eltifoso: , Peja: och janersa: Kloka synpunkter från er alla. Hockeyn har förstås utvecklats under den här tiden från en hobby - där spelarna huvudsakligen hade arbete eller studier som huvudsyssla - till dagens professionella sport där många spelar ihop pengar och för en del enorma belopp som delvis ger dem försörjning när de lagt klubban på hyllan.
Och viktig kunskap när man jämför med t ex ryska lag där - i stort sett CSKA - där spelarna var heltidsanställda "militärer" med enda syfte att träna och spela hockey.
Allt detta innebar förstås att det inte fanns kapacitet och utrymme för något mer avancerat sätt att spela hockey på. Den hockey som Rönken införde och Bulan fortsatte skulle inte kunnat genomföras. Det handlade mer om att försvaret var två backar som fick göra sitt bästa när motståndarna spelande medan de egna linorna till stor del var kvar vid bortre blå (eller vid röda beroende av aktuella regler) och kunde hänga på sarg och vila. För att ha kraft att explodera när/om de fick långpass. Skott mot mål avlossades generellt från slottet och målvakterna agerade mer som fotbollsmålvakter med spade och gick de ned var de inte i butterfly utan för att "slajda". Så målen rasade in mot båda håll och publiken fick se på målrik hockey.
Var det "roligare"?
Ja, i ögonen på självutnämnda hockeyexperter (som egentligen är experter på stavhoppning, trav, skidor eller annat) låter det ofta så.
Men för de som begriper hockey är det självklart att uppskatta den hockey som syftar till att göra mer mål än motståndarna, även om man hittar olika vägar dit.
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
38% (22)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
26% (15)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
21% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?
Och viktig kunskap när man jämför med t ex ryska lag där - i stort sett CSKA - där spelarna var heltidsanställda "militärer" med enda syfte att träna och spela hockey.
Allt detta innebar förstås att det inte fanns kapacitet och utrymme för något mer avancerat sätt att spela hockey på. Den hockey som Rönken införde och Bulan fortsatte skulle inte kunnat genomföras. Det handlade mer om att försvaret var två backar som fick göra sitt bästa när motståndarna spelande medan de egna linorna till stor del var kvar vid bortre blå (eller vid röda beroende av aktuella regler) och kunde hänga på sarg och vila. För att ha kraft att explodera när/om de fick långpass. Skott mot mål avlossades generellt från slottet och målvakterna agerade mer som fotbollsmålvakter med spade och gick de ned var de inte i butterfly utan för att "slajda". Så målen rasade in mot båda håll och publiken fick se på målrik hockey.
Var det "roligare"?
Ja, i ögonen på självutnämnda hockeyexperter (som egentligen är experter på stavhoppning, trav, skidor eller annat) låter det ofta så.
Men för de som begriper hockey är det självklart att uppskatta den hockey som syftar till att göra mer mål än motståndarna, även om man hittar olika vägar dit.