Peja: Vidare kan man läsa vad vi skrev här på Luleåsidan 2022, sedan vi torskat finalen mot Warulfven. Ungefär följande:
Det var en jämn final mellan två starka lag, som vann sina hemmamatch och det gick till game seven, som spelades i Delfinen. Game seven blev mycket jämn och stod 0-0 i senare halvan av tredje perioden. Då får Pontus Andreasson en chans från nära håll men skottet träffar ribban. Och relativt omgående smäller Virtanen till en puck från ungefär blå, men det blir ett hopslag, pucken ändrar riktning och går i mål. Sedan går Luleå fram allt man kan, men då droppar både 0-2 och 0-3 in och Warulfven blir svenska mästare.
Vår uppfattning efter finalen var att firma Omark-Andreasson var otroligt bra och utan vidare slutspelets bästa spelare. Det insåg Mitell och satte stora och starka spelare att punktmarkera Omark och dessutom spela hårt fysiskt, så hårt som domarna tillät.
Och det är hela saken.
Så kan man agera när man förlorat en final. Och därefter släppa det hela.
Pölsan valde att ljuga loss, förklara sig själva som hemskt mycket bästigast, medan Luleå bara hade tur med "en målvakt som tog puckar" samt "forwards som gjorde mål". Dessutom påstod man att vi hade spelare som filmade och fuskade och hela klubben, staden och landsändan ska "för evigt skämmas" för att ha fuskat sig till vinsten.
När man agerar så som pölserliga supportrar får man varsågod acceptera att svinhugg går igen.
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
37% (21)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
26% (15)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
21% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?
· · 
Det var en jämn final mellan två starka lag, som vann sina hemmamatch och det gick till game seven, som spelades i Delfinen. Game seven blev mycket jämn och stod 0-0 i senare halvan av tredje perioden. Då får Pontus Andreasson en chans från nära håll men skottet träffar ribban. Och relativt omgående smäller Virtanen till en puck från ungefär blå, men det blir ett hopslag, pucken ändrar riktning och går i mål. Sedan går Luleå fram allt man kan, men då droppar både 0-2 och 0-3 in och Warulfven blir svenska mästare.
Vår uppfattning efter finalen var att firma Omark-Andreasson var otroligt bra och utan vidare slutspelets bästa spelare. Det insåg Mitell och satte stora och starka spelare att punktmarkera Omark och dessutom spela hårt fysiskt, så hårt som domarna tillät.
Och det är hela saken.
Så kan man agera när man förlorat en final. Och därefter släppa det hela.
Pölsan valde att ljuga loss, förklara sig själva som hemskt mycket bästigast, medan Luleå bara hade tur med "en målvakt som tog puckar" samt "forwards som gjorde mål". Dessutom påstod man att vi hade spelare som filmade och fuskade och hela klubben, staden och landsändan ska "för evigt skämmas" för att ha fuskat sig till vinsten.
När man agerar så som pölserliga supportrar får man varsågod acceptera att svinhugg går igen.