Tarasov: Ja, man hoppas det för Anders. Men vägen till en förstaspade är snårig och flera svenska vakter har under åren varit minst sagt nära, men inte lyckats.
Sim Henrik Lundqvist uttrycker saken: Man måste till att börja med ha turen att få en ärlig chans om en förstaspade. Och får man chansen, måste man ta den. Annars är man körd. Bara 15-25 vakter i världen har varje år en säkrad NHL-spade så konkurrensen är enorm.
Ser man till Anders gick han över tidigt, sedan han draftats av Islanders och körde tre år väsentligen i AHL. Under den tiden led han av icke diagnostiserad glutenintolerans vilket menligt påverkade hans fysik och resultat, men till slut upptäcktes det och han kunde gå över till riktig diet.
Sista året för Islanders lyftes han upp och fick testas knappt 20 matcher i då kassa NHL. Anders levererade strax under 90% och när Islanders skulle planera vaktfrågan för framtiden fick han ett uselt erbjudande han inte kunde ta; de trodde helt enkelt inte på honom utan valde andra vakter att satsa på och det gick uselt för Islanders på vaktfronten fortsättningsvis.
Anders valde då att lämna nordamerika. Först lirade han VM för Sverige och gjorde skitbra ifrån sig. Följden blev ett kontrakt med AK Bars i KHL och i Ryssland gjorde han dundersuccé med typ 93,5% i både serie och slutspel och satte ryskt slutspelsrekord i hållna nollor när han tog AK Bars ända till final, där man föll mot SKA.
Det där kanonåret av Anders "räknas" inte i Nordamerika. De litar inte på KHL stats och hans år i KHL saknas totalt när man i Nordamerika bedömer honom.
Men Anders kände sig mogen och hoppades på en ny chans i NHL.
Och den kom. Först hade Islanders sålt "rättigheterna" till Anders till Chicago, och hösten 2015 sålde de vidare till Edmonton. Han infann sig på Oilers camp - ja, han åkte t o m över några veckor innan den började och lärde känna staden och vakttränarna. Väl på kampen gjorde han dundersuccé och slog ut tidigare vaktettan professorn från Oilers A-lag där Anders fick chansen som "tvåa" bakom Talbot - Lunkans tidigare tvåa i Rangers, som gjort strålande insats när Henke varit skadad.
Talbot började "sådär" och Anders fick någon match och tog den! Varje gång Anders fick chansen var han strålande, medan Talbot misslyckades varje gång. Till slut var det Anders som hade förstaspaden hela tiden - jag tror han stod 10 matcher i rad bl a och Anders lyckades utmärkt. Alla räknade med att han då hade en förstaspade given, och Oilers förklarade att han var ett snäpp från utnämningen.
Men så fick Talbot efter nästan en månads vila chansen och då storspelade han. Anders fick någon enstaka match, och det gick "sådär" runt 90% eller under. Och plötsligt förklarade Oilers att nu gav de Talbot ett mångårigt kontrakt som förstevakt och vips var Anders borta.
I fortsättningen presterade han dåligt varje gång han fick ta Oilers spade och till slut landade han på neråt 90% efter att lång tid under hösten ha legat på 93-94%.
Oilers skeppade honom till St Louis, som redan hade två starkavakter, men drabbade av skador. Anders fick några enstaka matcher i St Louis och var hygglig, men det var förstås ingen framtid där.
Sommaren 2016 fick han dock chansen i Buffalo, där han och Robin Lerner blev goda kompisar och hjälpte varandra till fina insatser. Framåt januari hade de stått ungefär hälften var, och Anders hade mycket tydligt bättre resultat än Robin, som inte heller varit dåligt. Robin presterade i nivå med Henrik Lundqvist men Anders var klart bäst av svenskarna i NHL, typ plats 10 i vaktligan.
Men Buffalos ledning hade satsat stenhårt på Lerner sedan några år och hade dessutom Ullmark som påläggskalv i AHL. Och i januari tog man beslutet att nu hårdsatsa på Lerner som fick nästan alla vårmatcher. Avsikten var att dokumentera att Robin kunde hålla höga siffror en hel säsong och därefter skulle kunna få ett mångårigt kontrakt för en förstaspade. Ledningen hade givit ett förstarankingval för att få Lerner, ett beslut som varit oerhört kritiserat och det blev lite av en principsak att visa att Robin höll. Det gjorde han, men sisådär och fortsättningsvis fick han inte ett säkert förstaspadekontrakt utan ett år till på sig att övertyga Buffalo om det. Ledningen fick förresten sparken efter säsongen.
I år går Robin "så där", bara strax över 90%.Och Talbot i Oilers likaså, bara strax över 90%. Båda runt plats 50 på NHLs vaktlista.
I år fick Anders ett bra erbjudande av Vancouver med välbetalt tvåårigt kontrakt samt chansen att utmana om förstaspaden med Markan, som är den vakt som Vancouver sedan några år planerat för förstaspaden.
Vet inte om Anders fått någon rejäl chans direkt. Markan har haft spaden 19 matcher, Anders 9 matcher. På dessa har Markan 7 vinster och 91,3% medan Anders har 6 vinster och 92,2%. Och dessutom höll Anders nollan i 2/3 första matcherna för Canucks. Anders siffror lägre nu, efter några målrika matcher på slutet, men länge har han legat på 93,5-94% bland topparna i NHL.
Hur kommer det att fortsätta? Jag tror att om Markan fortsätter spela hyggligt bra får han de flesta spadarna med syftet att undersöka/fastställa att han håller en säsong med 50-60 matcher, men börjar han tappa många matcher i rad får nog Anders ta över och de flesta spadarna.
Så, sammanfattningsvis har Anders varit skitbra nu på fjärdesäsongen, med enda plumpen att han inte var på sin vanliga nivå våren sedan Oilers plötsligt valt Talbot.
Från vår horisont skulle man tycka att det vore självklart att ge Anders ett förstaspade, men så fungerar inte NHL. Där uppfattas han fortfarande som en utmärkt reserv, men kommer inte ifråga som etta så länge han inte visat att han kan leverera utmärkta resultat en hel säsong med bortåt 60 matcher. Och en sådan chans har han alltså inte fått, eftersom Oilers beslutat att den chansen skulle Talbot ha; därefter Buffalo att Lehner skulle ha chansen, och kanske blir det nu Markan som får den chansen.
I alla fall har han två säsonger säkrade med Vancouver till bra lön och han kan inte göra mycket mer än att fortsätta leverera bra insatser. Skulle Markan svikta, kan Anders få en bättre chans, men man vet inte. Inte för inte är ryktet om Vancouvers vakthantering att de är "målvakternas begravningsplats".
Så om Markan nu håller, förbättrar resultaten och tar de flesta spadarna kan nog Anders inte göra mer än att fortsätta leverera bra siffror.
Eventuellt. Kan det innebära att någon klubb med vaktproblem så småningom ger honom en ärlig chans om en förstaspade i konkurrens med andra som de inte redan är halvt inmutade på. Och om han då levererar som han gjort varje höst fyra år i sträck kommer det att innebära att han slår sig fram till en säsong med behövda 50-60 matcher.
Visar han att han håller igenom en sådan säsong - då har han "visat" att han duger som etta och då kommer han att erbjudas fina mångåriga kontrakt.
Men får han chansen?
Säkert är det inte.
Lite av ett moment 22 alltså: för att få chansen att spela de flesta matcherna en hel säsong måste han ha visat att han klarar av att spela de flesta matcherna en hel säsong....och KHL räknas inte.
Lite trist att NHL är så gammalmodigt och sitter kvar i tron att de måste ha en etta, punkt. Men så var det ju i Sverige också, innan Rönken visade att man kan gott varva vakter större delen av säsongen:-)
Sven.Savage: Nilsson borde ligga bra till för ett försteuppdrag snart, både räddningsprocent och lönenivå antyder att det är nästa steg.
I övrigt har ni kommenterat VM-gruppen? Tuff grupp men kunde varit värre, det verkar som att Brasilien väntar i en ev 8-del. I vanliga fall så hade man tänkte max 8-del, men varför frukta någon när man ta i en av två platser i konkurrens med Frankrike/Holland/Italien....
Vancouver vann mot Toronto med 2-1 i natt, efter en toppinsats av Markan som utsågs till matchens första stjärna. Faktum är att Marklund var nära att hålla sin första nolla i NHL men med 3,5 minut kvar styrde en Torontospelare upp ett skott upp under ribban och Markan får jaga vidare. Men en strålande match gjorde han och ordnade tre poäng för Vancouver, som inledde hemmamatchen med en rejäl hyllning av Daniel Sedin som nu pangat in >1000 poäng för Vancouver.
Och så rookielagen som inte har något etablerad hemmapublik:
12 MIK 1452 13 KAR 1775 14 RBK 1945
Fast så glömde vi ett lag:
11 SAIK 1195
Apan är alltså så j-a ointressant för de närmast sörjande att de inte orkar se eländet. Satsestetiskt drar de 1200 åskådare fler på bortaplan än hemma, där folk tröttnat på eländet.
Och jag håller med. Har sett ett antal apmatcher och det är för bedrövligt. En massa spelare som åker runt och fulspelar, fuskar och filmar och någon vacker hockey får man inte se, bara slumppuckhockey, flaxa hit och flaxa dit och peta och puta på puckar i hopp om att någon ska passera det j-a sammelsurium av spelargröt som alltid skapas av den trista Apan där spelare slänger sig fram med kroppar och klubbor att bedriva någon sorts...jag vet inte vad...men hockey har det inget att göra med.
När jag - som lider av Aphockey så sällan - somnar av att se Apan in action, förstår jag att de närmast sörjande i Apschtaan inte ens ids ta sig till "matcherna".
Jag tycker att Hockeyligan borde tvångsnedflytta Apan. Sån här skit vill vi inte ha i svensk elithockey.
Ja, jäkulen vad det dröjer innan Canucks kommer ut ur vaktgarderoben och meddelar vem som tar spaden.
Iofs är allt fokus just nu på hur de hemma i egen arena ska hylla en av klubbens största hjältar någonsin - Daniel Sedan som nyss passerat tusen poäng för Canucks.
Kanske speciell dag idag, men annars talar det för Anders vid spaden när det inte blir tidigt meddelat. Vi får se.
Före, under och efter dagens match Roglers-Apan finner man exakt 0,0 inlägg om matchen.
Däremot ett antal inlägg från sidekicken om annat, vilket signalerar utökat hemsjukvård för svårt behövande, med gravt underutvecklad intelligens, är akut nödvändigt!
Nå, det är ju iaf inte så illa som för några år sedan när hatbrottslingen under brinnande slutspel för Apan satt och la in fyra meter avföring i form av "tio miljoner spermier upp i analen, bitring, huvudkrossning, mums!"
Apan har varit mer på under tredje perioden men PP nyss för Roglers som hade bra spel och inte långt från att måla.
Jag tror att Roglers - som vaknat sedan bottarna tog över - utan vidare kommer att klättra från den bottenposition de nu har - men i detta nu har faktiskt blivande kvallagen (?) Morsan 4-3 och Kronan 3-2 på topplagen Djurgårn och Ulfven.
Shit! Apan får PP med sex minuter kvar och sätter in sin bästa femma med 80% köpespelare och lyckas sätta 4-3. Köpelaget Apan satsar stenhårt på sina köpespelare och leder nu matchen. Kom igen nu, Roglers!
Ja! Ful slashing av Apa och PP för Roglers. 4,5 minut kvar. KOM IGEN NU!
Vancouver tar emot Toronto senare i natt svensk tid och det mesta handlar om att staden kommer att hylla sin hjälte Daniel Sedin sedan han passerat 1000 poäng för Vancouver i NHl Ja, twinsen Sedan från heart of hockey Övik har för alltid skrivit in sig i Vancouvers hockeyhistoria.
Tänk, så imponerad man är av MooDoo. Foppa, Näslund, Sedinarna och nu Hedman tar plats i NHL-historien.
Vi vet ännu inte vem som får spaden för Canucks ii kvällens match:
"coach Travis Green would not confirm whether Nilsson, who is 6-2-1 with a 2.63 goals-against average and a .922 save percentage, would start a third straight game for the first time this season ahead of Markstrom, who is 6-8-3 with a 2.63 GAA and a .909 save percentage."
Jag har inte sett så mycket av Marklund, men det jag sett har han varit alldeles utmärkt. Men han har ändå någon sorts historik av att slänga in någon puck per match.
Rycker det vore dags att Grizzly får några fler matcher i rad nu och det vore kul om han får spaden mot Maple Leafs.
Det får en att undra om det inte handlar om kommunal firmafest där alla inblandade grundat med fickljummen vodka.
Bättre ordning i SDHAL där hela 749 åskådare stannat kvar i Delfinen för att se dammatchen Luleå-DaMooDoo 2-1 inför tredje perioden. I detta nu är Luleå förbi DaMooDoo i tabellen trots FYRA matcher mindre spelade!
Faktum är att Luleå har FEM MATCHER mindre spelade än tabellettan DamPungen och som alla förstår betyder det att Luleå alltså - som vanligt - eventuellt toppar SDHL:-)
"Mot Karlskrona i lördags saknades Jan Sandström, Patrick Cehlin och Petter Emanuelsson. Cehlin fick kasta in handduken strax före nedsläpp. Nu meddelar Luleå Hockey att forwarden har hjärnskakningssyndrom. Cehlin missade stora delar av förra säsongen på grund av en svår hjärnskakning. Det blev bara 17 matcher och nio poäng. 26-åringen värvades till Luleå Hockey från Rögle inför säsongen och kunde göra comeback på försäsongen i år – hans första matcher sedan november 2016. Den här säsongen har han levererat rejält och stått för 16 poäng (11+5) på 21 SHL-matcher. Men nu tvingas Cehlin vila. Han deltog inte på onsdagens isträning och klubben tar det säkra före det osäkra. Cehlin åkte på en smäll mot huvudet i en tidigare match och dras nu med hjärnskakningsliknande symtom. Jan Sandström saknades också och i stället tränade backen Nils Lundkvist, 17, med A-laget. Till matchen är samtliga spelare, förutom Sandström och Cehlin, tillgängliga. – De spelar inte i morgon, säger Stridh. Blir det samma lag som sist? – Ja, det skulle jag nog tro. Med största sannorlikhet startar vi matchen som vi gjorde i lördags. Hur tänker ni kring målvaktsfrågan? Filip Gustavsson har inte stått så många matcher. – Det är tuff konkurrens. Vi får se vem vi väljer. Vi har två bra målvakter och det känns ändå tryggt. Luleå Hockey vann under helgen mot Karlskrona med 6–0 och studsade tillbaka efter de två derbyförlusterna. – Vi fick tillbaka självförtroendet efter matchen senast och ser fram emot att möta serieledarna. Det blir en utmaning, säger Stridh."
Hmm, 3-2 just nu till Roglers alltså. Om Roglers ökar lite och vinner matchen med 18-2 innebär det att Luleå passerar Apan och går upp till plats 5 i tabellen.
Att döma av spelet just nu är det högst möjligt att matchen slutar så:-)
Nu får highsticking delta i spelet igen och då hoppas jag att någon Bibic visar highsticking vad Roglers tänker om hughstickings fega överfall bakifrån på en 76 kg Roglers-junis.
1 sekund kvar av period ett i ställningen 2-2 och då tycker fulspelaren highsticking Lindström att det är en god idé att leverera en crosschecking bakifrån på en röglejunis som står två decimeter från sargen.
Fulspelarköpespelarlindström åker på 2+10.
Inte för att jag ör för brytalitet men highsticking har så många gånger illustrerat att han pysslar med fega överfall med klubban. Kanske vore det en god idé i retur, att markera för hoghsticking vad man gillar sådant?
Genom att ge highsticking samma behandling i retur nästa period?
Luleå berättar att Einar Emanuelsson aldrig uppvisade symptom på hjärnskakningen men däremot var man lite orolig för nackskada och därför underkastades han läkarbedömning - som frikände nacken, tack och lov - innan han fick spela igen.
Läser Sanny Lindström på Hockeysverige:
"– För att tala klarspråk så är det helt åt helvete att Einar Emanuelsson får beträda isen här idag. Han ska självklart inte spela den här matchen. Att man inte kommit längre med hjärnskakningar gör mig otroligt besviken och förbannad när jag ser det här."
Ja, du. Sanny.
Nu ska jag nedan lägga in samtliga gånger du uttalat något positivt om Luleå Hockey:
0
Fan, börjar inse vad du är för en filur. När du klev in som kommentator imponerades jag över att du var så verbal och uttryckte dig övertygande. Så jag lät lura mig. Länge. Får applådera dig, för lättlurad är jag inte. Men du lyckades.
Jag borde ha förstått vilken filur du var, när Cam Abbott åkte på ett fruktansvärt överfall av en Frölundaback som levererade en monstertackling i ansiktet på honom och avslutade hans karriär, och du använde det cred du har för att i symbios med Swikegård - ni båda frontfigurrt föt "mörda-mörda"-hockey. - övertyga situationsrum och Difiplinnämnd om att "det var helt juste"
Undrar om det inte är dags för en anmälan till Inspektionen för Vård och Omsorg? Jag menar den läkare som är patientansvarig för hjärnskadade Lindström måste ju ta sitt ansvar och se till att Lindström får den sjukvila och psykoterapi han är så tydligt i behov av.
Konstaterar att Luleå i detta nu ligger på plats 6, dvs nu är vi på kvartsfinalsnivå.
Visserligen har Malmö med en match mindre än Luleå möjlighet att passera oss. Men å andra sidan har vi en match mindre spelad än Pungen, som ligger framför oss.
Så i princip kan vi räkna oss som sexa, trots förbundets eländiga match (o-) planering.
Känns ganska bra, så här en lördagkväll.
Och nu har vi etablerat begreppet "Luleåminuterna". Situationer då vi ligger under och ingen tror på oss, då vi plötsligt växlar upp och öser in mål några minuter och därmed vänder och vinner matchen.
Hoppas blodet isas i ådrorna på kommande motståndare:-)
Till Luleåsupportrar landet över lyfter jag ett glas - ett glas vitt för ovanlighets skull - och utbringar en - Skål, tammefan!*
*Det är en syftning till Galaxen alltså, för den som vet vad det är eller rättare var.
Fulspelaren Djuse får en lätt fösning i ryggen och filmande slänger han sig på isen. Hollywood-insatsen köps av zebrorna och Apan får spela PP, tar in köpefemma och kvitterar.
Inte oväntat agerande som i många år utsåg en spelare som erkänt att han är en fuskare till lagkapten.
Röglarna möter Apan och ska väl bli krossade som vanligt. Men nu har Bottarna tagit över och faktum är att Röglarna tar ledningen med 1-0 sedan de målat på låtsas-vakten som Apan köpte in från Riktiga AIK, bara för att han många år tidigare i Apschtaan fått instruktionen "ta pucken".
DansbandsWolf: Nej, jag får inte upp den - de kräver att jag är prenumerant, vilket jag inte är. Kan du copy-paste artikeln?
Hittade ändå och gissar att det var när Apan Wingerli körde en highsticking i ansiktet på Cehlin och blev "beundrad" och "belönad" av idiot-zebrorna från Älvsbyn och Boden?
Då tror jag att jag vet varför Cehlin varit borta tre matcher för hjärnskakning nu.
Det hände vid 37.18 mot Apan i ställningen 4-2 för Apan och Luleå hade PP sedan 15 sekunder, när Apan Wingerli klipper till Cehlin med klubban i ansiktet.
Så här skrev jag under pågående match:
"Nu pangade Wingerli med klubban Cehlin över näsan med en crosschecking och blodet sprutar. Cehlin trycker sedan klubban löst mot Wingerli som filmar en sekund hur svårt skadad han blev, innan han börjar veva slag på den blödande Cehlin.
Zebrorna tar ut Wingerli på 2 min bara, men sedan publiken i Aparenan vrålat tillräckligt, tar de också ut Cehlin 2 min, kvittning."
Jaha, då vet vi. Det var de två matcherna mot Apan då idiot-zebrorna från Älvsbyn och Boden agerade som extremt usla aprunkare.
Och det var alltså Apan Wingerli som överföll Cehlin och gav honom en hjärnskakning, under en aktion som sammanlagt borde ha givit Apan 2+2+2 men idiotzebrorna "hittade" bara en tvåa som de dessutom hittade på att kvitta, för ingenting alls. Troligen för att komma levande ur Apschtaan, i linje med vad Niklas Persson Lovefall erkände under en tidigare match.
Letade efter info om Cehlin från kuriren utan att hitta, kanske späärade abbonemangssidor. Hittade i stället en krönika om Porkaborksparken. Helt korrekt beskrivet, och byfånen apsidekicken kommer förstås att raaaaasa.
"Bye, bye Boork – men glöm inte förbundets skuld" ISHOCKEY Till slut visade så Svenska ishockeyförbundet vad man egentligen tycker om Leif Boork. Beslutet var det enda rätta – men det är för lite och för sent. Ett förbund som inte sopar framför egen dörr är omöjligt att ta på allvar.
20 oktober: Leif Boork meddelar att han vill fortsätta som förbundskapten efter OS i Sydkorea 2018.
24 november: Svenska ishockeyförbundet meddelar att det får han inte.
Det tog en månad, lite drygt, men till slut valde ändå förbundet att ta det första strategiskt korrekta beslutet kring Damkronorna sedan våren 2014. Det är för lite, för sent – och det har förstört både nutid och framtid.
Det är för dåligt av ett förbund som säger sig värna om hela sporten.
Vad jag tycker om Damkronornas förbundskapten Leif Boork borde vid det här laget vara allmänt känt. När han tog över som huvudansvarig för Damkronorna efter OS i Sotji framstod han först som en frisk fläkt, både av spelarna och av oss som bevakade sporten. Men det märktes relativt snabbt att hans bristande insikt om elitidrottande kvinnors situation – Boork har själv sagt att han inte kunde något om damhockey – blev en black om foten.
Problemet med Boork har ju aldrig varit hans hockeykunskaper. Även om jag tycker att hans spelsystem i landslaget varken är utvecklande eller attraktivt tar jag ändå för givet att han åtminstone vet hur det ska genomföras. Det som verkligen bromsat Damkronornas utveckling har varit hans oförmåga att anpassa sig till en ny verklighet, att lyssna och leda. Helt utan självinsikt och dito rannsakan har Boork, enligt min mening, förstört alla chanser för Damkronorna att infria målet om medalj i Pyeongchang.
Låt oss sammanfatta hans gärning.
Boork har tvingat bort några av Sveriges bästa spelare från landslaget. Boork har förkortat karriären för Sveriges bästa back det senaste decenniet. Boork har skapat ett klimat som spelarna trivts så dåligt i att en stor del av landslagstruppen såg sig tvungen att protestera till hans chefer.
Boork har inte på något sätt gjort landslaget bättre. Tvärt om, under hans ledarskap har Sverige bara blivit sämre – och han har hela tiden hittat någon eller något annat att skylla på än sin egen insats.
I slutet av förra veckan hördes så en kollektiv suck av lättnad från damdelen av sporten. Så sent som för en månad sedan hävdade Boork i en intervju med Sportbladet att han kunde tänka sig att fortsätta även efter OS, men av det blir nu intet. I och med förbundets besked att Ylva Martinsen tar över efter OS kan vi släppa Boork – men det betyder inte att vi ska glömma varför han fortfarande finns kvar på sin position.
Det har naturligtvis med strukturer att göra. Det går inte att dra en annan slutsats än att Svenska ishockeyförbundet inte tycker det är så viktigt att damerna, precis som herrarna, har de bästa förutsättningarna.
Jag vågar påstå att om en ledare för ett herrlandslag betett sig på samma sätt hade vederbörande, rullad i tjära och fjädrar, släpats ut från förbundets lokaler bakom en ismaskin. Men Boork har hela tiden skyddats. Tävlingschefen Olof Östblom, generalsekreteraren Tommy Boustedt, ordföranden Anders Larsson, inte någon gång har någon av dem ens andats en halv pust kritik mot en förbundskapten som faktiskt tappat omklädningsrummet, som dömts ut av stora delar av landslagstruppen. Fler än tio landslagsspelare skrev faktiskt ett brev och krävde förändringar i ledarskapet kring Damkronorna – förbundet svarade med att offra de två modigaste spelarna, de som inte lät sig skrämmas till lydnad.
Så agerar den verkliga boven i dramat.
Boork är Boork, det är inte första gången han beter sig underligt, sannolikt inte heller den sista. Den viktigaste ingrediensen i soppan kring Damkronorna står hans arbetsgivare för, de som blundat, visslat och tittat åt ett annat håll medan han knuffat svensk damhockey längre och längre bakåt i utvecklingen.
Fler och fler svenska klubbar tar seriöst på sin damverksamhet. Fler och fler klubbar inser att det här inte bara handlar om allmosor, att det faktiskt finns ett reellt värde i att sprida sportens evangelium. Det här är sannolikt den tidsperiod då svenska hockeydamer gjort störst framsteg någonsin – organisatoriskt, träningsmässigt, vad gäller seriositet, skicklighet och publicitet – men samtidigt har förbundet med all önskvärd tydlighet visat att det sitter fast i en forntid där starka kvinnor ska tuktas, där damerna ska ta vad som bjuds och hålla käften.
Helt i onödan.
Martinsen har varit förbundskapten för U18-landslaget och funnits tillgänglig länge. När nu förbundet så tydligt visar att man – likt oss som varit öppet kritiska de senaste åren – inte tror på en framtid med Leif Boork i båset är frågan ifall det blivit sämre om hon fått ta över för ett år sedan, för två? Svaret: Naturligtvis inte. Eftersom förbundet redan slagit fast att Boork inte är rätt person att leda laget i framtiden hade man i praktiken lika gärna kunnat byta förbundskapten för flera år sedan.
Det hade knappast kunnat bli sämre.
Istället valde de ansvariga att försöka rädda sitt eget ansikte, att spara lite pengar, att låtsas som att det regnade istället för att verkligen visa att man tar sin damverksamhet på allvar och skicka en tydlig signal för framtiden. Det är oerhört svagt agerat. Fyra års utveckling, sannolikt flera framtidstalanger och ett par nutida karriärer har offrats på Leif Boorks altare.
Var det värt det? Naturligtvis inte. Nu är det hög tid att städa framför egen förbundsdörr.
Den i särklass viktigaste frågan för svensk hockeys framtid är rättvisa. Rättvisa mellan damer och herrar, mellan små och stora klubbar, mellan kapital och kravlös kärlek. Om Svenska ishockeyförbundet ska kunna agera som den ledare, den moraliska kompass, som svensk hockey behöver så måste man föregå med gott exempel.
Spännande som fan nu när Pungen trycker på som fan men Luleå står än så länge emot med 3-1 och 7 minuter kvar genom att våra utespelare kämpar, undviker misstag, och Lassi är Lassi, dvs suverän med spaden.
Läser att Sanny RAAAAASAR eftersom Einar inte fick en hjärnskakning då Rahimi tacklade honom och fick 5 matchers avstängning samt 48 500 i böter.
Det var ju lite delade meningar om Rahimis matchstraff. De flesta av oss är väl överens om att Rahimi nog inte avsåg att skada Einar, men däremot anser jag definitivt att han var oförsiktig och satsade på ett sådant sätt att Einar kunde ha drabbats av en svår skada. Och därmed ser jag gärna att han straffas.
Att straffet blev så rejält berodde ju på att han just kommit tillbaka efter avstängning pga "knätackling" mot Apan Tim Söderlund, och därför dömdes som återfallsförbrytare.
Nu raaaaasar alltså Sanny och jag antar att det beror på att Einar inte blev hjärnskakad.
Det är riktigt att juristerna som regel lägger till konsekvens - blev det skada - när de straffar. Det anser jag vara intellekturellt helt feltänkt. Naturligtvis är det avsikt och gärning som ska straffas - inte huruvida det verkligen blir skada eller inte, beroende på en massa slumpvisa men ovidkommande andra skeenden, som den som utför brottet inte har kontroll över.
Båda Tim och Einar spelar alltså direkt nästa match, medan Rahimi är avstängd.
Och jag ger mig fan på att Sanny väljer att raaaaasa mot Luleåspelaren men noterar att han inte alls raaaaasade mot apspelaren och det tolkar jag bara som att Sanny är en j-a Aprunkare, men det visste vi ju redan.
Det Sanny inte fått in i sitt huvud är att själva spelet hockey som följd av att spelarna är så mycket snabbare och starkare är hotat dvs hälsan för spelarna hotas i första hand genom risken för att de ådrar sig hjärnskador och det är j-t viktigt att ha klart för sig, när man bedömer den ena eller andra gärningen.
Hockey ÄR fysiskt. Men till det måste numera läggas att det inte är tillåtet att medvetet allvarligt riskera motståndares hjärna och hälsa.
Och det har Sanny aldrig begripit. Sanny ÄR klok och verbal i nästan alla sammanhang och får därför trovärdighet när han uttalar sig. Men det här området begriper han inte alls och jag är så förbannad på honom för det att jag drar mig inte för att lyfta att han själv är dokumenterat hjärnskadad och att det märks när han uttalar sig i den här frågan.
Sabbt raaaasar?
Ja, men renmittera honom till närmaste psykmottagning då.
Den rimliga och acceptabla reaktionen från Sannys sida är 1. Fantastiskt skönt att Einar klarade sig, för risken var att han skulle ha fått en mycket allvarlig skada, när Rahimi satsar och stöter den stenhårda axelkåpan rakt i huvudet på Einar. 2. Diskutera DN-bedömningar och fokusera då på straffet efter tacklingen på apan Tima - ett straff som var fullständigt felaktigt.
När Sanny insett att det är verkligheten, kan han skrivas ut från psyket. Innan dess bör han vara kvar och under vård för hjärnskadeinducerad psykos.
Sven.Savage: Nej hur det gick till har jag inte läst någonstans och inte att jag såg något i matchen. Troligtvis någon smygarmbåge utanför spelet men hjärnskakning fick han, Apjävlar!
Noterar att rookien mikael andersson som var zebra i läjkersmatchen då zebrorna skämde ut sig något enormt dömer idag med, men förra gången i kombinationen med en anna rookienupp och idag med halvrookien harnebring och då har det gått rejält bättre. Bara två utvisningar än så länge, båda på pungar.
Jag har bara halvsett matchen så jag kan inte bedöma om de dömt bra eller inte, men gissar att de varit bra. Då vet vi att det är den där rookiezebran Bjärkebring eller vad fan han hette som tycks ha varit den riktiga sabotören senast. Hoppas slippa honom i fortsättningen...
DansbandsWolf: Shit, så tråkigt. Inte bara för att vi får vara utan honom utan än mer eftersom han varit så hårt drabbad tidigare säsonger och ytterligare överfall mot hans huvud förstås riskerar hela hans karriär.
Sven.Savage: Chelin fick en hjärnskakning under 2:a dubbelmötet mot apan. Har skrivits om det i Kurren under veckan. Apjävlarna visste väl vem de skulle rikta in sig på för att inte torska mot oss, säkert en coachorder från CryBert.
Ser att Pölsan har 1-0 på Läjkers just nu, imponerande. Det har ju verkat som att det lossnat för Pölsan senaste matcherna och de är på god gång att etablera sig på slutspelsnivå och lämna bottenträsket för gott.
Nu i veckan har vi ju Pölsan i dubbelmöte innan decemberuppehållet och j-a otur att vi får Pölsan när de precis kommit igång. Kan tappa många pinnar där.
Jahaja. 0-2 till Pungen efter ytterligare ett misstag av en Lulespelare. Denna gång är det Einar Emanuelsson som har full kontroll över pucken men vänder uppåt och blir överraskad av att det fanns en pung framför honom och då slår han ett blint pass bakåt till slottet där han chansar att det ska stå en luleback, men där står en pung, som klappar in denna indian.
3-11 i skott efter första illustrerar det vi sett på isen. Att Pungen helt kört över oss. Ändå är det efter två usla misstag som Pungen får måla, men äger de spelet som de gjort och pressar Luleå högt som de gjort ökar chansen för att misstag ska komma och så har också skett.
Jahaja. Det var en dålig period av Luleå igen. Tänk att vi har så mycket lättare att spela mot ett mycket bättre lag än Pungen, nämligen Läjkers, och tror jag eftersom vi vet ganska väl hur Läjkers kommer att spela och kan planera för att möta det.
Pungen har en helt annan hockey, som bygger på spontanitet och chanstaganden och mot detta kaos fungerar vi riktigt mycket sämre. Lite grann som att möta ett liknande tuta och köra-gäng; Apan.
Hur ska vi agera mot sådana huxfluxgäng?
Jag tror att mot Apan gäller det att i särklass neutralisera köpelinan eller möjligen de två första köpelinorna genom att sätta tuffa, fysiska linor mot dessa spm kan destruera och få dem att tröttna, och speciellt på hemmais där vi byter in sist borde det fungera.
Har inte samma överblick på Pungen, vet inte om de har några linor som helt överglänser de andra offensivt, känns nästan som att det är samma kaos i alla fyra Pungenlinorna och därmed mycket svårare att neutralisera.
Först och främst: Einar Emanuelsson spelar! Mycket trevligt eftersom det innebär att han bara fick en smäll men inte en hjärnskakning när Rahimi manglade honom.
Däremot saknas Petter Emanuelsson och Joey Hishon igen, underligt detta. Och Cehlin är fortfarande borta - jag vet faktiskt inte vad som är orsaken till hans frånvaro. Harju förklarade ju när Cehlin saknades mot Kronan att han trodde att Cehlin skjulle käka middag med sin mor som var på besök i Lule, men nu har de väl käkat klart?!
Forwards Robin Kovács - Niklas Olausson - Johan Harju Emil Larsson - Isac Lundeström - Einar Emanuelsson Anton Hedman - Andreas Falk - Gustav Rydahl Axel Levander - Johan Forsberg - Karl Fabricius Marcus Collin
Backar Oscar Engsund - Pontus Själin Brendan Mikkelson - Ryan Johnson Daniel Sondell - Joonas Jalvanti Viktor Grahn
Pungen är som vanligt ett tjotahejtigäng av tuta och kör-typ och ett lag med sådan kaoshockey är svårt att försvara sig mot eftersom det saknas ordning....
...ja, se på fan. Där sätter Pungen 0-1. Det är Pontus Själin som har kontroll över puck i egen zon men lägger ett uselt pass vid sarg varvid Pungen Niklas Persson får kontroll över pucken och då borde Själin gå på honom tufft fysiskt men är i stället alldeles för mjuk med följd att denne Pung kan slå ett pass till en helt naken pung i slottet och med tre spelare omedelbart framför Lassi ser han inget och Pungen klappar in 0-1 för Pungen.
Elva minuter spelat nu och allvarligt talat känns det som att Luleå fortfarande inte har vaknat och Pungen har ganska totalt ägt spelet.
Nu hade precis Luleå pucken i Pungenzon och en pungback tycker att det är en god idé att bakifrån crosschecka omkull en lulespelare långt ifrån där pucken och spelet befinner sig. Fläskbergethockey, alltså, men zebrorna ser det hela och Luleå får PP...
Matchen Luleå - Pungen igång - 0-0 efter tre minuter.
Det är alltså hockey-Fest i Delfinen inför första advent. Kidz dayoch direkt efter herrmatchen följer dammatchen där Luleå tar emot DaMooDoo som lyckades förlora med bara 1-0 mot Luleå igår.
Växjö Läjkers är verkligen ett enastående starkt hockeylag och det är knepigt att förstå att Luleå kan fortsätta vara läjkrarnas bogey-team men traditionen äger. I år har Läjkrarna vunnit 19 av 24 spelade matcher; bara 5 förluster och det är imponerande starkt.
Jag har sedan en tid förklarat att vi redan nu kan räkna med att Läjkers vinner både liga och SM. Mycket svårt att se hur något annat lag skulle kunna utmana. I alla fall inte i serien, där kommer Läjkers att vinna och vinna. Kanske en liten chans/risk att något lag kan överraska i ett slutspel men att lyckas ta fyra vinster mot Läjkers blir svårt, kanske omöjligt. Kan Warulfven? Kan Djurgårn? Mycket osannolikt, iaf som det ser ut nu. Apan? Ha ha, helt uteslutet.
Kan förresten inte förstå hur Luleå kunde vara så låga mot Apan i dubbelmötet. Oväntat intensiv hög press av Apforwards, och Luleås backar la sig oväntat platt och levererade säsongens i särklass sämsta matcher och då föll allt ihop varpå Apans duktiga skyttar fick full lekstuga.
Men därefter har Apan normaliserats till det 0-0-dyrkande lag de i grund och botten är. Starka insatser senaste två matcherna med förlust 0-1 på övertid mot HV samt förlust 2-0 - sista i tom kasse - mot Pungen.
Sammantaget när det gäller aktivt spel med vakt i mål under tre perioder har Apan alltså lyckats med 0,0-0,5 i genomsnitt senaste två matcherna och det är ju fantastiskt lyckat av 0-0-dyrkarlaget; bara 0,01 från att det avrundat skulle ha handlat om perfekta 0-0. Magiskt, suveränt, köpespelartriumf!
eltifoso: He he he he, Vinnar-Grizzly! Kul att ni satsar på vinst när han spelar och hittills har han ju fått till det bra. 6 vinster på 9 matcher, eller rättare 8, om man räknar bort chocken mot Boston när han bara spelade 10 minuter.
Markström har haft spaden dubbelt så många matcher, men vunnit 6 han också, så där har Anders haft mer flyt med sig eller vad det beror på. I natt släppte han in en balja på ett skott från snett bakom målet som han styrde in, men kompenserade med ett antal stora räddningar mot Nashville som ägde spel ofta. Men i tredje murade Anders igen med Pekka Rinne fick släppa in några och bl a var det andra tvillingen Sedin som passerade 1000 poäng i NHL vilket han storligen hyllades för:-)
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
37% (21)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
26% (15)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
21% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?
Sim Henrik Lundqvist uttrycker saken: Man måste till att börja med ha turen att få en ärlig chans om en förstaspade. Och får man chansen, måste man ta den. Annars är man körd. Bara 15-25 vakter i världen har varje år en säkrad NHL-spade så konkurrensen är enorm.
Ser man till Anders gick han över tidigt, sedan han draftats av Islanders och körde tre år väsentligen i AHL. Under den tiden led han av icke diagnostiserad glutenintolerans vilket menligt påverkade hans fysik och resultat, men till slut upptäcktes det och han kunde gå över till riktig diet.
Sista året för Islanders lyftes han upp och fick testas knappt 20 matcher i då kassa NHL. Anders levererade strax under 90% och när Islanders skulle planera vaktfrågan för framtiden fick han ett uselt erbjudande han inte kunde ta; de trodde helt enkelt inte på honom utan valde andra vakter att satsa på och det gick uselt för Islanders på vaktfronten fortsättningsvis.
Anders valde då att lämna nordamerika. Först lirade han VM för Sverige och gjorde skitbra ifrån sig. Följden blev ett kontrakt med AK Bars i KHL och i Ryssland gjorde han dundersuccé med typ 93,5% i både serie och slutspel och satte ryskt slutspelsrekord i hållna nollor när han tog AK Bars ända till final, där man föll mot SKA.
Det där kanonåret av Anders "räknas" inte i Nordamerika. De litar inte på KHL stats och hans år i KHL saknas totalt när man i Nordamerika bedömer honom.
Men Anders kände sig mogen och hoppades på en ny chans i NHL.
Och den kom. Först hade Islanders sålt "rättigheterna" till Anders till Chicago, och hösten 2015 sålde de vidare till Edmonton. Han infann sig på Oilers camp - ja, han åkte t o m över några veckor innan den började och lärde känna staden och vakttränarna. Väl på kampen gjorde han dundersuccé och slog ut tidigare vaktettan professorn från Oilers A-lag där Anders fick chansen som "tvåa" bakom Talbot - Lunkans tidigare tvåa i Rangers, som gjort strålande insats när Henke varit skadad.
Talbot började "sådär" och Anders fick någon match och tog den! Varje gång Anders fick chansen var han strålande, medan Talbot misslyckades varje gång. Till slut var det Anders som hade förstaspaden hela tiden - jag tror han stod 10 matcher i rad bl a och Anders lyckades utmärkt. Alla räknade med att han då hade en förstaspade given, och Oilers förklarade att han var ett snäpp från utnämningen.
Men så fick Talbot efter nästan en månads vila chansen och då storspelade han. Anders fick någon enstaka match, och det gick "sådär" runt 90% eller under. Och plötsligt förklarade Oilers att nu gav de Talbot ett mångårigt kontrakt som förstevakt och vips var Anders borta.
I fortsättningen presterade han dåligt varje gång han fick ta Oilers spade och till slut landade han på neråt 90% efter att lång tid under hösten ha legat på 93-94%.
Oilers skeppade honom till St Louis, som redan hade två starkavakter, men drabbade av skador. Anders fick några enstaka matcher i St Louis och var hygglig, men det var förstås ingen framtid där.
Sommaren 2016 fick han dock chansen i Buffalo, där han och Robin Lerner blev goda kompisar och hjälpte varandra till fina insatser. Framåt januari hade de stått ungefär hälften var, och Anders hade mycket tydligt bättre resultat än Robin, som inte heller varit dåligt. Robin presterade i nivå med Henrik Lundqvist men Anders var klart bäst av svenskarna i NHL, typ plats 10 i vaktligan.
Men Buffalos ledning hade satsat stenhårt på Lerner sedan några år och hade dessutom Ullmark som påläggskalv i AHL. Och i januari tog man beslutet att nu hårdsatsa på Lerner som fick nästan alla vårmatcher. Avsikten var att dokumentera att Robin kunde hålla höga siffror en hel säsong och därefter skulle kunna få ett mångårigt kontrakt för en förstaspade. Ledningen hade givit ett förstarankingval för att få Lerner, ett beslut som varit oerhört kritiserat och det blev lite av en principsak att visa att Robin höll. Det gjorde han, men sisådär och fortsättningsvis fick han inte ett säkert förstaspadekontrakt utan ett år till på sig att övertyga Buffalo om det. Ledningen fick förresten sparken efter säsongen.
I år går Robin "så där", bara strax över 90%.Och Talbot i Oilers likaså, bara strax över 90%. Båda runt plats 50 på NHLs vaktlista.
I år fick Anders ett bra erbjudande av Vancouver med välbetalt tvåårigt kontrakt samt chansen att utmana om förstaspaden med Markan, som är den vakt som Vancouver sedan några år planerat för förstaspaden.
Vet inte om Anders fått någon rejäl chans direkt. Markan har haft spaden 19 matcher, Anders 9 matcher. På dessa har Markan 7 vinster och 91,3% medan Anders har 6 vinster och 92,2%. Och dessutom höll Anders nollan i 2/3 första matcherna för Canucks. Anders siffror lägre nu, efter några målrika matcher på slutet, men länge har han legat på 93,5-94% bland topparna i NHL.
Hur kommer det att fortsätta? Jag tror att om Markan fortsätter spela hyggligt bra får han de flesta spadarna med syftet att undersöka/fastställa att han håller en säsong med 50-60 matcher, men börjar han tappa många matcher i rad får nog Anders ta över och de flesta spadarna.
Så, sammanfattningsvis har Anders varit skitbra nu på fjärdesäsongen, med enda plumpen att han inte var på sin vanliga nivå våren sedan Oilers plötsligt valt Talbot.
Från vår horisont skulle man tycka att det vore självklart att ge Anders ett förstaspade, men så fungerar inte NHL. Där uppfattas han fortfarande som en utmärkt reserv, men kommer inte ifråga som etta så länge han inte visat att han kan leverera utmärkta resultat en hel säsong med bortåt 60 matcher. Och en sådan chans har han alltså inte fått, eftersom Oilers beslutat att den chansen skulle Talbot ha; därefter Buffalo att Lehner skulle ha chansen, och kanske blir det nu Markan som får den chansen.
I alla fall har han två säsonger säkrade med Vancouver till bra lön och han kan inte göra mycket mer än att fortsätta leverera bra insatser. Skulle Markan svikta, kan Anders få en bättre chans, men man vet inte. Inte för inte är ryktet om Vancouvers vakthantering att de är "målvakternas begravningsplats".
Så om Markan nu håller, förbättrar resultaten och tar de flesta spadarna kan nog Anders inte göra mer än att fortsätta leverera bra siffror.
Eventuellt. Kan det innebära att någon klubb med vaktproblem så småningom ger honom en ärlig chans om en förstaspade i konkurrens med andra som de inte redan är halvt inmutade på. Och om han då levererar som han gjort varje höst fyra år i sträck kommer det att innebära att han slår sig fram till en säsong med behövda 50-60 matcher.
Visar han att han håller igenom en sådan säsong - då har han "visat" att han duger som etta och då kommer han att erbjudas fina mångåriga kontrakt.
Men får han chansen?
Säkert är det inte.
Lite av ett moment 22 alltså: för att få chansen att spela de flesta matcherna en hel säsong måste han ha visat att han klarar av att spela de flesta matcherna en hel säsong....och KHL räknas inte.
Lite trist att NHL är så gammalmodigt och sitter kvar i tron att de måste ha en etta, punkt. Men så var det ju i Sverige också, innan Rönken visade att man kan gott varva vakter större delen av säsongen:-)