Bad_Brett

Zource: Det finns personer arbetar sig upp. Karlin är en av dem. Men är verkligen Hinken det?

Under två säsonger som J20-tränare, lyckades han faktiskt vinna ett silver. Visserligen med spelare som Ullmark, Victor Olofsson, Kempe, Hägg och Timashov till sitt förfogande, men ändå.

Därefter belönades han med rollen som assisterande tränare i MoDo. Första året Hinken stod i båset slutade vi sist. Andra året fick han sparken och MoDo åkte till slut ur SHL.

Året efter tränade han Sundsvall i Hockeyettan. Efter det stod han återigen utan jobb, tills han tog över som tränare för Örnsköldsviks HF i mitten av säsongen 17/18.

Vid det här laget såg inte CV:t speciellt starkt ut. Han enda riktiga senioruppdrag ledde till en sistaplats och senare sparken. Så man kan undra: Hur fick egentligen Colorado upp ögonen för just Hinken...?

Hinken jobbade som scout i tre år innan han helt plötsligt blev anlitad som General Manager för MoDo. Där och då kändes det bra att få in någon med ett stort MoDohjärta, men när man börjar fundera över det hela... vad hade han egentligen åstadkommit som gjorde han fick jobbet som scout i Colorado, eller ännu märkligare, rollen som GM?

Värvningarna av Bernhardt, Näsén, Woods, Vigneault och Dickinson var riktigt bra. Men när man börjar lista alla misslyckade värvningar, är det rimligt att ställa sig frågan:

- Var det Hinkens briljans som gjorde att vi gick upp, eller var det snarare tillfälligheter? Vi hade ju faktiskt ett bättre lag på pappret 19/20 som var ett resultat av Sundlöv och Glaser - två sportchefer som inte står speciellt högt i kurs i Övik idag.

Hinken har varit i MoDo i snart fem säsonger, och bortsett från en handfull lyckade värvningar under de första två säsongerna, så har han egentligen inte lyckats med någonting. Så varför tyckte styrelsen att just Hinken skulle belönas med ett nytt treårskontrakt...?

I tre säsonger i följd har vi haft seriens sämsta backupmålvakt. I tre säsonger i följd har Hinkens misslyckats med förstärka laget under säsongen. Det är närmast en bedrift att lyckas plocka in så många spelare som inte kan göra poäng. Hutsko, Benson och Anderson har tillsammans spelat 54 grundseriematcher utan att göra poäng. Tillsammans är de -18.

Men faktum är att inte ett enda nyförvärv som Hinken har plockat in de senaste tre säsongerna har varit någon dundersuccé. Varför förtroendet för just Hinken tycks vara oändligt är väldigt svårt att begripa när man börjar titta på helheten...

NuMo: Som du vet har jag (och många andra för den delen) flaggat för detta under en ganska lång tid. Tro't eller ej, jag är inte en person som njuter av att sitta och skriva negativa saker om klubben i mitt hjärta en fredagskväll. Jag ville att Hinken och Karlin skulle lyckas. Glädjen över avancemanget blev ännu starkare just eftersom det var de två som tog oss upp.

Men jag har ögon att se med. Hinken har knappt lyckats med ett enda nyförvärv de senaste tre säsongerna. Och Karlin har bara sett tröttare och tröttare ut.

Så hela det här resonemanget med "Vi ska inte agera i panik, det finns ingenting bättre att tillgå just nu" är helt befängt. Det är precis tvärtom. OM vi hade vågat agera när det _INTE_ var panik, så hade vi sluppit hela det här dilemmat.

Det är mycket "sunk cost fallacy" över MoDo just nu. Dvs, "Aja, vi har nyss förlängt med Hinken och det är svårt att hitta någonting bättre just nu, så därför fortsätter vi på den inslagna vägen!".

Detta är någonting många har svårt att begripa. Dvs, vi skulle kunna sparka Hinken och halva spelartruppen, halka ner till plats 7 och missa slutspel... men detta skulle fortfarande kunna vara positivt i det långa loppet. Även om Freddan inte hade tagit en enda poäng, så hade det fortfarande varit 100% rätt att skeppa Karlin. Frågeställningen får ALDRIG bli "Tänk om det inte finns någonting bättre...?". Frågeställningen måste alltid vara "Motsvarar nuvarande lösning våra uppsatta mål?". Om svaret är "nej", så skall en förändring alltid göras.

1921ofHockey: Bland det första Hinken gjorde som GM var att släppa vår bäste back på pappret, Ytterell, som hade två år kvar på kontraktet.

"Vill man inte spela i MoDo ska man inte spela i MoDo", var Hinkens tydliga besked.

Där och då oroade jag mig för att det var ett för djärvt drag. Att han inte skulle lyckas hitta någonting likvärdigt. Då svarade han med Bernhardt och Näsén.

Spola framåt några år och...

- Hinken håller en plats öppen för Norlinder, som vill fortsätta att testa vingarna i nordamerika, se om han blir inbjuden till camper etc. När till slut ingenting intressant dyker upp, så duger MoDo - Varpå Berg inte längre har en plats och ber om att få lämna.

- Vi åker ur SHL, men Hinken sitter lugnt i båten i väntan på att få besked från spelarna som spelade ner oss. Olofsson är osäker på vad han vill göra, Rundblad väntar på att Skellefteå ska komma med ett bud och Woods väntar på att få ett bud från någon SHL-klubb, eller ja, vilken annan klubb som helst egentligen.

- I december i år kommer rapporter ut om att Hinken har gjort klart med Ryan O'rourke. Han presenteras dock aldrig. Lite senare kommer det ut att "Hinken gärna vill ha honom, men att han ville ge AHL en ny chans".

Detta är patetiskt. MoDo har förvandlats till den oattraktiva backup-planen som fungerar på fyllan när man misslyckas med att hitta ett fem-i-tre-ragg. Jämför Hinkens pondus när han klev in med den han uppvisar nu så förstår ni varför vi är där vi är...

Zource: "Högmod går före fall"

Det vi nu bevittnar är ingen överraskning; Det var uppenbart halvvägs in i den första SHL-säsongen att Hinken och Karlin inte hade någon koll på vad de pysslade med. Hinken misslyckas med att förstärka laget, Karlin börjar lägga om försvarsspel helt plötsligt etc. Och ingenting blir bättre, utan bara sämre.

Men istället för att säga "Tack för att ni tog oss till SHL, ni kommer alltid bli ihågkomna som hjältar!", så skulle man göra ett statement och visa "Nu ska vi bygga långsiktigt och ha kontinuitet! Vi är sekten MoDo!". När man väl gör en sådant statement, så är det väldigt svårt att backa undan.

Nu sitter vi fast med Hinken i tre år till, och är på väg att bli ett mittenlag i Hockeyallsvenskan. Allt på grund av stolthet och envishet.

NuMo: Han har dock en poäng. Det var väldigt mycket snack från Hinken om hur "vi ska tillbaka direkt, det är det enda som räknas!".

När det sedan inte gick så bra började ursäkterna hagla från både Hinken och Karlin:

"Det tar tid att spela ihop ett helt nytt lag!"
"Vi är inte HV 71 eller Brynäs!"
"Klimatet har blivit så hårt!"

Min bedömning är att MoDo är på en betydligt farligare väg än de själva inser. "Hatet" Hinken skriver är ofta bomben som briserar innan krutröken lägger sig och tystnad uppstår.

Jag har känt det själv på sistone. Jag bryr mig mindre och mindre. Förra gången vi var i HA kändes matcherna spännande även om vi låg under med 3-0. Vi visste att ett powerplay kunde förändra allt, eller att Aagaard kunde få för sig att glra hattrick, eller att Bernhardt kunde smälla in ett par i krysset. Samma sak när vi hade Karlkvist-kedjan.

Men idag finns det ingen anledning att kolla färdigt på matcherna. Jag kommer på mig själv börja plocka disk och läsa nyheter i telefonen, istället för att skrika på TV:n och tjafsa med andra supportrar om vilka kedjeformationer vi ska ha.

Apati är farligare än hat, för det kommer döda intresset för säsosongskort och merchandise, vilket i sin tur kommer påverka sponsoravtalen.

Det är hårt, men det går inte att tycka synd om sig själv. Som Lars Lindberg sade: "Om det inte blir bättre nu, då finns det ingen annan än Hinken att skylla på". Och jag tycker inte att Hinken fullt ut tar ansvar för det horribla jobb han har gjort, utan det har varit mycket snack om "svår marknad", "budgetfrågor" och att "han mest värvar det tränarna vill ha".

När en person går in i väggen, så är det oftast individen själv som ser varningssignalerna sist av alla. Jag tror att Hinken är så inne i detta att jag är okapabel att se hur dåligt jobb han faktiskt har gjort de senaste säsongerna.

Vikingmodo : "Här kommer ett skott från Berglund... som fastnar."