Luleå HF

Sven.Savage: Inget större fel på Pölsan, igår mötte vi ett bra Timrå samtidigt som vi själva gör en bra match. En jämn match och Timrå har trots allt slagit både Warulfven och Schtaan innan dom kom till Gävle. Honkens tavla känns avgörande på nåt sätt, plus att vi är så inihelvete ineffektiva när chanserna kommer.
Märks att självförtroendet fortfarande är en aning rubbat, men som sagt: det ser klart bättre ut än på länge.
Gnaget börjar flåsa oss i nacken på allvar och att möta dom och Växjö känns lite som att ha ett tveeggat svärd: vi har det lite i egna händer, samtidigt som det kanske är lättare att möta topplag som redan börjat förbereda sig på slutspel.
Pirrigt blir det, men det är väl såna här lägen man egentligen borde gilla?
Eller?   :-)

Huge: Jo, jag håller med. Att lag 9 och 10 fastställts långt innan seriens avslutning dödar ju resten av elitseriesäsongen. Så all heder till Pölsan som genom denna ruggiga formgrop ger hockeyn mening;-)

Väldigt underligt är det. Det som alltid kännetecknat Pölsan, det som man som utomstående uppfattat som Pölsa-andan, har ju varit att hatet mot att förlora gjort att Pölsan presterat bättre än man kan egentligen. Vill mena att de fyra SM-guld Pölsan tagit efter 1977 tog man mot alla odds eftersom det antingen fanns egentligen bättre lag eller lag med större fördel, men Pölsan har haft det viktigaste av allt: viljan som försatt berg.

Och precis detta synes som bortblåst delar av denna säsong. Pölsa utan Pölsa-anda. För publiken i den gävliga arenan måste det vara som att se den tidigare titanen låta sig gängvåldtas gång efter gång och bara vända andra sidan till för ytterligare förnedring. Enda spillran av tidigare var väl reaktionen på Frallans Pump efter 8-1 målet; i form av Snygg-Mats pååkning, snacket i omklädningsrummet och de följande tio matcherna.

Det måste ju vara ett antal spelare som måste bort? Gissar att det bara är att ge upp denna såsong. Analysera. Och skicka bort det som måste bort. Plus/eller ta fram några dominerande ledare bland spelarna.

Själv har jag ju lite retsamt kallat det Harju-Hockey. Anledningen är ju att Harju som kan vara en utomordenlig spelare i rätt omgivning, hade väldigt trist effekt på Luleå förra året eftersom han inte tog sitt ansvar i det lagspel vi hade: markerade inte tillräckligt, checkade inte tillräckligt, tacklades inte alls, förlorade alla man mot man. Det var som att han gav "nästan" 100% men effekten var sådan att han lika gärna kunde skitit i det och hängt på blå för att kontra bara. Vi vann ju serien men oviljan hos Harju, Hjalmarsson och några till i slutspelet gjorde oss till ett lätt offer för B-laget Gnaget. 

Egentligen gillar jag ju Harju och han har gjort mycket gott för Luleå Hockey, men man måste stämma in i det lag och det system man är del av. Nu har jag visserligen inte sett Pölsans matcher och det jag skriver om Johan kan mycket väl vara helt fel och ovidkommande; han har ju faktiskt gjort många mål etc.

Men det är lite Mikael Renbergs-syndrom; väldigt duktig att bryta fram i kontringar och utmärkt skott. Men ingen av herrarna speciellt intresserade att använa sin storlek och tyngd för fysisk hockey och därför alltför halvhjärtat försvarsmässigt.