Junior: De är nog mest sura för att Lakejerna kör "ååh MFF... ett skott ett mål för Lakers". Det har sagts tidigare - det existerar inget patentskydd av ramsor inom supportervärlden. Däremot finns det unika, som inte går att härma, på ett helt annat plan. Ungefär som att det är omöjligt för "Sikta mot stjärnorna" att bli lika bra som sina orginal. När Janis Joplin sjunger sina låtar så känner man direkt att den här sångerskan har upplevt en hel del av livets skuggsidor, innan hon till slut dog av att ha hamnat i träsket. Oavsett om t.ex. Charlotte Nilsson gör en nog så perfekt kopia av Jopins sånger så förlorar man den urprungliga äktheten. Därför handlar det inte om vem som gjort vad utan om något mycket djupare. Det som man inte kan ta på när man står i rögleklacken är att det här gänget har varit med om både glädjeorgasmer (elitserieavancemang, matchen mot Luleå, bästa veckan 1993) såväl som oerhörda bakslag. Det finns en kultur som det krävs både framgångar och motgångar för att åstadkomma. Vi får dock aldrig bli så självbelåtna att vi bara kritiserar de nya. Tids nog får de uppleva sina bakslag, såväl som framgångar. Det som består efter alla stålbad är den själ som respektive lags supportrar arbetat fram. Det tar tid, vilket de också kommer att upptäcka. Tills dess kan vi bara önska dem lycka till.
Däremot finns det unika, som inte går att härma, på ett helt annat plan.
Ungefär som att det är omöjligt för "Sikta mot stjärnorna" att bli lika bra som sina orginal.
När Janis Joplin sjunger sina låtar så känner man direkt att den här sångerskan har upplevt en hel del av livets skuggsidor, innan hon till slut dog av att ha hamnat i träsket.
Oavsett om t.ex. Charlotte Nilsson gör en nog så perfekt kopia av Jopins sånger så förlorar man den urprungliga äktheten.
Därför handlar det inte om vem som gjort vad utan om något mycket djupare.
Det som man inte kan ta på när man står i rögleklacken är att det här gänget har varit med om både glädjeorgasmer (elitserieavancemang, matchen mot Luleå, bästa veckan 1993) såväl som oerhörda bakslag.
Det finns en kultur som det krävs både framgångar och motgångar för att åstadkomma.
Vi får dock aldrig bli så självbelåtna att vi bara kritiserar de nya.
Tids nog får de uppleva sina bakslag, såväl som framgångar.
Det som består efter alla stålbad är den själ som respektive lags supportrar arbetat fram.
Det tar tid, vilket de också kommer att upptäcka.
Tills dess kan vi bara önska dem lycka till.