1150x200-modo-header2.png

MoDo Hockey

480685 inlägg · 4078 ämnen

Inlägg #1373464

Sv: MODO Hockey - Södertälje 2011-04-08
Så var man hemma igen. Lilla sm är något mycket större att vinna än stora sm. För att förstå den känslan måste man "våga" prova men jag kan inte säga att ag unnar någon den!

Skål och tack alla modoiter
Kommentera

Svarskommentarer

Sv: MODO Hockey - Södertälje 2011-04-08
bj21:

En konstig glädje. Jag satt som ett spöke under hela matchen och jublade endast två gånger, med åtta sekunders mellanrum. När matchen väl var slut infann sig någon form av tomrum; Nu var det över. Jag vet inte om jag kände någon glädje - Det var snarare en stor klump i halsen som försvann. Jag kände mig trött, oerhört trött. Det var först då som jag insåg hur mycket detta har påverkat mig.

"Ishockey är bara en fånig sport", har jag försökt intala mig; "MoDo har ingenting med mig att göra". Men på något vis är det just det som är poängen. Människor sviker och människor dör. Man får underkänt på tentor, man får sparken från jobbet och man mister sin käresta. Men MoDo finns alltid där. Det har alltid varit en trygghet. Hur genomjävligt mitt liv än är, så kan jag likförbaskat slå på TV:n klockan 19.00 tre dagar i veckan under hela vinterhalvåret och försvinna till en annan värld. En värld där svek, press och prestationsångest inte existerar - en värld jag inte kan styra, en värld vecka efter vecka, år efter år kommer att göra mig något gladare eller något ledsnare.

Helt plötsligt var den världen, för första gången i mitt liv, på väg att försvinna.

Men just precis då, så visar spelarna återigen varför MoDo har varit laget i mitt hjärta i hela mitt liv. De spelade så bra att jag nästan blev tårgögd. Under hela matchen var det på något vis så självklart att de skulle vinna, att jag hela tiden försökte intala mig att mina förhoppningar skulle krossas. Men det gick vägen och jag visste inte hur jag skulle reagera. Jag tog några öl för att fira, men var egentligen inte speciellt glad. Bara lättad... Lättad över att mitt liv skulle fortsätta som vanligt. Att MoDo återigen kommer vara den sedvanliga verklighetsflykt som jag har vant mig vid när vinterns onda vindar sveper löven av träden och då fåglarnas sång slutar eka mellan bergen.

Jag uppfattade nog inte så mycket av själva matchen, förutom att Häggström och Rosén var helt fantastiska. Tyvärr är det väl för sent att få dem, eller åtminstone Rosén, att stanna nu.
Kommentera