1150x200-modo-header2-kopiera.webp

MoDo Hockey

SHL · 531038 inlägg · 4122 ämnen

Klubbkänsla


Sv: Klubbkänsla
Kan väl bara hålla med er andra. De senaste 3-4 säsongerna har elitserien sett en explosionsartad höjning av medellönerna. Tidigare förlorade vi spelare till Finland, Tyskland och Österrike för att vi inte kunde matcha deras löner men nu går strömmen tillbaka till Sverige. Frågan är väl som sagt om vi har täckning för dom kostnaderna? Såvitt jag vet har vi fortfarande samma taskiga förutsättningar när det kommer till skattepolitiken och intäkter jämfört med de andra länderna.

Visserligen har omsättningen höjts i föreningarna men absolut inte i samma grad som lönerna. Det verkar som om många lag har glömt bort den ekonomiska kris som påverkade de flesta lag efter Bosman i mitten av 90-talet, så nog får vi se en ekonomisk självsanering snart. En klubb som MoDo t.ex har budgeterat med mångmiljonförluster i flera säsonger nu, bara det faktum att man gått långt i slutspelen har räddat dom, men sånt håller inte i längden. Bara en tredjedel av elitserieklubbarna kan uppvisa ett positivt rörelseresultat de senaste fem säsongerna.

Speciellt denna säsong med den FBK-hybris som rått samt ett par välbeställda nykomlingar i serien har denna Silly Season nått ett rekord i DYRA nyförvärv och spekulationer. De klubbar som håller huvudet kallt och satsar långsiktigt på kloka nyförvärv är dom som kommer klara sig bäst. För det behövs det spelare med klubbkänsla och ledningar som vet hur man bäst tar till vara denna egenskap. Hur skapar man en sådan? Det finns det inget recept på. Det sitter i väggarna i omklädningsrummen och tar årtionden att odla. Ett bra exempel är t.ex Tom Bissett. En utböling som en dag hamnade i BIF. Han stannade troget hos BIF trots att han blev erbjuden den dubbla betalningen hos andra lag. Spelare med klubbkänsla finns i alla lag men dom är som du och jag. Till slut kan man köpas över när lönechecken når löjligt höga nivåer. Men den tiden med löjligt höga löner tror jag som sagt kommer ta slut när självsaneringen skördar sina första offer. Då är det dom med hjärta för föreningen och dom klubbar som hållit huvudet kallt som belönas.

Sv: Klubbkänsla
Lumber Jack&westerlind:

Få se om man kan skriva det här inlägget utan att locka fram hela hockeysveriges fauna?

Rimligen kommer det att ske en självsanering inom ett 10-tal år där de klubbar som inte hade täckning får betala dyrt, man ska inte peka finger, men det är ganska lätt att se 4-5 klubbar som mer ägnar sig åt spekulation än att de bygger på någon verklig ekonomisk och intressemässig grund. Det värsta är ju att det inte är första gången den här utvecklingen är på tapeten. Och med vilkas goda minne är det som det sker? Ofta respekterade ledare i lokalt och nationellt näringsliv som helt släpper alla krav på täckning för sina projekt så fort de hamnar i en idrottsförening.

Sv: Klubbkänsla
westerlind:

Nej precis, vad ska man göra åt det. Visst måste det vara en viss rörelse på spelarmarknaden, men snart är vi samma soppa som Englands PL eller Italiens Serie A. Spelarna driver upp lönerna och huvudlösa klubbledningar bara ångar på.

Klubbar som MoDo, Leksand, Brynäs m. fl. är snart illa ute om det hela fotsätter. Luleå och Timrå är definivt illa ute med ständiga panikvärvningar för att försöka hålla näsan ovanför strecken. Ingen gynnas av snikenheten, inte ens de mer välbeställda klubbarna. Om det sportsliga glappet blir stort kommer den ekonomiska marginalen även att sjunka för dem när intresset dalar.

Sv: Klubbkänsla
Jag håller med dig, Lumber Jack: Men, vad kan man göra åt det? Ett visst utbyte mellan klubbarna tror jag behövs, dels för att få nya influenser, dels för att röra om i grytan när laget hamnat i en nedåtgående trend.

Men, som jag sagt förut på Brynäs GB:
Jag föredrar kloka och genomtänkta värvningar och ett långsiktigt lagbygge, mot de hysterivärvningar som glade Percy hållit på med... Måste vara svårt att hitta en laganda om alltför många spelare byts ut varje år.

För övrigt inser jag inte meningen med det lite överdrivna "ska vi byta grejer med varann?", då det bara innebär att spelarlöner och transfersummor ökar så att de ställer en del klubbar på gränsen till ruinens brant...

Klubbkänsla
Det är härligt när man läser hur Micke P säger:" - Som det är idag funderar jag mellan Kassel och Modo. Klart är också att jag aldrig skulle lämna Modo för en annan klubb i Sverige.
- Jag har ett stort Modohjärta, påpekar han."

Det visar på klubbkänsla, något som snart är lika ovanligt som dronter i idrottsvärlden. Spelar byter klubbar efter hur mycket beloppen på lönechecken visar i dag och ingen tycker om det. (Förutom de spelare som spelar ut klubbarna mot varandra vill säga.) Den vanligaste ursäkten är miljöombyten, vilket alla vet oftast är rent skitsnack, ett jävla hyckleri.
Klubbar satsar hysteriskt och bjuder över varandra tills vissa går på knäna, för att sedan ändå satsa ändå mer för att nå framgång. Jag tycker fan i mig att även spelarna måste börja ta ett allt större ansvar för hockeyn. Snart har vi i NHLs cyniska tankesätt överallt och publiken får nog och bryr sig inte längre. AIK är ett lysande exempel, fast tvärtom egentligen då ekonomiska saneringar har lett till profilernas flykt (men med ett AIKhjärta hade man väl kunnat komma överens med klubben), ingen klubbkänsla, ingen hängiven publik och laget har tappat sitt "existensberättigande".

Media förfasas över den allt mer bristande klubbkänsla, samtidigt som man fördömer fansen psykningar och trakasserier av "överlöpare". Jag försvarar inte trakasserierna men psykningarna är ett sätt för fansens att påvisa sitt missnöje över handlandet. Det är fansen som är klubbarnas själ och de har all rätt i världen att vädra sitt missnöje. De ideelt arbetande funktionärernas kärlek till laget och idrotten. Alla från tränare till korvförsäljarna hånas av cynismen inom idrotten.

Lumber Jack, en idealist.

79136 · »