KB: Ja, det är ju en otroligt bra deal. Skulle jag få det upplägget plus 40 000 så hade jag tagit det direkt, även om det hade inneburit en rejäl lönesänkning för min del.
KB: Det där är ju bara trams. Ett vanligt yrke har över 2000 arbetstimmar på ett år, en lärare har i genomsnitt 1767 arbetstimmar. Det innebär nästan sex veckors extra semester, dvs 11 veckor istället för fem.
Ingen kan påstå att detta inte skulle vara en förmån bara för att de periodvis tvingas rätta prov på kvälltstid.
Peja: Ja, jag håller med till 100%. Min poäng var som sagt att bara för att det finns personer som tjänar jäkligt bra för att utföra ett relativt enkelt jobb, betyder det inte att personer som bara tjänar hälften så mycket är underbetalda.
KB: Jo, det finns branscher som är jäkligt högavlönade. Har haft kompisar som skolkade sig genom skolan och sedan flummade runt fram 30, innan de beslutade sig för att gå en crash course inom IT. Arbetade sedan med att åka runt och installera Office 365 och konfigurera Outlook på kundernas datorer för 1500-2000 kr per timme.
Det slår mig dock att många från mindre städer tycks tro att gemene stockholmare sitter på trendiga kontor, surplar latte och drar in 75 000 - 80 000 utan problem, och den bilden stämmer helt enkelt inte. De allra flesta skulle vara väldigt nöjda över 40 000 i lön.
Vi måste komma ihåg att lärare har lång sommarsemester (även om den har blivit kortare) och jul- och påsklov. De slipper debiteringskrav och säljmål och kan fokusera på att göra ett bra jobb istället. Ledighet är ledighet, dvs ingen elev kommer ringa i mitten av juli och kräva att de avbryter semestern för att fixa något akut. Som konsult är du aldrig riktigt ledig, vilket äter upp dig inifrån över tid.
Faktum är att jag länge funderade på att bli lärare tills jag insåg vilket kaos det har blivit i många skolor. Det var väl tingsrätten eller liknande som kallade lärarrollen för ett "högriskyrke" när en lärare hade åkt på spö av en elev.
Peja: Fast problemet är att många tittar på vad fackförbunden säger, och det finns mycket som tyder på att personer med högre lön är mer villiga att rapportera till statistiken (precis att många ansåg att min genomsnittliga lärarlön kändes för hög).
KB: 37 000 i ingångslön är galet mycket enligt mig. När jag intervjuar nyexade ingenjörer med de löneanspråken säger jag "tack, men nej tack". Runt 30 000 kr som ingångslön för en civilingenjör i storstadsområdet och 25 000 kr för en högskoleingenjör känns rimligt.
Dagens nyexade är tyvärr i regel helt dumma i huvudet, ungefär som att deras examen per automatik skulle göra dem till produktiva medarbetare. Man bör komma in med en sjujäkla ödmjukhet. Ungefär som att Måns Carlsson inte börjar med att kräva poweplaytid och 200 000 kr i månaden.
{5647}: Gymnasielärare har en genomsnittslön på 42 500 kr idag, vilket får ses som en väldigt bra lön.
Nu var det visserligen ~10 år sedan, men de löner jag blev erbjuden som nyexad masteringenjör från KTH låg på 20 000 - 25 000.
Var glad över din höga lön, men det är snarare undantag än regel. En medellön på över 40 000 är, inflationen till trots, inte ett lågavlönat yrke. Arbetar tillsammans med en otroligt duktig programmerare i 40-årsåldern, en av de skickligaste jag har träffat. Extremt dedikerad, sitter på kvällar, helger och semester för att hålla sig uppdaterad. Har ruskigt bra koll på AI-utvecklingen och annat som ligger rätt i tiden. Han blev helt rörd när han insåg att han efter lönerevisionen skulle tjäna över 40 000. I hans värld var det som en dröm som gick i upplevelse.
Så min gissning är att det snarare är du som ligger högt än lärarna som ligger lågt.
{5647}: Det där är ju helt och hållet sossarnas påhitt. Hade kompisar på högstadiet, som hade svårt med skolan, som skippade gymnasiet och blev målare eller dylikt vid 16 års ålder. Jag var en av de högpresterande, som lade ytterligare 10 år på vidare studier. Men som nyexaminerad skämtar man inte bort 10 års arbetslivserfarenhet, oavsett yrke. De har gått igenom finanskriser, revisioner, reformer, ja, allt möjligt. Trots fina studieresultat och att jag har gjort det bra i min karriär, kommer jag troligtvis aldrig "komma ikapp" de som kom ut arbetslivet som 16-åringar.
Jag insåg sedan, att av mina intelligenta vänner, så har samtliga av de som lyckats bäst, hoppat av sina utbildningar. Samma sak gjorde exempelvis Elon Musk.
Dessvärre har vi lurat unga svenskar att en eftergymnasial utbildning på något sätt kommer leda till en trygg ekonomi.
Svenska på acceptabel nivå bör dock vara ett krav, oavsett vilket yrke man har.
{5647}: Ja, har inte sett honom spela, så det blir ju bara spekulationer. Men som du själv har varit inne på är det sällan nordamerikaner gör succé direkt i SHL. Kanske är omställningen lättare som defensiv back dock.
Hoppas såklart det blir en ny Welch, men om Norris flyttar hem, skulle jag inte bli förvånad ifall LaDue blir den som ryker. Inte nödvändigtvis för att han är för dålig, utan för att han inte kommer få den istid som han förväntat sig.
{5647}: Jag tror Näsén och Winberg blir succé, då båda är väldigt rörliga. Även om Winberg inte har samma spelsinne eller skott som Bernhardt, så tror jag att de kommer kunna få en bra kemi.
Är mer orolig över Bernhardt LaDue. Bernhardt var alldeles för orörlig förra säsongen och risken är att det kommer bli liknande problem med en AHL-back som det blev med Rundblad. Jag hade gärna sett Norlinder på den platsen istället, så att vi hade fått följande backpar:
Byss: Är LaDue verkligen ett spännande nyförvärv? 32-årig, defensiv back med nedåtgående formkurva. Han blir säkert nyttig men jag kan inte påstå av att jag får stråfräs av honom såhär på förhand.
{5647}: Har du sett What is a Woman? 8.2 på IMDB, 86% på Rotten Tomatoes. Matt Walsh är ett geni när det gäller att göra obekväm komedi. Lite som Borat fast utan trams och med en tydlig röd tråd.
För er som inte känner till Matt Walsh, så är han en mästare när det gäller "the power of silence". Dvs, istället för att börja tjafsa med folk, sitter han tyst och ställer lugna frågor, så att personerna till sist inte står ut med tystnaden utan trasslar in sig i sina egna argument. Det är en konstform.
För att göra diskussionen lite muntrare igen, så kommer "Am I racist?" bli den roligaste filmen på länge. Matt Walsh ligger som ni kanske vet bakom 2000-talets bästa dokumentär "What is a Woman?", men frågan är om inte hans nya film kommer överträffa den.
{5647}: Ja, precis. Det finns dock ingen medicin mot Borderline.
Vid bipolär sjukdom används ofta litium, vilket har en massa obehagliga biverkningar. Om doseringen är felaktig, om personen glömmer ta medicinen eller på annat sätt kastas in i en manisk fas, så kommer denne där och då må oerhört mycket bättre än tidigare och ha massvis av energi och idéer. Då slutar de ofta med medicinen helt (och ofta aktivt förstärker manin med droger) och katastrofen är ett faktum.
KB: Det där blir ju lite av en filosofisk fråga; När slutar det personliga ansvaret?
Jag menar, folk väljer ju inte att bli psykopater. Om jag har gjort en massa dumma grejer, är det då en förmildrande omständighet om jag får diagnosen antisocial personlighetsstörning? Eller skulle man kunna hävda att jag, mina impulser och narcissistiska instinkter till trots, är tillräckligt klar i huvudet för att förstå vad konsekvenserna blir?
TIK_TIK: Även om varje situation är unik, så är det tyvärr vanligt att det blir en ond cirkel, dvs att barnen ofta får problem med depressioner eller missbruk efter att ha genomgått ett sådant trauma. En släkting till mig hittade sin pappa hängande i tvättstugan som barn - hon blev aldrig riktigt normal.
Sedan är det ju ofta sjukdomar som ligger bakom, och dessa tenderar att gå i arv, så det är svårt att säga vad som beror på traumat och vad som beror på gener.
TIK_TIK: Jag står fast vid min åsikt om att det är ett egoistiskt beteende. Lämna fru och framförallt barn efter sig på det där sättet. Då är det inte ens en impulshandling, utan något planerat. Det är inte försvarbart.
Den där "hade jag kunnat göra något för att förhindra det hela"-känslan är nästan det värsta med det hela. En person som stod mig väldigt nära växte upp med en bipolär mamma som genomgick kraftiga manier och depressioner. Mamman kunde exempelvis få för sig slå sönder personliga tillhörigheter som "straff" ifall dottern (som alltså var vuxen) inte passade tider eller vad det nu kunde vara.
Dottern hade fastnat i en situation där i princip hela hennes inkomst gick till att betala hyran för den svindyra lägenheten där hon och mamman bodde. Mamman förklarade gång på gång hur mycket hon älskade lägenheten, att det var en av få saker i livet som gjorde henne lycklig. Skulle dottern flytta ut, skulle inte mamman ha råd att bo kvar.
Jag låg på stenhårt och sa "du kan inte vara fast på det här sättet i resten av livet, du måste flytta ut, det kommer inte bli bättre med tiden. Till slut blev det så, och mamman tvingades sälja.
En dag hade dottern och hennes syster varit och besökt mamman. Systern och mamman hade börjat bråka om någonting, varpå systern hade gått därifrån med orden "Vi ska på bio nu, vi får reda ut det här någon annan dag".
Den dagen kom aldrig.
Jag fick gå in tillsammans med polisen för att ta tillvara på självmordsbrevet. Det var skrivet på en dator, så jag fick i uppgift att maila självmordsbrevet till dottern. Det var en väldigt kuslig upplevelse.
Dottern fick rensa ur mammans lägenhet i princip på egen hand, samma lägenhet där hon nyss tagit sitt liv. Hon hittade anteckningar som mamman hade gjort under det pågående självmordet. Jag minns inte exakt vad det stod, men något i den här stilen:
"Nu börjar pillren verka... gör jag rätt? Jag tror det. Fast samtidigt vet jag inte. Är det fr sent? Kajdn jfg rnga någnb? Djds sioim..."
Frågor som vi alltid kommer få leva med är:
- Hade saker å ting blivit annorlunda ifall jag inte hade övertygat dottern att flytta? - Hade mamman varit i liv idag ifall inte systern hade bråkat med henne? - Fanns det något annat vi hade kunnat göra för att rädda henne?
Att utsätta sina egna barn för detta, är enligt mig fruktansvärt elakt och egoistiskt. Sedan vet jag att Bipolär Sjukdom Typ 1 är en väldigt allvarlig sjukdom som ofta är oerhört svårbehandlad. Det är, som jag skrev igår, en förklaring till varför hon valde att avsluta sitt liv, men inte ett ursäkt. Och döttrarnas ursprungliga sorg ersattes snabbt med ilska och hat över vad mamman hade utsatt dem för. Detta ändrades inte med tiden. Trots att mamman periodvis hade varit otroligt kärleksfull, stöttande och inspirerande, är hon idag bara ihågkommen som en egoistisk ynkrygg.
Jag tycker det är viktigt att lyfta detta perspektiv också. Många som är nere på botten kanske känner att världen skulle vara en bättre plats utan dem och att ingen kommer sakna dem. Det kan vara värt att se sitt liv i ett större perspektiv och förstå hur mycket det på verkar andras liv.
{5647}: Ah, blandar alltid ihop, förmodligen på grund av DaggMasken...
Ja, han växte hos mig också. Var lite larvig och småäcklig ibland, som ett barn bland vuxna. Det kan vara bra att ha någon som fäller lite korkade påståenden ibland så att Fredrik har något att hugga på.
{5647}: Har det gått ut med vem som ska ersätta Masken i Rinkside ännu? De hintade om att det var klart vem det skulle bli och lät lite finurliga, kan det ha varit Svarten de syftade på?
Svarten är ju jäkligt underhållande när han är på humör.
KB: Jo, men det är i sig en filosofisk fråga, dvs hur mycket information bör man ha innan man yttrar sig? Givetvis hade jag haft större förståelse ifall det visade sig att någon var sjuk i MS eller dylikt.
Många här på forumet var väldigt snabba med att stämpla André Petersson som energitjuv, diva etc. men hur många känner honom eller vet bakgrunden till tjafset med HV 71?
Jag är medveten om att diskussioner om självmord i regel är tabu, man ska säga "usch, vad sorgligt" och sedan gå vidare. Samtidigt pratas det ofta om att vi måste prata mer om psykisk ohälsa. Och min bestämda uppfattning är att bästa sättet att motverka självmord är att istället för att måla upp det som en tragedi - måla upp det som något töntigt och fjantigt. För vem vill bli ihågkommen som en töntig fjant?
Som vanligt uttrycker andra detta bättre än jag, och som vanligt är Seinfeld kung:
KB: Som jag skrev tidigare så utförs många bestialiska mord av människor som genomgår psykoser. Min poäng är att psykosen är en förklaring, men ingen ursäkt.
Dvs jag kan tycka att det är sorgligt att Reichenberg tog sitt liv, men samtidigt anse att det är en egoistisk gärning. Det är fullt möjligt att hålla flera tankar i huvudet samtidigt.
{10015}: Jag är inte radikal, jag är tvärtom för aktiv dödshjälp i vissa situationer. Jag har full förståelse för att Robin Williams, som hade blivit diagnosticerad med Lewy Body-demens, tog sitt liv - och tycker dessutom att det var etiskt korrekt. I det fallet kan ett självmord vara "en blessing in disguise" för familjen, då den sjukdomen är som hämtad ur en skräckfilm för anhöriga och lidandet kommer pågå så länge personen är vid liv.
I det här fallet pratas det om att Reichenberg hade fått "prestationsångest" efter att ha gjort en bra säsong (enligt hans egen familj). Jag köper inte det som giltig anledning helt enkelt, jag tycker det är provocerande gentemot spelare som Tobias Forsberg som går från att vara en frisk idrottsman till ett kolli på en sekund, men som likväl kämpar på och försöker ha en positiv attityd till livet.
smyl: Tack för ett välskrivet inlägg med intressanta kommentarer. Du är inne och nosar på det som är min poäng:
"...men jag skulle gärna se dig stålsätta dig en smula efter att du slungat ett brandbomb i textformat..."
När någon begår självmord efter mobbning, hur ofta diskuteras det huruvida personen -förtjänade- att bli mobbad? Att lyfta en sådan diskussion hade varit en betydligt större faux pax än att föra resonemanget om att självmord är egoistiskt. För du säger själv att om man ska ha kontroversiella åsikter, så bör man inte dra på sig offerkoftan. Vilket är precis min poäng. Det snackas om att jag ägnar mig åt victim-blaming, men när jag påvisar att jag själv blir utsatt för näthat, så är reaktionen att jag inte ska ta på mig offerkoftan.
Sanningen är att ingen här vet hur min psykiska hälsa ser ut. Skriver jag det jag skriver för att jag:
1) Inte själv ser dem som provocerande? 2) Är ett troll som tycker att det är kul att reta upp folk? 3) Vet att det kommer ta hus i helvete, men tycker att debatten är viktig? 4) Är är arg på världen och vill jävlas tillbaka? 5) Vill upprätthålla en hård fasad, fast i själva verket lever med självhat och är på bristningsgränsen?
Ingen vet. Och argumentet som har lyfts gång på gång ikväll är att psykisk ohälsa är väldigt komplext, att man inte alltid ser det, att det inte alltid är självklart vad som triggar ett självmordsförsök etc.
Det är lätt att måla med breda penseldrag om "Vi måste bekämpa näthat", "Vi måste prata om psykisk ohälsa!" etc., men skrämmande ofta är samma människor som skanderar detta extremt intoleranta när det gäller åsikter som inte stämmer överens med ens egna.
Tarasov: Djupa diskussioner existerar knappt på diskussionsforum längre, och jag tror Like-knappen samt byggandet av digital identitet är de största förklaringarna. När Bad_Brett loggade in på mIRC 1995 fanns det ingen konsensus och inga drev, bara ärliga diskussioner. Idag är det annorlunda.
Ett diskussionsforum existerar inte om alla stämmer in i åsiktskorridoren. Då är det möjligtvis en gästbok där man kan lämna en trevlig och uppmuntrande hälsning.
Mitt inlägg var en direkt respons på "tänk innan ni skriver"-mantrat som har spridit sig som ett virus. Jag instämmer visserligen i detta, jag tycker man ska hålla en god ton. Därför går jag ytterst sällan går till personangrepp mot någon annan - att föra tesen att självmord som fenomen är egoistiskt har ingenting att göra med vilken individ det handlar om. Och att det finns kopplingar mellan narcissism och självmord är ingen hemlighet:
Du som moderator, som för bara några timmar sedan har uppmuntrat till en god ton, släpper sedan igenom dessa inlägg riktade mot mig:
"Så kan du dra åt helvete. USCH!"
"Du verkar vara ett gigantiskt rektum!"
"Kan du inte bara hålla käften och sluta generalisera"
"Vet du vad du kan göra: Fara ända längst in i helvete!"
Jag tycker alla kan fundera en sekund över hur ni hade känt om Reichenberg hade fått dessa meddelanden skickade till sig precis innan han tog livet av sig.
{5647}: Du kan säga samma sak om exempelvis skolskyttar. Givetvis kan man hävda att det knappast är friska, välmående individer som utför dem, utan ofta personer som blivit utsatta för åratal av mobbning och kanske har drabbats av en psykos. Det gör dock inte handlingen mindre förkastlig.
Att åldras, drabbas av sjukdomar, se sina älskade dö en efter en... det är en grym upplevelse för oss alla. Men inte fan ger vi upp.
Chamez: Jag har varit inne i en lägenhet tillsammans med polisen och var den första att läsa självmordsbrevet. Det lidande detta orsakar kan inte försvaras.
Och jo, jag har varit på väg in i väggen flera gånger. Och tro det eller, att gång på gång bli kallad för efterbliven, dum i huvudet, nazist etc. för att jag inte följer strömmen är inte direkt kul, hade precis som alla andra, inklusive hockeyspelare, föredragit om folk hade skrivit snälla saker.
Tarasov: Extremt egoistiskt agerat. Han brydde sig inte skvatt om att han förstörde livet för sina nära och kära. Kommer bli ihågkommen som en mördare (lätt att glömma bort ordet "mord" i självmord). Att ta sitt liv är en extremt egoistisk handling, där man tar den enkla vägen ut och låter de man älskar städa upp skiten.
Det här är ett ämne för Café, men (indirekt) skuldbeläggande vid självmord är en form av terrorism ("bete dig som jag vill, annars tar jag livet av mig"). Detta är en taktik som används frekvent av transrörelsen.
Om man låter bli att kritisera spelare som underpresterar för att man är rädd att de ska ta livet av sig är man ute på hal is. Bit ihop och ta det som en man.
Tarasov: Fast handlar det inte huvudsakligen om hur stor del som går till aktieutdelningar, bonusar etc.? Har du ekonomiska problem försöker du i regel skicka hela vinsten direkt till kassan för att förbättra likviditeten. Nog är det hela lite märkligt...
{5647}: Om du har tråkigt någon dag kan du testa en OCR-läsare som pytesseract och t.ex. FuzzyWuzzy för att matcha mot template-tabellerna även om de stavar fel.
Såklart lättare att be folk göra rätt men jäkligt kul att laborera med.
KB: Men bilden (som jag postade tidigare) var ju AI-genererad. Nu är det oklart vem som har skapat den, men den har okritiskt spridits även av "seriösa" aktörer på sociala medier. Klart det är en oroväckande utveckling, oavsett vem som ligger bakom eller vem som drabbas
Propagandan som pågår nu är förmodligen den mest extrema jag någonsin skådat i väst, där en kandidat som inte fick en enda röst i primaries vare sig 2020 eller 2024, och som har varit den mest impopulära vice-presidenten genom alla tider, på ett par veckor målas upp i media som en sensation, när hon inte har ställt upp i en enda intervju eller debatt, och det enda beslut hon fattat ledde till en smärre skandal (Walz medvetna lögner om sina erfarenheter från militären).
Tarasov: Fast han har lite samma problem som Sveningsson, dvs att han spelar som om han vore McDavid. Det kan potentiellt fungera ännu sämre i en kedja där ingen är beredd på en stenhård backhand-flip-passning på defensiva blå.
Gäller att hitta en balans så att han börjar spela mer ansvarsfullt utan att döda självförtroendet och spelglädjen.
KB: Men under BLM-upproren stod politiker som Crazy Nancy Pelosi och Scamala Harris och uppviglade upploppsmakarna till att inte ge sig, på ett betydligt mer explicit sätt än Trump påstås ha gjort. Då kallades det för "mostly peaceful protests" och trots att opportunister tog tillfället i akt för att råna butiker och elda bilar, gjorde media sitt yttersts för att få det att verka som en MLK-manifestation.
Oddsen för att det här kommer användas för att kasta politiska motståndare i finkan är inte speciellt höga. Och även om vänstern sitter i förarsätet just nu, kan det ändras snabbt, så oavsett politisk åskådning bör denns utveckling oroa oss alla.