| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 13% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 27% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 23% |
· · 
Längre tillbaka plockade NHL över riktigt bra spelare från Sverige, sådana som mer eller mindre självklart skulle gå in i ett NHL-lag och inte sällan dessutom blir stjärna i nämnda lag.
När sedan NHL utvidgades och KHL fick grepp om de ryska spelare ökade behovet att rekrytera för NHL som satsade allt mer på att punktmarkera svenska talanger. Följden blev att de fick allt större inblick i den svenska marknaden och de draftade allt fler svenska juniorer och generellt blev det mer och mer inslag av svenskar tidigt i draftomgångarna.
Med mer satsning på scouter som hade koll på den svenska marknaden lyckades NHL-lag som regel utan vidare identifiera och draft de bästa svenskarna, även om en inneboende NHL-bias "spelarna ska vara stora och tunga" förstås var en black om foten.
Men dammsugningen av den svenska marknaden innebar vidare att man draftade många "på chans", spelare som inte alls skulle komma att utvecklas att kunna ta plats i NHL och vidare började man plocka över spelare allt tidigare för att placera dem i AHL. De svenska unga spelarna hajade inte förändringen utan fick blå dunster i ögonen och drog över direkt bara för att inse att de slösade bort två år av sin karriär på att sitta i buss nätterna igenom för att spela inför öldrickare i AHL, och detta för småpengar som var en betydligt mindre än vad de fått hemma. Dessutom tappade de två år av lugn fortsatt utveckling hemma.
Så småningom har detta tydliggjorts. T ex var enklaste grundkonceptet att drafta unga spelare från svenska topplag och naturligtvis blev en massa apor draftade under några år. När de väl kom över visades att där fanns inga stjärnor alls: de flesta fick ju inte ens chans att spela i NHL utan häckade bara i AHL där de visades inte hålla måttet. Några arbetade sig upp och in i NHL, men några stjärnor från Apan har inte säkert etablerats ännu; snarare komplementspelare, grythundar och liknande.
Men detta; att Apjunisarna inte räcker till är ju numera känt och antalet apor som senaste åren draftats till NHL är ju noll eller närmast intill. Några "bästigaste junisar" i landet finns inte kvar hos Apan: de har bara sekunda vara, om ens det numera.
Apjunisarna hade en generation där de lyfta upp många duktiga Skellefteågrabbar och än fler pojkar de i lönndom snott från Umeå och Norrbotten och visst var de duktiga, men de flesta var långt ifrån några stjärnor som samtidigt exporterades från många andra svenska städer. Min uppfattning är att kanske några kunnat utvecklas bättre, om de inte varit okunniga att dra över så snabbt för att blir rika stjärnor.
Att Apan och apsup-portrar inte hajar detta är ju förståeligt, eftersom de varit borta från svensk elithockey under överskådlig tid. Vi som varit med har sett många klubbar som haft en eller flera generationer av många riktigt duktiga junisar ta steget upp till seniorhockey och imponera. Det har skett i Luleå, i Djurgården, i Frölunda, i Pölsan, i HV, i Warulfven och så vidare. Och nu hade Apan några år.
Men hur det blir framöver?
Apan får räkna med att deras gratistillgång till dugliga junisar väsentligen är över och nu får de bli ett köpelag som alla andra enligt de villkor som nu gäller för svensk elithockey. Att de tappade Martin Lundberg, Petter Emanuelsson och andra är bittra erfarenheter som vi andra elithockeylag redan gått igenom och lärt oss moderna villkor. Aporna själva fattar det inte ännu. De lever ju kvar i en sektmentalitet som dög för 50-60 år sedan kanske, där de inbillar sig att de ska lyckas drilla in varje liten Apa att bli obrottsligt lojala mot Apan för hela livet.
Hade de inte haft denna fruktansvärda kommunaldoping med vilken de byggt upp en reserv på sjuttio miljoner - inte på något sätt av egen kraft eller skicklighet, utan endast eftersom de haft sådant uppseendeväckande tryck och press på politikerna att de t o m släckt julgranarna i kommunen för att kunna fortsätta fylla på Apkassan - skulle jag utan vidare ställa prognosen att nu faller Apan samman som ett korthus vilket de alltid gjort hela sin historia igenom.
Men om Näsan köper riktigt bra kan de nog hålla sig kvar i Elitserien SHL några år framöver. Men hur länge går det?