Apropå Malmö vs Timrå minns jag att vi vann med 8-1 här en gång under Lockout-säsongen. Långt innan man bodde i stan alltså. I länken finns en skön matchrapport därifrån signerad MIF:s Svenska fans-redaktion. 🙂
Tack för svar. Får se om jag ids kolla vidare vad som gäller kring detta med VIP. Jag gillar inte riktigt själva begreppet. Tycker att vi alla borde ha chansen att skaffa denna halsduk. Den är ändå rätt stilig.
Ja, jag vill gärna bära ett exemplar i Malmö Arena till hösten. Tänker att det är dags att vara med om en seger härnere någon gång. Gissar att den kommer under säsongen 2018/2019.
En sån där lite randiga rödvita halsduken som ”Bulla” har längre ner på denna sida (och som ”Hauke” bar under segerintervjun i går kväll), var kan man få tag i en sån?
Timrå IK har vunnit många avgörande matcher genom åren, om än inte i någon bäst av sju-serie.
Förra gången vi tog steget upp blev det varken slutspel eller kvalserie den första säsongen. Helt ok om det blir typ ingenmansland även denna gång kan jag känna i dagsläget.
81 00 18. Nu snackar vi alltså symmetri. Dessa år är också de tre senaste som vi har tagit oss upp i eliten.
1981: Följde vår sista kvalseriematch i Jönköping via Sportradion. Ingen rolig historia i sig, då HV vann med 5-2, men samtidigt vann Leksand mot Hammarby i Stockholm (5-6) så vi och Leksand blev klara för Elitserien. Jag var i Sundsvall.
2000: Var på plats i Timrå. Vi visade ingen pardon mot Nyköping. Inga nerver heller. Tror att de hade åtta skott på mål på hela matchen. Solklar vinst med 4-0 i en avgörande kvalmatch. Firande på isen och på Restaurang Oscar. Sedan hemfärd till Stockholm.
2018: TV-soffan i Malmö. Vankar ändå mest av och an i bostaden. Från vardagsrummet via hallen till sovrummet och tillbaka igen. Spelar samtidigt en live-CD med The Fall. Vinst med 0-2 i Karlskrona och skivan blir en klassiker - ja, en raritet för fan!
Efter slutsignalen visas bilder på en gråtande vuxen man med Karlskronas färger i publikhavet. Han ser ut som en idiot och jag känner ingen empati alls. Hoppas att det inte var KHK-Callahan. Tror inte att han ser ut så där heller.
Som boende i sydligaste Sverige har man ingen alls att fira tillsammans med. Samtliga av mina närmaste och bekanta härnere har ursprung i andra länder. Nästan undantagslöst finns ingen relation till sporten ishockey. Men vem fan bryr sig en dag som denna? För ett år sedan var både jag och Timrå IK helt uträknade fast det gick uppenbarligen att resa sig på 9,99 ännu en gång. Jävligt oväntat faktiskt. Nu kan man dra en lättnadens suck för ännu en tid. Helvetet väntar ständigt runt hörnet men det blev ett gigantiskt Fuck Off till belackarna denna gången också. Ingen härinne lär fatta ett piss av detta inlägg men det spelar ingen roll. Synd att TV12 bara visade ca tio minuters eftersnack. Ett alltför abrupt slut för en som vill ha så mycket mer. Fast nu blir det till att fira lite i det tysta igen. Extremt långt ifrån vad som var fallet för 18 år sedan. Men inte satan blir känslan mindre för den sakens skull. Skål för ännu en comeback i SHL kamrater!
Är helt slut efter att inte ha kunnat sitta still under hela matchen. Ovanligt många procent har det också blivit. Äntligen kan själen få komma till ro.
Domarinsatsen ogillas å det grövsta och får mig att stundtals lämna TV-soffan i ren frustration. Men det är bara vi som har gjort det allra viktigaste hittills.
Nästan bara ett lag på isen i 1:a. Är vi ens trea på pucken? Haukeland räddar oss så här långt. Och vi har gjort det där viktiga som inte KHK har lyckats med. Så nöjd ändå.
Jag har testat ungefär det du skrev om i första stycket i andra sportsammanhang. Resultaten var eniga: Det gick åt helvete. Så, nej, det är inget alternativ för mig i kväll. Men när vi ledde med 4-3 senast vankade jag lite av och an i bostaden där i slutet. Rastlösheten blev överhängande helt enkelt.
Så här kanske? Sluta att läsa allt som skrivs inför matchen, stänga av volymen på TV:n, göra andra saker medan matchen pågår och kolla läget då och då, sedan får man se hur det ligger till i slutet av 3:e. Är det kört kan man skita i alltihop och byta kanal, håller vi på att vinna är det bara att njuta, är det en strid på kniven får man fatta sitt beslut därefter.
En skitstor fågel skränade i mitt öra att KHK vinner komfortabelt med 6-1 i morgon. Det kändes förjävla irriterande. Särskilt kraxandet om slutsiffrorna lär ge mig grymma mardrömmar natten mot fredag. Jag hann inte riktigt se vad det var för en fågel men inte kan det ha varit en röd örn i alla fall? Fan!
Vad gäller supporterprylar är min uppfattning att laget har en sämre statistik när jag har burit dem så det har jag fan lagt av med. Det slutar oftast med att man står eller sitter där i en förlorartröja eller med en förlorarhalsduk. Ingen vidare skön känsla kan jag säga...
Mycket glad inte minst för hemmapublikens skull. De på läktarna som aldrig gav upp när en annan höll på att misströsta i Skåneland. Men hur i självaste ska man klara av en sjunde och sista drabbning av det här?
Ärligt talat tog jag inte illa upp det minsta. Vilket antagligen kan avläsas längre ner härinne. Andra blev dock sura och Olle nämnde Skåne varpå jag undrade om klubbtillhörighet. Inte värre än så från min sida. Jag uppskattar den norrbottniska folksjälen. 🙂
Tack för sympatierna. Kommer snart att gå ut och handla Kinamat. Sedan blir det till att bänka sig i TV-soffan och hoppas på det bästa. Med ett avstånd på ca 100 mil blir det just inga matcher däruppe för min del.
Minns också vilken fart och frenesi vi kunde ha i första perioden då det begav sig. Samtidigt var vi generellt som sämst i mittenakten. Så det kändes viktigt att ha med sig ett par måls ledning till första pausen.
Kommer precis att tänka på en jobbig semifinal. Den mot er 2004. Vi hade ledningen med 1-0 fram tills att sex sekunder återstod av första matchen. Vill helst inte hänga ut någon men har för mig att vår Hagos gjorde ett misstag vid tekningen och så satt kvitteringen där efter 19:54. Givetvis torskade vi i sudden och hade dessutom missflyt med konstiga skador på målvakterna så detta kunde vi bara inte fixa. Ni vann matchserien med 4-1.
Kloka synpunkter där. Vem och vad bestämmer huruvida ett lag är klassiskt eller inte? När, var och hur bestäms detta? Om 20-30 år kan KHK mycket väl vara ett sådant. Det vet man aldrig. Må bästa lag vinna i dag och att det är vi. 🙂
Inte otänkbart att KHK inleder mer avvaktande denna gång. Det har ju tidigare varit ett framgångsrikt koncept för dem. Rätt så oroande om matchbilden blir sådan att vi går på offensiven men att utdelningen uteblir. Det har vi sett förr. Mer nervöst nu än senast.
Jag tycker egentligen att KHK gjorde sin bästa match hittills i går. I alla fall vad gäller period 1 och 2. Jag var hyfsad nöjd med att vi hade 1-1 inför tredje akten. Haukeland fick äntligen till det kan man säga. Annars hade vi nog varit utslagna nu. Men drömmen lever vidare under realistiska former. Det vore ändå rätt märkligt om vi skulle torska alla tre matcherna i NHK.
Om det nu blir 3-3 i matcher ska erkännas att jag lär få lite DIF-vibbar från kvarten 2005. Den gången hämtade vi in 1-3 i matcher och hade sedan hemmaplansfördel i sjunde och avgörande matchen. Det slutade med en tappad 2-0-ledning, massor av missade målchanser, en oerhört bitter förlust med 2-3 och ett så kallat respass. Säsongen därefter blev ett antiklimax med missat slutspel. Lika bra att påminna om detta för de som har glömt.
Aha! Då får man anta att det är rätt kört vid det här laget. Annars tror jag att den skulle kunna bli en storsäljare om den lanserades i clubshopen.