Timrå IK

Rip Kirby: Skellefteå, med Marklund som en av de drivande, gjorde ett omtag och skapade den röda tråd som än idag genomsyrar hela föreningen. Det var helt rätt i tiden. Inga andra satsade så hårt på ungdoms- och juniorsidan samtidigt som man präntade in en spelidé över hela leden.

Det är svårt att uppfinna hjulet igen. Det måste till nåt smått revolutionerade. Att bara köra en copy paste är för sent. Det skulle i så fall ha gjorts för tiotalet år sen. Idag är det agenter (föräldrar) och pengar som styr alltmer även där.

På nåt sätt måste Timrå staka ut sin egen väg. Sen kan man låna från olika organisationer både här och där. Vad exakt vi behöver göra är svårt att peka på. Det jag vet är att det inte bara räcker med ord. Det är lätt att säga att vi har som mål att vara relativt självförsörjande.

Det är väldigt komplext. Vi är ett av landets minsta distrikt så urvalet är inte det bästa och ska det plockas utifrån så krävs dels renommé och pengar, men även resultat och popularitet kopplat till A-laget. Syns man knappt så finns man inte. Framgång föder framgång och ligger man och skvalpar kring strecken är man inte direkt förstavalet för en 15-åring.

TIK_TIK: Något man beundrar och i stora drag känner kraftig avund inför är den organisation Skellefteå byggt upp och den kravställan som råder i klubben som gjort att man under ett par decennier kunnat hålla en väldigt hög nivå och att man därigenom varit ett framgångsrikt lag i Elitserien och SHL.

En sak som jag tyvärr tycker missades fullständigt är när Lars Marklund var i Timrå som tränare. Lasse som varit en stor del i SAIK:s juniorsatsning, var aldrig tanken att han skulle införliva det tänket hos oss? Nej, jag menar såklart inte att man ska rippa hela systemet och tro att det ska ge framgångar. Men förebilder och inspiration är riktigt bra som strävansmål och här är Skellefteå överlägset bäst i klassen.