Sven.Savage: Gästrikemodellen fanns inte då. Den kom senare. Inte tillräckligt insatt för att veta om han skulle kunna få dispens att byta klubb idag, ganska särskilda omständigheter med tanke på att Brynäs var hans farsas arbetsgivare och att hans äldre bror redan spelade i Brynäs vid tidpunkten. Det skulle kunna gå att argumentera för att familjen får ihop livspusslet lättare om alla tre är i Brynäs, men det är irrelevant nu.
Det som jag fortfarande undrar är hur en hockeytokig(?) stad som Luleå inte får fram fler elitspelare. Att Skellefteå snor spelare från byhålor i tidig ålder är knappast hela förklaringen. Det verkar till exempel vara väldigt ovanligt att era före detta spelares söner blir elitspelare, medan vi har otaliga exempel på det i Gävle. Slår sig inte spelarna ner i Luleå efter spelarkarriären eller vad kan en sån sak bero på?
Att en stad som Växjö inte producerar elitspelare förstår man ju, de har ingen hockeykultur, men Luleå har varit i högstaserien i årtionden men leverera på sin höjd lika många NHL-spelare som Västerås, och då är det antagligen en generös uppskattning. Det är ganska svårt att förstå varför ni inte är bättre på att få fram spelare, och rimligtvis måste det finnas en förklaring/analys som bortser från Skellefteå.
Peja: Förresten. Numera är såväl Piteå BB som Boden BB nedlagda. Ersatta av Sunderbyns sjukhus, vilket ligger i Luleå kommun. Illustrerande att befolkningen vid Norrbottenskusten organiseras i samverkan.
Så i framtiden slipper du oroa dig så mycket för hur många hockeyspelare som är födda i Luleå.
Och kan börja funderingarna angående hur många av DIF:s spelare som är födda på Djurgården.
Om du sedan kontrollerar kartan, speciellt avseende Norrbottenskusten, finner du, att Luleå är så pass inklämt att Staden/kommunen omöjligen kan växa mer. Eftersom Piteå, Boden, Kalix m fl ligger där de ligger.
Piteå, Boden, Kirunaklubbarna var de starkaste lagen i länet under lång tid. Först vid 1980-talet passerade Luleå och har därefter varit överlägset bäst i Norrbotten i snart 50 år.
Men de nämnda konkurrenterna hade väl utvecklade pojk och junissektioner, till skillnad från Luleå där ungdomarna splittrades i en handfull olika hockeyföreningar.
När hockeyn i Luleå så gick ihop tog man sig snabbt upp i elithockeyn och då blev det naturligt att duktiga spelare från andra kommuner i Norrbotten sökte sig till Luleå Hockey, som då satsade på att bygga upp och förstärka A-laget för seniorer. Men när det gäller pojkar lät man de utvecklas i sina respektive närområden där de hade vänner och familj.
När det gäller folkmängd är Luleå störst i länet, men samtidigt ett urbaniseringscentrum – många i Norrbotten flyttar till Luleå; många från Luleå flyttar söderut – så den stabila befolkningen är klart lägre.
Jämför t ex den befängda idén att efterfråga hur många djurgårdare som verkligen är födda på Djurgården, så kanske t.o.m. du inser hur korkat det kan bli, när man kräver att alla geografiskt ska dras över en och samma kam.
Med hänsyn till det geografiska läget, trängseln vid kusten den historiska och sportsliga utvecklingen är det mer rimligt att uppfatta Luleå, Piteå, Boden och Kalix som i praktiken en gemensam stad. Så ser vi det själva, och först när Apan började stjäla talanger bland pojkarna i Norrbotten har vi behövt agera. I första hand INTE genom att efterapa apan och lura småpjkar till Luleå innan de är mogna för det. Utan genom att arbeta för en samsyn bland länets klubbar om att låta barnen växa upp hemma och först när de börjar gymnasiet om de så önskar flytta till andra städer.
Det där har lyckats ganska bra och Apans tillgångar till Norrbottens barn har sinat betänkligt (även Umeå har stoppat stölderna till Apan).
Och under 90-talet utvecklade vi verkligen många egna duktiga spelare. Majoriteten i laget när vi tog glud 1996 kom från Luleå, men också Piteå och Boden. Att de var födda i sjukhus 30-60 min från Luleå BB var inget problem för oss. De kom ju från kustområdet i Norrbotten. Skulle Djurgårn avstå från pojkar ej födda på Djurgården hade de inte haft några spelare alls, exempelvis. Några gick från Luleå Hockey till NHL utan att bry sig om de föddes i Boden, Piteå eller Luleå BB och fick hyggliga karriärer typ Tomas Holmström, Mikael Renberg, Mattias Öhlund, för att nämna några som var och en hade bättre karriärer i NHL än någon Apspelare någonsin haft, oberoende av om de var födda i ”Skellefteå” (jättekommunen, utgör norra halvan av Västerbotten), Kiruna eller Valbo)
Men det var andra tider då. Endast ett fåtal spelare värvades till NHL från Sverige, medan det nu av olika anledningar spelar >100 svenskar där. Hade nuvarande läge gällt då kan du ge dig fan på att Luleå Hockey i mitten av nittiotalet levererat fler till NHL.
När det gäller Apans ”alla NHL-exporter” är ju sanningen att majoriteten aldrig fan spelat en NHL-match. Jäkligt få t ax Viktor och Adam har hållt sig kvar hyggligt men de flesta som ens tagit sig in har inte hållit länge utan försvunnit hem (läs Växjö)-
Men visst har klubbens satsning på egen utveckling av pojkar och junisar legat efter. Förutom när det gäller målvakter. Hardy Åström – den förste svenske målvakten att spela i NHL – kom från Svartöstan i Luleå, åkte Hurtigs buss 1, till Östra Skolan när han bröjade högstadiet – och först vid 23 års ålder lämnade han Luleå för att spela för Apan i den nya Elitserien. Blev kvar i Schtaan 3 år innan han drog till NHL; tror hans 15 års utveckling i Luleå hade mest betydelse för det.
Ja, och sedan kan du ju räkna in alla målvakter Luleå utvecklat i arvet bakom Myllys. De allra flesta är födda och uppvuxna i Luleå men dessutom har du sådana som kom till Luleå efter grundskolan och där ingår rätt många som tog sig till NHL. Så målvakter kan vi. Det har funnits elitserieomgångar där vi haft 3-4-5 målvakter, utbildade på Luleås hockeygym på isen, och ytterligare andra samtidigt i NHL.
Apropos ditt påstående ” Det som jag fortfarande undrar är hur en hockeytokig(?) stad som Luleå inte får fram fler elitspelare.”.
Eller räknar du inte målvakter?
Så, nu har jag radat upp förklaringar för dig och även om Luleå/Norrbotten har helt andra förutsättningar än Gävle/gästrikland tror jag att du förstår om du anstränger dig.
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
38% (22)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
26% (15)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
21% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?
· · 
Det som jag fortfarande undrar är hur en hockeytokig(?) stad som Luleå inte får fram fler elitspelare. Att Skellefteå snor spelare från byhålor i tidig ålder är knappast hela förklaringen. Det verkar till exempel vara väldigt ovanligt att era före detta spelares söner blir elitspelare, medan vi har otaliga exempel på det i Gävle. Slår sig inte spelarna ner i Luleå efter spelarkarriären eller vad kan en sån sak bero på?
Att en stad som Växjö inte producerar elitspelare förstår man ju, de har ingen hockeykultur, men Luleå har varit i högstaserien i årtionden men leverera på sin höjd lika många NHL-spelare som Västerås, och då är det antagligen en generös uppskattning. Det är ganska svårt att förstå varför ni inte är bättre på att få fram spelare, och rimligtvis måste det finnas en förklaring/analys som bortser från Skellefteå.