Luleå HF

eltifoso: Vi är glada för att hockeyn kan sprida sådana fina budskap!

Apropos justa hockeyspelare.

I den utmärkta podden ”Inget halvvägs” pratar man med Oscar Engsund, vår härlige back som kan dela ut tacklingar som får hela Delfinen att jubla. I en av träningsmatcherna – tror det var mot MooDoo – i augusti la han en sådan där perfekt tackling på en MooDooist mot sargen bakom vårt mål. MooDooisten i fråga trodde han skulle hinna förbi Engsund och sträckte sig på ett sådant sätt att Dngsund utan risk för att träffa huvud eller annat kunde lägga all kraft på bröst mot bröst och manglade MooDooisten totalt.’’

En skön upplevelse att se Englund tacklas. I början av hans karriär lyckades han inte lika bra. Folk hoppade åt sidan varpå bara knäet blev kvar och då blev det i stället ”knätackling” och avstängning.

Men det fanns värre. Engsund berättar bland annat om hur han mötte Pölsans nuvarande sportchef Johan Alcén, som skulle lägga en offensiv tackling på Engsund, men när han såg att det var Engsund han skulle tackla valde han i stället att kasta sig mot sargen och sedan ligga kvar och flin åt Engsund, eftersom han visste att Engsund precis kommit tillbaka från matchstraff.

Och visst, fusket lyckades. Engsund blev avstängd igen.

På Aftontrasan hade de en självutnämnd hockeyexpert i form av en person uppväxt i den gävliga staden, som spelat junishockey för Pölsan men som var för dålig och fick sparken och framsläpade sedan 14 säsonger som tätt kass senior i Mörrum, Östervåla, Skutskär och i Norge, med ett fulspel som några säsonger tog honom till toppnoteringar på 65 utvisningsminuter per säsong.

Denne vidrige figur är alltså en pölsasupporter i lönndom, men skicklig i att dölja det och man måste ta del av många av hans så kallade alster för att upptäcka att det genomgående är Pölsan han favoriserar. Inte oväntat, han bor ju i den gävliga staden.

Han skrev en artikel om Engsund när denne var i början av sin karriär. Så här skrev pölsasupportern:

”I samhället gör man ibland bedömningen att vissa personer är för farliga för sin omgivning för att få vara ute på gator och torg. De blir inlåsta på livstid, även om det (oftast) slutar med ett tidsbestämt straff.
Där väger allmänhetens säkerhet tyngre än den enskildas personens frihet.
Jag tycker att svensk ishockey bör ta en liknande diskussion.
Är övriga spelares säkerhet viktigare än rätten för en enskild individ att få fortsätta spela ishockey?
Är vissa hockeyspelare för farliga för att få delta i spelet ishockey?
Hur många långa avstängningar för farligt spel kan en spelare få och fortfarande släppas ut på isen?
Vi har dessvärre kommit till ett läge där de här frågorna behöver diskuteras.”

Däremot glömde den illvillige pölsasupportern att ta upp hur Alcén fuskade och genom detta mygel åstadkom ett matchstraff på Engsund. Ett fusk, som var del av de motiv som den vidriga pölsaiten lyfte och krävde livstidsavstängning på Engsund.

En ohelig allians mellan en fuskande iölsaspelare, numera sportchef i klubben, och en låtsasjournalist som i lönndom är en pölsasupporter, boende i den gävliga staden.

Vi kan kalla låtsasjournalisten, den misslyckade fulspelaren för Hans Abrahamsson, eftersom han heter så:

Jag har länge funderat på om jag överhuvudtaget skulle ta upp detta. Hade bestämt mig för att avstå. Men sedan tvenne pölsasupportrar missuppfattat Luleåspelarens fina stöd till pölsavakten – medan övriga laget och publiken skamligen ustödde sin målvakt – tycker jag det kan vara på sin plats att påminna obehagliga pölsor om Matteus 7:3-5:

Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta ut flisan ur din broders öga.