Smokey

Jag tror fan jag håller på att bli galen... I går när det kom en
sådandär som man inte känner utanför affär´n där man tjackar
mjölk och Timrå chips med ugånget datum, och påkallar någon
form av uppmärksamhet...
Givetvis så stannar man upp för att väluppfostrat lyssna...

- Det ser mörkt ut för Timrå IK, va? Säger illertypen med ett leende
som skulle Dr Mengele att framstå som en dagissnubbe.

I bråkdelen av en sekund så brister det... Jag ser bilder flimmra
förbi där jag utför diverse obeskrivbara manövrar innan jag stillsamt
stoppar TIK-chips efter TIK-chips i munnen på den förvånade och
horisontellt liggande mannen medans man med vilt stirrande ögon
som ett mantra upprepar:

- Min farsa har en grön traktor...

Men givetvis så besinnar man sig... Kommentaren blir vänlig, man
svarar med ett glatt leende:

-Det fixar sig. Timrå IK kommer alltid tillbaka.

Frågan är hur mycket mer man klarar innan det brister?

Var det ingen fler än jag som reagerade över Foppas kryckor efter den där
märkliga operationen?

Han såg för tusan ut som en skadad krigsveteran från första världskriget med dom
där hiskeliga kryckorna som räckte ända upp under armhålorna... Det enda som
saknades var ett blodigt bandage runt pannan...

Sådana där kryckor finns nog inte ens i våra mob-föråd.

Kan vi lita på jänkarna? Har Foppa fått den bästa läkarvården som går att få?
Vad kan dom göra för att vinna OS-guld...

Så jävla skönt!
När sportradion förkunnade att Timrå slog SSK med 1-0 så släppte allt.
Skrikande av glädje så drog man ut i den mörka Bergslagsnatten. Slet åt mig en
kvarglömd nyårsraket och lät den under fanatisk krigsdans gå till väders i ett stilla
stjärnfall med ljudlig knall.

Gled därefter ner framför TV:n för att se sporten. Någon burk halvvarm överjäst öl
slurpades glatt ner till dom messmörbredda limpmackorna.

Party, party!

Hallå! Vilket fjuttigt inslag!!! Här hade man räknat med stora krigsrubriker och
långa kameraåkningar ifrån ljungfrukällan... (Isstadion i Timrå)

Kastade den tomma aluminiumnurken på den dumma TV:n

For ner i videolådan. Rev runt bland dom halvponografiska alstren och hittade ett
av dom grövsta...

In med bandet i viden.

Play!

Färjestad-Timrå. Kommer precis in när Källarsson virrigt , men stående, förs av
isen efter den brutala krocken med en ännu inte ombyggd ishall.

Blir lite dyster. Dom här filmerna berör fortfarande ett klappande TIK-hjärta.

Mer! Mer!

River runt bland CD-skivorna. Hittar referatet från den fantastiska matchen mot
Nyköping. Radio Västernorrland är för evigt förlåtna!

Trycker i mig dom sista ölburkarna och somnar med ett stort leende framför
myrornas krig och Eilert Pilarm sjungande (?) om Timrå på repeat.

I drömmen ser jag Timrå ta sin första seger mot ett darrigt Brynäs i kaffehallen...

Klart man drog till Linköping! Stökhockey. Men jävlar vad dom kämpade våra
rödvita iskrigare. Visst finns där en ny glöd...

5 pinnar på två matcher. Resan hem gick som en dans. Party, party!
I digerdödstider får man fira alla strimmor av ljus.

Sedan blev det också många timmars slitande av is på Odensvis härdande
uterink.
Fam Smokey tillbringade nog en 7-8 timmar av söndagen där.

Nu åker vi hem sade de nerkylda kiddsen.
- Bara en liten stund till svarade farsan, och drog iväg ytterligare en dragare i
nättaket.

Supportermatchprylarna måste slitas. Bäva för returen Moverare!

Ed Ward var tydligen dum mot dom stackars söndagsskolebarnen i
Stångebroklacken...
Är rätt säker på att STASI har något krisprogram för att rädda dom förvirrade
själarna.
Har hela tiden förstått att Linköpingsfansen själva inte förstår vad dom skriker. Det
hela bygger väl på indoktrinering där dom små liven redan i unga år får lära sig
skrika på viljelöst på kommando.

Ingen kan väl vara "på riktigt" intresserad av hockey i kulturfattiga Linköping?