LL: Mest slentriangnäll kör nog jag med, för jag vet att alltid misstänkliggöra domarinsatser, utan att ens ha sett matcher. Vän av ordning kan undra om jag är alldeles förryckt, eller om jag bara driver med företeelsen. Själv vet jag inte besked, som vanligt. Men missar inte möjligheten att proklamera min enkla men självklara bedömning av domarinsatser i lulematcher: ? lule vann - domaren var bra. ? lule förlorade - domaren var kass.
Såg alltså ingen match på TV idag, men bläddrade på canal+ när ankan och hegerfors intervjuade bengt-åke och wikegård.
Fullblodet bengt-åke lät säkert som han skulle ha låtit, även om de förlorat.
Wikegård imponerade. Inte. Det sitter som en ryggmärgsreflex att djurgårdare aldrig klagar på domarinsatser, men wikegård är av annan ull, vilket han yllat med gång efter annan. Idag lät han dessutom som den uslaste av förlorare, när det gäller orden, men inte såg man någon känsla inte. Allt är bara ett spel, alltså? Konstigt. Kan det vara något positivt i det? Verkar mer kärringartat.
Ungefär som när jag definierar en domarinsats, efter en luleförlust...
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
38% (22)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
26% (15)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
21% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?
? lule vann - domaren var bra.
? lule förlorade - domaren var kass.
Såg alltså ingen match på TV idag, men bläddrade på canal+ när ankan och hegerfors intervjuade bengt-åke och wikegård.
Fullblodet bengt-åke lät säkert som han skulle ha låtit, även om de förlorat.
Wikegård imponerade. Inte. Det sitter som en ryggmärgsreflex att djurgårdare aldrig klagar på domarinsatser, men wikegård är av annan ull, vilket han yllat med gång efter annan. Idag lät han dessutom som den uslaste av förlorare, när det gäller orden, men inte såg man någon känsla inte. Allt är bara ett spel, alltså? Konstigt. Kan det vara något positivt i det? Verkar mer kärringartat.
Ungefär som när jag definierar en domarinsats, efter en luleförlust...