Jag misstänker att det fuskas något djävulskt här med böcker *harkla mig* och att google är lika överhettat som Tjernobyl.
Därför blir det en tredelad fråga.
1. När besökte Brynäs för första gången Rosenlundshallen, inom ramen för det av SIF fastställda seriesystemet?
2. Vilket lag mötte man?
3. Det laget saknade sin stora stjärna i den matchen. Vem var denne stjärna som senare blev förbundskapten för Tre Kronor och varför deltog han inte i matchen?
Nu vill jag se varenda slutsteg i google ryka all världens väg!
Det var en hyfsad tokgissning. Efter 4 säsonger som spelande tränare i Brynäs kom han säsongen, 58/59, till Norrahammars GIS.
Vet inte om han hade någon direkt relation till Gunnar "Nilas" Brundin, som kom till Husqvarna IF från Gävle Godis säsongen tidigare. Men möjligheten finns ju att någon hade rekommendationer att komma med.
Norrahammars GIS är annars den enda klubben som finns kvar i någon form utav de klubbar som bildade HV. De har bl a fotboll på programmet.
På tal om semster och sol så tillbringade jag en oerhört het dag i Köpenhamn någon gång i början på 80-talet. Vi träffade ett par danskor som drog med oss på kvällens bejublade framträdande på restaurant Huset. Där var det ännu hetare! Hade då aldrig tidigare hört talas om den kvällens artister:
Från frontfigurer för Heavy Metal till rastadimmor på 4 år. Starkt jobbat. Någon gång i framtiden kanske också detta kommer att räknas som en egen musikstil. Beboprastafari?
Sabbath är helt klart tidiga, men känns ändå inte sådär helt unikt 1969. Inte Led Zeppelin heller. The melting pot hade bara börjat. Det går att plocka enskilda låtar från åren strax innan och från olika band som är minst lika mycket hårdrock. Därför är jag skeptisk till att just ETT band skulle stå för födelsen av en speciell musikstil och även dom här totalt förvirrande genrerna.
All rock'n roll har väl sakta men säkert varit gränsöverskridande. Hade det inte funnits en vit gitarrist vid namn Eddie Cochran, så hade nog inte funnits så många vita gitarrister inom hårdrocken på 70-talet.
Det svarta bluessoundet som också intergreras får väl ses som ett verk av Jimmie Hendrix.
Många saker som ansågs direkt opassande i den vita världen i slutet av 50-talet, blev helt plötsligt lovligt i slutet av 60-talet.
Alltså är det Chuck Berrys fel att vi fick hårdrock på 70-talet.
Jag valde en svensk, finsk och tysk för att ingen skulle missa de fantastiska språknyanserna som han behärskar. Dessutom var det stillbild på biten med rytmpinnen.
Min svenska favorit med MA är nog annars Gällivarevisan (vara jävliga livet, vara rennvin å niven). Finns en annan rätt kul grej också där han "sjunger" om någon som tar färjan till Sverige och jobbar motorsågen. Få heta finndjävel. När han kommer tillbaka till Finland med pengarna får han heta svenskdjävel.
Jag kan inte få upp min kokosnöt på finska kommer här som bonus:
Alla är vi ju lite olika och kan tolka saker på olika sätt. Exempelvis det här med hårdrock.
Jag själv är uppfödd med Status Quo, AC/DC, Kiss, Sweet, Purple, Sabbath med flera. Det var ju aldrig någon som gjorde någon större skillnad mellan dessa...då. Det var hårdrock och inget annat.
Nu är det en jävla massa genrer. Led Zeppelin anses av många vara ursprunget för Heavy Metal. Jag är skeptisk.
Marc Bolan kan väl idag anses som en av de större glamrockarna? Fast på den tiden det begav sig har jag för mig att man mer eller mindre uppfattade honom som "popidol".
AC/DC förnekar än idag att man skulle spela något annat än rock, man vill inte ens ha hard framför.
Aj då! Trodde faktist att, fantasi är billigare än kunskap, skulle varit gångbart i den här tråden.
Hur som helst, den första utgåvan av "Absolute Translated Net" ligger snart på diskarna. Efter lite research har jag kommit över låtarna. Så här kommer det att se ut:
Stora Testiklar Av Eld - Carola Häggkvist
Hela Lotta Skakar Håller På - Roland Cedermark
Vit Jul - Kicki Danielsson & Länkarna
Gillar En Rullande Sten - Di Leva
Trappor Till Himlen - Stig Martin
Vilse I Varuhuset - Lillie & Sussie
Vild Honungspaj - Linda Rosing
Varför Gör Vi Det Inte Mitt På Vägen? - Viktoria Silverstedt
Hela Lotta Älskar - Anders Engbergs Orkester
Brunögeflicka - Thåström
Vagga Runt Klockan - Sven-Ingvars
Tappat Min Religion - Bröderna Samuelsson
Vad Har Kärlek Med Det Här Att Göra - Camilla Henemark
Jag lägger in länken igen, till Translated.nets fenomenala svenska översättning av AC/DC:s sida på engelska Wikepedia.
Det här kanske inte är så tokigt i alla fall. Jag kom nämligen att tänka på förr i världen. Då fanns det sådana som faktiskt satte i system att stjäla engelskspråkiga texter och gjorde svensk musik av det hela.
Tänker först och främst på "Blomman" (Borde tjacka spikskor) och naturligtvis den otroligt påhittige, men tyvärr bortgångne, Kal P Dal. Blåa skor ni vet, såna där som luktar skit.
Med translated.net borde vi egentligen ha en uppsjö av kreativa låtskrivare, av de allra mest kända låtarna. Varför använder sig inte våra allra folkkäraste artister av detta suveräna hjälpmedel?
Nu vill jag se gamla slagdängor i helt ny tappning. Så här ser mina tre första önskningar ut (ni får naturligtvis hjälp till också):
Eftersom detta egentligen är ett hockeyforum kan man väl passa på att tillägga att Dirty Water alltid spelas efter matcherna som Boston Bruins vinner i TD Banknorth Garden.
Salle: Purples Bolin dog väl den riktiga rockdöden...på riktigt.
En som rymde hemifrån och såg samtliga Cochrans framträdande i Storbritannien var Ritchie Blackmore. Konstigt att han överlevt! Ingen gissning på den "unge entusiasten"?
Ett rätt. Eddie Cochran som förekommer i filmen, var som sagt inte med i verkligheten som Allsup och Jennings. Cochran var på filminspelning.
Med i bilen när Cochran avled var Gene Vincent. Han överlevde trots svåra skador. Han avled sedan i den högaktningsvärda åldern av 36 år, 11 år senare. Alkohol och smärtstillare ansågs vara orsaken till detta och det missbruket grundade sig i problem hans svårt sargade ben.
...är ett outömligt ämne. Drugs and sex and rock'n roll, är oåterkalligt förknippat med ond bråd död. Det finns många vinklar. Jag börja ta pulsen med följande quiz:
Ricardo Valenzuelas liv blev film i och med La Bamba. Enligt filmen avgör en lottdragning platserna i planet som kraschar. Det är helt fel. Han som drar korta stickan i filmen är inte ens med på turnén, som blir det sista i livet för Boddy Holly, Big Bopper och tidigare nämnda Ritchie Valens.
Ändå har han bara ett drygt år kvar att leva den jag söker och som felaktigt förekommer i filmen La Bamba.
Dagen innan sin dödsdag gör han en sista spelning i London. En ung entusiast bär hans gitarr ut till den väntande limousinen. Den unge entusiasten skall senare byta namn och också bli ett stort namn med gitarr. Liksom sin idol kommer han också att dödas i en bilolycka.
Vem är det som felaktigt förekommer i La Bamba och vilket var den unge entusiastens artistnamn? Det går bra att svara med videoinlägg.
Den sista med honom själv, även om han nu inte syns i bild. The Omen spelades en hel del i radion på 80-talet och den tror jag han fick behålla för sig själv, men den gick inte att hitta.
Dagens Dam. 40 år med Marianne. Övervann sin cancer förra året. Har även gjort en hel del film. Sågs bl. a. i förra årets stora kostymfilm, Marie Antoniette.
Salle skrev: "BTO gjorde en spelning i Lund för en massa år (90-talet) sedan"
Undra hur mycket som återstod av originaluppsättningen då? Har för mig att de började försvinna åt olika håll redan vid tidigare nämnda Rock'n Roll Nights.
I Sverige möjligtvis. Internationellt är det nog Taking care som gäller. Slog väl egentligen inte igenom i Sverige förrän med LP:n Not Fragile, som var deras tredje. Hey You, från Four Wheels Drive är nog en annan låt som klättrade ganska högt på svenska singellistan.
Du skall inte förlöjliga mormoner med öknamn. Don't mess with missionary men, som någon annan sjöng.
Letade egentligen efter Blue moanin' men den fanns bara som cover. Taking care of business är väl annars deras signum. Den låten har väl också något rekord i Guiness. Tror man samlade ett antal tusen gitarrister som drog igång samtidigt.
(Rufus Thomas gjorde originalet, men hade ingen hit med den förrän 1965, alltså året efter Stones. Här framför han en senare version 80-tal?, av sitt eget original)
Randy California (Captain Copter), finska The Hurriganes är några ytterligare som haft den här låten på repertoaren. Kolla gärna på länken och fundera på om detta var ett fenomen redan för 40 år sedan.
Tack! Som sagt är jag lite allergisk mot den traditionella hästjazzen. Dock så går ju Dwight utanför ramarna och blandar friskt. Av hans eget material måste också Wild Ride och Long White Cadillac nämnas.
Jag är nog mer åt Bluegrass-hållet när det gäller de traditionella amerikanska musikstilarna. Den ligger också närmare bluesen.
I'm a man of constant sorrow av Soggy Bottom Boys (Oh Brother Where Art Thou) är en favorit. Sedan är ju inte steget långt till mycket av det som Lynyrd Skynyrd, Canned Heat och Credence har gjort. Back to basic, med andra ord.
Jag misstänker att det fuskas något djävulskt här med böcker *harkla mig* och att google är lika överhettat som Tjernobyl.
Därför blir det en tredelad fråga.
1. När besökte Brynäs för första gången Rosenlundshallen, inom ramen för det av SIF fastställda seriesystemet?
2. Vilket lag mötte man?
3. Det laget saknade sin stora stjärna i den matchen. Vem var denne stjärna som senare blev förbundskapten för Tre Kronor och varför deltog han inte i matchen?
Nu vill jag se varenda slutsteg i google ryka all världens väg!