I år har vi mötts två gånger, båda gångerna nere i Skåne.
Den första matchen lirades 13 oktober i omgång 9, när det blivit helt tydligt att Luleå hade riktigt stora problem och blandade fint spel med helt värdelöst, späckat av misstag framför allt i försvaret. Vi gick ändå fram till ledning 0-2 inför tredje perioden men då gick Malmoe ikapp till 2-2 och tog därefter matchen till straffavgörande där Lassi tog allt medan Johan Harju satte avgörande 2-3 för oss. I efterhand hade man invaggats i en känsla att detta tar vi, men när Malmoe gav allt i tredje perioden avslöjades vi gång på gång och det kändes inte bra. Två pinnar där kändes lite av en stöld från vår sida; eller rättare: tack, Lassi för två poäng.
Andra matchen lirades också den i Malmoe den 12 november, i ett läge där Luleås hockey hade kollapsat rejält och alla ropade efter att spelare och tränare måste sparkas. Malmö hade koll på oss sedan matchen fyra veckor tidigare och körde igång en brutal tuta- och kör-hockey redan från nedsläpp. Vi blev tämligen utspelade. Första perioden stod vio emot till bara 1-0 men under andra rann det snabbt iväg till 4-0, innan Pite-Foppa la in en reducering 4-1 och sedan bevakade Malmoe enkelt matchen i mål och vann med 5-1 efter skotten 36-18. Vi var alltså tämligen utspelade och det hjälpte inte att Daniel Larsson i mål var delvis tveksam matchen igenom.
Efter att ha blivit så utspelade av Malmoe den andra matchen fick Luleå nog. Vi hann dessutom torska hemma mot HV med 1-4 två dagar senare, men spelarna och tränarna hade nu snackat ihop sig rejält och ändrade Luleås sätt att spela hockey. Därefter har vi spelat 15 omgångar och tagit 37 poäng - överlägset bäst i serien.
Jag tycker faktiskt att Malmoe har ett starkt lag i år, ett lag som mycket väl hade kunnat ligga i klungan med oss andra, men som jag tror tappat lite pinnar här och där lite av orutin. De har styrka och vilja till frisk anfallsenergi och visserligen ligger de lite avknoppade i Ingemmansland med Skånekamraterna Rögle, men jag tror att Malmoe kan ha chans att ta sig förbi strecket och peta ned i första Öret, om inte Örena passar sig.
När det gäller dagens match finns det många lulesupportrar som är rädda för en reaktion. Att Luleå efter att ha tvålat till Apan inte kommer att gå hundra mot Malmoe från de nedre regionerna i tabellen, samtidigt som Lule vant sig under femton omgångar att det ordnar sig, vi vinner.
Låt oss hoppas slippa det. Jag vill i stället se ett Luleå som tröttnat på att ha skänkt bort hela 4 poäng till Malmoe i år och dessutom brinner av revenchlusta efter att senast ha blivit utspelade och förlorat med så stora siffror som 5-1, något som knappast hänt oss under senaste femårsperioden.
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
37% (21)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
26% (15)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
21% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?
I år har vi mötts två gånger, båda gångerna nere i Skåne.
Den första matchen lirades 13 oktober i omgång 9, när det blivit helt tydligt att Luleå hade riktigt stora problem och blandade fint spel med helt värdelöst, späckat av misstag framför allt i försvaret. Vi gick ändå fram till ledning 0-2 inför tredje perioden men då gick Malmoe ikapp till 2-2 och tog därefter matchen till straffavgörande där Lassi tog allt medan Johan Harju satte avgörande 2-3 för oss. I efterhand hade man invaggats i en känsla att detta tar vi, men när Malmoe gav allt i tredje perioden avslöjades vi gång på gång och det kändes inte bra. Två pinnar där kändes lite av en stöld från vår sida; eller rättare: tack, Lassi för två poäng.
Andra matchen lirades också den i Malmoe den 12 november, i ett läge där Luleås hockey hade kollapsat rejält och alla ropade efter att spelare och tränare måste sparkas. Malmö hade koll på oss sedan matchen fyra veckor tidigare och körde igång en brutal tuta- och kör-hockey redan från nedsläpp. Vi blev tämligen utspelade. Första perioden stod vio emot till bara 1-0 men under andra rann det snabbt iväg till 4-0, innan Pite-Foppa la in en reducering 4-1 och sedan bevakade Malmoe enkelt matchen i mål och vann med 5-1 efter skotten 36-18. Vi var alltså tämligen utspelade och det hjälpte inte att Daniel Larsson i mål var delvis tveksam matchen igenom.
Efter att ha blivit så utspelade av Malmoe den andra matchen fick Luleå nog. Vi hann dessutom torska hemma mot HV med 1-4 två dagar senare, men spelarna och tränarna hade nu snackat ihop sig rejält och ändrade Luleås sätt att spela hockey. Därefter har vi spelat 15 omgångar och tagit 37 poäng - överlägset bäst i serien.
Detta som bakgrund till dagens match...