MoDo Hockey

KB: Jag börjar redan nu tänka på slutspel. Jag har en fin känsla och optimism om att MoDo kommer vara ett riktigt hot till våren. Nog inte många som vill möta oss i ett slutspel. Då jag främst tänker på Karlins förmåga att bryta ner motståndare och scouta. Över en matchserie på sju matcher tror jag iallafall att vi har chans till en SHL plats. Visst ska man lugna ner sig lite med de tankarna, men tror inte det är omöjligt. Hockeyvänner, jag har en stor förhoppning av att vi kommer vara med och bråka med de stora drakarna. Go MoDo

Bad_Brett: Jag har läst dina texter här senaste dygnet ungefär och jag vill bara säga utan att på något sätt involvera mig i eran diskussion att du slår huvudet på spiken, i min värld har du 110% rätt, dom sista 10 procenten får du för att du varit så välformulerade ☺️👍🏼

{8399}:
Karlins Lag
Vinner alla slag

Nä nu får domarna sluta
Har de av det korrupta förbundet fått muta

Motståndarna har en försvarvägg börjat mura
Men MoDo kommer lura

Vi har producerat massor till NHL
Dags att nå SHL

Tarasov: Ur ett makroperspektiv kan man såklart nå den slutsatsen. Men vad tror du skulle hända ifall det läckte ut att Max Tjernström tjänar 300.000 kr i månaden?

Man skulle kunna hävda att detta är positivt; Att MoDo visar att ungdomar i fjärdekedjan kan tjäna grymt bra med pengar, att bra inställning premieras etc. Men innerst inne vet vi alla hur negativt detta hade varit för lagmoralen. Det hade förmodligen sabbat precis allt.

När jag hade tagit studenten, hade jag en flickvän som valde att jobba som Au Pair i Paris ett år. Hon fick ingen lön för detta, utan fick enbart boendet betalt: En 9 kvadratmeter stor "lägenhet" utan toalett. Hon tvättade sina kläder och diskade i ett litet handfat. Hon lagade mat på en liten kokplatta. Hon drack sig otörstig genom att koka te på överklorerat kranvatten. Ute i korridoren fanns det en toalett som delades med en massa andra hyresgäster; Denna toalett hade vare sig handfat eller toapapper: Man fick ta med sig sin egen rulle, och tvätta händerna när man kom tillbaka till rummet.

Jag åkte ner och bodde hos henne under flera månader i streck... Och vi var lyckliga. Det blev en viss charm i att laga en romantisk lyxmiddag på en kokplatta på det lilla utfällbara matbordet, med konserver som vi hittat på reahyllan i något skumt snabbköp.

Studier har visat att många människor som har förlorat samtliga armar och ben är minst lika lyckliga som tidigare. Samtidigt är det inte helt ovanligt att världsstjärnor som har precis allt hamnar i djupa depressioner och missbruk. Människan är en märklig varelse; Komplex, men extremt anpassningsbar.

Jag tror på att erbjuda minimalt, men samtidigt visa alla enorma möjligheter som finns. Kunde en bortskämd snorunge som jag vara lycklig över att dela 9 kvadratmeter med min flickvän, så borde någon som flyr från förföljelse och krig kunna vara lycklig över detta. Ge sedan en morot och visa hur de där 9 kvadratmeterna kan bli 20 ifall man jobbar stenhårt.

Jag hade själv kunnat stjäla för att slippa se mina barn svälta. Men det är inte samma sak som att stjäla bara för att grannen råkar ha en finare bil. Vi måste till varje pris avskaffa begreppet "relativ fattigdom" och istället sträva efter att ge människor bra grundförutsättningar: Tak över huvudet och mat i magen, samt möjligheter att påverka sin egen framtid. Då kan man komma långt, även på 9 kvadratmeter.