27910 inlägg · 71023 besökare
Redigerad kommentar
TIKbiff: Tackar, tackar. Värmer fint i den smällkalla kylan därute.
Äh, den 22:a kommer man att vara på plats när Pikkarambo skjuter Timrå i sank. Den här gången behöver jag inte låna en sittplats, ens i sju sekunder... ;)
Funderar på om det finns huliganer inom bowlingsporten också, eller är de rädda där att likheten mellan käglorna och de mentala kalhyggena ska inses alltför väl?
mattias - 74: Äh, vad faan. Julen är en ritual där det slaktas och geggas med blod mm...
http://www.youtube.com/watch?v=pQHeRlFAAGs&feature=relatedJag funderar på om man skulle sy sig en prästkåpa och fixa en schyst huvudbonad och lite smink...
Wayne Gresky: Eller så är det avancerad maskhållning och han är, som vissa hävdar, redan klar för MoDo. Detta känns ju som ett önsketänkande och en förhoppning om att han kan återupprepa fjolårets sagolika succé.
Fast jag har ju fått sett min hett efterlängtade Jameskonsert, så för mig så är allt bara rosenskimrande och puttinuttigt just nu, så han kommer nog säkert hit och betalar för att spela för, som han säger "bara för att vi ska visa Timrå vilka som är bäst i Västernorrland och ta oss till slutspel".
Bad_Brett: Helt sagolikt bra, både ljussättning och ljud. Tim Booth dansade loss i snart sagt varenda låt och Andy Diagram sprang upp på läktarna och trumpetade vid två tillfällen. Väldigt avancerad bildproduktion på bildskärmarna skvallrar om att en ny livevideo kan vara på gång.
Deras konsert pågick från ungefär 20.40 till 23.10 och under Sometimes, Sit Down, Come Home och Laid var stämningen i arenan nästan magisk med majoriteten av publiken dansandes och skrikande texten högt. Själv måste jag erkänna att halsen var lite kärv efter konserten.
Salle: Fast den situationen var väl i princip den enda som Morgan Johansson hade rätt i idag. Kände som att han var minst en zon från händelserna trots att han ofta stod mindre än en meter ifrån.
På något sätt så känns det som att spelarna lyckas vara ivägen för varandra, än vad de gör.
Pikkarainen har många fina intentioner, men det stannar ofta där för att spelaren som passningen går till inte har en susning om vad han överhuvudtaget ska göra på isen eller är upptagen med att infinna sig för de obligatoriska passningarna ner i sarghörnen som kommer minst fem gånger för ofta i varje byte, känns det som. Eller så är det ingen som är beredd på Pikkarainens offensiva framstötar och så slutar det hela i att man får en spelvändning mot sig.
Fascinerande hur Rönnqvist fått hela Luleålaget att höja sig ett par snäpp med det nya fartfyllda spelet, medan MoDo borde ha bra förutsättningar för att spela ett fartfyllt spel, men står till slut still en meter från varandra och passar runt tills någon tappar pucken och inte orkar jobba hem.
Tarkki ser också väldigt ängslig och vilsen ut i sitt målvaktsspel, känns som att mycket går på chans.