Luleå HF

Sven.Savage: Kan rekommendera hockeylabbets statistiska analyser.

Statistik visade exempelvis:
- Luleå hade fenomenalt målvaktspel
- Brynäs hade inte ett bra målvaktsspel
- Luleå hade fenomenal effektivitet men skapade inte särskilt mycket
- Brynäs skapade fler A-chanser i match 5 än något annat lag gjorde i någon annan slutspelsmatch 24/25. En ytterst kraftfull motsägelse till tesen att Luleå var fenomenala på att hålla Brynäs på utsida

Själv var jag väldigt imponerad av Omark i matcherna i Gävle. Inte bara för effektiviteten och också för hans förmåga att lugna ner spelet med puck. Tror en sån sak blir svår att ersätta, särskilt då Luleås silly season verkar styras en del av nostalgi (Engsund, tacklingsglade finländaren).

Peja: Kan rekommendera dig att avstå från satsestetiska analyser och i stället se på matcherna själv. Förutsatt att du kan hockey.

Du känner säkert till att det finns tre sorters lögn:
• lögn,
• förbannad lögn, och
• statistik.

En "duktig" satsestetiker kan utan problem visa hög signifikant korrelation mellan t ex antalet TV-apparater och frekvensen gonnorré i Sverige, och därmed övertyga de som trodde på satsestetiker att TV-tittande sprider gonnorré. Medan de som tänker själva tror annat.

Mycket säkrare än satsestetik är att se på hockeyn i fråga, om man nu har vana och kunskap att tolka det man ser.

I kvart och semi stängde vi väsentligen med motståndarna och de allra flesta mål - av de få de fick - kom när de slängde in puckar 2-3 meter framför vårt mål i hopp om att puckarna skulle studsa på någon med- eller motspelare. Mycket tråkigt att se på, men de kunde sällan spela fram bättre chanser.

I finalen var det delvis så också, Pölsan hemföll åt "myrhockey" - släng in puckarna lite hur som helst och hoppas på turen. Det spelar ingen roll om ett gäng satsestetiker får det till A-, B- eller Ö-chanser. Det är bara dålig hockey, hoppas på turen.

Dock ska sägas att Pölsan vid ett antal tillfällen ställde till med karusell i vårt försvar, kämpade bra efter sarg, fick hjälp av medspelare som screenade bort försvarare och puckförande pölsor lyckades komma fram till skottchans. Under serien såg jag hur snyggt spelare som Silfverberg, Trevigno och Rödin smällde in mål för Pölsan io sådana lägen och elegant satt puckarna i motsatta krysset, någon millimeter under ribban. När vi började finalen väntade jag att se sådant - men därav blev intet. Vet inte varför men puckarna gick utanför målet varpå TV4:s Rönnqvist kommenterade "det där var nära". Men grejen är den att de sköt aldrig haren, trots att sådana luckor alltid finns hos målvakter. I stället kom skotten som till magneter i vaktens plock.

Grejen var vidare den, att den Pölsan som fick sådant "bra" läge, nästan aldrig kunde passa till annan pölsa, dvs ha flera hot som försvårade för vakten. Detta eftersom Luleås försvar som regel markerade bort övriga pölsor. Pölsan med pucken hade inte annat val än att skjuta själv och detta mot en vakt som såg skottet och sådana skott går sällan i mål mot vakter av SHL-klass.

En gång kom Pölsan 3 mot 1 och då räknade man med att nu blir det som det såg ut under grundserien: pölsorna sätter 2-4 snabba pass till varandra och pangar in otagbart mål. Men den ende Luleåförsvararen var Erik Gustafsson, som bara la sig ned på isen och blockerade alla möjligheter för puckförande pölsa.

Luleå å andra sidan hade emellanåt lite svårt att komma in i zon genom spelvändningar eftersom pölsorna drog sig tillbaka och ställde upp med styrspel vid egna blå a la 90-tal. Men när vi kom igenom - antingen eftersom vi var för snabba eller eftersom vi hade spelare som inte var rädda för att göra bort en pölsagubbe - det var fr a Ponta, Shinnmin och Omark som skrämde pölsor som fegade ur och styrspelet krympte ihop. Poängen är följande: när vi väl passerat Pölsans styrspel var pölsaförsvaret inte mycket att hurra för. Luleå kunde enkelt passa förbi gubbe efter gubbe till dess att vi frispelat Luleåspelare som bara hade att panga in den.

Det är den hockey jag såg. Och som sagt, man behöver knappast någon som satsestetiskt visar det ena eller andra. Pölsans försvar när Luleå avslöjade det var så dåligt att vi enkelt spelade fram till chanser där vi framstod som hemskt mycket jätteeffektiva med hög %. Så hög % får man mot ett försvar som inte kan jobbet, då har man ingen anledning slänga bort puckarna på tur och otur och hoppas pucken studsar på valfri kroppsdel på någon spelare. Då kör man bara sönder försvaret med snabba pass till någon får läge att smälla in pucken.

Visst var Warden duktig med spaden. Han höll ungefär samma klass som tidigare Lassinantti, Anders Nilsson, Johan Gustafsson och andra Luleåvakter i slutspel, förutsatt att de är samspelta med ett väl fungerande lag utan puck.

Det stödet fick knappast Pölsans vakter. Att mena att
- Luleå hade fenomenalt målvaktspel
- Brynäs hade inte ett bra målvaktsspel
låter som att allt hänger på vakten. Nu har vi en lite mer nyanserad uppfattning om målvakter och deras samspel med utspelade i Luleå Hockey. I början av grundserien fungerade det inte alls och våra vakter släppte in ganska många mål. Nu i slutspelet hade Bulanhockeyn satt sig perfekt och vårt försvar var mycket svårt att tränga igenom.

Jag har tagit en rejäl funderare på saken och påstår att OM vi hade bytt målvakt med varandra, skulle Luleå antagligen ha vunnit finalen ändå. Ej säkert, men troligen.

SÅ var det. Och vad än satsestetiska självutnämnda så kallade experter kommer med för siffror som ska förklara vad vi sett, finns det ett helt överlägset sätt att bedöma saken. Genom att titta själv. förutsatt att man förstår vad man ser.