977 bestämde sig Luleå att det var dags att slå ihop hockeysektionerna från IFK och sportklubben och Luleå Hockey var ett faktum. För varje år lyckades Luleå allt bättre och blev snabbt bäst i Norrbotten och avancerade obevekligt upp i Elitserien 1984 och väl där etablerades Luleå snabbt som ett av de bättre lagen och 1996 nådde man fram till att bli svenska mästare.

Allt detta hände under tiden 1977 – 1996, på två decennier, och med kunskap om den historiska bakgrunden vet alla nu att samtidigt som Luleå passerade Boden inom hockeyn, pågick den historiska förändringen av Boden vilket innebar att de insåg att deras framtid blev att bli uppätna av Luleå. Inte att undra på att vissa Bodensare var deprimerade och att de dessutom fick för sig att de skulle hata Luleå.

Men mitt i dödsryckningarna stimulerades BBK/BIK-hockeyn av Luleås framgångar och man lyckades i början av nittiotalet bli bättre än någonsin tidigare och lyckades nästan-nästan själva gå upp i Elitserien; var bara ett straffmål av sandström på riddarn sr från att verkligen gå upp.

Vad hette tränaren för Boden 1992-1995, de tre säsonger man var som bäst någonsin och nästan blev ett Elitserielag?

Vad hette den tränaren som under tre år levde i den ledsna Boden-byn, bland alla ledsna bodensare, som var ansvarig för laget under Bodenhockeyn största misslyckanden, medan Luleås hockey blomstrade och sedan gick till Glud medan Bodenhockeyn sedan gick i konkurs?

Niklas Wikegård.

Har allt detta någon betydelse numera? Kan denna bakgrund ha något inflytande på Wikegårds uttalanden om Luleå eller Luleås sportchef?

Jag trodde inte det, men inför årets slutspel fick ju Wikegård ett psykgenombrott i live-TV där han i flera minuter snackade så j-a mycket skit inför öppen kamera om Osten att det nästan var i klass med allt skit som brännvinsjournalisten Fehlman gjort. Wikegårds befängda anklagelser var så galna att man inte trodde sina öron. Jag kan bara tolka det på ett sätt. Detta berodde på att Wikegård fortfarande när ett grönjävulskt bodenfärgat Luleåhat som påverkar vad han säger och tycker. Lita inte på den mannen! Och man inser också att när kameror och mikrofoner inte är på kan Wikegårds icke salongsmässiga åsikter spridas till de han arbetar med. Fyfan.

Bodengrabbar i Luleå Hockey? Ja, naturligtvis har grabbar från Boden om de fått chansen velat gå till Luleå Hockey för att få spela på elitnivå. Vad skulle de annars ha gjort? Gått till klubbar söderut, när Delfinen ligger 15-20 minuters bilresa hemifrån?  Fast allvarligt talat har inte Boden levererat så många spelare till Luleå under dessa år. Tidigare var det väl Nobbe Nordberg, Petter Nilsson, Erik Granqvist typ, samt Niclas Wallin som efter NHL kom till Luleå. Och Rönken från Kalix liksom Thomas Holmström från Piteå som kom till Luleå efter en säsong i Boden. Daniel Larsson kom som junis, men hans ”Bodenfärgade inställning” fick honom att dra andra året. Och därefter har det varit enstaka grabbar från Boden eller byar, nära Luleå, som strikt kommunal räknas till Boden som kommit till Luleå.  De Luleåhatare som finns i Boden har alltså inte på något sätt samma argument som Piteå har mot Luleå dvs att en massa stjärnor och spelare i Luleå kommeit från Piteå. Men bodensarna har sin en egen tragedi i byn under avveckling som är det igen-kliga skälet till att de förstås helt missriktat hatar Luleå fast det är Fjollträsk de ska hata om någon. Men det begriper de tydligen inte.

 

 

Hatbrottslingen, avsnitt 2

Boden

Länge tillbaka var Boden väsentligen inte. Det fanns ibland samer temporärt där när man var ner med renhjordarna men bara ett handfull kåkar med dithörande fäbodar, därav namnet Bodebyn, senare förkortat Boden vilket för länge sedan var bestämd form plural av ”bod” dvs boden = bodarna.

1827 byggde man en kyrka i området som fick namnet ”Överluleå kyrka” och Boden kom då att kallas Överluleå och runt kyrkan växte en kyrkby upp (ungefär som ett Gammelstad – Nedereluleå - fast mindre) Runt om inrättades de administrativa gränserna för Överluleå socken, församling, landskommun etc.

I allt väsentligt var alltså Boden en del av Luleå, en mycket liten del. Men så händer saker och platsen fick leva under ett sekel innan den nu håller på att avvecklas och så småningom blir Boden förstås Öfverluleå igen och alla inser att Boden kommer att sväljas av Luleå.

Det som hände var militären. I slutet av 1800-talet byggdes järnvägarna i norra Sverige och avsikten med en järnväg norrut var förstås för att frakta järnmalm från Kirunaområdet till södra Sverige och militärens inflytande var att påverka att järnvägen inte byggdes efter kusten utan fem 4-5 mil in i landet för att inte kunna nås av ryska kanoner från ryska skepp efter norrlandskusten i framtida krig. Det var naturligtvis ett extremt korkat beslut eftersom man totalt sket i att den väsentliga befolkningen i Norrland var bosatta efter kusten och de fick alltså ingen järnväg, utan var tvungna att anlägga små järnvägar från alla norrländska städer in mot inlandsbanan. Ett jävla krångel förstås och extremt illa för alla Norrlands städer, men militären och sydbottningarna sket alltså i norrlänningar: de skulle bara stjäla Norrbottens naturtillgångar. Allt detta är alltså ett kolonialbeteende av Sydbotten på alla sätt, där speciellt Norrbotten behandlades av Sydbotten som t ex Indien eller afrikanska kolonier av Europeiska kolonialmakter.

Vidare ville militären försvara järnvägen under eventuella krig – inte för att försvara Norrland och norrlänningar, utan för att försvara järnvägen och möjligheten att gratis fortsätta urholka Norrbotten på naturtillgångarna järn även under krig  i syfte att industrin i Sydbotten skulle blomstra.  Så man la till slut hela fyra regementen i Öfverluleå dvs kyrkbyn som järnvägen passerade som var strategiskt viktig av georgrafiska skäl: försvarade man den, var järnvägen norrut säkrad mot ryssarna. Och med militären ökade kringbefolkningen successivt. 1919 hade man 6000 invånare som då bröt sig ur Öfverluleå och bildade ”Boden stad”.

Närmaste 70 åren växte Boden långsamt och 1990 hade man nått 20 000 invånare, men därefter minskar den. Nu kan man räkna med olika kommungränser och få konstigare siffror, men faktum är att Boden avvecklas sedan 25 år och anledningen är förstås återigen militären som avvecklat sina regementen. En konsekvens blev att militärens sjukhus – garnisionssjukhuset ; javisst sjukhus i norrbotten etablerades som service till militären inte norrbottningarna – avvecklades. Länge stod striden mellan Luleå sjukhus och Bodens och den självklara utvecklingen skulle förstås ha varit att Luleå sjukhus byggdes ut till Länssjukhus, men eftersom Bodensarna gnällde i det oändliga tog Piteås Anders Sundström det korkade beslutet – han styrde Norrbotten då – att lägga sjukhuset i Sunderbyn dvs mitt emellan Boden och Luleå efter Luleåälven. Knäppskalle!

Bodens förutsättningar för framtiden är naturligtvis nu förändrade. Man kommer att fortsätta avvecklas och nedmonteras och kan bara se fram emot att återigen bli Öfverluleå, en del av Luleå alltså. I praktiken är det förstås redan så. Avståndet mellan Luleå centrum och Boden ”centrum” är bara några mil, många Luleåbor ”bor i Boden” där priserna på husen är billigare som följd av avfolkningen.

Allt det ovan beskrivna innebär alltså att det i Boden finns en utpräglat desilllusionerad och deprimerad befolkning, speciellt förstås bland den äldre befolkningen som sett staden blomma upp och sedan dö under 1900-talet. Och känslorna sprider de till sina barn och de nya generationerna som förstås blir allt mindre.

Den igen-kliga orsaken till allt detta är alltså kolonialmakten i Sydbotten. Makthavarna i Fjollträsk vars beslut om hur de hanterat Norrbotten uteslutande baserats på hur de gynnar befolkningen inte i Norrbotten men i Sydbotten. Hur de säkrar att de kan gratis stjäla naturtillgången järnmalm nedåt landet för att göra Fjollträsks elit rikt, och hur de styrt över militära beslut i syfte att skydda denna gyllene skatt från ryssarna.

Men få Bodensare begriper det. Och skulle de lyckas inse att det ligger till på det viset är det lite krångligt att sitta uppe i Bodebyn och vara ilskna på Fjollträsk för där hörs de inte.

Så det är enklare att vara sura på närmaste grannen som utvecklats ända sedan medeltiden och fortsätter så. Men som Luleåbo ser vi det ju lite större. Visst, vi är störst i Norrbotten och urbaniseringen i Norrbotten gör att folk flyttar in till oss. Men vi själva har ett rejält drain av folk söderut framför allt för att få arbete. Men det påverkar förstås inte de bodensare som bara orkar hata Luleå. Allvarligt talat – de flesta bodensare gör det inte – men det finns en minoritet som lever kvar i detta missriktade hat och de verkar så göra till de dött ut. I krampryckningar fortsätter de uppföra sig illa medan de inväntar slutet.

 

Hatbrottslingen, avsnitt 1

Nu är det dags att förklara trollet SS-apan, den pensionerade hatbrottslingen, som i falsk gulsvart förklädnad ägnar sitt liv att sitta och låtsas vara hockeyintresserad men vars enda drivkraft är att hata allt och alla och speciellt då Luleå och Luleå Hockey.

Faktum är att vi måste starta från en, kanske för många, helt oväntad synvinkel. Vi startar vår kartläggning från Öfverluleå.

Peja: Håller delvis med dig om liknelsen med Vikingarna. 

Däremot inte om att "EHT är en viktig inkomstkälla" -  möjligen "var".

När man egentligen började med dessa fyra turneringar och EHT för tjugo år sedan fungerade det som tänkt. Sverige, Finland, Tjeckien och Ryssland hade fortfarande många bra hockeyspelare i de nationella ligorna och nationerna ställde upp med starka lag - även om det redan då igen-kligen var delvis B-lag, då ländernas bästa spelare fanns i NHL.

Men sedan har det hänt mycket. Framför allt att så många spelare från de nämnde länderna numera lirar i nordamerika; Sverige har ju >100 spelare där numera. Så, sportsligt är det inte längre ens B-lag vi mönstrar utan snarast D-lag, eller sämre ändå. 

Detta har förstås inneburit att den sportsliga nivån reducerats starkt och därmed också intresset från publik och successivt också media. Detsamma gäller för spelarna. Nu kan man höra någon sådan där som Hockey Södergren knorra "det SKA vara en ära att få spela i Tre Kronor, spelarna ska ställa upp och tacka för att det få vara med" men hen ljuger ju som anställd från media i egen sak: spelarna är allt mindre intresserade av att medverka och tackar ofta nej. 

Ett annat exempel på hur lite det gäller var ju en match i Moskva där "Tre Kronor" spelade oavgjort och det skulle bli förlängning. Den ryske domnaren som redan startat på vidkaflaskan, hade ingen lust att jobba vidare, så han singlade slant om vilket lag som vann och beordrade därefter matchfunktionärerna att släcka lyset i hallen så att spelare, publik och media fick gå hem.

Nej, sportsligt är det dött för EHL sedan många år. Just nu har vi gnomen Mårts som håller på att ta ut än den ena sen den andra i "Tre Kronor" för att "spela ihop" ett lag för VM eller OS. Men väsentligen är det ju bara skit. Sedan fyller man ju bara på Tre Kronor med alla NHL-spelare man får loss och att man "testat nationella spelare internationellt" är tämligen meningslöst faktiskt.

Mitt i detta har klubbhockeyn internationellt växt sig starkare. Inte bara genom förekomsten av KHL-klubbarna och KHL som allt mer velat växa sig in i Europa och ta in Europeiska klubbar. De nationella ligorna och klubbarna har blivit de viktigaste arbetsgivarna och där har det nationella intresset för hockeyn väsentligen funnits - det har betytt att avbrotten för dessa ideliga EHL-turneringar under brinnande nationell klubbhockey blivit allt mer oönskat.

Dessutom har de Europeiska klubbarna arbetat efter att - i den svåra och ökande konkurrensen från NHL/AHL/KHL sökt jobba för en vision om en egen internationell hockey och det arbetet har varit svårt. För ett antal åren bildades en riktig CHL med mästarna från alla länder men den gick under på några år när sponsorn, en rysk oljegangster, drog tillbaka kulorna.

I stället kom Nordic Trophy -> European Trophy -> Champions Hockey League. Visst kommer det att ta tid innan den etablerats och är riktigt lyckad men någonstans måste man börja och just nu har den massivt stöd av en helt dominerande majoritet av europeiska toppklubbar och alla nationsförbunden. 

Som en del av satsningen på Champions Hockey League kom också helt väntat beslut om att lägga ned EHT, som spelat ut sin roll. Tanken var att ersätta detta med bilaterala landskamper i stället, t ex att Sverige mötte Tjeckien ett par gånger under några dagar. Så har ju till viss del skett men EHT-turneringarna är ännu inte helt (?) nedlagda eftersom något land visst fortfarande tjänade pengar och hade publik men de för de flesta nationerna hade det väl blivit en turnering som man inte längre tjänade några pengar på. När alla var överens om att rent sportsligt hade de spelat ut sin roll var det - som du säger - just bara för att dra in kulor till förbunden som de fanns kvar, men det argumentet är väsentligen borta numera det också. Bland annat för Sverige. Kommer inte ihåg hur läget är officiellt just nu, men tror att planen är att EHT är under full avveckling och gissningsvis finns en tidsplan för när det är borta.

Allt detta är som det är men det största bekymret som jag känner är att vi har en sådan j-a gnom som Mårts som förbundskapten. Han var ju rejält misslyckad och skulle sparkas och så kom Sedinarna hem och gav "Tre Kronor ett Glud" och så fick gnomen vara kvar och nu sitter pulvren och diskuterar att ge honom förlängning med följd att eländet gnomen ska bli den förbundskapen som suttit längst för Tre Kronor! Skandal, tycker jag. För det första är han så usel att när Tre Kronor verkligen behöver en riktig kapten dvs OS och kommande Canada Cup eller World Cup blir det väl - ja, då sitter en sådan skitgnom och bestämmer och förstör chanserna för det äkta Tre Kronor. Ock likaledes har han en massa besynnerligheter för sig under mellanperioderna när han ska "tvinga" folk att medverka i låtsasmatcher "för annars får ni inte vara med på OS om 2-3 år" och annat dravel. Jäkla skitgnom. Plus alltså att han stal ett Europaglud för Luleå Hockey genom att tvinga Linus Klasen bort från finalspelet om Europamästerskapet för att delta i gnomens skitlandslag - samtidigt som förbundet hade förklarat att de spelare som lirade Europamästerskap inte skulle tas ut av gnomen...

Jag håller med dig om tanken på unga spelares utveckling. Har självt tyckt att man skulle kunna jobba för att ersätta sådant där med en Tour som mer fokuserar på junisar, med tanke på att nästan alla junisar finns kvar i länderna och det skulle bli starka och intressanta turneringar. 

Sven.Savage: Dagens Tre Kronor är väl ungefär som "Vikingarna" var förut. Då syftar jag främst på det Tre Kronor som deltar i Euro Hockey Tour. EHT är en viktig inkomstkälla för hockeyförbunden och kan vara bra för unga spelares utveckling, men det är egentligen lite missvisande att kalla lagen som deltar där för "A-landslag".

Gnomen Mårts Tre Kronor, ursäkta uttrycket alla riktiga uppsättningar av kronorna.

Nu sparkar han Markus sållet Svensson som förstås aldrig borde varit påtänkt.

De NHL-spelare som blivit lediga tackar i princip nej till att delta i det meningslösa spektaklet och där står gnomen med blandad kompott som ej duger ens i denna klena ursäkt för ett riktigt VM vi talar om.

De misslyckde apexporterna Lindström, Hollywood och Möller är samtliga med - bara en sån sak. 

Vi kollade ju upp Apans exporterade "stjärnor" hela dagen och kunde klassificera de tre nämnda som misslyckade. Under samma koll kunde vi ju konstatera att Luleås motsvarande var extremt lyckade internationellt, men ingen av våra Linus deltar. Mårts ville ju ha med Omark i en skitturnering för någon månad sedan men fick då ultimatum av Omark att garanterar du mig inte en VM-plats slösar jag inte tid på en sådan skitturnering, och gnomen ballade ur. Bra, Omark!

Anders Grizzly Nilsson - förra årets bäste vakt - har ju förbarmat sig och tar spaden men i ett lag där t o m de misslyckade ex-Aporna får plats kan förstås inte ens Grizzly motverka det kommande fiaskot.

Ja, tänka sig att ex-Aporna skulle misslyckas så när de kom ut i stora världen. Men nu får ju Hollywood chansen att upprepa "tricket" från förra VM, då han kastade sig till isen och fuskade till sig en utvisning när en liten norsk tittade på honom. Att skämma ut Sverige så in flagranti, hur kan en sådan gnom som Mårts inte inse att dettta är genereande för landet?

He he. Hockey "Mats Alba har ingen näsa" Södergren skräder inte orden när han diskuterar vilka spelare gnomen Mårts tar ut till Tre Kronor:

– Av de som hittills representerat Tre Kronor i år är det bara ett fåtal som överhuvudtaget är i närheten av att vara en Tre Kronor-spelare. Man vattnar ut varumärket genom att ragga upp spelare från parkeringsplatser och gym, ja alla som är intresserade.

Och dessutom kommenterar han att nu verkar det dessutom som att minsta lilla parvel som lirar i NHl går före vem som helst annars, som inte lirar där.

Det är ju i sak riktigt hela vägen. Långt tillbaja klev NHL-spelare in och förstärkte Tre Kronor, blev omedelbart Tre Kronors stjärna. Så är det inte längre. Sedan lång tid. Det fordras liiite mer tanke än så och gnomens relation till NHL-spelare liksom tidigare Bengt-Åke Gutstafssons är inte speciellt imponerande.

Men det egent.iga problemet är förstås att hockeyvärldens förändringar innebär att Tre Kronor inte längre finns, annat än vid OS och vid kommande Canada Cup. För övrigt är det ju bara skit och det är detta faktum som i första hand solkar varumärket. 

Att vi har en "förbundskapten" i form av gnomen Mårts solkar det ytterligare. 

Jag förlåter aldrig det j-a pulvret för att han bröt mot alla beslut och därigenom stal det Europamästerskap som Luleå Hockey skulle ha vunnit i Berlin december 2013 från oss. Skit-gnom!

NHL är framme vid kvartsfinalerna om Stanley Cup:

 New York Rangers - Washington Capitals.

Montréal - Tampa Bay.

Anaheim - Calgary

Chicago - Minnesota

Svensk media kommer väl nu framför allt att hoppas att Henke Lundqvist ska få en ring. 

Själv tycker jag att Chicago med Luleåspelaren Niklas Hjalmarsson blir kul att följa.

Hm, ser att Pölsan nu anställt assisterande tränare för att komplettera Bulan närmaste säsong. Petter Nilsson var alltså tvungen att tacka nej, eftersom familjen inte kunde flytta tll den gävliga staden.

Det blir Tommy Sjödin.

Spontant låter det utmärkt för klubben. Hade själv ingen större förståelse varför de skulle ha Molin och Dackell som assar, hade inte intrycket att de av något skäl skulle passa. Lät mer som anställning som tack för lång och trogen tjänst. Visst, de kanske kunde haft något lämpligt men det verkar ju som att resultaten tyder påmotsatsen?

Men Sjödin är ju en rejäl pådrivare, gammal kapten som han är. Kan han också fungera som ledare-tränare? Är han cool och balanserad nog? Ja, tydligen har han basat för hockeygymansium plus coachat alla Valbos lag så det låter ju som en kapacitet.

Det enda man kan säga är att Bulan och Sjödin verkar ju vara ganska lika grabbar, säger vad de tycker och skräder inte orden. Borde fungerar bra tillsammans, kanske t o m bli bra polare.

Fast ibland kan det ju vara vettigt att hitta karaktärer som kompletterar varandra, dvs där det ene är bra på det som den andre saknar och tvärtom, plus att de inser detta och respekterar varandra. Så brukar iaf jag komponera ledningar. 

Fast det är ju en back och en forward iaf, låt vara nu att Sjödin inte lirat Bulanhockey tidigare fast som gammal back måste han nog gilla ett system där backarna får bra stöd av övriga spelare.

Nåja. det blir kul och spännande att se hur det här fungerar. 

Bulan är ju på pitevis skitkul och vem älskar inte en grabb som efter ett självmål offentligt förklarar:

– Vettifan vem som kom på de där reglerna. Det är någon ny regel för i år som någon pajas kommit på, jag har aldrig upplevt något liknande. Det är för dåligt. De tog den för några år sedan och nu ska de tillbaka med skiten igen.

Känns fint att Luleås egna spelare Anders Nilsson och Linus Omark är så extremt lyckade att toppklubbar i KHL nu kommer att ösa pengar över dem för att göra dem ekonomiskt oberoende. Ändå har de ett stort hjärta för sin egen förening där de t o m stått i klacken som små när A-laget spelat. Båda skulle förstås mer än gärna lira hemma igen men närmaste åren passar de förstås på att fylla plånböckerna och säkra fremtiden för sig själva och deras familjer. Osten har ju nära kontakt hela tiden med våra grabbar ute i världen så det kommer andra tider. Grizzly har ju dessutom stora chanser att så småningom etablera sig i NHL vilket är första målet och han är ännu väldigt ung för att ha blivit så etablerad vakt. Omark kom ju hem några månader i fjol våras för sitt härliga mål att vinna SM med Luleå Hockey men tyvärr fick vi inte igång anfallsspelet tillräckligt på så kort tid och förlorade mot totalhockeyns bäste för närvarande; Sveriges bästa hockeylag senaste åren; Växjö Lakers.

Linus Klasen är ju stockholmskille men få har varit så tacksamma över sin tid i Luleå Hockey. Från att ha levt på sin talang blev han en kompetent hockeykrigare och fulltränad på alla vis. Han och hans familj trivdes utmärkt i staden Luleå så helt otänkbart att han någon gång återvänder är det inte.

Aporna? Ja, vad de lärde sig hos sekten var väl en hybrissolkad övertro på sig själva och nu har de fört en nemesistyngd tillvaro av kapitalt misslyckande i utlandet.

Tänk hur olika ödets lotter falla!

Hmm, Linus Omark har nu förklarat att han inte fortsätter hos Jokerit. Jokerit ville ha kvar honom och han trivdes utmärkt men han har berättat att det blir pengarna som avgör. Nu säger ryktet att han efter sin succé-säsong kommer att få bra  betalt av någon av de rikare KHL-klubbarna. Beskedet kommer nog när som helst.

Anders Nilsson planerar också för framtiden. Helst vill han till NHL. Anders har bestämt sig för att förr eller senare lyckas där. Chicago köpte ju rättigheterna av Islanders men lite otur i turen för Anders så har Chicago just nu två starka vakter så chansen är nog inte så stor där, om båda håller. Det ger sig. I annat fall lär han få bra betalt för att stanna i Kazan eller någon annan KHL-klubb.

Linus Klasen gjorde ju dundersuccé i Lugano och de har säkrat honom även för nästa år. Skulle inte förvåna om han får ett monsterkontrakt i KHL senare. Men SChweiz betalar ju också mycket bra till de största stjärnorna och de trivs väldigt fint i Schweiz medan de ryska klubbarna kan vara lite mindre trivsamma så det går ingen nöd på Klasen.

Detta om Luleås exporter till de starkaste och mest populära ligorna. Nu har jag ju hört från Aphåll att de är bästigast på att exportera spelare som blir superstjärnor i de största ligorna så vi kollar läget för deras tre största apor.

Jocke Lindström åkte över till NHL. Igen. Och misslyckades. Igen. Eftersom han bara lyfte lön och aldrig levererade de mål han lövat och lövat att han skulle, fick han förstås sparken. De lurade på ett annat NHL-lag kontraktet för den improduktive Lindstrm, men det gick förstås lika illa där. Vete fan om han inte kommer hem till Apan nu. I SHL kan han ju briljera med mål och än mer med highsticking i ansiktet på motståndare, något som han inte tordes över där.

Jimmie Eriksson, ja, Hollywood alltså. Misslyckad i SKA som dock lyckades vinna Gagarin Cup trots brunkare Hollywood, men tack vare att de också förfoage över ett antal riktiga hockeyspelare. Hollywood gör väl som Jocke. Kommer tillbaka till Apan med svanssen mellan benen. För att fortsätta leverera crosschecking, slashing, tripping och heffaklumpbrottning samt vara seriens och landets mest osportslige filmare och lögnare "jag kastade mig omkull bakåt på isen eftersom den lille norrmannen hade klubban mellan benen på mig!" när alla tydligt ser på filmsekvenserna att det är blåljug.

Oscar Möller. Ja, han är ju ingen riktig Apa. Var bara där en kort tid innan han köptes vidare. Och såsom varande den minsta apan av de tre granskade har han lyckats bäst. Dvs bäst och bäst, men ungefär hälften så bra som Linus Omark ändå när det gäller poängproduktion. Så Oscar kanske får fortsätta i KHL. Bästigaste Lasse Bagdad-Bob J försökte ju förbjuda Möller att lämna Apan vilket förstås inte gick men han tvingade till sig ett avtal där Möller lövade att kommer han tillbaka till SHL blir det till Apan. Det kan aporna förstås g-g-glömma. Nu när Möller blivit fri från sekten som därefter utvecklats till att kontraktera divor på divor på divor i drivor lär han inte komma dit igen.

Ja, det var en intressant jämförelse av den Apa, som enligt apsupportrarna levererar en massa superstjärnor, och Luleå Hockey, som enligt samma apsupportrar inte levererar alls. Nu vet vi hur det ligger till alltså.

Apan ljög.

Som vanligt.

Hmm, ser att Mattias Ritola skrivit på för Apan.

Det förvånar inte. Nämnde Ritola har ju bytt klubb minst en gång årligen sedan han blev junis. Såg honom hos MooDoo mot Luleå för nåt år sedan och han var då för j-a bra. Sedan ballade han ur totalt i MooDoo i början av senaste säsongen, tillförde inget, ville inget. Så de var glada över att bli av med honom till Trottoarkanten.

Väl hos Trottoaren, ja då j-r började Ritola spela hockey och var riktigt duktig säsongen ut. Han hade alltså falskeligen mörkat och maskat hos MooDoo.

Nu vet jag inte mer om honom men detta, att byta klubb ständigt och jämt, tillika att mygla och maska för att lura sin klubb på spelare och pengar? Det känns riktigt obra.

Nu gåt han till Apan, alltså. Lirar han på topp är han förstås en tillgång. Åtminstone framåt. Men han brukar ju konsekvent ha minus i +- så alltför intresserad över att hjälpa till med försvar synes han inte vara. 

Kan nog passa bra med övriga divor.

Men hur går det för laget?

Nu är det tycligen officiellt att Kabanov lämnar Apan. 

Huge: Jo, jag håller med du. Möjligen kan man tänka att eventuellt finns någon form av försvar, t ex att Henrik promenerar hem tre på natten redigt på fyllan efter att Växjö firat en fantastisk prestation som Henrik utan vidare är hjärnan bakom. Och så dyker ett gång hulliganer upp och trakasserar honom och fästmön, spottar på henne, slitar skjortan av Henrik och så vidare. Det skulle kunna vara förklarligt då att han tappar fattningen och matar slag på en som skändat hans fästmö. Vem av oss skulle inte ha gjort detsamma om vi ansåg att vi hade förmäga till det? Och med försämrad bedömningsförmåga efter rejält festande? 

Allt hör ju till; om man vet att man är överlägsen hamnar man inte i de bråken utan håller sig cool och vettiga motståndare känner det. Men på fyllan?

Å andra sidan: vem kan utesluta att nämnde Henrik kände sig som king of the world och det faktiskt var han som gick runt och muckade, på fyllan?

Svårt att bedöma men bara den eventuellt "filtrerade" inspelning som släppts. 

Men kommer inte mer än det fram blir det nog som du säger och Växjöpolisen har såvitt jag vet själva anmält Henrik efter att ha sett filmen. Sagan rullar nog på.

Varifrån jag kommer var det naturligt att man varje dag fick försvara sig genom slagsmål i skolan. Av någon anledning var jag nästan alltid inblandad, och fick i stort sett alltid stryk. Men. Jag fick därigenom bättre utbildning på att slåss än andra och jag blev synnerligen duktig med tiden. Jag kommer ihåg känslan när jag hade besegrat alla och var "starkast i skolan". Då hade jag spöat övriga tillräckligt mycket för att de skulle veta att det var lika bra att ge sig direkt i stället för att möta mig. Och själv behövde jag inte slåss längre, utom när det kom någon ny inflyttad till skolan vilket alltid innebar att under första lunchrasten fick de möta mig bakom skolan och sedan var det över.

Den där erfarenheten följde mig sedan i många år: jag hade mitt rykte som alla kände men lyckades nästan alltid se till att jag slapp slåss, men var det omöjligt att komma undan agerade jag för att definitivt vinna och vinna omedelbart. Skulle någon haft telefoner som kunde spela in film på den tiden och hade visat när jag attackerade hade Henriks agerande sett ut som mjukisagerande i jämförelse - trots att jag igen-kligen var riktigt duktig på att se till att det inte blev något våld överhuvudtaget. Men går man in i en fight så vinner man.

Kanske är Henrik en sån som jag och då kanske han gjorde allt han kunde för att undvika bråk men när de gått tillräckligt långt över gränsen får de betala priset. Fast på filmen ser den andre förstås ut att vara helt passiv och det är en barbröstad Henrik som står för all våldsamhet, så han åker nog dit om inte annat kommer fram. Men kommer de att driva det till dom, utan kärande och bara anonyma suddade ansikten? Blir intressant att följa vad som kan utspela sig på Storgatan en svensk småstad efter Bustersagans segerfest;-)

Sven.Savage: Hua, ser inte bra ut för Evertsson om han ställs inför skranket.
Mer våld än nöden kräver låter väl som en bra rubricering när domskälen ska anges...

Nu vet jag ju inte säkert att det var Apsupportrar som överföll Läjkrarnas sportchef Henrik Evertsson, även om det är lätt att få sådana misstankar, med tanke på vad apsupportrar ställt till med under årens lopp.

Men det visar sig att Henrik kunde ta för sig ganska bra så de presumptiva aporna fick en del att bita i.

Dessutom visar det sig att man som vanligt aldrig kan ta en sidas berättelse för sanning. Inledningsvis lät det ju som att stackars Henrik och hans fästmö mest fått försöka skydda sig från sparkar och slag. 

Nu har det släppts en film - mobilnalle gissningsvis - där man under 10-15 sekunder ser nämnde sportchef mata in 10-15 högerslag på en person som inte gör något.

Och då kommer ju saken i ett annat läge.

Men hör nu: vis av erfarenhet frågar jag mig om det fanns ytterligare film och detta bara visar ett väl valt utdrag?

Ja, tänk om man inte vore så smart. Då skulle allt vara enkelt och världen vit och svart. Eller gul och svart;-)

Årets hjälte i hockey-Sverige måste ju vara Läjkrarnas sportchef Henrik Evertsson, som scoutat ihop ett sådant perfekt lag av så lämpliga spelare. Helt klart det överlägset skickligaste rekryteringerna inför en säsong någonsin.

Jämför bara med Apans Lasse Bagdad-Bob J:s "bedrifter" och man inser omedelbart att detta var den kamp som avgjorde slaget om SM i år. Henrik Evertsson är årets i särklass Most Valuable Person in Swedish Hockey.

I går hade Läjkrarna Gludfest och tre på morgonen vandrar Henrik och hans fästmö hem efter Storgatan i Växjö. Walking my baby back home, typ.

Då förföljs de av ett gäng på 5-6 20-åringar som ofredar fästmön och börjar slåss med Henrik. Några vakter från en närliggande krog griper in och stoppar det hela.

Ja. vad säger man. Inte var det väl apsupportrar? De borde väl ha åkt hem något dygn tidigare, men man vet ju inte säkert. Fast inte borde de väl ha uppfört sig på det här sättet ändå, även om det är Henriks överlägsna kompetens som krossade "almighty" Bagdad-Bobs tragiska uppsättning av misslyckade överbetalda divor vilket var den avgörande faktorn till att Apan misslyckats i år och Läjkrarna lyckats. 

Nej, det vill jag inte tro. Även om man förvånats hur apsupportrarna tidigare uppfört sig, t ex när de överföll en motståndarsupportbuss med stenbumlingar eller när de mordhotade och knivattackerade en chefsredaktör, tillika kvinna från dalarna, under ett drygt år. 

Jag menar: så där beter sig ju inga andra supportrar.

Men så har de inte heller haft sådana som den nyttige idioten brännvinsjournalisten eller den pensionerade hatbrottslingen från Boden SS-apan som hetsat dem...

M.Lemiux: Hej, och tack! Jo, jag har fördel att fingrarna i princip skriver inläggen själva utan att jag behöver vara speciellt kocentrerad och upptäcker plötsligt att Hoppsan! Där blev det ytterligare ett inlägg på 1-2 A4-sidor. 

Under många år var ju enda möjligheten att följa Luleå Hockey de matcher man själv inte var på att ha sportradion på tisdag, torsdag eller söndagkvällar. Och bara sitta och sitta passar mig inte så vanligen pysslade jag med annat parallellt och så har jag fortsatt. Är igen-kligen bara Luleås matcher jag ser utan att göra annat - förutom att skiva inlägg under matchen förstås;-) - men t o m Luleåmatcher kan det hända att jag följer på en monitor medan jag arbetar på en annan, om jag har mycket att göra.

Jo! Nog minns jag din fina berättelse om Hollywood EriKssons högst eventuella NHL-karriär:-) Hur han omedelbart blev utvisad gång på gång när han försökte sig på att trippa, slasha och slita omkull motståndarbackar vid deras mål till dess att någon ledsnade på Hollywoods fulspel och spöade upp tjockisen:-) Varpå han reste hem och förklarade att zebrorna i NHL var värdelösa vilket omedlbart togs upp under Apdoktrinen och blev sanning i Apschtaan:-)

En underbar berättelse! Och helt korrekt prognos dessutom:-)

Sven.Savage:

Underhållande läsning Sven och mkt bra skrivet. Ligger nog väldigt mkt i det du säger. Borde inte vara så svårt för dig att slå bort benen på kvällstidningarnas "experter" om du ville.
Har tänkt i lite samma banor som dig, men då mitt skriveri är minst sagt långsamt och mina fingrar har mer komptensen för meckande och grovarbete och inte klinkande på tangenter orkar jag inte helt enkelt. Det jag knåpat ihop på 10 min gör du på 30 sek....därför blir mina inlägg mer korta och enkla.

Vet inte om du minns min historia om Jimmie Hollywood EriKssons eventuella NHL-karriär?? Den tog länge iaf att klinka ihop, därför undviker jag det helst och läser istället det du skriver, men det är bra underhållning så det gör mig inget :D

Redigerad kommentar

Den moderna hockeyn, del 7

Med den beskrivna bakgrunden och hur elithockeyns villkor förändrats till hur det ser ut idag, samt hur olika klubbar hanterat situationen, har vi goda möjligheter att förutsäga hur det blir framöver. Naturligtvis kan vi inte veta; det kan hända sådant som vi i förväg inte känt till och som får inflytande på utveckling och resultat.

Viktiga spelare kan bli skadade eller byta klubb och liga, tidigare okända ekonomiska problem kan komma fram, nyckelpersoner som tränare eller målvakter kan lyckas oväntat bra eller misslyckas kapitalt.

Men vi kan i alla fall gissa bättre än de självutnämnda experterna i media (räknar inte in riktiga experter som Robert Pettersson och andra på Hockeysverige) som nästan uteslutande  avlägger tips som i princip följer mönstret:

a)      •  det slutar som det slutade året innan
•  rookies kommer sist
• möjligen tippas något lag 1-2 placeringar bättre eller sämre
• alternativt har de några lag som de konsekvent tippar i botten eller i topp

 

De tippar alltså hockey på samma sätt som meteorologer tippade morgondagens väder förr om åren där, oberoende av alla mätstationer och data, den genomsnittligt bästa prognosen alltid var ”det blir samma väder i morgon som idag”. Väder är ju en vetenskap som måste hanteras med kaosmatematiska verktyg, men att de s k hockeyexperterna uppför sig som vore hockey kaos säger mer om deras kompetens än om hockeyn. Nå, nu kör vi. Jag tar lagen i den ordning de placerade sig i serien. Tar några i taget.

 

Skellefteå AIK

Jag tror inte att Skellefteå kan försvara ställningen på absolut Sverigetopp framöver och vändningen har vi nog redan sett i år, då man visserligen återigen tog serien överlägset men missade såväl Europamästerskapet som det svenska mästerskapet.

Den helt dominerande orsaken till Skellefteås starka period med fem finaler och två Le Mat är naturligtvis strategin att rekrytera 14-17-åringar från Västerbotten och Norrbotten till stadens hockeygymnasium och Skellefteås juniorlag. På det sättet har man säkrat en bred uppsättning talangfulla juniorer och av dessa har ett stort antal kunnat utvecklas till att snabbt etableras som starka spelare på seniornivå. Detta har inneburit att laget tämligen bekvämt kunnat räkna med att en stor andel av truppen garanterats försörjd och det har även i år fortsatt och kan nog så göra några år till framöver. Men denna strategi är numera känd bland de klubbar i övre Norrland som ”drabbats” av Skellefteås youthdrain av det underlag som annars skulle funnits för andra. Det gäller i första hand Björklöven och Luleå Hockey men kanske också Modo och Timrå. Dessa lag har därför satsat på att stänga Skellefteås tillgång till de andra klubbarnas naturligt tillgängliga pojkar och ungdomar. Det tar förstås tid innan ett sådant arbete får effekt men redan nu har Skellefteås tömning av talangfulla pojkar hindrats och på några års sikt innebär detta att själva grunden för Skellefteås framgångar senaste åren har raserats. 

Den ovanstående strategin har alltså varit den viktigaste bakom Skellefteås framgångar men de skulle knappast nått ända fram om de inte också kunnat komplettera med rekryteringar som perfekt gått in och fullständigat laget. Ser man över en längre period har inte Skellefteå varit speciellt duktiga på att rekrytera externa spelare, i synnerhet inte från utlandet. Men under senaste åren fick man ihop ett mycket slagkraftigt lag med perfekta spelare. Jag har ju själv påstått att det berodde på att Anders Forsberg som huvudtränare hade ett viktigt inflytande för att man fick ihop ett lag med längre kontrakt och därigenom ett ”självspelande piano” som plockade SM-tecknen två år i rad. Det må vara som det vill med den saken fast när man inför denna säsong blev tvungna att värva ett stort antal spelare är det ganska tydligt att man inte lyckades utan att rekryteringen blev på den tidigare nivån med minst lika många floppar som flippar och dessutom fanns inte den organisation som var nödvändig för att lyckas få in alla nya spelare för den hockey man önskade. Detta hop värvade stjärngäng dög förstås för att ordna en serieseger men när det gällde som mest i slutspelet för Europamästerskapet och för det svenska mästerskapet kollapsade laget eftersom de värvade spelarna inte var beredda att ge vad som krävdes och i stället uppträdde som energistjälande divor.

De spelare som Skellefteå exporterat har som regel inte lyckats speciellt i andra ligor. De fungerade utmärkt i det utmärkt fungerande Skellefteå, men på egna ben har de sällan de kvalitéer som behövs för att slå sig fram. Oskar Möller är förstås framgångsrik i vilken liga som helst och några enstaka spelare från Skellefteå kommer säkert att lyckas slå sig fram och etablera sig som NHL-spelare under många år, även om de knappast blir några stjärnor, men gott nog för dem ändå. Fast många lyckas inte alls och en möjlighet är förstås att många av dessa ger upp och återvänder till Skellefteå där de varit mer lyckade på svensk elitnivå. Jocke Lindström är väl det tydligaste exemplet. Vissa spekulerar i att Jimmie Eriksson och Bud Holloway kan vara på väg tillbaka också. Och det kan också bli fler spelare som tröttnar på en förhållandevis trist tillvaro i AHL när de inser att deras chanser att etablera sig i NHL är försvinnande små. Så, Skellefteå kan ha lyckan att förstärkas genom att få tillgång till ett antal hemvändare. Men hur långt räcker det? Och hur länge?

På kort sikt tror jag att Skellefteå fortsätter vara ett starkt lag men däremot inte att de kan tillhöra toppen i Sverige. De har en stomme av utmärkta ”egna” spelare men hur bra de kan fungera när nu ”magin är bruten” är inte helt lätt att veta. Och de måste förstärka laget på många positioner eftersom ett antal misslyckade värvningar nu försvinner. Kvar har de Calof, Zackrisson och Pesonen och de kan ju bli viktiga – om laget fungerar. Men t o m en sådan stjärna som Pesonen kan snarast bli på ”Lehtonennivå” om det vill sig illa. Och hur lyckas de att fylla de platser som är tomma? Hinner de få hem spelare som också fungerar? Eller måste de fylla på med chansartade värvningar och kan de då värva bättre än de gjorde i år? Och inser man att det inte bara räcker att rekrytera målskyttar utan att ett lag utan bra backar och bra målvakt är körda?

På kort sikt tror jag alltså att Skellefteå nu tappar och blir ett lag på övre halvan men inte mer och på lite längre sikt är det mer tveksamt om man kan hålla sig kvar där. Skellefteå har varit etablerade tidigare men försvunnit och det kan ske igen.

 

 

Frölunda HC

Frölunda har ju under alla år haft bättre förutsättningar än alla andra lag, dels genom att de är tämligen ensamma om hockey i sitt omfattande upptagningsområde och därigenom har en stor uppsättning talanger att ta in i laget, dels eftersom de av samma skäl – ensamma – kunnat fylla arenan med publik och därigenom inkomster. Men eftersom de haft sparkbollspersoner i ledningen har de nästan alltid misskött hockeyn och bara ibland lyckats ta fram lag som kunnat konkurrera om Sverigetopp. Häromåret började de vackla t o m ekonomiskt och insåg att de måste välja en ny och bättre väg. Detta genom att satsa på att spela upp sina egna junisar i laget och för att säkra detta anställde de Rogern på en massa år framåt för att garantera en ledare som var expert på att just lyfta upp junisar. För det första är jag inte helt övertygad om Rogerns skicklighet som tränare, ej heller på att spela upp junisar, om jag ska vara ärlig. Och eftersom Rogern är en av de våra, en lulegrabb bär det mig emot att säga så. Men han höjdes till skyarna av de s k experterna när han ”råkade” vara bas för småkronorna den gång de lyckades ta VM, något som jag inte vet om det berodde på just Rogern eller om det mer var en slump – någon gång ska vi väl vinna.

I vilket fall som helst har Frölunda förstås valt alldeles rätt väg men med hänsyn till deras historia under alla år undrar jag verkligen om man kan lita på att de kan hålla sig i fåran och styra skeppet rätt. Det kommer att ta tid och även om de placerat sig högt i serien senaste åren är jag inte så imponerad av vad man presterar. I vår senaste kvartsfinal var det tydligt att ett lag som spelar Rönkenhockey kan lyckas neutralisera den hockey som Rogern utvecklat i laget: blixtrande snabb och idérik. Men väsentligen stoppad redan av Luleå i kvarten och när de fick möta det lag som bättre än vi själva lirar Rönkenhockey nu – Växjö – kunde de inte svara.

På kort sikt tror jag alltså inte att Frölunda lyckas nå absoluta toppen även om de nog kan hålla sig på en hög nivå några platser under. På lång sikt…ja, kan de fortsätta satsa målmedvetet och långsiktigt kommer de helt klart att bli bäst i Sverige. Men sparkbolls-Göteborg går inte att lita på och det har tidigare bara behövts någon motgång så har de sparkat tränare, spelare och planering. Av det skälet tveksamt att de lyckas på sikt.

 

Växjö Lakers HC

Läjkrarna har gjort allt rätt. De har visat att de är bäst på att rekrytera och hantera spelare för att bygga ett lag och de har också komponerat den bästa hockeyn; en totalhockey med perfekt balans mellan försvar och anfall. Klubben har alltså alla verktyg, har under flera år byggt långsiktigt och målmedvetet och det finns ingenting som talar emot att de kan fortsätta hålla den här nivån. Utan att vara helt insatt har jag fått uppfattningen att de haft ett starkt ekonomiskt stöd som grund för att de kunnat lyckas med detta, vilket sägs vara upplagt på ett sådant sätt att de framöver kommer att tyngas av återbetalningar under många år. Men ju längre tiden går, desto större chans att de lyckas bygga upp en lokal juniorverksamhet för att kunna försörja laget med egna spelare och dessutom för att etablera en bred supporterskara av hockeykompetenta åskådare och ett lag som har chans att för lång tid framöver etableras som ett hockeylag på elitnivå i Sverige.

På kort sikt spår jag fortsatta utmärkta framgångar för Läjkrarna närmaste åren och på längre sikt kan de bli kvar men det hänger på att de fortsatt leds av personer som är lika dugliga som de som klubben nu har.

eltifoso: Tack, eltifoso:-)

Håller med dig om att ni lyckats bra senaste femårsperioden och trots att ni missade kvartsfinalsspel i år är ni ändå genomsnittligt näst mest lyckade laget i Sverige dessa fem år, efter Apan, medan Luleå är något distanserade trea.

Men kraven på elitseriens sammantaget bästa lag någonsin, Ulfven är stora, och kanske har du rätt att Warulfven är på väg uppåt igen. Här har ju funnits mycket komprtens och gissningsvis blev läget omöjligt att blunda för ungefär när jörgenjönsson klev av och därefter kanske planeringen går åt rätt håll?

Kommer ihåg att det var ganska stort när Warulfven - som alltid förklarat att "vi spelar vårt spel så får motståndarna rätta sig efter det" - under Rönkens första säsong förklarade att "Vi möter Luleå med Rönkenhockey själva. Det är enda chansen, annars förlorar man". Resultaten blev ju också att Ulfven slog oss varje match men med god hjäp av Salak som var extremt j-a omöjlig att måla på då.

Jo. Det blir väldigt intressant att se om Warulfven nu med all ohyggligt dokumenterat kompetens lyckas möta den nya tiden och de nya uppstickarna. Under de år när Ulfven seglat högt hela tiden och verkat omöjliga att komma åt har jag bidat tid och menat att de enda som kan besegra Warulfven är Warulfven själv och hoppats att ni skulle segra ihjäl er.

Vilket delvis skedde, då publiken la av att komma och ni bara kunde förlora eftersom alla räknade med Glud varje år, eller så var det misslyckat. Hade varit intressant om ni åkt ur något år för att se vad som därefter skulle ha hänt. Men det ser ju ut som att ni rider ut den eventuellt hotande krisen och då påminns man om den sanning, den gamla djungellegend som myntades redan på den tiden en roger warulfvsragor johansson sträckte ut armar och klubba som sista back och därigenom blockerade ungefär 27 meter isyta:

                             Warulfven är Warulfven 

;-)

Redigerad kommentar

Sven.Savage: kan vara det bästa jag läst i hockeyväg Sven! Hatten av.

Stämmer hyfsta bra också det du skriver om Färjestad från Karlstad (förvånansvärt bra koll trots dina warulfsfientliga glasögon)

Dock tycker jag att Färjestad (förutom denna säsongen) klarat sig bra även under den sista av dina beskrina epoker

Guld - semi - semi - silver under 2011-2014 känns stabilt och i andra klubbat kanske till och med riktigt bra.

Spännande nu att se vart Saik tar vägen.. Finns många föreningar som sjunkit som sänken efter att ha varit uppe i toppen brevid Färjestad under några år. Björklöven , Malmö , HV och Modo bara för att nämna några ..

Två saker kan vi nog iallafall slå fast redan nu inför kommande säsong.. Det kommer bli jämnt i toppen och Färjestad kommer placera sig högre i serien än föregående säsong

Ha en fortsatt bra kväll och tack igen för historieskrivningen som borde skickas ut till alla "journalister" som kluddar ner bläck som skall avhandla hockey men oftast innehåller Attacker, rasar, påhopp och misstag som domare gjort

Den moderna hockeyn, del 7

När vi nu kartlagt läget och den moderna hockeyn i Sverige är det naturliga nästa steget att bedöma hur det kommer att gå i fortsättningen.

Jag tycker att det finns utmärkta möjligheter för att relativt väl ställa sådana prognoser.

Men jag gör det inte nu. Det här räcker tills vidare. Det finns gott om tid att skriva nästa kapitel.

Den moderna hockeyn, del 6

 

Luleå Hockey
Från bottenpositioner i Elitserien blev vi i grundserien 4-1-3-6 och i slutspelet gick vi varje år och till semi-kvart-final-kvart. I semi och final förlorade vi mot Aporna och de två gånger vi åkte i kvarten var det mot lag som spelade bättre Rönkenhockey än vi själva; första gången Gnaget, andra gången Läjkers! I år var det lite svårare men med alla tränare utbytta och många spelare borta ändå en hygglig insats med ett lag där Fagervall framför allt lagt till ett vassare försvarsspel där inte puckar i onödan gavs bort och som egentligen fixat plats i semi innan en amssa jidder riktade mot våra bottar inträffade. Samtidigt har Luleå varit överlägset mest lyckade i Europaturneringarna: två gånger har vi blivit mästare i Europa och det är vi just nu. De gånger vi inte vunnit har vi rankats trea efter att ha förlorat först i sudd/straff i semi mot finska lag, ena gången dessutom sedan Mårts stulit Linus Klasen av Luleå; annars hade vi med stor sannolikhet kunnat vara Europamästare tre år i följd!

 

Gnaget
Ett strålande exempel. Melin hade redan i Allsvenskan mot Almtuna förstått Rönkenhockeyn och med ett rätt begränsat lag spelade han in Rönkenhockey i Gnaget i Elitserien med följd att Gnaget första året spöade serievinnarna HV i kvartsfinal och nästa år gjorde detsamma genom att spöa Luleå Hockey i kvartsfinal! Gnaget hade kunnat fortsätta på den inslagna vägen men kollapsade som hela Gnaget nu kollapsat sedan Firman Boys halt tagit över hela kungliga AIK.

 

Pölsan
Ett lag som var på dekis. Som på senare år lyckats fantastiskt bra trots allt. Spöade Apan och tog ett SM med fantastiska spelare som sedan – förstås – knycktes till NHL. Och som kunde ha lyckats igen ett kommande slutspel, men hade oturen att få den skicklige backen Gunderson borta precis varpå hans målskott i PP försvann. Och sedan tappade stilen helt senaste säsongen. I detta lag kom Rönkens assistent Bulan in och på några få månader gick det förlorande Pölsan från ett misslyckat lag till en veritabel motståndare med Rönkenhockey. Nu torskade man 4-0 mot Apan men var det bättre laget i flera av matcherna och hade man inte saknat fem av sina viktigaste spelare skadade skulle man ha vunnit.

 

Apan

Rönkenhockeyn GJORDE Apan. Apan har alltid haft en hockey som inneburit att man bara öste på framåt och när det fungerade öste man in mål. Men minst lika ofta läckte man som ett såll bakåt och kunde släppa in fler mål än man själv gjorde. Den vildsinta attackhockeyn finns fortfarande kvar som ett genomgående drag i aphockeyn men först när man började spela Rönkenhockey i försvarsspelet lyckades man täta till och bli en vinnare. 

Apsupportrar tycks ha en konstig uppfattning om att Apan på något vis har en betydligt ”bättre” hockey än andra lag när de ”sköljer över” motståndarna. Själv tycker jag inte att det är så knepigt eller fantastiskt. Det man har är en våldsam satsning framåt när man har puck och förfogar man då över forwards som kan attackera snabbt och försvara pucken är det mesta vunnet, och detta har man kombinerat med att när en sådan attackspelare går in i motståndarnas zon hänger alla andra spelare på för att finna platser där de, om de får puck, kan skjuta mål. Enkelt koncept: 1) bryt in efter sarg, bakom mål eller centralt, och så 2) öser 2-3-4 andra spelare in i riktning mot målet. Nästan bara att blint passa in med stor chans att hitta någon apa som kan peta eller panga puck i mål. Och med duktiga målskyttar blir det mål.

Luleå har ju under Rönkenåren i de flesta matcher lyckats neutralisera Apans attackhockey i stort sett hela matcherna. Under Rönkenåren vann vi nästan licka mycket som vi förlorade mot Apan. Första slutspelet vi möttes hade vi 2-0 och nästan 3-0 i matcher, men tappade fokus efter brännvinsjournalistens hetsning av media mot oss och föll. Andra slutspelet var vi i spelet mycket jämna men lyckades torska med 4-0 eftersom aporna offrade sig bättre och kämpade mer och dessutom hade vassare skyttar.

Men det lag som Anders Forsberg byggde upp när han och Klockare förstått hur de genom att importera Rönkenhockey kunde förbättra försvarsspelet gick till final varje år och tog två SM i rad med i princip Forsbergs lag. 

Nu, när Forsbargs lag är borta har Lasse Bagdad-Bob J försökt köpa lag som Warulfven och Lustan gjorde förr om åren men det misslyckades. Man vann visserligen serien, men fick stryk i slutspelet om Europamästerskapet mot Luleå Hockey och fick stryk i slutspelet om SM mot laget med just nu suveränast Rönkenhockey: Läjkers.

Att huvudtränaren Apwallson under brinnande finalspel offentligt går ut och sågar sina egna köpespelare och förklarar att han är skitförbannad och spyfärdig över dessa divors uppträdande i match efter match är remarkabelt och enormt uppseendeväckande. I mina ögon är detta mycket tydliga tecken på att Apans tid i toppen nu går mot sitt slut.

 

Läjkers
Ja, vi har ju redan varit inne på hur skickligt Evertsson rekryterat de spelare som behövs och satt in Hallam som perfekt utvecklat laget att spela en Rönkenhockey som är t o m vassare än den Rönkenhockey fick till. Den avgörande skillnaden är naturligtvis att Evertsson haft betydligt mer pengar än Osten och därför kunnat se till att man få¨tt betydligt mer effektiva snipers och målskyttar än Luleå lyckades med.

Men Läjkers har arbetat långsiktigt och målmedvetet. Den hockey som Hallam satte laget att spela blev bara mer och mer effektiv för varje år. Men mot Luleås Rönkenhockey var man länge chanslös. I 2-3 år förlorade Läjkers varje match hemma och borta mot Luleå och först vid förra slutspelet var man ikapp. Då mötte man i kvarten ett Luleå som hade stjärnorna Linusarna Klasen och Omark men vars anfallsspel lagom till slutspelet gått i baklås och Läjkers lyckades elegant och effektivt neutralisera våra Linusar mest hela tiden.

Nu åkte visserligen Läjkers ut mot Warulfven, som är helt oberäknelig, men hade de gått till final kunde de ha lyckats vinna SM redan då. Folk hade sett och förstått och inför den senaste säsongen favorittippades Läjkers men låg under hösten bara på plats 5-6 och de s k experterna glömde bort dem.

Men Sam Hallam arbetade kolkt och långsiktigt i det tysta och utan att ”experterna” märkte det var Läjkers under andra halvan av serien det bästa laget i SHL och toppade ”andra halvan ligan”. Väl i slutspel fick Läjkers möta samtliga av de tippade farligaste motståndarna: Öret, Köplustan och Apan. Och vann  övertygande och värdigt.

Den moderna hockeyn, del 5

Jonas Rönnqvist och Rönken-hockeyn.

Den härlige spelaren från Luleå Hockey blev en tränare med helt nya idéer som lyckades så bra att numera alla lag som vill lira på svensk elitnivå måste spela Rönkenhockey, annars är de chanslösa.

Rönken tog först över ett mediokert Almtuna och utvecklade dem till ett allsvenskt topplag med Rönkenhockey. Redan från Allsvenskan var det tydligt vilken succé Rönkenhockeyn var. Det allsvenska laget AIK med tränaren Roger Melin hängde på och satsade på Rönkenhockey i Elitserien. Apans huvudtränare Anders Forsberg och hjälptränaren Stefan Klockare beslutade köpa Rönkens assistent CryBert Robertsson för att med Rönkenhockeyn råda bot på Apans historiskt konsekventa usla försvarsspel. Och Osten rekryterade hem Rönken och satte honom som huvudtränare för Luleå under fyra år.

Vad är Rönkenhockeyn?

I första hand detta: Man kräver att samtliga spelare som till extremt bra lön spelar hockey gör sitt bästa i varje byte på isen!

Så j-a konstigt är väl inte det kan man tycka. Men för de som varit med om tiden innan vet man hur j-a less man var på att se spelare i egna laget slöåka på isen och ta en massa skitutvisningar för trippingar och slashingar för att man inte brydde sig om att åka skridskor.

Det är ju slutspelshockey, skrattade ”experterna” som menade att Rönkens slpeare som kastade sig in för att under korta byten åka järnet mot motståndare, skulle ju inte orka med det en hel säsong. Men fel hade de. Visst, i slutspel brukar de flesta av de bästa lagens spelare vara beredda att ge tänder för att nå framgång. Men detta tämligen ostrukturerat, gick det så gick det. Nu körde Rönken detta säsongen igenom med ett genomtänkt lagspel där alla spelares insatser jackade i varandras och det gav en trygghet om precis hur alla skulle agera och agera hela tiden.

En avgörande del i detta var att samtliga spelare hjälpte till med försvarsspelet när laget försvarade sig. Innan Rönken hade det varit tämligen accepterat att yttrarna just inte bidrog så mycket utan mer kunde avvakta på halvdistans eller på start mot bortre blå för att kontra om lägen gavs. Men detta innebar förstås att försvarsspelet tidigare som regel fick skötas av backarna med stöd av centern, och att på så sätt försvara sig med tre spelare i stället för fem spelare i Rönkens lag visades snabbt värdelöst. Hockey är anfall OCH försvar och Rönken utvecklade försvaret till en helt ny nivå som var helt överlägsen det som tidigare funnits. År efter år satte Luleå Hockey nya rekord för effektivt försvarsspel och motståndarna insåg snabbt att kom de i målmässigt underläge mot Luleå var det i princip kört eftersom Luleå utan vidare kunde döda en match efter minut 1, om man tagit ledningen med 1-0.

Kompetenta hockeybedömare har förstås insett allt detta medan det hänt. Sett hur Rönken utvecklade försvarsspelet till en underbart elegant och imponerande nivå och förstått att detta är något av det största som hänt modern hockey i Sverige. Ja, även om man försöker se över hela vår hockeyhistoria för att identifiera tränare vars tankar haft betydelse för utveckling av den moderna hockeyn är det inte möjligt att lyfta fram någon som betytt så mycket som Jonas Rönnqvist.

Det finns också icke kompetenta hockeybedömare. T ex media och självutnämnda experter samt supportrar som inte har så stor koll på hockey. De har kunnat sitta och påstå att det är tråååååkigt att inte tillåta att motståndarna öser in mål på laget och det är roligare att sitta och se på målarfärg torka. Nu talar vi om folk sinte förstår så mycket av hockey men de förstår att när det blir mål har det hänt något och tror att när det inte blir mål har inget hänt.

Men de som begriper bättre förstår allt detta. Tränare och spelare i andra lag har hängt på och spelar numera Rönkenhockey, annars är de förlorade. Och de Rönkenhockeyspelande svenska klubbarna firar väldiga triumfer i Europaturneringarna där man möter lag som inte förstått detta och fortfarande spelar gammaldags hockey; och inte oväntat har det lag som spelat bästa Rönkenhockeyn – Luleå Hockey varit överlägset bäst i Europa och t o m blivit Europamästare två gånger senaste åren.

Rönkenhockeyn innebar mer än kravet att yttrarna hjälpte till i försvaret, dvs att hela laget bidrog hela tiden och att försvarsspelet började redan i motståndarnas zon, där man pressade lag som försvarade sig dåligt att tappa puck och ge spel och målchanser till Luleå.

För det första förbjöd han onödiga utvisningar och gnäll på domarna.  Det var faktiskt enormt skönt att se. Ingen spelare som sket i att åka skridskor och i stället haka, trippa och slasha motståndare. Inga dumma och onödiga andra skitgrejer för att ge motståndarna chans med PP. Luleå blev år efter år det historiskt minst utvisade laget och det var härligt. Vidare slapp man allt skitsnack och gnäll på domare som speciellt vissa lag gjort till en del av hockeyn. Också det var härligt. Luleå knep fullständigt käft ända till dess att Apdåren Hardy Nilsson gav Djurgårdarna order om att sikta på att hjärnskada Luleås spelare i kombination med ett extremt osportsligt mediadrev som försökte hitta på att Luleås spelare bara filmade vilket pressade zebror att låta slakten av idioter som Ölvestad och Marcus Nilsson pågå. Fy fan. Då sade Osten och Bulan ifrånb på skarpen och det ordnade sig, symboliserat av Robin Nilssons vackra tandlösa leende inför en rödklädd Delfin.

Rönkens epokgörande förbättring av försvarsspelet i hockey innebar att ett ekonomiskt billigt Luleå utan stjärnor och som åren innan abonnerat på bottenplatser och av experterna prognostiserades för kvalspel och nedflyttning till Allsvenskan i stället blev ett topplag i landet och under Rönkens fyra år vid makten blev lag 2-3 i landet.

Men ända upp till en otvivelaktig förstaplats kom man inte. Och den största förklaringen till detta var självklart den att Luleå inte alls hade de ekonomiska förutsättningar som motståndarna hade. Man kunde inte köpa in etablerade målspottare, stjärnor som utan vidare skulle gå in och dominera och stänka in mål.

Man försökte så gott det gick. Luleås ypperligare försvarsspel innebar att spelare såg ut att pucken säkert lämnade vår zon via sarg eller lobbar om det krävdes, men det innebar också att motståndarna fick äga puck och börja om gång på gång. Vi prioriterade inte att hitta öppnande passningar med risk att lägga indianer eller ge brytande motståndare chans mot vårt mål.

Och dessutom hade vi inga spelare lågt upp på isen till vilka passen kunde läggas; de var ju djupt nere i vår zon för att bistå försvaret.

Under senare år jobbade Rönken rätt hårt på att kombinera det fantastiska försvarsspelet också med ett vinnande anfallsspel och det lyckades….så där. I eftrhand är det lätt att säga exakt vilka spelare Luleå skulle ha behövt för att lyckas. Vindsnabba, pucksäkra kontringsspelare med skicklighet att sätta de chanser de får i mål. Sådana spelare finns och många lag har sådana spelare. Men de kostar mycket pengar och Luleå hade helt enkelt inte råd att slåss om dessa spelare. I stället letade vi att finna vägar för att de forwards vi hade skulle lyckas och ibland gick det utmärkt och många matcher kunde det lossna och vi öste in mål. Men som regel hade vi svårt att nå ända fram till de bästa chanserna och dessutom hade vi tunt om spelare med den extra skickligheten att om de fick chans så satte de pucken i mål. Att vi saknade dessa spelare och detta spel berodde förstås inte på att Osten och Rönken inte förstod att de skulle ha behövts. Utan på att Luleå Hockey inte hade de pengar som behövdes för att köpa in sådana stjärnor. De spelade i andra klubbar som hade råd att betala.

Så. Rönkenhockeyn har för alltid förändrat den moderna hockeyn speciellt i Sverige och med ett sådant lagspel kan ett väl komponerat lag spöa lag som spelare för spelare har dyrare material och fler stjärnor. Detta kan illustreras av ett antal lags bedrifter under de senaste fem åren.

Den moderna hockeyn, del 4

Tre lag hittade nya nischer att kunna rekrytera dugliga spelare till laget.

Apan

Nu vill jag omedelbart krossa den myt som Apan själv fört fram och som okritiska journalister köpt: att Apan bygger sitt lag på egna Skellefteåpojkar som utvecklas till stjärnor som följd av en utmärkt pojk- och juniorhockey och en spelfilosofi som genomsyrar klubben från pojklag till A-lag. Så är det inte. Visst har Apan fyllt på A-laget med duktiga spelare från juniorlaget men den egentligen orsaken till att de fått fram så bra juniorer är en helt annan.

Apan såg till att kartlägga de bästa hockeyspelarna bland pojkar i Västerbotten och Norrbotten redan när pojkarna gick i sjuan-nian av grundskolan, dvs i 13-15 års ålder. Och kontaktade dessa unga pojkar för att rekrytera dem till hockeygymnasiet i Skellefteå – som drevs av Apan själv - och därmed in i Apans lag om de blev tillräckligt duktiga. Visst. Redan tidigare hade duktiga pojkar sökt sig till de städer som hade hockeygymnasium, som regel till närmaste stad och närmaste storklubb. Men klubbarna själva gjorde inte mycket för att styra pojkarna till ”sitt gymnasium” utan det där skötte sig självt och pojkarnas val baserades i mångt och mycket på närheten till familj och vänner. Men Apan identifierade denna nisch och tog den tomma platsen som rekryterare av pojkar i 15-årsåldern.

Apan kontaktade pojkarna och deras familjer och förklarade att de identifierat dennes talang och trodde på grabben, att han i en miljö där man trodde på honom och satsade på honom kunde utvecklas till NHL-stjärna och en tryggad framtid.

Det här var otroligt billiga köp. Pojkarna kunde övertalas framför allt av de lovord som ströddes över dem och ekonomiskt kunde löften om fria klubbor och utrustning räcka. Att det var ett svårt steg att lämna familj, vänner och trygghet och flytta 10-20-40 mil för att klara sig själv bekymrade inte Apan. Några grabbar lyckades, andra lyckades inte. Ett antal historier har ju sipprat ut om hur pojkar behandlats illa, ja t o m mobbats av Apledare å det grövsta och det är tragisk läsning. Men tillräckligt många lyckades och Apans A-lag fylldes av duktiga junisar från de ”egna” leden.

Jag har flera gånger visat att det ligger till på det här viset genom att visa upp hur Apans junisar till helt dominerande del är sådana som man rekryterat som 14-16-åringar medan inslaget av Skellefteåpojkar är mycket begränsat.

 

Luleå
Luleå valde en annan väg. Med Rönken som ny huvudtränare, kommen från två år som bas i allsvenska Almtuna och med Osten som sportchef också han med erfarenhet av allsvenskan hade man bästa förutsättningar att identifiera allsvenska spelare som skulle kunna utvecklas och fungera utmärkt i Elitserien.

Till att börja med rekryterade man Pär Arlbrandt och Niklas Olausson från Västerås, en duo som var starkt dominerande i poängligorna i allsvenskan, men som övriga elitlag ansåg inte alls dög för Elitserien. Arlbrandt hade redan ”fått chans” i två eliserieklubbar som förklarat att han dög inte; parkompisen Olausson var för ”långsam” för att hänga med.

Rönken och Osten visste bättre. Plockade in grabbarna och det blev succé direkt. Pojkarna rumsterade år efter år på toppositioner i poängligorna, blev landslagsspelare och lirar nu utomlands till höga löner och har en tryggad ekonomisk framtid.

Och detsamma upprepade man år efter år. Luleås nisch att bättre än andra identifiera blivande stjärnor i Allsvenskan och utveckla dem till deras fulla potential fortsatte. Många fler gick därefter liknande väg som de först nämnda, som Simon Hjalmarsson, Sebastian Enterfeldt, Elias Fälth, Lukas Kilström, och så har vi Linus Klasen, också rekryterad från Allsvenskan. Klasen är ju en annan historia förstås, redan etablerad från Elitserien och NHL men som levde nästan uteslutande på en extrem talang och som valde att komma till Luleås fina utveckling för att under några år utvecklas vidare på ett seriöst sätt för att bli en betydligt mer komplett stjärna – vilket lyckades utmärkt. Inte så konstigt att allsvenska talanger som Daniel Zaar och Dennis Everberg inför senaste säsongen tackade nej till Apan för att i stället välja Luleås välkända utveckling av allsvenska talanger till riktiga stjärnor. 

Läjkers
När sedan tröskeln på max två nordamerikaner i svenska lag eliminerades öppnades ett helt nytt fält. De svenska lagen fick chans att plocka in fler duktiga spelare som inte fick chans i NHL, som regel eftersom de inte var stora nog: NHL är ju så extremt töntigt att de rekryterar spelare efter 1) tyngd och längd 2) skicklighet vilket innebar att det fanns mycket att hämta i AHL, eller ”AHL-spelare” som redan fanns i Europa. Flera svenska lag har satsat bra, t ex Öret och Pungen, för att plocka in riktigt bra nordamerikaner på sistone.

Men bäst i klassen var Läjkers. Överlägset bäst i klassen t o m. Först hade de hämtat Linus Omarks lekkamrat från Oilers AHL-lag; Liam Reddox och sedan fortsatte de att fylla på. Men betydligt bättre än andra genom en extremt noggrant genomtänkt scouting där man inte bara identifierade duktiga spelare utan dessutom hur just denne spelare skulle kunna komplettera Läjkers och framför allt: om spelaren var en person med en karaktär som skulle passa i Växjö Läjkers.

Läjkers lyckades därigenom plocka in >5 nordamerikaner, som spelare för spelare inte tillhörde topparna bland de nordamerikaner som rekryterades – men som sammantaget i ett lag var överlägsna det som andra plockat in. 

Dessutom fyllde man på med duktiga finnar. Detta inleddes genom att man värvade legenden Tomi Kallio – som Värsta Köplustans sparkbollsledare fått för sig att sparka – och med Kallio som draglok fostrade man in allt fler perfekta finnar för Läjkers. 

Den här extremt lyckade satsningen, signerad sportchefen Henrik Evertsson med stöd av tränaren Sam Hallam, innebar att Läjkers – i det öppna läget som den minskade konkurrensen i den av spelarflykt krossade elitserien SHL – innebar inte bara att Läjkers tog sig upp i högsta serien utan dessutom på bara några år etablerade sig som topplag och vann SM för några dagar sedan!

 

 

Mitt i allt detta finns det fortfarande supportrar som gnäller om ”köpelag” med en terminologi som är 10-20-30 år gammal och fullständigt meningslös att använda sig av, när vi ska diskutera modern hockey i Sverige. Jag har själv emellanåt kört sådant tugg, men väsentligen mest i syfte att påpeka att t ex Apan också är ett köpelag. Vilket vi alla är.

Men den morerna elithockeyn i Sverige handlar inte enbart om att hitta nsicher som andra missat eller skött dåligt för att hitta passande spelare till sitt lag.

Hockeyn har också genomgått en remarkabel förändring. Och för det kan vi tacka en enda person som haft en enorm betydelse för modern svensk hockey.

Den moderna hockeyn, del 3

Den helt dominerande förutsättningen till vad som händer närmaste fem åren är att exporten av svenska spelare till utlandet exploderar. 

I NHL har alla lyckade svenska importer givit ett så gott cred till svenskar och det utvidgade NHL rekryter allt fler – inte bara som tidigare de bästa för att ta in dem i NHL utan allt fler chansningar som placeras i skitligan AHL för att eventuellt kunna spela sig upp till NHL. Dessutom väljer allt fler svenska junisar att redan tidigt ta sig över Atlanten för att via skol- och junisligor ta sig in den vägen.

Vidare har KHL sponsrat at ryska ruffelmiljardärer tagit upp kampen med NHL och erbjuder stora pengar till svenska stjärnor och fyller också på med möjligheter för svenskar på något lägre nivå.

Dessutom har ligorna nere på kontinenten fortsatt och ökat rekryteringen av svenskar som erbjuds konkurrenskraftiga löner, dvs högt över vad de svenska lagen betalar.

Vad innebär detta?

Ja naturligtvis att den svenska elithockey som vi tidigare känt den för alltid är borta. Numera har man ju tappat räkningen på hur många svenskar som spelar utomlands men det handlar om >150 spelare och majoriteten av dessa spelar i de bästa ligorna till höga löner.  Genomsnittligt innebär det förstås att varje elitlag i Sverige tappat >10 spelare till utlandet. Visst, de bästa spelade tidigare i NHL, men spelarförlusterna hade exploderat. Kolla in ett lag som Djurgårn, exempelvis, och se hur många Stockholmare som spelar utomlands: hade det inte skett skulle Djurgårn förstås fortfarande vara ett topplag; nu ramlade de i stället ur Elitserien.

Allt detta har inneburit att elithockeylag i Sverige inte längre kan utvecklas och underhållas på det sätt som gällt sedan 1975, ej heller ens efter de modifikationer som gällde fram till 2010. Nu krävs nya strategier för att 

a) fylla laget med värvade spelare och

b) ha ekonomiska muskler för detta.

Det här är ju delvis vad som hade gällt tidigare under 2000-talet och så hade Warulfven och Köplustan agerat länge. Men de hade värvat ihjäl sig. Warulfven misslyckades allt mer i den svårare konkurrensen och de hopvärvade legoknektslagen hos Ulfven började falla ihop varpå de värvade mer och dyrare. Följden blev att Ulfvens tidigare så starka ekonomi kollapsade. Man fick sparka anställda och man fick starta en A-junislag igen för att på sikt få fram egna spelare i stället för att bara köpa färdiga. Men nu är man nere och för första gången på urminnes tider fick man inte ens spela slutspel.

Detsamma gällde storköpeklubben Köplustan som hotades av ekonomiska svårigheter och nästan blev konkursmässiga. I många år hade Köplustan haft landets bästa junisar men de hamnade nästan konsekvent i andra klubbar eftersom Lustan köpte färdiga spelare från andra klubbar utan att bry sig om prislappen. Nu förklarade Lustan attd e skulle satsa på att få upp sina egna junisar och anställde en Roger som – delvis falskeligen – ansågs vara en klippa på att utveckla junisar.

Det tredje topplaget HV-71 föll något in i detsamma för när den gedigna stommen började försvinna sökte man köpa nytt men nu var det svårare i den tuffare konkurrensen; HV köpte, misslyckades att få ihop fungerande lag och fick köpa många nya extraspelare till dyra pengar för att hålla sig kvar i serien.

Stockholmslagen – tidigare starka på spelare och på ekonomi – drabbades ännu hårdare. Pengarna sinade. I Fjollträsk var man tvungen att leva på frivilliga sponsorer eftersom det kommunala stödet i princip inte existerade utan snarare handlade om straff där klubbarna dränerades på pengar för dyra arenakostnader och liknande.

Övriga lag ute i landet hade varit tvungna att följa med de andra och satsa på nya arenor och på att bygga upp starkare ekonomier. Nya hallar innebar möjlighet till större publik och därmed högre inkomster men samtidigt en svettigare och större ekonomi att hantera. Visserligen gick Cmore in och sponsrade lagen med 25-30 miljoner per lag och år, men samtidigt innebar det att arenorna inte fylldes – folk kunde ju enklare och billigare följa matcherna på nätet och på TV.

Följden av ovanstående blev att nya lag och nya aktörer ute i riket fick allt större chanser att blanda sig i leken och ta sig in i elithockeyn. Om de kunde mobilisera ett starkt lokalt ekonomiskt stöd och dessutom finna nya vägar att bättre fylla lagen i den hårdnade konkurrensen och lägre nivån på svensk elithockey som den extrema flykten av svenska spelare inneburit.

Plötsligt lyckades lag med starkt lokalt stöd – som regel av den egna kommunen – få resurser att blanda sig i striden om topplaceringar. Att Apan haft en stark kommunal uppbackning är ett faktum och på så sätt kunde man ta sig in i elitserien igen och nå hög nivå. Men det lyckades också för Trottoarkanten och för helt nya rookiegäng som Växjö Läjkers och Öret.

Sammanfattningsvis. Den exploderande flykten av svenska spelare utomlands innebar att förutsättningarna för de svenska hockeylagen helt förändrades och för att hänga med var man tvungen att kunna fylla lagen av nya spelare på något vis.

Den tidigare västsvenska doktrinen – använd av Warulfven och Köplustan – att bara köpa färdiga spelare till dyra pengar kollapsade. Det krävdes mer intelligenta strategier för att lyckas.

Tre lag hittade sådana strategier och lyckades.

Den moderna hockeyn, del 2

För att förstå detta behöver vi förstå bakgrunden och identifiera de avgörande förändringar som lett fram till vad vi nu har.

1975-2001

Elithockeylagen dominerades tidigare av lokala spelare som kryddades med några spelare som sökt sig eller värvats till laget, kompletterat med ett fåtal väl valda importspelare som blev trogna den svenska klubb de hamnat i. Det lag som kunde samla ett antal starka egna spelare och dessutom hade en stark målvakt kunde vinna SM. Så var det sedan starten av svensk elithockey – som föddes genom att Elitserien etablerades 1975 - och så fortsatte det till början av 2000-talet. Luleå mötte då Djurgårn ett par semifinaler i rad och förlorade mot det DIF som därefter vann SM. Luleås lag dominerades av spelare som lirat i Luleå hela sin karriär – ett stort antal av dem nådde 500-1000 matcher för Luleå, och DIF dominerades av Stockholmskillar. Med i toppen på den tiden var Warulfven som väsentligen hade värmlänningar, speciellt från Karlstad och många av deras spelare var sådana som varit över Atlanten men sedan kommit hem till la famiglia för att köra sista åren hemma.

Men ungefär där tog den hockeyn väsentligen slut. I fortsättningen ökade rekryteringen av svenska spelare utomlands vilket innebar att klubbarna som regel tappade de stjärnor de fick fram och därför inte längre kunde konkurrera som de tidigare gjort. Det var nya tider med nya förutsättningar. Under nästan ett decennium framöver innebar det att bara de klubbar som kunde möta dessa villkor på något sätt kunde hänga med i den absoluta toppen.

2002-2009
De lag som dominerade under den här perioden var i första hand Warulfven och HV-71, därefter Värsta Köplustan med uppstickaren Pungen som joker.

Warulfven och Köplustan byggde hela sitt koncept på att köpa spelare. De spelare som slog igenom i andra lag och blev stjärnor men inte tillräckligt stora för export över Atlanten fick omedelbart hemliga bud om fördubblade löner av Loobens Warulfv och Köplustan. Looben begrep ju hockey och köpte bäst med följd att Ulfven nästan alltid lirade final och ibland vann, medan Köplustan som styrdes av sparkbollsledare som inte begrep hockey lyckades ibland men kollapsade oftare. 

HV-71 köpte också en del men hade fortfarande en bas av Jönköpingskillar som var jävligt duktiga och som stannade kvar i HV och de kryddade sitt lag av ett mindre antal inköpta exporter, som regel finnar, som var mycket väl valda att passa in och komplettera laget och dessa importer liksom HVs bästa Jönköpingskillar var riktigt j-a duktiga och kunde mycket väl ha spelat i NHL i stället; inte varit stjärnor men absolut skulle dugt på hög nivå. Som jag förstår det valde HV att ge väldigt höga löner till ett antal spelare för att säkra att man alltid hade en extremt duktig förstafemma och PP-uppsättning.

Pungen var snarast en rookie av köpeklubbsklass. Man handlade och handlade och nådde högt men aldrig ända fram. Det år man skulle ha vunnit drabbades man oturligt av att stjärnorna gick ut och gangbangade på Stureplan och fick fly landet.

I princip såg det ut så där i toppen hela tiden plus lite inslag av annat t ex av Timrå som fick ett antal år då man utmanade starkt med ett eget lag och om man haft samma ekonomiska muskler som de övriga hade kunnat förstärka med fler stjärnor och blivit mästare. Och så MooDoo som ett år lyckades få ihop allt och bröt igenom dominansen från de tre stora.

2010?

Därmed har vi avhandlat bakgrunden och nu går vi över i det nya skedet. Den moderna hockeyn!

Den moderna hockeyn, del 1

Jag läser de självutnämnda experternas analys i media nu, sedan Växjö Lakers vunnit SM 2015 och slås av hur okunnigt de tolkar vad som hänt och vad som kommer att hända i framtiden. Man borde ju inte förvånas eftersom man i åratal tagit del av deras okunniga uttalanden. 

Så konstigt är det förstås inte. Mycket få journalister har följt hockeyn under lång tid och borde ha en överblick för att förstå – men dessa är som regel långt ifrån tillräckligt kunniga och talangfulla för att begripa. Nog finns det kunnigt folk men som regel sådana som fokuserar lokalt på en klubb och vanligen inte ser hockeyn i stort. För övrigt har speciellt hockeyn drabbats av ”moderna journalister” dvs sådana som inte kan något om hockey och sällan ens kan skriva begriplig svenska. De levererar inte bättre än en 14-årig PRAO-elev skulle kunna göra lika bra. Vanligen blir det bara information om antal mål och skott typ, när de inte hittar någon ”affär” att skriva om, eller något kontroversiellt uttalande av en s k expert, vilka som regel inte är riktiga experter utan bara har spelat hockey tidigare och då, av ”modern media” per definition är ”experter” hur korkade de än är. Den genomsnittliga standarden på medias hockeybevakning är således i nivå av medias bevakning av dokusåpor med viktig information av typen Baren-Sandra guppade under täcket eller Robinson-Nisse var full och slogs.

Numera dränks ju nätet också av andra, som kan sprida sin ”expertis” till alla andra genom nätet på hockeyplank och numera alltmer genom ännu nyare sociala medier. Är dessa ”experter” på hockey? Nej, naturligtvis inte; varför skulle de vara det? Däremot är de självklart subjektiva eftersom anledningen till att de skriver är att de sympatiserar med ett speciellt lag och för därför i första hand fram åsikter med utgångspunkten att deras lag är bäst, vilket de ”bevisar” genom att plocka in lite filtrerat material från ovan nämnda media, vilket – som vi nyss avhandlat – är värdelöst.

Jag menar alltså att det i stort är en okunnig bild av vad som hänt inom svensk hockey som förs fram. Däremot finns det många som varit med, begripit vad som hänt och som då och då förklarar detta. Men det dränks i all annan skit som dominerar.

Så. Dags att sammanställa den riktiga historien om den moderna hockeyn.

Här kommer den!

DansbandsWolf: Klokt skrivet från början till slut, Dansbanewolf! Jag tycker precis som du och troligen är jag släkt med din mormor jag med;-)

Apan kommer att få det tuffare och det känns ärligt talat rätt åt dem med tanke på hur jävligt otrevliga brännvinsjournalisten Fehlman och supportrar som hatbrottslingen varit. Själv hoppades jag förr på framgång för aporna men så jävligt som de betett sig kommer jag att glädjas när de sparkas ned i Allsvenskan, helst då efter kvalserie mot Burkölen!

Jag håller med du - nu gläds vi åt Bajen som - som alltid - kommit tillbaka och med söderbröderna också en helt annan skjuts på sparkbollens Allsvenska:-) Jag har öppnat en kall S nu och hänger på dig i firandet och nu njuter vi en sommar - som EUROPAMÄSTARE! Skål tammefan! :-)

Anders Klang: Ja, jag tycker att de valde fel väg. När de tappade halva laget borde de byggt mer långsiktigt för framtiden genom att spela upp junisar och välja ut nya spelare på ett klokt sätt. Och acceptera en mellansäsong troligen.

Nu kastade sig Lasse Bagdad-Bob J ut i en köpfest utan dess like och handlade divor till höger och vänster och de hade fförstås inte en organisation som kunde ta emot och hantera dessa. Och då blev det som vanligt. Stjärnorna svek som mest när de behövdes som bäst. De kunde ha ställt ut en sophink på isen i stället för Pesonen under hela finalspelet - ingen hade märkt någon skillnad.

Hade de valt den väg jag anvisade skulle de kunnat se fram emot nästa säsong med förhoppningar och glädje. Nu slutar de i stället som det mest misslyckade laget - laget som missade finalen - och har för nästa säsong bara bekymmer, besvikelse och misströstan att bygga på.

Läjkers ledning har varit extremt skickliga men jag tror att Osten är vassat som sportchef så vi kan nog se fram emot hösten med förhoppningar. Men det blir inte lätt. Fast spännande!

Såg nu att Näkyvä går till Nashville och det hade ju varit fel att behålla en sådan begåvning utanför NHL. Hoppas han lyckas nu!

Sven.Savage:Så sant så sant Sven, kunde inte sagt det bättre själv. Tror med stor säkerhet matchvideon från när vi plockade saik i CHL gått varm i Växjö. Vi visade noll respekt för Marklundarna en bedräglit överdriven respekt från seriens klenare lag som till sist gav saik oförtjänt stor serievinst. Nej saik är inga övermäniskor och det visste Luleå och det visste också Växjö som även hade verktygen att rättvist sno Le Mans från schtaaaan.

Blir intressant att beskåda hur gemene saikfan hanterar det faktum att den oavbrutna framgången med bättre och bättre resultat sedan man gick upp i Elitserien/SHL nu är bruten. Bryter man ihop och tar till orden som blivit synonymt med Skellefteå och befolkningens mentalitet "he lönch int" eller är silvret bara ett gupp på vägen? Jag tror på det tidigare, apan har pikat och nya lag som öret, växjö och på sikt Malmö och Luleå passerar Lasses byggen. Kom ihåg att saiks fundament, sno småpojkar från Norrbotten och Ume är stoppade. Alla de senaste tv-puckande norrbottenskillarna hatar västerbotten mer än vad som lämpas i skrift. Umeboysen drar helre till MooDoo om de inte stannar i Ume och frodas i det gröngula nu topplaget i allsvenskan. Nej gruvan i saik håller på att sina och därmed tynar dynastin, bara en tidsfråga innan apan tvingas kvala för sin existens. Tro mig jag är synsk, någonting jag ärvt av min mormor :)

Kommer fira basketguldet och apsilvret med en nyinköpt låda flask-Staropramen. Skål ta mig fan Hammarbyvän, nu skiter vi i hockeyn tills augusti.

Sven.Savage:Livgivande för SHL att Marklundarna inte vann en tredje gång. Hoppas LHF kan vara med att utmana kommande säsong

Blister Brigade: Nog en chock för Apfans att inse att det till slut tog just slut. Du har all heder av ditt eget uppträdande och din person under tiden fram till att det nu var över. Till skillnad från någon vi avstår att nämna som använt perioden till att förnedra, hånha och förfölja de lag och supportrar som inte var vinnare.

Och det är klart.

Semifinal i Europamästerskapet.
Final i svenska mästerskapet.
Vinnare av SHL.

Det är naturligtvis ett resultat för en säsong som för nästan alla lag skulle betyda en fantastiskt lyckad säsong.

Men för de flesta apor är det nog inte så.

Vinnare av grundserien, ja. Men förlorare när det gällde som mest. För att bli mästare, i Europa och i Sverige. 

De flesta apor har lyft upp hybrisnivån till den grad att deras intryck är att säsongen blev ett misslyckande. Ni har drabbats av Warulfvssyndromet - förbannelsen av att år efter år spela final vilket innebär att allt annat än vinst är misslyckanden, ja inte ens vinst är någon framgång - för det var ju bara det man räknade med. Ni blev ett lag som hade inget att vinna men allt att förlora. Warulfven i samma läge tappade 2-3 000 personer per match och är nu inte längre ekonomiskt starka, får sparka trotjänare på kansliet.

Om jag - utan att retas - objektivt bedömer Apans resultat denna säsong.

Ja, det är klart att det lag som slog Luleå i final och tog första Gludet på evigheter för Sctaan och som också var kvar nästa år och tog ett bekvänt Glud till - det laget innehöll en massa spelare som var beredda att sätta laget före jaget och ge allt för att vinna. Möjligen kanske Lindström och Möller och Bud inte hjälpte till i försvaret lika mycket som alla andra men det accepterade man eftersom de var så värdefulla framåt.

Men det laget har inte Apan haft i år. Var det rätt av Bagdad-Bob att handla så många spelare som inte hade den rätta viljan? 

PÅ sikt kanske det var ett dåligt beslut. Kanske det varit klokare att acceptera att det skulle bli en mellansäsong och att Apan borde satsat på sikt i stället, jobbat på att spela ihop ett lag av solidariska spelare för framtiden och acceptera att hamna på plats typ 6-8 i år. För att behålla en värdegrund - nu är jag seriös.

Kunde man ha vunnit SM i år, med alla inköpta knektar som skulle slussas in?

Ja, absolut. Om de hade varit berätta att spela för laget och inte jaget. Men har de det?

Lehtonen till att börja med var ju en extremt usel värvning. Trots hans många poäng senast hos Apan var han en spelare med definitivt fel karaktär att ta in i laget. Tänk hur mycket han sänkte moralen under alla månader till han fick sparken.

Schremp en likadan. En lat diva som är så övertygad om sin egen förträfflighet och helt klart är en gudabenådat skicklig spelare, när han vill. Men med 0% lagkänsla. Ytterligare en energitjuv, en cancer i omlädningsrummet.

Pesonen? Rn suverän sniper, en målskytt av allra högsta klass. Men där tar det stopp. Jag tror faktiskt inte att Apan har råd med att ha en sådan diva i laget utan att det tar bort lagkänsla. Nu har man signat honom ett år till och hur ska det gå?

Widring? Nja, där är jag lite kluven. Ytterligare en spelare som vandrat runt med divatakter. Men jag tror faktiskt att han har velat och att han försökt men hans snabba skridskor och fina skott har inte hittat en roll hos Apan. Sammantaget trots allt även han en miss.

Sedan har vi sådana som det kunde ha fungerat med men som havererat.

Kabanov. Strålande länge under hösten men efter de multipla revbensfrakturerna kom han inte igen. Mot slutet mer diskutabelt hur mycket han tillförde och hur mycket han sänkte.

Calof. En fantastisk värvning, ett riktigt lyckat fynd. Men så hände något under hösten och viljan fanns inte längre där. Jag vet inte varför men om han lurats hit för en skitlön och upptäckte att andra spelare i laget betalades tio gånger så mycket? Ja, då är det lätt att inse att man surna till. Så småningom fick han ett kontrakt för nästa år också, antagligen med betydligt bättre pröjs, och då försökte han komma tillbaka. Men det ville sig inte riktigt.

Apsevc. En riskspelare med tanke på hans vacklande pyske där han drar på sig onödiga utvisningar och hamnar i onödiga bråk. Men väldigt duktigt i såväl försvar som anfall. Men Sevcen ramlade ihop sista månaderna. När han behövdes som mest var han som sämst.

Shit pommes frites. Det är nog bara Zackrisson som dög på riktigt.

Nej. De spelare Bagdad-Bob köpte in fungerade inte riktigt. Dyra prislappar är ingen garanti för framgång. Med facit i hand är det mycket svårt att karakterisera Bagdad-Bobs köpfest som annat än ett misslyckande.

Samytidigt finns det ju ett enormt sprakapital i de egna spelare. De apspelare som fanns kvar var beredda att ge allt och in kom nya apor som gjorde succé. Hade spelare som Pesonen varit beredda att ta smällar och ge tänder för att laget skulle vinna - ja då hade Apan helt säkert vunnit igen. Men de karaktärerna köpte in Bagdad-Bob in och det blev till slut omöjligt för Apwallson och de andra att hantera.

När lagets huvudtränare under brinnande finalspel offentligt förklarar att han bara vill spy och att han är skitförbannad på spelare som inte hjälper laget i försvaret utan uppträder som de divor de är... Ja, det var peripetin. Det var ett ögonblick så extremt talande att varenda apsupporter borde ha vridit sig i plågor och insett att nu väntar nemesis. Nu väntar stryk mot ett Läjkers som fungerar perfekt.

Jag och andra hade ju påpekat risken och därefter symptomen på diva-laterna men få eller inga apsupportrar hade lyssnat. När nu aptränaren gick ut och se detsamma - och det under finalspelet - ja, då borde t o m de mest enögda aporna ha förstått att klockan var slagen.

Jag vill nog hävda att Apan kollapsade redan i januari. Under andra halvan av grundserien tog Läjkers fler poäng än Apan och folk borde redan då ha insett vad som var på gång. Men var blinda av att se Apan på #1 omgång efter omgång. Och trots att man många gånger var nära misslyckande i Europamästerskapet slog man sig fram till semifinal. Men väl där tog det slut. Och början till slutet var i första semimatchen hemma i Apschtaan där man hade ledningen i slutet av matchen mot ett Luleå som var saragt av en massa spelare man saknade. Och då, i matchens slutskede, får Markus "sållet" Svensson den goda idén att kasta sig ut och helt oprovocerad fälla Emil Sylvegård, och i det bråk som uppstår därefter blir Apsevc bindgalen, skämmer ut sig, visas ut. Och Luleå kvitterar.

När det inträffade anade man att något var på gång. Sedan kom Apan upp till Luleå för retur en vecka senare och var inte ens nära. Luleå ägde ner Apan och det gjorde vi därefter också när vi möttes i SHL. Luleå hade visat att man visste hur man fick stopp på divorna och Apan kunde inte fungera när de dyra köpespelarna vägrade ta smärtan för laget utan ballade ur. 

Där började Apans kollaps. Och sedan var dte bara att vänta på reprisen i slutspelet om SM. Så snart Apan mötte ett tillräckligt farligt motstånd skulle man falla. det kunde ha blivit Öret, det kunde ha blivit Luleå, kanske t o m Köplustan. Det höll nästan på att bli Bulan Boys som, om de inte saknat en femma av sina bästa spelare säkert skulle ha vält Apan redan i kvarten. Men Apan flöt fram mot otillräckligt motstånd medan apsupportrarna blundade för att när det gällde som mest - i Europamästerskapet - sparkades man av Luleå eftersom man hade för dålig karaktär i laget. Och man blundade för fortsatta diva-later av Pesonen och andra.

Till dess att man åkte på riktigt motstånd i form av Läjkers. Då förlorade man finalen med 2-4 vilket rätteligen borde ha varit 1-4 och kunde t o m ha blivit 0-4.

Kan Apan hämta sig till nästa säsong?

Kanske, kanske inte. Jag är inte alls säker på att det som Bagdad-Bob nu raserat kan återuppbyggas. Det är inte en omöjlig uppgift. Men har de ledare med tillräcklig kompetens och insikt? Tveksamt faktiskt.

Till skillnad från då Läjkers där hela Sverige kan beundra en trio av extremt lyckade tränare, sportchef och ledare. Som är överlägsna det motsvarande i Apklubben.

Sven.Savage: Då var det över och man har hunnit smälta förlusten, vi hade inte orken eller skillsen och Växjö malde ner oss.

Med facit i handen är jag mer än nöjd, serie vinst och SM silver! samt 3'a i Europa cupen det är stort i min värld för hur många trodde på allvar att vi skulle kunna vara med och utmana om guldet 14/15 efter att nästan ha tappat 3 kedjor?

Växjö var grymt bra och stort grattis till dom, de pratas mycke om köpelag hit och dit men det spelar ingen större roll då det är så här systemet i SHL ser ut och det är bara att anpassa sig efter det och Växjö är ett perfekt exemple på ett import lag och tappar dom några av dom 6-8 mest tongivande spelare så är det nog inte dom svenska spelarna som försvinner.

Skulle inte förvånna mej om Osten presenterar några av dom redan nästa veckan.

Hur som haver så ska det bli spännande att se vad vi har för lag inför nästa nedsläpp både för AIK och Lule, hoppas på grymma bataljer :-)

P.S de var nog det sista vi såg av Martin Sevc i våra färger, kanse nåt för Osten?

Sven.Savage: Jovisst, det är ofrånkomligen nya tider nu och det är väl bara att acceptera för en annan stofil. Nya hockeyfans tar vid i Blekinge när det faller från fans på andra orter.