Men menar du på allvar att det är bättre att blanda hej vilt än att bedriva seriös renrasavel? För blanda amstaff och rottis så får du lättsålda hundar, ska du se.
Ja, hur mäter man ett psyke? Ska man låta bli att mäta det alls, eftersom man inte kan "kartlägga alla recessiva anlag hos en hund" genom att göra det?
Jag tycker också att hundägare generellt sett är dåliga på att ta hänsyn till hundrädda människor. Men det är väl som folk som har katt, tycker man att de är söta och gulliga djur fattar man inte vilka monster de faktiskt är.
Svar nej. Men jag har sett tillräckligt för att veta vad som kan hända när folk utan koll bedriver avel. Oförutsägbart? Ja. Men det måste ju ändå vara lättare att förutse vad som kommer att hända om man parar två hundar med ungefär samma psyke än om man parar två hundar med helt skilda egenskaper.
Vad gäller hundars mentalitet så är det med största sannolikhet väldigt få hundar som går i blandrasavel som är mentalbeskrivna, jämfört med de som går i registrerad avel.
...det hade iofs inte funnits lika många hundraser som det gör idag om inte folk hade ägnat sig åt mellan raserna-parande, men jag föredrar verkligen att folk med koll och en genomtänkt avelsplan gör sådant framför att vem som helst parar ett par söta (eller "tuffa") hundar och tänker sig tjäna pengar på valparna.
Jag är inte så jätteinsatt i just avel, så jag kan nog inte gå djupare in på detta. Jag misstänker dock att du är ännu mindre insatt, så det är nog ingen förlust.
Oh ja, jag har som sagt själv varit hundrädd och förstår verkligen hur det är att vara det. Just därför försöker jag aldrig "tvinga på" folk min hund, även om jag vet att hon är snäll. Jag tror inte att jag skulle låta en hundrädd människa öva på min hund även om den bad mig heller, för den delen. Jag gick iofs den hårda vägen och började med en galen schäfer/rottisblandning, men jag tror att det är smartare att börja med typ...hundar som knappt rör sig och håller alla fyra tassar på marken och tungan i munnen.
Jag kan såklart inte garantera att min hund inte skulle kunna göra illa någon. Sjävklart inte. Hon är ju faktiskt jävligt fjollig och skulle hon bli tillräckligt rädd skulle det säkert kunna bli otrevligt.
Generellt sett kan man ju tänka så, men problemet med blandraser är att folk blandar vad som helst. Jag orkar inte riktigt tänka ut något tydligt exempel just nu, men kanske...en hund som har mycket jakt i sig som är blandad med en hund med mycket vakt. Eller en hund som har kamp i sig blandat med en hund med vakt. Eller en vallhund blandat med kamphund. Eller nå't.
I seriös avel avlar man på hundar med stamtavla där man vet att hundarna är friska och sunda. I blandrasavel avlar man som sagt (oftast) på vad som helst.
Vad många frågor. Mitt tips för att bli av med hundrädsla är att skaffa en egen hund. Jag var jätterädd för hundar, inte efter att ha blivit biten när jag var liten utan efter att ha blivit attackerad av glada hundar som ville pussas när jag var liten. Sen jag själv blev med hund har den rädslan försvunnit helt. Du skulle ha fått kunna träffa min rottis, men är man hundrädd hjälper det inte att hon är snäll - för hon är ganska stor och väldigt pussig.
Vad gäller rädsla för pitbulls så tror jag inte att det behöver vara ett jättestort problem för dig, då det finns förhållandevis få pitbulls i Sverige (typ någonstans mellan 500-1000 renrasiga). Pitbulls får nämligen inte registreras i SKK. Det är å andra sidan ett problem, när folk importerar lite vad de vill och avlar lite som de vill. Eller, de största problemen är väl två:
1. Folk som avlar utan att veta vad de håller på med (typ sådana som blandar raser hejvilt och säljer hundar till vem som helst)
2. Folk som köper hund utan att veta vad de håller på med (typ sådana som inte fattar att vissa hundar har vissa egenskaper man inte vill förstärka, eller sådana som skaffar hund just för att de vill ha en hund med de egenskaperna, läs "coola" typer i övre tonåren)
Vad gäller kamphundar så räknas följande raser in där av SKK: American pitbull terrier, American staffordshire bullterrier (a.k.a. amstaff), Bullterrier och Staffordshire bullterrier (även kallad "nanny dog" för att den går så bra ihop med barn och ungdomar). Jag har inte så stor koll på de tre förstnämnda, men alla staffar jag har träffat har varit hur söta och snälla som helst. Man har helt enkelt jobbat på att avla bort deras kamplust. Av de där hundarna är det nog egentligen bara pitbull som faktiskt fortfarande är något "kamphundsproblem", men då mest p.g.a. de två orsaker jag nämnde ovan.
Rottweiler då? Det är ju ingen kamphund, men man läser ganska ofta om rottisar som bitit eller haft ihjäl andra hundar eller människor. Rottisens ursprung är som vakthund, och den har således sådana egenskaper i sig. Vi har uppfostrat vår rottis på samma sätt som vår labbe, och ingen av dem blev farliga hundar. Vissa tror dock att man behöver vara rent ut elak (s.k. hårda metoder) i sin uppfostran av rottis, och då är det klart att det kan bli lite fel. Hunden måste ju kunna lita på sin ägare och inte behöva gå runt och vara nervös. Nervösa eller rädda hundar är farliga hundar.
Läste också någonstans att rottisen är Sveriges femte vanligaste hund, vilket skulle kunna vara en förklaring till varför vi så ofta läser om rottisattacker. En trolig förklaring är också att det ofta rör sig om rottisblandningar. Helt klart är i alla fall att många människor är rädda för rottisar, vilket mest yttrar sig i att de byter sida på gatan när man är ute på hundpromenad och möter dem...och känner man sig otrygg är det såklart en lätt och bra sak att göra.
Eh, vad fan gör vi åt problemen då? Säg det. Att förbjuda vissa raser blir svårt, eftersom det inte bara är en eller två raser som biter. Att förbjuda vissa att äga hund är ju också svårt, även om man borde kunna göra det när det tydligt visat sig att de inte är kapabla till det (men då lär det kunna vara försent). Att förbjuda vissa människor från att bedriva avel vore helt klart ett steg framåt, men det är inte helt lätt. Framförallt finns det väldigt många okunniga människor som vill ha hund och inte har någon koll alls på "de mörka sidorna" av hundaveln. Äh, jag är ledsen, jag har ingen lösning på problemet.
Vad gäller koppeltvång så råder koppeltvång i hela Sverige mellan 1:a mars och 20:e augusti, av hänsyn till alla små djurbebisar ute i skogarna. Det där med koppeltvång är dock inte så enkelt, för det innebär inte (som man skulle kunna tro) att du måste ha koppel på hunden. Om du har sådan lydnad på hunden lös att det är likställt med att ha den kopplad behöver du inte ha koppel. Tyvärr är det, som någon annan redan nämnt, så att väldigt många människor överskattar sin egen förmåga att ha lydnad på hunden. Det händer ganska ofta att man möter lösa hundar som springer fram till en på promenaden samtidigt som husse eller matte står en bit bort och skriker "Nej, fy, kom tillbaka, sådär får du inte göra, hörrudu" - helt utan resultat.
I länken kan du läsa mer om kamphundar, om du vill.
När jag en gång i tiden gick på A-kassa hade jag problem med att förstå villkoren. Jag ringde till sommarvikarien på A-kassan och frågade något, och hon sa att jag hade förstått rätt. Sen läste jag lite till och fick en annan teori, som jag ringde till sommarvikarien och fick bekräftad. Vad jag än sa hade jag rätt, enligt henne, trots att jag sa emot mig själv. Jag tror jag fick pengarna typ i november någon gång, efter att ha ansökt i augusti...
Nu var det iofs preliminäranmälningar, men jag kan hålla med om att det är taskigt. Jag glömde helt enkelt bort att meddela det här, när jag för någon vecka sedan insåg att det fick bli tåg ner på måndagen för vidare färd mot England i stället för att åka ner redan på lördagen. Jag hade länge en sorts romantiserad bild av att jag och mina vänner skulle ta en bil ner tillsammans på lördagen, men det förstod jag till slut skulle inte bli av.
Jag har dock svårt att tro att någon kommer att göra som 73Sjöbba skrev och skylla på något tonårsdisco.
Ekonomiskt sett så är det nog till din fördel att låta bli att dricka alkohol. Förutsatt att du inte betalar någon väldigt stora summor för att du ska vara nykterist.
Jo, men jag skrev heller aldrig att man skulle tjäna pengar på det. Du kan väl inte mena att du aldrig hört uttrycket att "tjäna på något" utan att man får pengar för det?!
Ja, knasigt. Nykter kan man ju vara utan att betala. Fast även om man nu skulle betala för att vara nykter så skulle man ju tjäna på det ekonomiskt, jämfört med att dricka alkohol. Förutsatt att summan man betalade inte var alltför hög då, förstås.
Hiskelig bakgrund och fortfarande dålig mickteknik av Hasse. Och ett par pinsamma frågor, som t.ex. den om han inte har funderat på att bara använda Zuccarello.
Minst 16 000 kör rattfulla varje dag. Som Poffa nämnt är det nog många som är missbrukare av de där. Sen gissar jag att det också är en stor del "jag drack igår, nu är det dagen efter så därför kan jag köra"-förare. 150 döda i alhoholrelaterade (bil)olyckor varje år, 1 800 svårt skadade. Om 400 dör varje år så är det alltså 250 som dör av annan anledning än att alkohol varit inblandad.
För övrigt håller jag med NuMo. Låt mig köra, men fickparkera gärna åt mig.
Men menar du på allvar att det är bättre att blanda hej vilt än att bedriva seriös renrasavel? För blanda amstaff och rottis så får du lättsålda hundar, ska du se.
Ja, hur mäter man ett psyke? Ska man låta bli att mäta det alls, eftersom man inte kan "kartlägga alla recessiva anlag hos en hund" genom att göra det?