Luleå HF

Sven.Savage: Silfverberg ledde en nykomling till serieseger och SM-final. Som ung grabb ledde han Brynäs till SM-guld. Som ledare är han enorm i SHL.

Bäckis är rik som ett troll men har tränat i flera år för att göra comeback i Brynäs. Det lätta och normala hade varit att lägga av.

Vem vet vilka som får kvala, men skulle inte rekommendera att betta på Brynäs som ett av kvallagen. Tror Leksand blir det ena kvallaget, kanske Timrå det andra. Särskilt Leksand ser väldigt svaga ut på pappret.

För Luleås del hade jag varit mer orolig inför 26/27 när Bulan inte längre tränar laget. Bulan är en garant för framgång.

Peja: Och avslutningsvis. Du söker svar på varför Luleå utvecklat så få egna produkter i form av utespelare, födda i Luleå.

Jag har inget säkert facit.

Dock är det nog egentligen bara under senaste 15 åren det verkat så. D v s under den tid då Luleås Hockey styrts av Röken och Bulan.
Kanske den inte lockat folk, kanske Rönken/Bulanhockeyn inte varit tillräckligt förlåtande till unga spelare som gör misstag?

Tror nog att vår geografi och närhet till andra klubbar som satsat hårt på att utveckla pojkar och hitta talanger också påverkat. Tänk t ex på hur Djurgårn kunnat hämta duktiga spelare från Hammarby och Huddinge under massor av år och inte behövt göra det själva.

Och visst kan Apans vilja att gå på talanger i Norrbotten tidigare ha påverkat negativt.

Vidare finns det i en stad som Luleå möjligheter till så mycket annat; utbilda sig, flytta vidare, mer möjligheter till att satsa på musik och annan kultur och allt möjligt, som kan vara svårare att satsa på i orterna längre bort från oss speciellt i Kiruna-Malmfälten. Där hockey fortfarande är lika nära och tillgängligt som t ex när bröderna Salming kom fån skolan och ut för att spela hockey på gatan eller på is om det fanns möjlighet.

Vet alltså inte något säkert svar på din fråga, men ovan har du några tankar.

Och ett vet jag. Det gäller inte målvakter.

För där är vi snarare bäst i landet.

Och den säkra förklaringen till det är "Arvet bakom Jarmo Myllys". Det är 25-30 år sedan han spelade för Luleå Hockey men de som var med glömmer det aldrig.

Det gäller inte bara pojkar som blir målvakter utan också målvaktstränare där vi haft f d Luleåmålvakter som Erik Granqvist, Daniel Henriksson, Gusten Törnqvist och - viktigast av dem alla: Linda Blomkvist och med sådan kvalitet på utbildningen får vi nya målvakter dels från Luleå, dels från andra ställen i landet där de sett och förstått var man ska söka sig för att få bäst utbildningen. Tror att även en del av alla de egna målvakter vi utvecklat i Luleå senaste tjugo åren kommer att ta upp samma syssla och medverka till att Luleå fortsatt kommer att ha det bra på målvaktssidan.

Och det är otroligt skönt, ska man erkänna. Målvakten är så viktig, ofta helt avgörande för ett lag och att senaste 15 åren varit i princip självförsörjande på den posten har varit så underbart.

Jag vet ju att innan Luleå var det Pölsan som, tror jag, var bäst på att utveckla vakter, i kraft av jävligt duktig tränare och satsning. Men det sket sig av någon anledning. Han blev sjuk, har jag för mig, och återväxten höll inte måttet? Så numera har ni ofta problem att få ihop fungerande vakter. Och kanske var det det som tog gludet av er. Inte för att era vakter var super när de var hela. Men att när det blev tufft för utespelarna och de sviktade mot svåra Luleå hade ni behövt vakter som kunnat stjäla matcher åt er. Det hade ni inte.

Peja: Ja, det var just det. Silfverberg uppfattade man som omöjlig att stoppa och han drog med sig hela laget när ni spöade Apan i final, innan pojkarna stack till NHL.

Hade nog trott, av Pölsans alla segrar i grundserien, att han skulle vara likadan nu. Men icke.

Han fick ju sällan chans att briljera med snyggt samspel, han fick sällan stå helt naken från vänster tek typ och smälla in mål.

Tror att Luleå var för jobbiga för honom och neutraliserade det mesta. Det kostade för mycket och han kunde inte leverera.

Hur många mål gjorde han totalt i finalen? 2 tror jag. Och det ena hyllades han för eftersom det räddade er till en andra vinst, men sanningen är att det var ren bonnröta: han lyckades bara beta den i målriktningen med en massa ben och klubbar emellan.

Ljusår från hans "vanliga " slagskott i bortre krysset.

Jag trodde det var någon fnurra i laget eftersom ni vek ner er så lätt. Men det kanske mer handlade om ålderströtthet.

Ackis, innan han åkte över, bar ju hela Pölsan på sina axlar. Men orkar han göra detsamma nu? Och kan han det överhuvudtaget, när han möter det tuffa spelet utan puck som inte lämnar många gratischanser till pass eller skott?