Ek har hittills marginalerna med sig. Ville nästan inte ta i det innan matchen är slut, men han fixar det hittills trots att han t.ex. ofta glider ur situation för sent.
Det ena gör det andra. Gör man mer rätt så ser man att det lönar sig och då kämpar man inte i onödan.
Jag är säker på att vi kämpat tidigare också, men när man kämpar i vacuum som blir det lätt att man känner sig hjälplös, så det ser ju meningslöst ut. I hjärnorna kämpar man nog bra mycket mer än vi kan tro.
Bara en dryg minut kvar och vi har hittills överträffat de flestas förväntningar. När vi väl haft anfallsspel så har vi varit livsfarliga. Det är nästan så vi hade kunnat leda med ett mål till.
Nu har vi en otroligt spännande sistaperiod framför oss.
Det jag sagt, även om man måste läsa noga, är att lägga ut skall följas upp av ett medvetande från alla spelare vart pucken läggs ut och det är där fokus skall läggas.
Paniklägger man ut var som helst får vi inget uppföljande tryck och det ger oss inga favörer.
Dicken är skyldig till det här fenomenet vad jag har sett tre gånger den här matchen så hur klok han än är så har inte han heller löst ekvationen att få ur pucken ur zonen.
Vi har mer och mer fastnat i egen zon den här perioden och varje jävel som väljer att vara nonchalant att få ur pucken har i det läget valt att spela på tok för länge i försvarsposition med i kvadrat stigande mjölksyrenivå. Det börjar att vara dags att inse konsekvenserna av sina handlingar.
I TV har kommentatorerna sett till att såga MoDo i stället för att fortsätta hylla nybörjarna från Allsvenskan. Bra faktiskt för det är sant och på tiden. MoDo måste få stark kritik för sitt naiva spel och sin degenerarande spelform.
Spelet i egen zon belyses och även försvaret mot kontringar när vårat lätt chansartade anfallsspel misslyckas och vi får kontringar emot oss. Vi hamnar i numerära underlägen i de kontringarna.
Man pratar om om att vi räknar fel och det är säkert rätt, men räkningen börjar faktiskt innan varje pass man gör i anfallszonen. Gör vi ett dåligt pass som innebär att motståndarna bara behöver tänka framåt så hinner man inte börja räkna. Det är bara ett faktum att vi blir utnumrerade. Det är det jag tycker händer hela tiden.
I fotboll känns det lättare att se vad som är anfallssspel, mittfält och försvarsspel. Det är nästan inte frågan om mittfältsspel i hockey eftersom det börjar i försvarzonen. . Men press på pucken omedelbart är väl i alla fall ett viktigt moment.
Karlin verkar i alla fall hålla med mig om att vi spelar med "vuxet" i försvarsspelet. Vilket verkar vara mer enkelt och efter de kompetens vi har för tillfället.
Då kommer den sportsligt orättvisa andraperioden, för båda lagen.
Hur skall vi orka om vi låter motståndarna bli kvar i vår zoon. Frågan är svaret och kanske är vår tydliga restriktion från ledarna svaret. Att fega och få pucken ur zonen i stället för att vara överkonstruktiva. Gäller bara att få ut den så att en anfallare kan sätta press på pucken direkt så vi hinner få till ett och annat byte.
Klarar vi den här perioden så behöver vi kanske inte få gamnacke här i gästboken för tidigt.
Bernhardt beslutar sig för att droppa en myra mitt i plan som siste man i stället för att lägga djupt.
Helt klart är att vi kan, men vi kan inte göra det under press så det är som i lumpen. Göra gång på gång på gång på gång. Tillslut vet man hur man monterar en AK4:a.
Vid Frölundas mål så är jag säker på att Rubins som var det närmaste från målgöraren skulle se Märklin-tågbanebiten som låg där framför Modos mål, om han fick se reprisen och inse att han bara skulle använda sina kilon att köra över målgöraren som nu bara åkte på spåret oantastat.
Ojojoj! Ber om ursäkt. När Klingberg fick pucken så tittade jag bort och tog en chokladbit, det kändes att det var kört, trots att det var många många meter kvar innan avslut.
Själva PP var väl inte så dåligt även om det var blygsamt.
O'Regan visar ju att han har ett bra spelsinne, men kapaciteten håller inte så hög nivå som är nödvändigt för svensk elit.
Jaha! Där fick vi ett mål till emot oss. Och de gör ju vad vi inte gjorde. Man lappar till av Kung och fostervatten, utan ursäkter.
Det var just det O'regan saknar. Jävlar anamma och just när det gäller Det är ganska otypiskt amerikaner, vilket är det jag tycker är så synd. - För det är ju exakt vad vi behöver.
De får gärna stappla omkring på skridskorna, ha dåligt spelsinne, bara de kan det vi har svårt att kunna. - Klappa in puckjäveln i mål när det behövs.
Ja, det är ju typiskt. Han höll inte många minuter uppe bland de hårda pojkarna. Var det slumpen, eller att han låtits lata till sig i på för låg nivå?
Regeln att man inte får ta timeout när man slagit en icing fick jag lära mig förra matchen av en "lärde". Hade ju tanken om varför tar man inte timeout då.
En helt logisk och klok regel i alla fall som jag inte reflekterat över tidigare, konstigt nog.
Så utöver det så blir ju timeouten mer selektiv för "verkliga" skillnader.
Vi kommer i alla fall inte att vinna den här matchen med det här spelet ändå.
Om sanningen skall fram så får vi under perioden färre och färre möjligheter till riktiga chanser.
Frölunda kommer å sin sida väldigt lätt till sina möjligheter, ibland så funderar man på om de ens märker att det är motståndare i vägen. lägger man till att vi bjuder dem på lägen dessutom så ser det svårt ut.
Som tur är så har vi , som alltid verkar det, en stor möjlighet att spela bättre.
I det sista försöket tror jag du kom betydligt närmare sanningen. Det var helt realistiskt.
Frågan är hur man kommer tillrätta med det.
Det som "verkar" som kämpaglöd kan ju snarare vara brist på kompetens eller brist på självförtroende på hur man skall göra i den här lagkonstruktionen. Antagligen en kombination.
Detsamma gäller antagligen även det övriga du nämner. Så det kan såklart vara en ledarfråga.
Men är det verkligen så att en sann ledare exakt vet hur man skall sätta ihop rätt spelare med andra spelare för att skapa rätt magi? Eller kan det vara så att en sann ledare står för sin idé och låter spelarna få chansen att hitta rätt under en längre tid?
Det kanske är en kombination av det också.
Det jag saknar i debatten är de konkreta förslagen som inte bara handlar om att den ena eller den andra inte skall spela, eller att man skall värva någon X som skall göra det ingen annan kan. Det blir så konstigt i kritiken. Det må vara att man tycker att man kan åka skridskor, men betyder det att man vet exakt hur man skall komma tillrätta med problemet? Speciellt när man själv, trots att man kan åka skridskor, inte kommer med konkreta lösningar som verkar rimliga.
Jag är själv kritisk till det jag ser. men jag ser inga andra rimliga lösningar än att få ihop det man har att jobba med. Bara baskunskaper om hur det fungerar i verkligheten alltså. Hur man skall göra det, vet inte jag. Även om jag ser vad som saknas.
Det blir ju en snårig historia att å ena sidan skapa trygghet så att spelarna slipper översköljas av panik, samtidigt som man tydligen skall vaska om i formationer fram och tillbaks hela säsongen för att det inte fungerar som man vill.
Något måste göras, ja. men det borde ju vara något som skapar trygghet och igenkännande i alla fall.
Värva. javisst. Varför inte värva världens bästa spelare?
Nähe! Jag tänkte väl det. värva varenda ledig spelare?
Kanske inte det heller?
Sparka alla som vi här tycker är dåliga. - Blir inte många kvar.
Karlin har en svår uppgift. Kan en annan tränare trolla fram magin i den trupp vi har? Ja kanske det. Vilken tränare är det?
Jag tycker det verkar komplicerat. Vi har ju det vi har och det ser inte ut att finnas uppenbara förstärkningar, för jag ser inga uppenbara förslag här.
Gavelo: Fast det är ju meningslösa önskedrömmar som inte går att göra något åt. man har ju vad man har och man skaffade vad man kunde innan man såg facit.
Oavsett om vi drömmer om outstanding spelare så är vi tvingad att putsa vår bajskorv.
Ok. Chansen rent statistikiskt är ändå att vi klarar det här. Skir i stavningen, orkar inte fixa det.
Gör vi det så är det inte så långt kvar.
Vi må vara sämst i världen, men vi har ändå statistiken med oss.