Skellefteå AIK

Nä nu blir det bara terapiskrivande.
Alltså Ortios första tycker jag är skum.
Emil Ps miss i början på 3e är skum.
Frilägena,alibiavsluten,onödiga utvisningar ( Calof )
Alms totala brist på allt. Jocke kan mycket bättre. Pär L osynlig. Adam P likaså.
I princip alla började bra men la av.

Egentligen ser det ut som de vill ha bort en tränare och fiser och skiter i allt.
Alternativt gruppen helt saknar kemi.
Får inte den tanken gå ihop ändå,isf ska Öberg ha börjat urdåligt och varit en katastrof.
Enda räddningen är att få spelare tillbaka för de verkar ju inte vilja vinna ens.
Kanske blir det knas med så många givna på läktarn och laget på isen hämmas och allt låser sig.

Farbror Barbro:

om jag skulle försöka mig på en liten analys av vad jag tror gått snett och vad som jag tycker tränarna bör trycka på.

1) Passningsspelet

Våra killar åker minst lika fort som innan, och de har minst lika högt tempo i kroppen. Det som skiljer mot tidigare år är att passen ur egen zon är helt jävla bedrövliga. Vilka backar har vi tappat? Anton Lindholm, Urbom, Arvid Lundberg...inga direkta passningsgiganter. Inte fan är det väl så att Heed var den som slog alla pass ifjol? Bedrövliga uppspel från backarna och nästan aldrig pass på bladet till en forward i fart, och väldigt sällan vi kommer i flytande anfall med pucken under kontroll. Vårt signum, passningsspelet, som är grunden till vårt högre tempo. Den enda backen som konstant levererar bra pass är Aho, men då har han inte direkt imponerat i andra riktningen om man säger så. Burström har inte gått att känna igen, ömsom ett glas vin ömsom vatten istället för en stabil dunk vin som man alltid kunnat lita på. Här krävs att forwards rör på fötterna och visar sig, och att backarna släpper pucken i rätt läge till rätt spelare. Utan puckinnehav har vi en väldigt medioker backlinje, och det har märkts under inledningen. Forwards har inte heller imponerat med något passningsspel heller.

2) Spelet framför bägge kassarna

Vi har många lätta mobila backar som inte har sin styrka framför egen kasse i BP i det statiska spelet. Men det betyder inte att man kan stå där och glo på pucken, eller bara vänta på att få vittja nätet i egen kasse, De måste visa sin närvaro, vara där och hugga och störa. Bästa sättet att vinna en närkamp är att peta bort pucken från farligt område! Framåt så har vi snabba Schellefteforwards som dribblar, skjuter och kör på i full fart... men hur många skott av hundra går in långt utifrån med fri sikt för keepern? De som driver på kassen och krigar har vart guld-Jimmie, Pär Lindholm och Möller igår. Möller är en liten kille, men han har då modet. Lindholm verkar tyvärr ha lånat klubbtekniken av Fredrik Lindgren i inledningen, men han försöker i alla fall. Resten kör en massa Broadhurstmanövrar då magneten drar dem ned mot sraghörnet där det ska snirklas och passa bak till backen som skjuter när alla forwards fortfarande står nere i sarghörnet. Forwards ska åka emot mål för att dra isär motståndaren och inget jävla skott ska avlossas från offensiv blå när det är fri sikt såvida det inte är Brett Hull som har pucken. Det har ingenting med storlek eller kilon att göra, utan det är mod och inställning. Det räcker med att en forward åker mellan skytten och mål så ser målisen nada och då kan den gå in eller bli en farlig retur som man kan hugga på. Inga jävla alibiskott någe mer tack!

3) Självförtroendet

Vi spelade riktigt bra första perioden mot Färjestad. Bästa perioden i år av det jag sett, och vi förtjänade att vara i ledning med ett par mål. Men Färjestad gör 0-1 efter ett dåligt ingripande av Ortio, sen kommer 2-0 och det börjar se risigare ut. 0-3 efter ett dundermisstag av Emil med halva jävla matchen kvar ... ja då hänger de allihopa med huvuderna. Ingen geist. Trodde aldrig jag skulle uppleva Skellefteå AIK med Harju-gamnacke men nu har jag det och det är inget jag vill uppleva igen. I den här föreningen ger man aldrig upp utan man krigar till sista blodsdroppe. Det har såklart med ett dåligt självförtroende att göra, något som alla Qatarhjon som snörar på sig ett par skridskor tvingas brottas med genom hela livet.

Näe, när vi vinner någon match så tror och hoppas jag att de mentala knutarna släpper. Vi har ett väldigt bra lag, bra spets, bra i alla lagdelar... det enda som saknas är att de spelar bra! Nu börjar storstjärnorna komma tillbaka och tror och hoppas att det vänder, men då måste ovan punkter rätas ut.

Ja nu till något helt annat.

Den mycket duktige Mjörnberg skriver:

"Det är en stor skam för hockeyrörelsen att ingen på allvar vågar ta i sådana frågor."

Jag är benägen att hålla med. Rasistattacker ska inte sopas under mattan, utan de som står och skriker SVIIIIIINJEEEFLA REEEEEEGEEEL emot mörkhyade när de är knallröda i ansiktet och står där och hytter med näven... jag tycker då inte att det är ett acceptabelt beteende. Sådant ska bestraffas av alla inblandade.