Luleå HF

Peja: OROLIG FÖR DIG

Peja, jag är både besviken och bekymrad.

Du har upprepade gånger noggrant informerats om att du inte för en saklig diskussion. Men du men du lyckas inte skärpa dig.

DEN AKTUELLA FRÅGAN

Helt korrekt skriver du ” Det som har diskuterats de senaste dagarna är alltså hur det kan gå för Luleå andra halvan av grundserien (med anledning att vi ligger nere i bottenskiktet av tabellen).” men sedan tappar du omedelbart greppet.

DITT ARGUMENT

Du och andra har framfört att Pölsan och Huva i motsvarande lägen inte tog till sig att de riskerade kval, och lyfter detta som argument för att detsamma gäller för Luleå.

MITT SVAR

Jag har svarat att det tror jag inte och lyft ett antal sakliga skäl för min tro: Luleå saknade stor del av laget inledningsvis, eftersom spelare inte väntades kunna ansluta i spel förrän om många månader och dessutom hade vi en handfull skadade som inte kunnat rehabiliteras och gå in på sommarträning.

Vi fick fylla på med reserver och juniorer som inte höll tillräcklig erfarenhet för Bulanhockey och resultaten gick oss emot.

Akut kunde vi inte ändra på allt men på sikt gjorde vi alla åtgärder i princip enligt genomtänkt önskelista. Vi tog nyligen in Omark, Shinnimin, Tardif, Leskinen och Laxonen samt lånade ut Ihs-Wozniak samt bad Kotkansalo gå. Allt detta har i princip skett på några veckor och Luleå har bara spelat några matcher efter det.

Dessa matcher har vi visserligen förlorat men redan visat ett mycket bättre spel – mot Plastjö årets bästa insats bl a – och det lovar gott. Det här kommer att vända. Men visst, spelarna i laget har haft det tungt under hösten och orken att kämpa är inte helt där än. Vi har tappat sugar hela serien och det tar tiden att rycka upp sig helt och undvika slarv och misstag.

Och senast mot Warulfven ramla vi ned igen. Inledde fenomenalt men misslyckades komma in i zon i ett PP och Vips! blev vi blöta och all lagets energi föll till botten igen. Men märk väl: detta var ett undantag och på intet sätt illustrativt för hur vår hockey nu kommer att bli när vi genomfört alla nödvändiga förbättringar av truppen. Bara att bryta ihop efter matchen och fokusera framåt.

Vidare har vi en organisation som är strålande från styrelse till direktörer, sportchefer och tränare. Alla arbetar tillsammans mot samma mål och har gjort ett strålande jobb senaste 7-10 åren; det kunde blivit glud 2020, 2022, 2025 som exempel på det. Spelarna har offentligt förklarat att de respekterar och tror på tränarna och likaledes har ledningen högre upp förklarat att tränarna sitter extremt säkert.

Spelartruppen fungerar, med ledare i omklädningsrummet och på isen i form av Erik och Limpan och det ifrågasätter ingen.

Kan detta Luleå jämföras med Pölsan och Huva?

Absolut inte, påstår jag. Dessa lag höll i åratal på med att hamna i kval upprepade gånger och föll till slut ned i allsvenskan och orsaken var att klubbarna inte var samspelta och organiserade och åtgärder för att få ordning på detta lyckades inte alls. HuVa köpte in massor av spelare utan att fråga sig vad är det vi behöver, hur kan dessa inköp passa in, hur kan de fungera i truppen, hur får vi lämpliga ledare i omklädningsrummet? Medan Pölsan körde sitt klassiska under alla är: lyckas vi inte så utser vi tränaren till syndabock och sparkar honom, En säsong sparkade de t.o.m. inte bara tränaren utan senare tränarens inköpte ersättare.

Inget fungerade som det skulle i de två klubbarna och nu, när HuVa kommit upp i SHL ligger de åter på kvalplats efter halva serien, medan Pölsan lyckades utmärkt fjol och halvbra i år – i mångt och mycket p.g.a. hemvändare men svårt att säga hur det blir på sikt.

DITT SVAR

Saknas.

Hade det inte varit enklast att erkänna att jag hade rätt. Luleå vs. HuVa och Pölsan tidigare lägen skiljer sig på i stort sett alla viktiga punkter och möjligheterna att jämföra lagen är starkt begränsade.

Men det har du inte erkänt. Varför? Och vad gör du i stället?

DU TAR FRAM PÖLSABOCKEN

Eftersom du inte klarar av att fortsätta diskussionen med sakliga argument hittar du i stället på. Bedrägligt formulerar du om den aktuella frågan och hittar på att det frågan gäller att jag påstår att det är 0% risk i universums evighet att Luleå skulle få kvala, ungefär, som var det skrivet på den elfte av Moses stentavlor.

Du formulerar fram ett extremt och medvetet absurt och bedrägligt argument, blåser upp det helt ur proportion, lägger det i min mun. Och attackerar med glädje det argumentet, och därmed falskeligen mig.

Detta är en sedan antiken väl beskriven falsk argumentationsteknik, vanligt förekommande vid politiska diskussioner då, och tyvärr i ökad omfattning även nu.

Kort sammanfattat avstår man från att argumentera sakligt utan formulerar fram ett argument/uppfattning som man påstår att debattmotståndaren har fört fram ”bygger i stället en ”halmgubbe” (se strawman) som man gladeligen kan attackera.

Halmgubbe i gävlig miljö kan lämpligen betecknas som en Pölsabock.

Som alla vettiga inser, är det meningslöst att svara på en Pölsabock. Den sakliga och logiska argumentationen har upphört.

VARFÖR GÖR DU SÅ HÄR?

Jag har försökt fundera på det och kan se några skäl.

1. Du förstår inte bättre? Du har länge omgivits av personer där du lyckats vinna diskussioner eftersom frågorna som diskuterats varit enkla. När du någon gång inte lyckats har du hemfallit till att köra en Pölsabock och därmed dribblat bort de oerfarna motståndarna. Det är inget att skämmas för: så har människor i alla tider uppfört sig. Men det gör inte att det blir rätt. Det ÄR fel.

2. Du kan inte erkänna att du har fel? Om man är van att diskutera i enklare omgivning och så småningom finner sig ansikte mot ansikte med någon som är mer kunnig och/eller kompetent är det lite av en chock att plötsligt upptäcka att man har fel. Fenomenet gränsar till s k omnipotens och är lite svårt att hantera. De flesta inser att enklast hanterar man det hela genom att erkänna att man har fel när man inser att man har fel. Men andra klarar det inte och hemfaller åt bedrägliga argumentationstekniker och det kan fungera. Men knappast om motståndaren har hög kompetens och kunskap för logisk och saklig argumentation.

3. Biologiska orsaker? Vanligen på nätet handlar det om att folk debatterar när de är på fyllan, men det kan också handla om förändringar beroende av hög ålder eller andra somatiska sjukdomar som påverkar hjärnfunktioner. Det hoppas och tror jag verkligen inte gäller dig förstås.

Detta om detta. (När det gäller det du skrev om Apan gör du återigen en extrem Pölsabock men det bemöter jag inte i detta inlägg och inte heller dina förvirrade tankar om journalister. Jag håller mig nämligen den aktuella frågan för detta inlägg.)

Sven.Savage: Min utgångspunkt är inte att man vinner eller förlorar diskussioner när diskussionen i sig är spekulativ. Det är fortfarande bara spekulationer hur Luleås säsong kommer att utveckla sig. Eftersom det inte har spelats än vet ingen, och det finns därför inget rätt eller fel. Därför är det obegripligt att du anser sig ”vinna” en sådan diskussion när du i själva verket också gissar och spekulerar. Man kan ha argument bakom varför man tror på sina gissningar och spekulationer, men det är fortfarande just gissningar och spekulationer hur det kommer att gå, och inte fakta. Och du kanske borde ställa dig frågan varför det är så viktigt för dig att utropa dig själv till ”vinnare” i diskussioner? Vilken argumentationsteknik är det att ständigt angripa motståndaren med personangrepp, ständigt påpeka sin egen förträfflighet och ständigt utropa sig själv till ”vinnare” i diskussionen? Och vad är syftet med att ständigt lägga in en bild på Abrahamsson; tror du jag blir kränkt över det eftersom vi båda råkar komma från Gävle?