1150x200-modo-header2-kopiera.webp

MoDo Hockey

SHL · 531044 inlägg · 4122 ämnen

Klubbkänsla


Klubbkänsla
Det är härligt när man läser hur Micke P säger:" - Som det är idag funderar jag mellan Kassel och Modo. Klart är också att jag aldrig skulle lämna Modo för en annan klubb i Sverige.
- Jag har ett stort Modohjärta, påpekar han."

Det visar på klubbkänsla, något som snart är lika ovanligt som dronter i idrottsvärlden. Spelar byter klubbar efter hur mycket beloppen på lönechecken visar i dag och ingen tycker om det. (Förutom de spelare som spelar ut klubbarna mot varandra vill säga.) Den vanligaste ursäkten är miljöombyten, vilket alla vet oftast är rent skitsnack, ett jävla hyckleri.
Klubbar satsar hysteriskt och bjuder över varandra tills vissa går på knäna, för att sedan ändå satsa ändå mer för att nå framgång. Jag tycker fan i mig att även spelarna måste börja ta ett allt större ansvar för hockeyn. Snart har vi i NHLs cyniska tankesätt överallt och publiken får nog och bryr sig inte längre. AIK är ett lysande exempel, fast tvärtom egentligen då ekonomiska saneringar har lett till profilernas flykt (men med ett AIKhjärta hade man väl kunnat komma överens med klubben), ingen klubbkänsla, ingen hängiven publik och laget har tappat sitt "existensberättigande".

Media förfasas över den allt mer bristande klubbkänsla, samtidigt som man fördömer fansen psykningar och trakasserier av "överlöpare". Jag försvarar inte trakasserierna men psykningarna är ett sätt för fansens att påvisa sitt missnöje över handlandet. Det är fansen som är klubbarnas själ och de har all rätt i världen att vädra sitt missnöje. De ideelt arbetande funktionärernas kärlek till laget och idrotten. Alla från tränare till korvförsäljarna hånas av cynismen inom idrotten.

Lumber Jack, en idealist.

« · 79042