Villervalla: Själv har jag väl slutat engagera mig så mycket i Modo. Jag vet väl inte om dom är på absoluta rock bottom när man spelar i HA, men iallafall tillräckligt långt ifrån för att man ska känna att de egentligen saknar värde.
Spock: En av de bästa låtarna som gjorts, framförd av den mest episka röst hos en kvinna på rockscenen som jag känner till. Det blir inte bättre än såhär.
Synct: Bristen på ett tydligt grundspel som alltid fungerar som en trygghet för laget. Där är väl den självklara anledningen till varför vi läckte som ett såll under hela säsongen ifjol. Med ett fungerande lagspel behöver man inte ha en toppmålis för att kunna ta poäng och placera sig på en anständig plats i tabellen. Där har Ante nyckeln som laget behöver knäcka kommande säsong.
Windom Earle: Han fick väl sitt genombrott i Frölunda när dom vann guldet säsongen 2002/03. Kom tillbaka till LHC några säsonger senare, men lagen man ställde på isen var aldrig starka nog att kunna ta det sista steget. Men två finaler är inte fy skam.
Olli Nomadinen : Dina upplevelser stämmer klockrent med mina ifrån ishockeyn. Ledarutbildning där och då lyste förstås med sin frånvaro. Som i mitt fall där ledaren var en f.d elitserieback från A-laget. Jag hade inte några som helst ambitioner att bli elitspelare. Den självinsikten hade jag. Men jag hade gärna fått spela vidare på mina egna premisser, men för att kunna uppskatta det måste glädjen finnas där och den försvann tillslut, tråkigt nog.
{9566}: Det var exakt detta som var orsaken till varför jag slutade spela hockey med Timrå IK. Detta var i mitten av -80-talet, gick i åttonde klass och jag spelade bara för att det var roligt. Men jag hade nog bitit ihop ett bra tag, för detta pågick under några år. Trist när man som ledare, genom att t.ex favorisera spelare framför andra, dödar glädjen till vad man älskade att göra.
Sputnik: Man stod ju och väntade på förlängning. Som vi självklart skulle förlora. Vilka sjukt små marginaler det är i världens bästa idrott ishockey ändå. Himmel eller helvete, det är inga större insatser än så, det kan vara lite skönt att ha med sig.
Redax 2: Eller hur. Jag tänker på just den matchen, eller mer själva förloppet till hur vi mot all logisk realism som är möjlig att finna vad gäller Timrå IK säs. 2022/23 kunde vända och vinna den matchen. Med sju (7) jävla sekunder kvar. Det borde inte kunna hända. Det skulle inte kunna ske. Men likförbannat så stod man där och skrek så högt och så länge som jag nog aldrig gjort förut. Sjukt, helt jävla amazing och fantastiskt underbart.
Det värmer ordentligt i hjärtat när man får ta del av såna här artiklar. Man tar upp hur Timrå IK under kvalspelet mot DIF tog hjälp av mental träning (Robert Andersson) för att kunna vända den negativa cirkeln som laget befann sig i: "– Vi försökte arbeta med helheten, jag syftar inte bara på ishockey. Spelarna måste trivas för att de ska kunna prestera. Samtidigt visste vi om vilka kvaliteter som fanns i truppen, vi behövde bara skapa en miljö där alla var bekväma med att kunna ge och ta feedback, därefter började spelarna utmana varandra och skapade en utmärkt träningsmiljö, säger han."
Vidare:
"Mycket av hans förarbete kretsade kring att hitta rätt mental balans, att förbereda spelarna och tränarna på ett sätt som gör att de växer i pressade lägen snarare än att kvävas av dem. Robert Andersson applicerade en särskild metod för att svetsa samman gruppen:
– Metoden består av fyra faser: tillhörighet och trygghet, opposition och konflikt, tillit och struktur, arbete och produktivitet, säger Robert Andersson."
"Hur mäter du framgång när det att svårt att hänvisa metoderna till något evidensbaserat?
När gruppen uppnår ett flow, när de "är i zonen", när de glömmer tiden och deras hjärnor är koncentrerande på en enda sak, det är en fantastisk känsla. Det är ett tecken på att grupputveckling har hanterats på ett bra sätt. Dessutom finns det konkreta mätverktyg att använda, jag gjorde det med ledarna under samarbetet med Timrå, säger Robert Andersson.
Han menar att när det diskuteras idrottspsykologi inom ishockey är det uteslutande den legitima sortens psykologi; självförtroende, utstrålning och "jävlar anamma". Det andra andra är det tyst om. Klubbar låtsas om att det inte finns. Men Robert Andersson säger att Timrå IK med Jonas Torines i spetsen jobbar annorlunda och det gör dem till en föregångare inom svensk ishockey:
– Tabu existerar inte i klubben, det är därför dem har kommit så långt. Oavsett vilket problem som uppstår pratar, hanterar och konkretiserar man dessa ämnen, säger han.
På vilket sätt skiljer sig Jonas Torines arbete från andra?
– Han ser människan i första hand, han fokuserar mycket på ungdomsverksamhet och att kunna hjälpa en del ungdomar som har svårigheter, hockeyn är inte förskonad från exempelvis missbruk, men han ser till att alla får en uppriktig chans och får den stöttning som behövs, säger Robert Andersson."
{9386}: Jag har sett Deep Purple "på äldre dar", och jämfört med hur man lät och framträdde i början av karriären blir man en betydligt blekare och sämre kopia. Du har ett tydligt exempel på hur man kunde låta live här. Här får alla instrument "ta sin plats" och spela ut sitt max. Sångaren Ian Gillans insats talar väl egentligen bara för sig själv ❤🤘👏
Kulltorp: Kopplingen är väl.. mm.. tveksam, men jag kunde inte låta bli. Den här låten blir bättre och bättre ju mer man lyssnar på den. Ett episkt mästerverk, jag kan inte uttrycka mig tydligare än så.
Jag har sett de tidigare säsongerna och -80-talskänslan är riktigt skön. Ska försöka se ikapp mig på den här säsongen också, snarast möjligt.
Propagandus: Har inte lyssnat på Manner hur han låter. Ärligt så hade jag glömt bort hur Kimmo låter också. Kanske han gick hårt på enbart engelska när han var här sist, men trubbigt var bara förnamnet 🙈😁🤣
Octagon: Det som kritiken handlat om är väl att låten inte skulle göra sig så bra i hockeysammanhang i syftet att egga publiken? Sen går det förstås att uttrycka sig nyanserat på olika sätt, utan att verka utpekande.
mattias - 74: Nä, kraven på prestation är inte precis milda och marginalerna för honom minskar.
"Sajten skriver att en logisk lösning hade varit att Sharks kvalificerar Dahlén som en restricted free agent, och alltså behåller honom, bara för att trejda bort honom till en ny klubb. Men enligt sajten ska det inte finnas tillräckligt med intresse för det från andra klubbar.
”Låt oss bara säga så här: Räkna inte med att andra klubbar ser ett stort värde hos honom”.
Skulle uppgifterna stämma är det alltså inte helt omöjligt att Dahlén behöver se sig om efter en ny klubb – och kanske till och med i Europa, och SHL."
Synct: Jag känner likadant. Om han ska kunna ge sig själv en rimlig chans att någonsin kunna konkurrera om en chans eller plats i ett NHL-lag så finns inga marginaler längre. Om Jonte lämnar för Timrå IK på nytt är jag tämligen övertygad om att chansen att komma tillbaka försvinner, om inte helt så närapå.
Jag efterlyser en amerikansk Netflix-serie som har några år på nacken. Jag minns jag såg den runt 2018-2019 nånstans. Staden/platsen har som en "kupol" eller nåt liknande som avgränsar mot övriga världen. Jag vet inget om ev. skådespelare eller nåt sånt.
Sputnik: Söker en länk men hittar ingen. Alltså det KAN ju ha varit en "vanlig artikel" som man behöver vara Plus-kund för att kunna läsa, som jag fick en notis om. Känns kanske lite halvtidigt med en fullmatad SHL-redogörelse i mitten av sommaren 😁☀️
Lag röd:
#35 David Rautio
#9 Didrik Strömberg
#4 Tim Erixon
#26 Noel Edfeldt
#13 Nick Halloran
#33 Albin Lundin
#10 Robin Alvarez
#27 Oliver Johansson
#51 Anton Lander
#14 Emil Pettersson
Lag vit:
#30 Jacob Johansson
#2 Per Svensson
#63 Elmeri Eronen
#54 Jonathan Dahlén
#19 Erik Andersson
#24 Erik Walli Walterholm
#44 Jacob Blomqvist
#23 Jeremy Boyce
#51 Filip Hållander